I dag har det varit en riktigt varm och solig dag och det har faktiskt inte gått att sitta direkt ute i solen, utan det är skuggan som har gällt. Jag vaknade sent, så det blev en kort förmiddag och när det började bli dags för lunch kände jag att jag inte ville laga någonting, utan jag längtade bara efter en god sallad, så jag gick iväg till Konsum. Där var det rätt kaotiskt och kön till salladsbaren var hur lång som helst och det mesta började ta slut, så jag nöjde mig med ett grillat kycklinglår och lite potatissallad och så en kartong jordgubbar.

Efter lunch lyssnade jag på dagens sommarvärd, Uje Brandelius, en för mig helt obekant person. Han sa själv att han är lite känd för sitt band ”Doktor Kosmos”, han är lite känd för sin föreställning ”Spring Uje spring” och han är lite känd för att han har fått Parkinsons sjukdom. Som han lite ironiskt sa:” Jag har en gripande historia att berätta”. Och han visade sig verkligen kunna berätta sin historia. Han sade sig vara expert på sig själv och det delade han med sig av.

Han var jättebra! Med sin lugna vackra röst berättade han om hur de första tecknen på sjukdomen dök upp för några år sedan och efterhand blev allt besvärligare. Han hade drabbats av Parkison bara 44 år gammal, en sjukdom som han trodde bara gamla gubbar fick.

Jag kom att tänka på Viola och Karl-Gunnar som vi träffade på Mallorca för många år sedan. Karl-Gunnar hade Parkinson och han sa, precis som Uje, att det inte är skakningarna och darrningarna som är värst, utan stelheten. Karl-Gunnar fick senare en elektrod inopererad i hjärnan och blev nästan besvärsfri. Så det finns säkert hopp även för Uje.

Jag som startade lyssnandet ute i solen fick flytta in i skuggan för att kunna hänga med till slutet. Musiken var väl inte helt i min smak, men den passade in i sammanhanget och var säkert vald med omsorg. Ett dramatiskt slut på sommarpratet bjöd han också på; han friade till sin Therese. ❤

Jag satt och såg slutet på fotbollsmatchen igår kväll, när jag såg i ögonvrån att det var något som rörde sig vid trådgardinen som hänger för terrassdörren, som stod öppen. Det var en igelkott som kom inknatande i vardagsrummet. Jag var snabb att mota ut den och då sprang den ut på terrassen och kröp ihop där i ett hörn och låg och puttrade. Jag gick in efter lite mat till den och då kom den på andra tankar, kom fram och åt och smaskade i sig alltihop, så jag fick gå in efter mera. Vatten finns på ett fat ute på gräsmattan. Nu har jag laddat upp med lite kattmat i fall den skulle komma på besök i kväll också.

Trevlig söndagskväll!

Share on Facebook

Igår lyssnade jag på Åsa Wikforss och var från början helt inställd på att det lyssnandet inte skulle bli så långvarigt. En och en halv timmes föreläsning, tänkte jag, avbruten av lite musik då och då. Kunde det va´nåt? Det var det faktiskt, men jag blev aldrig helt klar över vad en filosof gör. Jo, kanske vad de gör, men vad har de för funktion och vem anställer dem. Jag fick ta till google.

Man har en gedigen utbildning; yrket kräver en akademisk utbiIdning. Man behöver, aIItså, studera fiIosofi på högskoIenivå i minst 3 år på heItid. Ofta fortsätter de studerande läsa efter grundutbiIdningen på magister (ett år) eIIer på ett masterprogram (2 år).

Filosofi handlar om att ifrågasätta det vi tar för givet, och hur vi ser på världen. Vad vet vi egentligen om vår omvärld och om andra människor? Det är frågor som behandlas inom ämnet ”filosofi” och då kan man ju tänka sig att näringsliv och industri kan ha bruk för en filosof och även inom politik och journalistik kan säkert en filosof platsa. Det gäller ju att lista ut hur man på bästa sätt ska manipulera andra människor, så att de köper de varor och idéer man vill sälja. Fast jag begriper nog ändå inte riktigt hur det fungerar? Det låter lite flummigt!

