Hurra, hurra för vår Eva som fyller en hel massa år idag.
Hoppas att du får en riktigt fin dag!

Jag skröt med gårdagens solnedgång, men dagens soluppgång var inte dålig den heller.

Det var enormt vackert här vid halvåttatiden och det artar sig till att bli en fin måndag. Solen lyser som en stor strålkastare rakt in i mitt vardagsrum.

Jag såg först avsnittet av SVT:s julkalender igår och blev väl inte helt övertygad om att den är sevärd (för en 70+ plussare i alla fall ), men givetvis ska jag följa den ett tag.

TV började med julkalendrar 1960 och det är många av dem som varit jättebra. Teskedsgumman, Herkules Jonsons Storverk, Fem myror är fler än fyra elefanter, Kurt Olssons Julkalender och Sunes Jul är bara några i en lång rad kalendrar där man satt som klistrad framför tv:n varje dag.

Jag brukar alltid ha en adventskalender och i år har jag lyxat till det med en dyrare variant – en Trisskalender. På söndagarna och på julafton är det trisspel, annars gäller det att skrapa fram en symbol varje dag för att till slut ha lyckats få tre lika, då kan man vinna storkovan om de är av rätt sort – tre jultomtar – och man kan hämta hem en miljon. Hittills har jag fått en julgran och ett hjärta.

Nu ska jag ut i solen ett tag, men jag misstänker att det gäller att klä på sig ordentligt för det blåser nog kallt.

Ha en fin måndag!

Share on Facebook

…jobbar på med sin musik och jag är lite förundrad över att jag aldrig hör ett ljud av det ner till mig, men så är jag ju lite lomhörd också. Eva sa en gång när hon var här att hon hörde gitarrspel, men det gjorde inte jag.

Just nu har han en låt, The Country Rap, som spelas på oberoende radiostationer i många länder, men främst i USA. Där ligger den på en top 100 lista (bara på plats 86 visserligen – men den har krupit uppåt under tre månader).

Nu har han gjort en rolig video som illustration till låten och det är inte bara han själv som är med, utan också våra lokala linedansare Astu Stompers.

Det är nollgradigt idag och ganska soligt, än så länge är det väl bäst att tillägga, för det ska mulna mer och mer under dagen påstår SMHI. Jag ska sätta en bulldeg tänkte jag, för jag har inte en enda bulle kvar i frysen. Jag har köpt hem saffran, så det får nog bli saffransbullar den här gången.

Dagens ordspråk:

Det är inte sagt att alla som sover snarkar.

Ha en skön fredag!

Share on Facebook

Nu är jag hemma igen efter en härlig helg i Stockholm. Vädret var jättefint, om än lite kallt, men solen lyste och vi var minsann ute på promenader även om vi var förkylda alla tre. Jag sliter ännu med min gamla förkylning och Kerstin och Hassine var snuviga och hostade och kraxade de också.

Jag flög till Bromma på söndag middag och där mötte Kerstin och Hassine mig. Annars brukar jag ju åka båt, men det är verkligen bekvämt och känns riktigt lyxigt att bara behöva sitta i 35 minuter i ett flygplan och sen är man framme!

Vi har inte träffats sedan i somras, så det var verkligen roligt att få sitta och prata med dem och så bjöd Kerstin på en en massa god mat, som vanligt. Visst har hon ett vackert köksfönster? Hur ska det bli när all adventsbelysning också kommer upp, för Kerstin är som jag, man ska inte tjuvstarta!

På måndagen tog vi en promenad till Lidingö kyrkogård, där jag aldrig varit förut. Det var en solig och fin dag då också, men så pass kallt att det var is på vätarna och det blåste rätt bra.

Kerstin o Hassine utanför Lidingö Kyrka

Här ligger Gösta o Cera Arkinger begravda. Gösta var min morbror, men honom har jag aldrig träffat

Hassine vid Ernst-Hugo Järegårds grav

”Han skapade en tonrik väv av ystra visor spunnen”
Så vill jag
man ska minnas mig-
ja, så vill jag bli munnen!
Povel

Tage Danielsson

Släkten Dalén har ett stort eget område på kyrkogården

När vi tittat färdigt på kyrkgården tog vi buss och tunnelbana och åkte in till Stockholm för att se på NK:s julskyltning och den var verkligen speciell och väldigt vacker.

