Det har varit ganska höstlikt väder i dag och jag och min granne var rörande överens om att det känns ganska vemodigt. Visst kan det bli enstaka fina dagar långt in i oktober, men det hjälper inte stort. Hösten närmar sig!

Efter lunch åkte jag upp till Stenstugu och låg där i solstolen och lyssnade på årets sista sommarvärd, Stina Ekblad. Det blåste lite svalt och solen försvann bakom molnen då och då, men det var ganska behagligt ändå. Den vemodiga stämningen accentuerades av hennes sommarprat och var absolut ingenting man blev glad av, men det var förmodligen inte hennes avsikt heller.

Hon pratade mycket om sin kärlek till musik och poesi och hon ser poeter som ”Guds sändebud på jorden”. Den klassiska musiken upptäckte hon när familjen fick en gratis ep-skiva då de prenumererade på Det Bästa och när hon lyssnade på musiken på den skämdes hon över att hon tyckte så mycket om den. Mycket vemodig och stillsam klassisk musik spelade hon i programmet också, men även Prospettiva nevski med Alice och den är så bra, så bra. Bara för den ska hon få en extra musikpoäng. Prat:♥♥♥ Musik: ♪♪♪

Lyssna och njut!

Share on Facebook

…nu på förmiddagen. Jag skulle önska att det där stänkandet kunde gå över i ett ordentligt regn, men det vågar man väl inte ens hoppas. Jag har tagit vara på lite tvätt och så har jag ”daterat” en stund.

Igår var det en solig och fin dag och på förmiddagen satt jag ute i skuggan och läste ett tag och laddade upp inför veckans pass på Kupan. Vi hade ganska många kunder på eftermiddagen och det är väldigt trevligt att jobba där, för vi får ständigt beröm för vår fräscha butik, det goda kaffet och så framför allt, de goda bullarna. Folk uppskattar verkligen att kunna få en vanlig hembakad sockerbulle. De är, som en kund sa, bakade på naturlig ingredienser och innehåller inte ett enda E-ämne.

När jag kom hem däckade jag i tv-soffan och där blev jag liggande. Förkylningen har i stort sett gett med sig och det är bara halsen jag känner av lite grann, men man blir trots att lite trött efter de där timmarna. Åldern tar ut sin rätt

I dag för 40 år sedan gick ”The King” bort, men ännu lever han och hans musik kvar i våra minnen. Här en ung Elvis i en inspelning från 1962.

Trevlig onsdag!

Share on Facebook

Nu är det bara en vecka kvar av Sommar i P1 och jag tycker att det varit många intressanta värdar och vilka kontraster man har fått möta. Till exempel gårdagens värd Gullan Bornemark och i dag Lisa Langseth, två kulturpersonligheter, men så vitt skilda från varandra.

Jag satt och ”daterade” igår, medan jag lyssnade på Gullan Bornemark 89 år, som har gjort mängder av musikprogram för barn både i Sveriges Radio och SVT. Gullan Bornemarks Sudda, sudda, Är du vaken Lars? och den trafikpedagogiska visan Herr Gårman är några av de visor som nog de flesta av oss känner till. Hon har även komponerat och skrivit text till en samling sånger för samfund och kyrkor.

Hon gjorde ett jättetrevligt program och det hon berättade om ledsagades av trallvänlig musik, en del av hennes egna visor, blandad med en del klassiska stycken, som gjorde att det blev ett väldigt omväxlade program. Prat:♥♥♥♥ Musik: ♪♪♪♪

I dag låg jag i solstolen och lyssnade på Lisa Langseth, men inte ute i solen, för det har jag lärt mig att man inte ska göra om man dras med en förkylning eller infektion av något slag. Vad ska man säga om henne då. Hon var nog i och för sig intressant att höra på med vilken musik hon spelade . Jag orkade inte med den, så eventuellt ska jag lyssna på henne utan musiken en annan gång (om det nu blir av). Prat: ….. Musik: ♪

Förkylningen ja! Jag tycker nog att jag är på bättringsvägen nu, för i natt har jag sovit ganska bra och det onda i halsen har släppt på vänster sida. Nu är det bara den högra som svider och gör ont när jag sväljer och kvävningskänslan nattetid när jag inte kunnat svälja saliven har gått över. Det är hopp om livet!