Jag tycker inte att jag fick några svar av Åsa Wikforss på mina frågor, men det var intressant att höra henne berätta om hur hon hamnade i New York och om hur hon greps av akut hemlängtan efter den 11 september 2001. Musiken var uthärdlig och hon höll mig, mot förmodan, vaken.

Det har varit varmt i dag, upp mot 30° och i Klintehamn har det varit En dag för barn i världen, med en massa olika evenemang, men jag har gjort något helt annat än att gå på loppis, rida på gotlandsruss och köpa lotter. Jag har varit på 91-årskalas på Tofta Strandpensionat och fått en god lunch tillsammans med ett antal andra gratulanter.

Nu har solen försvunnit från min baksida, så det är dags att bära ut några kannor vatten. Tomaterna fick en hel kanna i morse, men det är alldeles torrt i krukan nu igen. Nu är det bevattningsförbud över hela ön, så slangvattning ska man ju inte hålla på med.

Trevlig lördagskväll!

Share on Facebook

Det har varit en helmulen lördag, runt 20° och det kom ca 10 droppar regn på köksfönstret vid lunchtid och mera blev det inte. Det är bara att hoppas att det kommer någon skur i natt. Det ser faktiskt lite hoppfullt ut när man kolla på vädersidorna.

Jag trodde att jag kanske skulle ha träningsvärk efter gårdagens utflykt, men det var inga problem alls att komma ur sängen i morse, men jag har tagit det lugnt i dag.

Jag började med att gå runt och vattna blomkrukorna, för det får man göra nästan varje dag och sedan plockade jag ihop en maskin tvätt och laddade tvättmaskinen. Det var så torrt i markerna där vi gick på Lilla Karlsö igår, så jag fick tvätta skorna också. De var alldeles fulla av damm och hur mina fötter och smalben såg ut ska vi inte tala om, fast de tvättade jag givetvis när jag kom hem igår.

När det var dags för Sommar i P1 satte jag mig tillrätta vid köksbordet med ett korsord och började lyssna på dagens värd, som var Jesper Waldersten, illustratör och konstnär. Korsordet var med för att jag var övertygad om att han inte var något att lyssna på, men så fel jag hade. Vi fick höra många ord i en väldigt vacker förpackning och korsordet fick ligga orört. Först tänkte jag på Björn Ranelid och hans ordsvall, men det här var något mycket bättre. Tänk så vackert vårt svenska språk kan var när det blir rätt hanterat. Musiken var dessutom väldigt njutbar.

Sedan kom syster Kerstin och Hassine hit och drack eftermiddagskaffe och så såg vi på fotbollsmatchen mellan Sverige och England. Jag är ju måttligt intresserad av fotboll, men en sån här match vill man ju inte missa. Förhoppningarna sveks tyvärr och England slog Sverige med 2-0. Intresset för den här matchen har varit enorm och i Visby samlades ca 2500 entusiaster på Stora Torget för att se den på storbilds-tv, men nu är festen slut och det svenska landslaget har gjort sitt för den här gången. Och jag för min del ser fram emot att WM:et avslutas så att teve-tablån kan se lite mera njutbar ut. Tur att man har Netflix!

Ha en skön helg!

Share on Facebook

I Allnakku kallar man den 5 juli för Köislingens dag:

När höskörden bedrevs med slåttermaskin, hästräfsa och högaffel fick höet stå kvar på åkern och eftertorka i små runda stackar som kallades köislinggar.

Inte har jag varit med om att köra in löshö så många gånger, men när vi var nygifta förekom det, så begreppet köisling är jag väl bekant med. Att lägga lass på en flakvagn utan sidor av höet från köislinggarna var en konst och det gällde att få lasset att ligga kvar.