Skyltningen gick i fantasins tecken

Naturligtvis gick vi in och tittade oss omkring också

Nu började det bli dags för mat och då åkte vi tillbaka till Lidingö och gick på en trevlig restaurang där vi åt en god lunch innan vi åkte hem igen.

På kvällen var det så den stora begivenheten – Svansjön på Operan. Vi enades om att det var lika bra att lämna mobilerna hemma och det var lite kasigt, för då blev det ju inga foton tagna. Visserligen får man inte fotografera under föreställningen, men det fanns ju pauser och det är ett enormt vackert hus. Guldfoajén skulle man kunnat tagit en bild av och ett foto av oss tre, när vi satt och drack bubbel i en av pauserna, skulle det kunnat vara roligt att ha, men det får vi klara oss utan.

Föreställningen var i fyra akter med tre pauser på vardera 20 minuter. Att dansarna behöver ha pauser förstår man mer än väl, för det måste vara väldigt fysiskt krävande. Salongen var i stort sett fullsatt, dansarna enormt duktiga och musiken är ju helt fantastisk. När vi såg Svansjön när vi var barn var det i en uppsättning från 1953 och dagens är från 1964. Nu är ju minnet väldigt kort och inte kunde jag se att det var någon skillnad, men en expert hade säkert gjort det. Det var hur som helst en stor upplevelse och den gav verkligen mersmak.

Så blev det tisdag och då åkte vi till IKEA, för där har jag aldrig varit tidigare. Nu börjar jag bli en riktigt erfaren IKEA-besökare, för nu har jag sett ett i Malmö och ett i Kalmar och så nu den här runda IKEA-byggnaden i Kungens kurva. Vi snurrade runt där på de olika avdelningarna, åt lunch och fortsatte snurrandet. Kerstin köpte lite ljus och jag köpte en röd lykta, som jag ska ha utanför ytterdörren, så lite shopping blev det i alla fall innan vi åkte hem till Lidingö igen.

På kvällen bjöd Kerstin på en god kyckling marengo och så satt vi och tittade på TV och pratade.

Igår morse var det så dags att åka hem igen, Bosse mötte mig på Visby flygplats och sedan tog jag bussen hem och på eftermiddagen var jag på ett styrelsemöte med SPF. Sen var det egentligen en film på Rondo, som jag skulle ha gått och sett, men det fick vara. Jag kände mig ganska mör och gick och la mig tidigt.

Idag skiner solen och det är 7° varmt, men det blåser. Jag ska gå ut i förrådet och inventera jullådan. Det är stakar som ska fram och det är dukar som ska strykas……

Dagens ordspråk:

Det som göms i snö kommer upp i tö.

Trevlig torsdag!

Share on Facebook

Idag har det inte blivit så mycket uträttat, men jag har fått adventsstjärnan på plats i alla fall och det var inte det lättaste, för den ena av magneterna som ska hålla ihop stjärnan släppte och det blev många olika lösningar innan jag till sist lyckades. När jag så äntligen fått ihop allt och det såg ganska bra ut fungerade inte glödlampan.

Ner med den igen, ta i sär, kolla lampan, nej den gick inte, kolla med en annan lampa, nej den gick inte heller. Aha, det är något allvarligt fel, den här stjärnan få man nog kasta! Men så vickade jag lite på sladden och vips lyste det. Det var bara att sätta upp den igen. Här är den tänd, men det är bara på prov.

Tänk att det alltid ska vara så här varje år när man plockar fram advents- och julsakerna. Man lägger undan fullt fungerande grejor och så ska de krångla när man tar fram dem igen.

Efter lunch tog jag fram bilen och åkte iväg ut på samhället. Jag skulle lämna tillbaka en bok på biblioteket. Det var Kristina Ohlssons Davidsstjärnor, vilken för övrigt var jättebra. Det är den andra boken av henne som jag läser och den förra, Paradisoffer, tyckte jag också mycket om. Jag hade reserverat en bok också, Livet efter dig av Jojo Moyes, men den var det kö på, så jag får bara ha den två veckor. Jag hoppas att jag hinner läsa ut den innan det är dags att lämna tillbaka den. Det är ju mycket nu!