Trevlig fortsättning på söndagen!

Share on Facebook

Gårdagens blåsväder lade sig under natten och i dag har det varit helt ljuvligt väder. Jag har dock hållit mig i skuggan eller inomhus för att försöka vårda min förkylning på bästa sätt. Ännu är halsen lika svidig och öm och den här natten blev också orolig. Hoppas att det ger sig inför morgondagen. Det är inte lätt att få tag i vikarier och då är alternativet att stänga butiken och det vill man ju undvika.

Igår satt jag och läste och det kändes nästa lite skämmigt, för den här boken är som en enda lång Mitt Livets Novell. Jag tänkte sluta läsa och försöka ladda hem något annat, men hur det var så blev jag ju trots allt lite nyfiken på hur det skulle gå för Katie o Ross, Joanne o Greg, Lauren o Cris, Bridget o Frank och så förstås den lite mystiska danslärarinnan Angelica. Nej, den här boken var inte lika bra som den förra jag läste. Nu får jag nog ta och välja någon annan författare nästa gång jag blir lässugen.

I förmiddags gjorde jag en lätt fredagsstädning och så ringde vår SPF-ordförande och jag fick några uppdrag som gällde uppdateringar av hemsidan, så sen fastnade jag vid datorn ett bra tag.

Dagens sommarvärd var krigskorrespondenten Magda Gad och henne lyssnade jag på medan jag donade i köket och precis som jag misstänkte var det ingenting som man blev glad av precis. Hur mycket ondska finns det i världen?!? Hon har sett en hel del och tycker att det är hennes plikt att berätta för oss om alla hemskheter hon upplevt vid de krigshärdar hon besökt. Jag orkade inte med det! Beskyll mig gärna för att sticka huvudet i sanden, men till slut stängde jag öronen och lyssnade bara på musiken, som var vanlig populärmusik, fullt njutbar.
Prat: ….. Musik: ♪♪♪♪

Trevlig fortsättning på torsdagen!

Share on Facebook

Det blev inget jobb på Kupan i dag, för när jag vaknade i morse efter en orolig natt hade jag nästan ingen röst. Jag har hostat ett par dagar och igår kväll fick jag ont i halsen och trots ett par Zyx har halsen stört nattsömnen. Jag provpratade för mig själv när jag kom upp och insåg att jag skulle hålla mig hemma i dag, så jag lyckades få tag i en ersättare. Nu ska jag betala tillbaka den här eftermiddagen på fredag, så jag hoppas att jag är bättre då. I och för sig låter jag lite bättre redan nu och mår bättre också, så det ordnar sig nog.

Det blåser alldeles förfärligt i dag och att sitta ute är inte att tänka på. Mina dahlior far väldigt illa, så jag har varit ute och klippt av alla blommor som börjat vissna, för att försöka rädda stänglarna från att blåsa omkull. De har buskstöd, men vindbyarna gör att de viker sig ändå. Pelargonkrukorna har blåst omkull, så dem har jag fått flytta in mot väggen, där det i alla fall är lite lä. Man skulle önska att det gick att få byta ut blåsten mot lite regn, men det är väl för mycket begärt!

Jag har radion på och sitter och lyssnar på Roy Hodgson eller rättare sagt, jag lyssnar på hans musik, för hitintills har den varit bra. Ämnet han talar om, fotboll, intresserar mig måttligt och med hans brutna svenska och lite tråkiga röst är det ingen större njutning att höra på honom.

Trevlig onsdag!

Share on Facebook

I dag har det varit varmt och skönt, men blåsigt som vanligt. Jag började dagen med att klippa gräset, inte för att det var speciellt långt, men det var väldigt tofsigt och på framsidan var gräsmattan full av gula blommor som vajade i vinden. Sen gav jag mig på rabatten på uteplatsen och klippte jag ner sommarastrarna, för nu var de inte någon prydnad längre. Jag tycker att jag fick riktigt fint när de kom bort.

