Jag gillar egentligen inte Petra Mede, jag förstår mig inte riktigt på henne. Hon är på något sätt för roligt för mig och jag tror inte att jag är ensam om den känslan, för när hon t ex var programledare för Melodifestivalen var det många av hennes skämt som inte gick fram. Det var nästan pinsamt ibland, när det bara var hon själv som skrattade.

Trots det la jag mig i solstolen i dag för att lyssna på hennes sommarprogram och jag måste säga att hon var helt otroligt bra. Solen doldes av moln då och då, men det blev ändå för varmt, så efter en stund flyttade jag in i skuggan.

Själv presenterar hon sitt sommarprat på följande sätt:

Det blir ett antal betraktelser och anekdoter om barndomen, livet och alltings ofattbarhet.

Och så blev det och det presenterades på att väldigt underhållande och rappt sätt. När hon berättade om ett seglarläger hon var med på som barn skrattade jag högt, för att inte tala om hennes beskrivning av gympalektionerna med handboll, som hon avskydde, contra schottis, som hon älskade. Den femåriga dotterns promenad med förskolefröken på väg till ett besök på den nya skola, fick en väldigt ömsint och fin framtoning, som nästan lockade fram tårar och det lät som om Petra blev lite rörd själv. Musiken var också helt ok, så det blev 90 minuters trevlig underhållning.

När det gäller mina problem med bloggen, har jag upptäckt att det är när jag använder Firefox som det är så segt. Använder jag Explorer eller Edge är det inga problem alls. Det där dök upp helt plötsligt för några veckor sedan, så det är bara att hoppas att det rättar till sig igen.

Trevlig helg!

Share on Facebook

Det har varit ett helt ljuvligt väder i dag och på förmiddagen satt jag i skuggan på framsidan och läste och jag frös, så jag fick flytta till andra sidan av huset. I skuggan under parasollet var det helt perfekt.

Boken jag läste heter De bortvalda barnen och är skriven av Inga-Maj Lundström och den handlar om vården av utvecklingsstörda barn. Inga-Maj är Klintehamnsbo och hon har arbetat inom omsorgen med utvecklingsstörda i 45 år. Det finns en artikel på helagotland.se från 2008 då hon gick i pension.

Upplever du den här bloggen lika trögladdad som jag gör? Den har varit det en tid och jag tycker att det är väldigt irriterande. Jag har tagit kontakt med supporten på one.com och fått diverse förslag; uppdaterat till ny version av wordpress, uppdaterat pluginen, bara använda bilder i jpg-format, vilket jag gör, komprimera bilderna innan jag laddar upp dem, vilket jag alltid gör, osv. Ingenting har hjälpt. Jag har tagit bort besöksstatistiken för att se om det är den som tynger ner systemet, men det hade ingen effekt. Nu har jag ställt en sista fråga till dem. Få se om jag får något bra svar, annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra – starta på ny kula med en ny blogg kanske. Den här har ju nästan 4000 inlägg, så det kanske är dags, men jag hade ju tänkt att jag skulle kunna ha den kvar i 10 år.

I eftermiddag låg jag faktiskt ute i solstolen en stund och det är länge sedan man orkat göra det. Jag lyssnade på Sommar i P1 med Magnus Carlsson och det var verkligen ett annorlunda program. Säkert väldigt tänkvärt, men inte vad jag väntat mig, men han höll mig vaken även om jag blev lite uttråkad till slut för han pratade bara om klimatet, planeten och hur vi ska rädda den och intervjuade experter på området. Det var i princip en och en halv timmes klimatföreläsning avbruten av, i och för sig ganska bra, musik. Njaa…..

Trevlig fortsättning på fredagen!

Share on Facebook

Jag har just kommit hem efter ett svettigt pass på Kupan. Vi har haft upp mot 30° i dag igen och hade vi inte haft en fläkt i närheten av kassaapparaten hade jag nog inte orkat. Turisterna måste ha tröttnat på solen och stranden, för många var de som handlade på Kupan i dag.

Vi har 50% rabatt den här veckan på de redan förut låga priserna och det lockar givetvis. De som jobbade förmiddag hade inte ens kunna pausa så mycket att de kunde ta sig en kopp kaffe och vi hade det nästan likadant. Men tiden går fort när man har roligt, så timmarna försvann i ett huj och det var riktigt trevligt att stämma av dagskassan.

Fast i förmiddags trodde jag nästan att jag inte skulle orka jobba i dag. Jag mådde inte alls bra och la mig faktiskt och vilade en stund efter frukosten.

