Bläddrar bland inlägg i Kultur

Härlig förmiddag

14 kommentarer

Det har varit strålande solsken hela dagen och i förmiddags lyxade jag till det riktigt och satt ute och läste. Jag tycker faktiskt att det är riktigt lyxigt att mitt på en vardag bara kunna sätta sig ner och läsa.

Jag har alltid läst och när jag var barn och ungdom var biblioteket ett ställe som vi ofta besökte och jag lämnade tidigt barn och ungdomsböckerna och gick över till vuxenlitteraturen.

När jag gifte mig med Åke och flyttade upp till Stenstugu och hans familj fortsatte jag att läsa, men det var inte lika självklart att bara ta en bok och sätta sig ner. Nej jag smög upp på rummet och satt på sängkanten och läste och snabbt som attan gömde jag undan boken om någon kom.

Jag tror egentligen inte att det var någon i familjen som irriterade sig på att jag satt och läste, men mitt dåliga samvete över att jag inte var igång och jobbade, när alla andra höll på med en massa saker, fick mig att känna att det var fel.

Hur som helst, jag tycker om även den här boken trots att det inte händer så mycket och egentligen bara beskriver ungdomars besvärliga kamp för att hitta sin personlighet och försöka utröna vilka de är. Jag hade en riktigt härlig förmiddag!

Eftermiddagen har det inte heller varit något fel på och vi hade många trevliga kunder på Kupan som både handlade och fikade. Nu får vi se om kvällen också blir bra, för om en halvtimme ska vi ha ett styrelsemöte i bostadsrättsföreningen. Årsstämman närmar sig!

Trevlig kväll!

Det här måste ses!

19 kommentarer

Jag såg inte Talang och vet inte ens när det gick, men såg i nyhetsrubrikerna att det här inslaget måste ses. (Ha tålamod med reklamen bara)

Och jag håller helt med! Ibrahim är värd att lyssna på och man kan bara hoppas att han och hans familj får stanna i Sverige.

Primavera – Gran finale

12 kommentarer

Nu är den fantastiska Primavera-helgen slut och det har varit väldigt trevligt. Jag har ju faktiskt varit med på något alla de tre dagarna, så jag känner mig verkligen delaktig och gårdagens Gran finale med pizzicadans var också ett underhållande inslag.

Rörelsen, riten och röjet

Gia Schager, Owe Ronström och Madeleine Nilsson berättade om pizzicadansen och dess rötter och jämförde den även med uppkomsten av andra folkdanser. Pizzica betyder ett bett och innebär att man blivit biten av t ex en tarantel, som gjort att man blivit lite galen.

En av eleverna var en duktig violinist

Sedan kom det lärare och elever från Kulturskolan Gotland och Wisbygymnasiets musikesteter och de underhöll oss med sång och musik och avslutade sitt uppträdande med Verdis Va Pensiero ur operan Nebukadnessar. Så vackert!


Ett exempel på pizzicadans med musiker och dansare från Apulien tillsammans med en rad gotlänningar som också ser ut att ha blivit bitna.

I publiken fanns Emilio Estrada med sin fiol och Claudio (min svärson) med gitarren och inte kunde de motstå att få vara med och spela när det var dags för nästa pizzicadans. Vilken internationell blandning; dansare från Apulien, Claudio från Sicilien och Emilio från Kuba. Musiken förenar!

Styrelsen i Italiens vänner Gotland

Så var det dags att avrunda och styrelsen fick komma fram och ta emot publikens tack och applåder (Eva står som tvåa från vänster). De har verkligen gjort ett fantastiskt arbete och det är bara att hoppas att det här evenemanget kan komma igen. Om inte nästa eller nästnästa år så någon gång i framtiden.

Nu är det vardag igen och en helt vanlig måndag. Solen lyste i morse när jag vaknade, men nu har det mulnat till igen. Få se om jag kan gå ut och göra det jag tänkt mig ute i min lilla täppa i dag, annars får jag väl spara det till någon annan gång.

Trevlig måndag!

Primavera – Lördagen

14 kommentarer

I strålande solsken körde jag till Visby och parkerade nere på hamnen och sen gick jag direkt till Almedalsbiblioteket, där Eva stod och delade ut broschyrer och information till besökarna.

Nu har de tryckt upp jättefina medlemskort till de ca 130 medlemmarna i föreningen och när jag hämtat ut mitt kort gick jag till hörsalen där man skulle prata om Elena Ferrante och hennes böcker.