I eftermiddag har jag varit hos en bekant som skaffat sig en surfplatta och ville ha lite hjälp. Ingegerd är 89 år och det är hennes första bekantskap med den nya tekniken, så jag gladde mig verkligen åt att kunna få ”leka dataexpert”, men det sket sig, för när jag skulle visa henne hur hon ska göra när hon ska använda internet, så fanns det ingen surf kvar på kontantkortet, trots att det bara var en vecka sedan hon fyllt på med 5GB. Hon hade nästan inte använt sin platta sedan påfyllningen, så jag ringde 3:s kundtjänst och efter två halvtimmeslånga samtal kom de fram till att det är hennes router det är fel på. Surf fanns det kvar på kortet, så det hade inte hjälpt att fylla på mera pengar.
”Gå till närmaste 3-butik och byt routern”, var beskedet vi fick.

Dagens sommarpratare Barbro Ehnbom var inte med bland mina favoriter när jag såg listan på 2017 års värdar, men oj så trevlig hon var att lyssna på och musiken bestod till  100%  av örongodis. Jag skulle vilja veta mycket mera om hennes framgångsrika karriär och skriver hon någon gång sin biografi ska jag absolut läsa den. Jag tror förresten att jag har sett henne hos Skavlan någon gång. Hon måste vara otroligt intelligent och gick ut juristlinjen på Handels med de bästa betygen man haft där på 36 år, eller om det var 39. Sedan fick hon ett stipendium på 3 mån i USA och stannade där i 30 år. Hon jobbade stenhårt, iklädd glasögon med fönsterglas och med uppsatt hår, för att sätta sig i respekt bland sina manliga kollegor och satsade lika stenhårt som partyprinsessa nattetid.

Nu lyssnade jag inte till slut, eftersom jag hade bestämt träff med Ingegerd, men betyget måste absolut bli; Prat: ♥♥♥♥♥ Musik: ♪♪♪♪♪

Trevlig kväll!

Share on Facebook

Solen lyser idag, men tjocka moln tornar upp sig då och då och det blåser som vanligt. Förmiddagen gick i slöhetens tecken och eftermiddagen är inte bättre. Efter lunch låg jag ute i solstolen ett tag och lyssnade på Tarja Halonen, men gav upp efter en timme.

Det här fotot är inte nytaget, utan det är från år 2003, så att bygga stentorn har turisterna roat sig med i många år, men det ställer till problem när de gör det inom naturskyddat område på t ex Fårö. Det kan man läsa i en artikel i helagotland.se. På Fårö är det förbjudet, men trots anslag om detta fortsätter turisterna att resa minnesmärken över sin närvaro. Länsstyrelsens folk plockar ner ett hundratal torn i veckan och de måste göra det sena kvällar eller tidigare morgnar, för gör de det på dagtid kommer folk och skäller på dem. Totalt kan de få plocka ner 800 torn på en säsong och det är noga med nedplockningen. Stenen måste läggas tillbaka med rätt sida upp för att inte stranden ska bli fläckig.

Så sluta bygga stentorn!

Åter till Tarja Halonen. Jag fortsätter att lyssna på henne nu när jag sitter vid datorn, nästan mest för att lyssna på musiken hon spelar för den är väldigt bra, med en härlig blandning av finsk- och annan populärmusik, men hon är jobbig att lyssna på. Jag åt lunch tillsammans med en finländare från Österbotten nu i veckan och inte lät han som Tarja! Innehållet i pratet är också ganska tråkigt och opersonligt. Prat: ♥♥ Musik: ♪♪♪♪

Trevlig fortsättning på söndagen!

Share on Facebook

Igår kväll var jag bjuden på rökta flundror till Sven o Britt-Marie här på Odvalds. De hade fått flundror av Bosse när han fiskade för ett tag sedan och nu hade Sven rökt dem. Tanken var att vi skulle sitta ute, men vädergudarna var inte med oss, så Britt-Marie hade fått duka inne.

Sven är duktig på att röka fisk och flundrorna smakade mycket bra och var milda i smaken. Ibland kan man få såna som är så hårt rökta så att de är beska och det är inte gott.

Det blev en trevlig kväll och vi började tidigt, så jag var hemma i precis lagom tid för att titta på Ett fall för Vera och sen var det dags för sängen.