Det blev sent igår kväll, men det var väldigt trevligt. Vi åt på Celine och när vi var färdiga var det dags att gå till Länsteatern. Det var en fantastisk föreställning där Marie Nilsson är helt magnifik i sina monologer och Lennart Bäck, Lee Gotvik och de andra är inte dåliga de heller. Sången och musiken var också bra och Benny Andersson hade bidragit med musiken till ett par av Maries texter.

Föreställningen handlar om problematiken med landsbygdens utarmning, Marie dissekerar den gotländska folksjälen och det hela landar till slut i den sorgliga dagen för lite drygt två år sedan då hennes älskade syster Josefine drog sitt sista andetag.

Jag skrattade så tårarna rann och jag rördes så att tårarna rann och rann inte de så rann svetten, för varmt var det i den fullsatta lokalen. I pausen köpte vi vatten, men det var precis som om det inte förslog.

Jag kom i säng vid halv tolv-tiden och elva/halvtolv går jag och lägger mig i vanliga fall också, så det var ju rätt sovtid, men jag hade väldigt svårt att somna. Jag borde väl ha satt på tv:n och slappat där en stund, för det var mycket som snurrade i huvudet och jag var uppe ett par vändor innan jag kom till ro. När mobilen larmade vid halvåttatiden kände jag inte alls för att gå upp, men Luther stod där och drog i lakanet, så det var bara att svänga benen över sängkanten och sätta igång. Så det satt bra med en vilostund innan det var dags att gå till Kupan. Jag gick förresten inte utan jag tog bilen, för jag kände inte för att gå i solgasset och i bilen kan man i alla fall få svalka.

Man kanske skulle ta sig en biltur i morgon!

Share on Facebook

Jag sov lite dåligt i natt, men helt plötsligt så var i alla fall klockan kvart över åtta och då blev det fart på mig och när jag kom upp fick jag se att det kommit en liten regnskur under natten eller morgontimmarna. Det har varit halvklart och hemskt varmt i dag, så där kvavt så att man misstänker att det ska bli åska, så hoppet om mera regn var givetvis stort.

Eftersom det såg ut att bli sämre promenadväder fram på dagen tog jag en vända ner till samhället på förmiddagen och gick in på Konsum för att köpa lite sallad till lunchen, men jag kom ut därifrån utan någonting. Det fick bli lite ägg och bacon i stället och det hade jag i kylskåpet.

Efter den lunchen satt jag ute och läste i stället för att lyssna på Sommar i P1. Jag lät min förutfattade mening, om vad en 24-årig popsångerska, Sabina Ddumba, har att berätta, råda och satte inte ens på radion.

I boken Gloria av Åsa Hellberg, som utspelar sig i operamiljö, hittade jag ett konstigt ord – pluralformen till baryton; barytänger. Heter det verkligen så? Det låter ju inte klokt! Boken är ett lättsmält och trevligt tidsfördriv, men inte mera och det räcker ju, när man kan få sitta ute i skuggan och läsa och njuta av sommaren.

Det var mulet och det mulnade till mer och mer och plötsligt hördes ett stilla susande, som ökade mer och mer i styrka och sedan visade Tors bukkar vad de duger till, för det blev ett präktigt åskväder, som fick mig att gå in och dra ur alla sladdar och kablar. Nu har molnen skingrats, bukkarna har dragit vidare och solen lyser igen och när jag var ute och kollade regnmätaren, fick jag se, att vi har fått 35 mm regn här på Odvalds.

Igår kväll hade jag besök av två igelkottar och båda var framme vid den öppna dörren och kikade in. Den första var en modell större än den som varit här tidigare och den var lite rädd av sig, men ett uppvispat ägg passade bra. Efter en stund kom nästa och den här gången var det den som varit här förut. Den har en röd fläck på ryggen, så den känner jag igen. Det är nog någon som märkt den med lite rödfärg, för att kunna känna igen den. Den gick och skrotade ute på gräsmattan vid vattenskålen, men när jag ropade på den kom den fram till dörren och nosade på mig, så jag fick offra ett ägg till.

Jag kan tipsa om en bra och annorlunda serie på Netflix, just nu ser jag det finska bidraget till nordic noir; Sorjonen som på engelska fått namnet Bordertown. Serien handlar om inspektör Kari Sorjonen, spelad av Ville Virtanen, som flyttar till Villmanstrand med sin familj för att leva ett lugnt liv efter att hans fru överlevt hjärncancer, men det blir inte riktigt så lugnt som man tänkt sig. Första säsongen har elva delar, där ett fall avhandlas på några avsnitt var. Jag tror jag har sett sju avsnitt, så ännu har jag några kvar.

Trevlig söndagskväll!

Share on Facebook