Johanna Hedenberg, översättare och Margareta Johansson, gymnasielärare

När jag kom höll Virginia Piombo, direktör för Italienska kulturinstitutet i Stockholm på och pratade om institutets verksamhet, men sedan tog Johanna och Margareta vid och berättade om Elena Ferrante och hennes böcker. Johanna Hedenberg sitter för övrigt på Översättar- och författarcentrum i Visby och översätter den fjärde boken nu. Den heter Una bambina perduta, på svenska kommer den att få titeln Det förlorde barnet.

Det var mycket folk som strosade runt i Almedalen. Solen sken, men det var lite kyligt

Jag gick innan föredraget var slut, för jag hade bestämt mig för att gå och se en italiensk film på Folkets Bio. Det var Fula, Skitiga och Elaka, en film av Ettore Scola och nog var de precis just det; fula, skitiga och elaka. Filmen utspelade sig i en kåkstad utanför någon storstad, ovisst vilken, och var en riktig burlesk. Först tänkte jag nästan gå, men jag blev kvar och hade faktiskt ett par trevliga timmar i fulingarna sällskap.

Commedia del’ arte

När filmen var slut gick jag tillbaka till biblioteket där höll ett teatersällskap, Teater Wåga från Kulturskolan, redan på med sin föreställning, så jag fick bara se slutet.

Claudio vid flygeln

Smakprover

Under tiden som Claudio underhöll fick de som så önskade prova på olivolja och andra godsaker från Apulien och jag, som inte hunnit få i mig något eftermiddagskaffe, lät mig väl smaka.

Nu började det mörkna och jag körde hem till Klinte igen och väl hemma hamnade jag givetvis i tv-soffan och det blev en lång kväll, för inte nog med Melodifestivalen och Hotel Halcyon, sen började den underbara filmen Untoutchable, så det blev verkligen senafte.

Trots den sena kvällen kom jag upp i skaplig tid i dag, för det var en solig och fin morgon och efter frukosten gick jag ut på en promenad. Det blåste lite snålt, inte såg jag några blåsippor och inte hörde jag några lärkor, men det var trots allt skönt att röra på sig lite.

I eftermiddag blir det en tur till Visby igen, för visst vill jag var med på Gran Finale. Först hade jag tänkt strunta i det, men Claudio och Alessia ska åka in, så då åker jag med dem. Det ska bli roligt att få se de där pizzicadanserna.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Gaimaldus dag

18 kommentarer

På sommaren uppskattar folk öppna landskap, fin utsikt och solbelysta fält. Samma område i mars månad är ett ställe där det blåser jämt och inte är lä någonstans. Det är just vad som menas med a gaimaldå, eller gaimalde.


Många konstig ord
finns det i gutamålet, men det här är ett som vi använt mycket, fast mest i böjningen gaimaldit (gaimaldigt), för hemma på Stenstugu är det väldigt gaimalit med öppna åkrar som tillåter vinden att dra in med full kraft. Värst är det när den kommer från norr.

Åke brukade påstå, att när det blåste som värst, hade vi det varmast på läsidan utanför. Jag måste ju säga och att det var en lätt överdrift, men visst påverkar gaimalde värmen inomhus.

Visst blåser det lite i dag, men det är ganska skönt ute och man kan ana en sol bakom molnslöjorna.

Jag har varit inne hos min granne och ”daterat” ett tag på förmiddagen och sedan åkte jag och handlade de där tunga grejorna, som jag inte fick med mig hem igår. Senare i eftermiddag ska jag köra upp till Stenstugu för vårens kroppkakskalas. Eva har kokat och pressat massor av potatis, så nu gäller det att min fyllning räcker.

Trevlig lördag!

Torsdagen i Neapel

12 kommentarer

Det är mulet och regnigt väder i dag, men just nu är det uppehållsväder och det ser ut att kunna klarna upp. Jag ska åka och handla om en stund, för i morgon ska vi koka kroppkakor på Stenstugu och då ska jag bidra med fyllningen. Redig husmanskost blir det alltså den här helgen och jag har just varit och tagit ut en kålpuddning ur ugnen. Den ska jag ha till lunch och det som inte går åt i dag hamnar i lagom porionstbitar i frysen. Det är bra att ha som reserv när lusten att laga mat tryter.

Igår blev det ingen bloggning, för jag tillbringade större delen av dagen i Neapel. Ja, inte fysiskt förstås men mentalt, för efter förmiddagspysslet satte jag mig och läste om Elena och Lily och deras vänskap, som Elena Ferrante beskriver så målande i boken Min fantastiska väninna.