I dag var jag på kyrkogården på förmiddagen när Melodikrysset var klart och efter lunch parkerade jag i solstolen för att lyssna på Sven Melander. Jag tycker att han var mycket bra, för han fick mig att både skratta högt där jag låg och han fick mina ögon att tåras när han berättade om sin älskade storebror Jörgen och hans död. Han berättade om sina alkoholproblem och han skällde ut näthatare. Det var ett omväxlande och intressant program med varierad musik; från Kim Larsens – Dejlig Er Jorden (en riktigt häftig version av psalm 297) till Werner & Werner – Vår julskinka har rymt.
Prat: ♥♥♥♥ Musik: ♪♪♪♪

Trevlig fortsättning på lördagen!

Share on Facebook

Igår var det mest mulet, men solen tittade fram då och då. Egentligen vet jag inte riktigt vad jag fördrev tiden med; gick en promenad till Konsum och handlade, körde en tvättmaskin, putsade köksfönstret, laddade hem en ny bok av Lucy Dillon, satt och läste… på något sätt blev det kväll till slut och då började det regna och så pass mycket så jag fick tömma hinken under stuprännan flera gånger innan jag gick till sängs. Vid tolvtiden vaknade jag av åskmuller, men som tur var blev det inte så farligt. Jag gick upp och såg att det blixtrade då och då, men det hördes ingenting, så jag kröp ner i sängen igen och somnade ganska omgående.

I regnmätaren fanns det 12 mm när jag var ute och kollade den i morse och väderläget i dag är en repris av gårdagens, fast det blåser mera. Några stänk regn kom det på förmiddagen, det upptäckte jag när jag var ute med soporna, men sedan har det varit uppehållsväder.

Jag började fredagen med att sätta en bulldeg, för jag har lovat Fröjel Rödakorskrets några påsar saffransbullar till deras försäljning på Medeltidsveckan på söndag. Jag kommer nog inte att åka in till Visby på söndag utan tar en tur senare i veckan om vädret är skapligt, så bullarna blir hämtade i morgon.

Det blir nog inget solstolsväder i dag och dagens sommarpratare, Jacob Mühlrad, lyssnar jag på medan jag sitter och skriver det här. Jag tror inte att det blir något långvarigt lyssnande.

Trevlig fredag!

Share on Facebook

…var inte Bahar Pars’s insats som sommarvärd, utan ett möte med en helt annan kvinna. Jag hade ett ärende på Vallemo, som är ett äldreboende, så på förmiddagen gick jag dit och i dörren mötte jag en kvinna i rullstol. Vi hälsade och jag tyckte att hon var bekant på något sätt och när jag efter en stund gick ut igen satt hon utanför i solen och hade vikt upp byxorna, för att få lite färg på benen. Då kom jag på vem det var:

Det var syster Berit! Inte just hon på bilden, men namnet stämmer i alla fall, så jag slog mig mer på bänken bredvid henne, frågade om jag gissat rätt och presenterade mig.

Syster Berit var distriktsköterska innan hon gick i pension och när vi var nygifta kom hon ofta till Stenstugu för att se till Gustav, Åkes farbror, som bodde på gården. Han hade diabetes och när han inte kunde ta sina sprutor själv, lärde hon mig hur jag skulle göra när jag skulle ge honom dem. Gustav hade också svårläkta sår på fötterna och dem kom hon och lade om med jämna mellanrum.


När Eva och Bosse var nyfödda kom hon, som vanligt var på den tiden, hem och kollade att allt fungerade med amning, vägde och undersökte barnen och kom med goda råd och anvisningar. Det var så roligt att få träffa henne och höra lite om hur hennes liv varit, så jag blev sittande där ett bra tag.

Åter till Bahar Pars! Henne visste jag ingenting om, innan jag såg henne som Parvaneh, den iranska grannen som lyckas charma Ove i filmen En man som heter Ove. I filmen var hon jättebra och det var väl inte något större fel på hennes sommarprat och den musik hon spelade heller, men jag hade lite svårt att engagera mig i ännu en invandrarhistoria. Jag fick i alla fall anledning att ligga en stund i solstolen och det är alltid trevligt.
Prat: ♥♥♥ Musik: ♪♪♪

Och så måste jag ju rapportera att vi fick 6 mm regn igår!

Share on Facebook