Åke berättade om en gång när han skulle köra hem ett lass löshö och hans syskonbarn; Ingrid, Ulla och Elisabeth, skulle få åka på hölasset. I en kurva gick ett hjulpar ner mot dikeskanten och hela lasset gled av vagnen och han befarade det värsta, för på andra sidan diket var det en bandfast tun med sina vassa spetsar. Hur hade det gått för barnen? Han vågade nästa inte gå av traktorn och titta, men var ju tvungen att göra det. Där stod alla tre upptryckta mot stängslet med hölasset framför sig, rätt chockade, men helt oskadda.

Höskörden blev enklare när vi först skaffade en lösbalspress och sedan en hårdbalspress som den på bilden.

Leopoldo Méndez, dagens sommarpratare gjorde jag processen kort med. Redan efter en stunds prat och två låtar stängde jag av mobilen. Och det trots att jag låg i solstolen och hade det rätt gott i solskenet.

Nu ska jag gå och fixa i ordning lite kaffe. Syster och svåger är på ingående.

Trevlig fortsättning på torsdagen!

Share on Facebook

Nu är juni månad slut och visst har den varit fin, förutom då att det hade behövts några ordentliga regnskurar. På förmiddagen i dag har jag ägnat mig åt städning och det passade alldeles utmärkt att köra en maskin tvätt också. Nu är fönsterna putsade och golven avtorkade och mattorna har varit ute på vädring och det luktar rent och fräscht.

Jag låg i solstolen efter lunch och lyssnade på Eva Rydberg, men hon lyckades inte fånga mig riktigt, för jag slumrade till då och då. Viktigaste kriteriet på ett bra sommarprat är att jag inte somnar ifrån det.

Hon började med att berätta att hon roat sin publik från det hon föddes, för hennes moster brast i skratt när hon fick se henne på BB och prästen hade skrattat år henne när hon döptes. Sen fick vi följa hennes uppväxt där hon avslöjade att hon blivit agad som barn, men att hon försonats med sina föräldrar och då brast hennes röst.

Sedan började en lång uppräkning av alla roller hon haft och teatrar hon spelat på och nån gång där förlorade jag koncentrationen. När programmet var slut hade hon bara hunnit fram till 22-årsåldern och med den takten kan hon vara sommarvärd många år framöver. Musiken var i och för sig trevlig, men där var inga överraskningar. Det är inte lätt att tillfredsställa mig minsann!

Trevlig helg!

Share on Facebook

Gårdagens härliga högsommarvärme försvann i natt och i dag har det varit bra mycket svalare och väldigt blåsigt. På förmiddagen var det dessutom mest mulet, så jag bestämde mig för att satsa på en innedag. Det behövs en sådan dag också då och då. När frukosten var avklarad började jag baka och planen var att jag skulle göra mazariner och amorer.

När klockan blev ett bytte jag kanal från P4 till P1, för att lyssna på Anna Serner, vd för Svenska Filminstitutet, men det blev ett väldigt förstrött lyssnande. Hon var inte särskilt spirituell och ämnet intresserar mig inte direkt, så radion stod på som vanligt, som lite bakgrundsunderhållning. Jag skärpte till mig när hon talade om sin far och hans självmord och hur den händelsen påverkat hennes katastrofångest. När jag bakat färdigt lämnade jag henne helt åt sitt öde, städade upp i köket och gick ut och pratade med en granne i stället.

När jag ändå sitter här vid datorn passar jag på och bevakar Vårdguidens läkemedelstjänst, för att se om jag har fått några nya recept utskrivna. I min enfald inbillade jag mig att jag hade ett uttag kvar på mina gamla recept och det hade jag också, men de gick ut den 23/6 och det upptäckte jag när jag bara hade kvar medicin av den ena sorten för tre dagar. Så himla försmädligt, man ska då tänka på allting! Efter klockan fem i dag skulle recepten finnas på apoteket enligt svar från vårdcentralen, så jag får väl lugna mig ett tag och kolla lite senare.