Det är så roligt att se på den här kartbilden (den är klickbar), för i Neapel (Napoli) har jag varit tre gånger och på Capri och Pompei också. Det har i och för sig bara varit kortare utflykter, men den senaste gången jag var i det här området var när vi firade min 60-årsdag tillsammans med barn och barnbarn i Sorrento.

Där satt jag alltså i fåtöljen igår och lät mig trollbindas av allt som hände mellan flickorna och deras kamrater i Neapel och fick även följa med på en tur till Ischia där Elena tillbringade några sommarveckor som barnflicka. Beskrivningen av hennes osäkerhet och vånda över att inte vara tillräckligt vacker, populär bland de andra ungdomarna och duktig i skolan, känner nog alla som minns sin tonårstid igen.

Vid tvåtiden kom min ”vice” från SPF hit och vi gick igenom vad jag håller på med och hur bokföring och annat fungerar. Det känns bra att ha en ersättare som är lite informerad och kan ta vid om jag vill åka bort eller (Gud förbjude!) skulle bli sjuk och inte kunna fortsätta som kassör.

När vi var klara med genomgången och fått oss en kopp kaffe åkte hon hem och då fortsatte jag att läsa och missade både Antikrundan och vad det nu var som surrade på TV:n. En del böcker kan man ”slarvläsa”, men det gick inte med den här. Det fick ta den tid det gjorde! Nu är den i alla fall utläst och jag kan lämna den vidare till Eva.

Fortsättningen Hennes nya namn, som väl syftar på att Lily på de sista sidorna i Min fantastiska väninna gifter sig, är det ingen brådska med, den ska jag njuta av när solen och värmen tillåter att man kan sitta ute och läsa.

Trevlig fredag!

Postcrossing

22 kommentarer

Det är mulet och grått i dag, det såg jag redan tidigt i morse när jag var uppe en vända, så jag la mig och sussade ett tag till, så jag kom med andra ord sent upp, men det kan man väl unna sig någon gång då och då. Sen blev jag sittande vid köksbordet med det sista av GA-kryssen och när jag var klar med dem var det nästan dags för lunch, men först satte jag på datorn, för det var en sak jag skulle göra.

För ett tag sedan läste jag hos Carita om Postcrossing och det lät väldigt spännande, så i dag har jag registrerat mig och väntar på det första vykortet, eller om jag först kommer att få en adress att sända ett vykort till? Jag vet inte riktigt hur det här fungerar, men det lär jag väl komma på med tiden. Titeln på Caritas inlägg är Postcrossing förenar världen och kanske är det så. Det här med postcrossing är tydligen ingenting som är nytt, utan det har förekommit i flera år, men det är inte så många i Sverige som anslutit sig. På deras hemsida kan man läsa att vi är 1.526 deltagare i Sverige och därmed ligger på plats 40. Nu har jag gjort mitt för att bättra på de siffrorna.

Efter lunch parkerade jag i en av fåtöljerna i vardagsrummet och började läsa Min fantastiska väninna och har tagit mig genom barndomen och allt som hände Elena och hennes vän Lila under de åren och är nu redo att starta med tonåren, men tar en liten bloggpaus först. Jag måste säga att jag är imponerad av Elena Ferrantes berättarteknik. Spelet mellan de två barnen är beskrivet på ett fantastiskt sätt och miljöskildringen från ett fattigkvarter i Neapels utkanter gör att man känner sig delaktig i det som händer.

Nu ska jag ha mig en kopp kaffe innan jag fortsätter med tonåren och sen blir det tv. I kväll väntar ännu ett avsnitt av Innan vi dör, en av de få serier som är så spännande att jag bara längtar efter att avsnittet ska ta slut.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Bokrean – Elena Ferrante

14 kommentarer

Solen lyser i dag också och det blåser lika kallt som igår. Det kände jag när jag var en vända till soprummet.

Det är ju bokrea nu och förr passade jag alltid på att köpa en trave böcker då, men hyllorna är fulla och jag har upptäckt hur behändigt det är att ladda ner e-böcker från biblioteket, så inköpen blir inte så många numera, men i torsdags, när jag var i Visby, tog jag en sväng in på Åhléns och fick se att de hade Elena Ferrantes romansvit Min fantastiska väninna och Hennes nya namn på rean. Jag har inte läst något av henne tidigare, men jag vet att hon är lovprisad för de här böckerna och jag har flera bloggvänner som läst dem och tyckt om dem. Jag kollade med Eva och hon hade inte köpt någon av böckerna, så jag slog till på direkten.