Sedan gick jag till Johanna på Klinte Kläder och köpte mig en tunika med tillhörande sjal och en tröja. I morgon ska jag med SPF till Suderbys på gåsmiddag och då måste man ju se till att se lite snygg ut.

När jag handlat färdigt åkte jag till kyrkogården och tände ljus och då var det nästan mörkt ute, trots att klockan bara var strax efter två. Det har varit en riktigt grå novemberdag idag igen, men uppehållsväder i alla fall.

På söndag åker jag till Stockholm för att hälsa på min syster Kerstin några dagar. På måndag ska vi gå på Operan och se på Svansjön. Den såg vi tillsammans med mamma och pappa när vi var barn och det ska bli spännande att få se den igen. Tisdag blir det väl lite shopping och sedan åker jag hem igen på onsdag förmiddag. På eftermiddagen är det ett styrelsemöte med SPF och där vill jag ju vara med . Det lär med andra ord bli bloggpaus några dagar nu, eller i alla fall glest mellan inläggen.

Dagens ordspråk:

Den som minskar sin skuld ökar sin egendom.

Trevlig helg!

Share on Facebook

Gårdagens film var bra och den konstiga titeln fick sig en förklaring. Filmen handlade om Robbie, som när han håller sin nyfödde son Luke för första gången, svär på att Luke aldrig ska få samma tragiska liv som han själv har haft. Efter att med nöd och näppe ha undkommit ett fängelsestraff efter en grov misshandel döms han till samhällstjänst och tilldelas en övervakare, som till sin enorma förvåning upptäcker att Robbie besitter en unik näsa för whisky.

Filmen var väldigt rolig och man fick lära sig en hel del om whisky och tillverkningen av den ädla drycken. När whiskyn ligger lagrad på ekfat avdunstar cirka två procent varje år och det som försvinner kallas för Änglarnas andel.

Sladdpåstns dag är det idag enligt allnakku och det passar ju bra, för idag får vi förlita oss på sladdpåstn. Ett tekniskt fel på postflyger gör att vi inte får någon post från fastlandet.

Sladdpåst är ett nygutniskt ord för e-post. För att kunna skicka sådan post måste man använda rump-a, det vill säga snabel-a.

Förkylningen fortskrider och jag pratade just med Eva i telefon och insåg att jag låter förfärligt illa, jag har ont i halsen och jag hostar, men jag mår hyfsat bra och tror inte att jag har någon feber, så det är nog bara en vanlig simpel bondförkylning orsakad av barnbarnsbasselusker.

Dagens ordspråk:

Den sjuke fattas bara en sak, den friske många.

Trevlig torsdag!

Share on Facebook

Klinte Filmstudio visade Jakten med Mads Mikkelsen i huvudrollen när jag var på Mallorca, så jag missade den och det tyckte jag var tråkigt, för jag är ett stort fan av Mads Mikkelsen. Som tur är finns filmen med i Telias videobutik, så i eftermiddag har jag sett den.

Det är verkligen en ruskig film och Mads Mikkelsen gör en fantastisk rollprestation som Lucas, en 42-årig frånskild man som arbetar på ett daghem.

Lucas blir oskyldigt anklagad för pedofili. En liten flickas missnöje med att han inte tar emot en present leder till att hon i sin ilska berättar för förskolefröken att han varit dum emot henne och att han visat henne sin snopp. Hon får fullt berättigad uppmärksamhet och daghemspersonalens tafatta sätt att sköta ärendet leder till rena häxjakten på den förmodade pedofilen.

Det är vidrigt – och blir inte bättre av att man vet att Lucas är oskyldig. Han är fullständigt maktlös, för han får i början inte ens reda på vad det är han är anklagad för och vem som kommit med anklagelsen. Han får sparken från daghemmet och får bara höra att det har skett ett gränsöverskridande mellan ett barn och honom.

När han till slut får reda på att det gäller Klara, hans bästa väns dotter, fattar han ingenting, men det driver in kilen mellan honom och vännerna. Häxjakten går vidare och till slut lyckas daghemspersonal och barnpsykologer komma fram till att det inte bara är Klara som är drabbad, utan flera av de andra barnen också. Ingen vill ha med honom att göra, han får inte ens handla i ortens butik och blir misshandlad när han vägrar lämna den, man tar livet av hans hund och man kastar in en stor sten genom hans fönster.