Trevlig fredag!

Share on Facebook

I dag är det ett helt fantastiskt väder med sol och lagom värme och bara svag vind. Redan vid åtta-tiden satt jag ute och drack kaffe och löste korsord. Sen gick jag och pysslade och vattnade och ansade i rabatter och krukor. Man vill ju bara vara ute nu!

När Ann-Marie fick se att jag köpt en tomatillo, sa hon att dem gillade hon inte, för de växer så hemskt och blir så rangliga och blåser sönder om man har dem ute och hon hade naturligtvis helt rätt. Den har växt enormt och jag funderar på att beskära den, men samtidigt är det roligt att den växer. Jag hade först satt i ett stöd i krukan, men det räckte inte, för häromdagen hade hela plantan kapsejsat. Jag lyckades dock få upp den utan att några grenar gick av och med hjälp av ett stöd till, verkar den klara sig. Den är full av blommor och frukter, men ännu har ingen mognat.

Fram på förmiddagen tog jag fram bilen och åkte till kyrkogården i Fröjel för att se till graven där och det var tur att jag gjorde det, för vattnet i lådorna var slut. När jag var färdig där, åkte jag till Hemse. Syster och svåger kommer nästa vecka och då vill jag ju ha lite vin hemma. När jag är ensam köper jag inga dunkar, utan bara en-litersförpackningar, det räcker för mitt behov, men det förslår ju inte när man är flera. På hemvägen åkte jag in på Klinte kyrkogård och kollade familjegraven där, åkte till Konsum och handlade, till Preem och tankade och till Kustgrillen och köpte med mig en kebabtallrik hem. Tankade förresten, du milde vad bensinen är dyr, full tank kostade 729:-. Nu är det verkligen lönsamt att åka buss de gånger det fungerar.

Jag hade precis ätit färdigt min kebab, när det var dags för Sommar i P1 med Mark Levengood, som var sommarvärd för sjätte gången. Att ligga i solen gick inte, för det blev för varmt, men det var väldigt behagligt i skuggan och han var så bra!!! Jag har skrattat högt och jag har gråtit och jag har njutit av hans vackra finlandssvenska och den omväxlande musik han spelade. Missade du programmet och ska lyssna på bara ett enda i efterhand, välj Mark Levengood!

Trevlig torsdag!

Share on Facebook

Det gick bra på Kupan igår eftermiddag och även om det var mycket folk klarade jag och Barbro av kommersen. Folket från region Gotland såg vi inte så mycket av, men de hade rätt många besökare och det spillde nog över på oss lite.

Det har varit en varm och skön onsdag och på förmiddagen tog jag bort pensékrukorna. Det sved lite i hjärtat, men även om de blommade lite ännu var de inte vackra längre. När jag fått bort dem gick jag till Suderviljan och köpte ett par pelargonior och ställde dem där penséerna stått. Det blev så tomt utan dem.

Uppdatering: Inger med bloggen Sjusoverskan säger att det är en dårgräsfjäril. Hon säger att den bara finns på Gotland och att den är ovanlig, men enligt Wikipedia ska den ha hittats i Skåne och på Östergötland också. Där kan man också läsa att dårgräsfjärilen finns med på Bernkonventionens lista över starkt hotade arter i Europa.

Probiotika har jag bara ätit i samband med att jag fått antibiotika och då för att magen skulle må bra. När jag var på Sicilien fick jag ont i magen ett par dagar och då fick jag förutom Imodium just Probiotika. Jag får nog ta ett snack om det här med läkaren på Osteoporosmottagningen, Maria Sääf. Jag har ett inbokat telefonsamtal med henne nästa vecka.