Dessutom kommer översättaren, Johanna Hedenberg, till Visby under den italienska helgen 10-12 mars. I samarbete med Italienska Kulturinstitutet kommer hon, lördagen den 11 mars kl 14.00, att hålla ett föredrag med rubriken: Att översätta Elena Ferrante och platsen är Almedalsbibliotekets hörsal E22.

Elena Ferrante är en pseudonym och efter många år som doldis tror man sig ha upptäckt att hon med stor sannolikhet är en 63-årig översättare bosatt i Rom. Det ska bli spännande att höra vad Johanna Hedenberg har att berätta.

Efter en vecka inne i värmen är forsythian fullt utslagen

Trevlig lördag!

Patetiskt Owe!

25 kommentarer

Nu har jag tagit modet till mig och tänkte skriva lite om gårdagens Melodifestival, för jag hamnade där, trots att jag inte planerat kvällen så. Det fanns inte så mycket att välja på och lördagens avsnitt av Morden i Midsomer kan jag nästan utantill. Alltså blev det Mello!

Vad är det nu för farligt att skriva om det? Jo, jag tänker sticka ut näsan och tala om att jag tycker att det var väldigt patetiskt att se Owe Törnqvist på scen. Han var duktig och han lät som han alltid har gjort, men ska en gammal man, som inte ens klarar att stå själv, vara med i ett sådant sammanhang? Har vi verkligen en sådan brist på artister i Sverige, eller väljer de populära sångarna bort det evenemanget? Se bara på Så ska det låta, där har man inga problem att fånga upp den ena skickliga musikalstjärnan efter den andra. Varför är ingen av dem med i Melodifestivalen? Det verkar som om det bara är äldre och nykomlingar som ställer upp i den tävlingen.


Låten Dagny fanns på jukeboxen på Kondis där jag jobbade på kvällar och helger när jag gick i skolan och där fanns det en annan servitris som hette just Dagny. Den låten spelades ofta och killarna skrålade DAGNY, kom hit och spill…..

Owe Törnqvist har funnits som en idol i hela mitt liv och jag är uppvuxen med hans låtar och kan de flesta av dem utantill och jag vet att jag borde hylla honom för hans mod att ställa upp i en sådan här tävling vid 87 år ålder, men jag kan inte. Fast det faktum att han gick direkt till final visar givetvis att jag har fel, fel, fel. Svenska folket vill ha kvar honom, även om han måste stå och hålla sig i en stol.

Och David Lindgren sen! Vad håller han på med? Va sjutton skulle han slicka på Robin Bengtsson för? Han är ju bara för pinsam! Jag vet, jag vet; jag kunde ha stängt av tv:n och gått och lagt mig eller läst en bok, men nu satt jag där och såg eländet, för jag skulle ju fortsätta tv-kvällen med Hotel Halcyon.

Ja, ja! Skäll gärna på mig. Det kan väl inte bli värre än när jag skrev ett kritiskt inlägg om Kjell Bergqvist. Det var inte populärt!

Trevlig söndag!

Att äga tigern

14 kommentarer

Det är mulet och trist väder i dag också och det har kommit en aning snö i natt, men inte så mycket att gräset blivit vitt i alla fall. Jag har gått runt med dammtrasan och snabeldraken ska få tjänstgöra om en stund.

I juli månad för tjugo år sedan, alltså 1997, var Åke och jag på Bottarveteatern i Vamlingbo och såg Christer Hall i en helt fantastisk uppsättning av Dario Fo´s pjäs Tigern. Dario Fo, som avled 2016, var en italiensk författare, dramatiker och regissör, som 1997 fick Nobelpriset i litteratur.

Berättelsen om Tigern har Dario Fo nedtecknat efter en kinesisk sägen. För det kinesiska folket betyder detta att ”äga tigern” att man tror på sig själv och inte lägger sitt öde i någon annans händer.

Mat och teater är ju populärt och 1997 serverades det en ”Tigermeny” mellan akterna och i teaterladan stod borden uppdukade med scenen på ena kortsidan. Vi fick italienska tigerräkor, tigerkyckling med risotto och som avslutning kaffe med tigerkaka.

Nu tjugo år senare sätts pjäsen upp igen (se annonsen till höger) och det ska det bli spännande att se om restaurang Isola Bella kan överträffa Bottarves meny och om föreställningen är lika bra som jag minns den. Jag har givetvis bokat en plats, för det här vill man ju inte missa. Skulle du bli sugen på att gå och se föreställningen, är det bara att klicka HÄR och boka. Det är ett begränsat antal platser, så det är först till kvarn som gäller.

Nu åter till städningen!