Efter polisförhör blir han till slut frikänd. Det visar sig, att den källare där barnen säger sig ha blivit utsatta inte ens finns och Klara talar om att hon varit dum och sagt saker bara för att hon var arg på honom. Hans liv börjar komma i normala banor, vännerna tar honom till heders igen, men lugnet är förrädiskt…..

Se filmen om du orkar, för den är verkligen tänkvärd och väldigt bra!

Share on Facebook

Äntligen har jag klivit ur Cityakutenträsket och tittar på annat på kvällarna. I kväll såg jag Postkodmiljonären för första gången på länge. Och vilken härlig tävlande som kom in på slutet.

92-åriga Gunnel Larsson har klarat alla frågorna fram till 10.000:- och i morgon fortsätter hennes resa mot miljonen.

Följ den!

Share on Facebook

…vanns av Thomas Lindholm ägaren till Kutens Bensin på Fårö. Det är 24 år sedan han startade stället och under de här åren har jag hört talas om det många gånger, men aldrig varit där förrän förra året då några goda vänner bjöd med mig på Fårönatta och då var vi givetvis där och tittade.

Så här beskrivs det i gotland.net:

Kutens Bensin på Fårö är kultstället där bland annat Bill Haleys Comets och Seasick Steve har uppträtt. Det här är det perfekta besöksmålet för den som gillar gamla rostiga bilvrak med själ, äkta rock’n'roll och 50-tal. För alla hungriga finns Creperie Tati med franska galletter och crêpes.

Där finns hur mycket som helst att titta på och Thomas Lindholm måste ha varit en trogen gäst på soptipparna, för på Kutens Bensin har han samlat mängder av gamla, rostiga och slitna dyrgripar, sådant som andra kallar skräp.

Idag tittar solen fram mellan molnen då och då. Före lunch gick jag ut på en promenad och det var ganska skönt, trots att det blåste. Innan jag gick ut putsade jag fönsterna i köket och vardagsrummet, för det gick nästan inte att se ut genom dem efter den senaste tidens ruskväder.

Några har frågat om vilket kakel jag valde och det var ju bra att jag inte trumpetade ut det, för ”det sket sig”, som man så käckt kan säga. Inte hade de något prov som jag kunde få se på och när de ringde mig på eftermiddagen och talade om vad kalaset skulle kosta backade jag ur.

Nu har jag en ny idé, men i den ena affären är pannån med proverna jag vill se på utlånad och i den andra har man inte fått någon pannå på det kaklet ännu, men den är ”på gång”.

Dagens ordspråk:

Människor lär sig inte av andras misstag, de vill helst göra sina egna.

Ha en fin fortsättning på tisdagen!

Share on Facebook

…är tillbaka i tv-rutan igen och allt är sig ganska likt, även om livet på Downton aldrig kan bli detsamma efter Matthews död och Mary befinner sig fortfarande ett halvår efter hans död i djup sorg.

Robert försöker envist att skydda henne, men Carson och Branson lyckas övertala henne att ta del i driften av godset och se till att tillsammans med Branson fullfölja Matthews planer för utvecklingen av det och också bevaka sin sons intressen.

Under tiden fortsätter Thomas att smida lömska planer, precis som vanligt.

Share on Facebook

I kväll skulle Klinte Filmstudio visa filmen Hannah Arendt. Hannah Arendt, föddes 1906 i Linden, Niedersachsen och hon var en tysk-judisk filosof. Hon flydde till Paris 1933 efter nazisternas maktövertagande i Tyskland och till USA 1941 och hon dog 1975 i New York. Hennes sätt att se på begreppet ondska blev ett historiskt kapitel som på 60-talet skapade stor skandal i USA och Israel.

Jag hade väl inte några större förhoppningar om att det här kunde vara en film i min smak, men vi fick bara se början, för sen svek den nya fina digitala tekniken oss. Filmen hakade upp sig flera gånger och till slut laddade den inte alls. Det slutade med att vi fick gå hem efter att ha sett ungefär halva filmen.

Så snopet! Jag som varit så glad över den fina kvalitén det varit på filmerna sedan man gått över till den digitala tekniken. Den här filmen artade sig faktiskt och var riktigt intressant, så det kändes snopet att inte få se den färdigt.

Det verkar som om det är bäst att sitta hemma och se film via TV:n.

Share on Facebook