Jag lyssnade på Marie och Gustav Mandelmans sommarprogram och det var väl ganska småtrevligt med en lite annorlunda musik. Det är ett par som verkar ha skapat sig en idealtillvaro och det är dem väl unt, men jag måste säga att jag förvånades över att de fullständigt hämningslöst fick sitta och göra reklam för sin trädgård och sitt företag. Hur tänkte producenten???????

Trevlig fortsättning på dagen!

Share on Facebook

Den här veckan flyttar region Gotlands samhällsbyggnadförvaltning sitt kontor till Klintehamn och Röda Korset lokaler.

Med sig har de ett utkast till planförslag och allmänheten är välkommen att komma med inspel och ställa frågor. Under tisdagen kommer infrastruktur att behandlas särskilt.

Tiderna för öppet kontor är:

25 juni klockan 13.00-20.00
26 juni klockan 10.00-20.00
27 juni klockan 09.00-15.00
28 juni klockan 09.00-15.00

Jag ska jobba i eftermiddag och jag har inte den blekaste aning om vad som förväntas av mig och om hur det här kommer att påverka vårt arbete. Det känns som om det har brustit i kommunikationen på något sätt. Det blir nog några spännande timmar!

Det är mest mulet i dag och ganska svalt. Nu på förmiddagen har jag tagit hand om en liten hög med strykning och så har jag läst färdigt boken Skuggorna av Katarina Wennstam. Hon brinner verkligen för kvinnofrågorna och temat i boken gick helt och hållet ut på att samhället måste bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Jag har aldrig blivit misshandlad eller våldtagen av en man, men kan föreställa mig hur otroligt hemskt det måste vara. Åke och jag var goda vänner och bråkade inte, men ibland kunde han säga på skoj:”Jag tror att jag håmsar till dig”. Och då brukade jag svara: ”Gör det då ordentligt, för du får bara en chans.”

Nu är det dags att ordna till lite tidig lunch. Jag tror jag får ta bilen till Kupan, för jag behöver handla på hemvägen och det är tunga saker som jag inte orkar bära.

Trevlig tisdag!

Share on Facebook

Johannes Döparens Dag är det i dag och det innebär också att det är sex månader kvar till jul, men den vill jag inte tänka på ännu. I dag har det varit väldigt växlande molnighet, men det har inte blåst så mycket som förut i helgen och jag har tillbringat i stort sett hela söndagen på min uteplats.

Jag fick en bibba pocketböcker av en granne, så på förmiddagen har jag suttit ute och läst Katarina Wennstams bok Skuggorna som handlar om ett gäng kvinnor som hämnas sina medsystrar enligt talionsprincipen.

Slår man upp ordet ”talionsprincipen” får man veta att det är en juridisk grundsats enligt vilken brottslingen tillfogas lika stor skada som den han åstadkommit.

Sen låg jag i solstolen och lyssnade på Bianca Ingrosso. En tjej som jag har svårt att identifiera mig med, för hon lever ett liv som är så väsensskilt från den tillvaro jag levt och lever i. Dessutom läste hon innantill och speciellt i början väldigt välartikulerat. Jag var inställd på att jag bara skulle lyssna en liten stund och att det inte var något att höra på, men när hon väl passerat avsnittet om vilka enorma fester hon ordnar och kom in på det trauma hon och hennes syskon utsattes för genom föräldrarnas skilsmässa, grep hon mig på något sätt i alla fall, så jag fortsatte att lyssna. Jag hörde henne berätta om sin bulimi och om sin attack av panikångest och om hur hon och hennes syskon fick ta hand om mamma Pernilla när hon bröt ihop då den nye pojkvännen övergav henne.

Bianca Ingrosso är en ung människa, bara 23 år, men har under den korta tid hon levt gått igenom mycket. Det är bara att önska henne lycka till i den nya karriären som influencer och entreprenör.

Musiken då? Den var mycket bättre än jag väntat mig, för det var inte bara skrammel och pappa Emilio Ingrosso fick bidra med några vackra melodier.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Share on Facebook