Bläddrar bland inlägg i Kultur

Sommar i P1 2017

22 kommentarer

Bilden är givetvis klickbar och de som jag märkt med * är jag speciellt intresserad av.

Nu är det snart dags för Sommar i P1 igen och det gillar jag. I år är det inte så många namn som jag känner igen, men en del i alla fall. Jag brukar ge nästan alla en chans, men jag är kräsen; både musiken och pratet ska passa min smak, annars gör jag processen kort med dem.

Ett namn gjorde mig förvånad – Gullan Bornemark – jag visste inte att hon fortfarande finns i livet. Vem minns inte ”Sudda, sudda bort din sura min”.

Det är soligt och fint i dag också, men det blåser ganska mycket. Jag har försökt snygga till mig lite och nu ska jag gå och fixa till en tidig lunch, för i dag är det jobb på Kupan, som vanligt på tisdagarna.

Ha en skön dag!

Bang, bang!

14 kommentarer

Där låg jag i godan ro i solstolen när det plötsligt hördes ett kraftig Bang. Jag for upp, ”vad i hela friden var det där”? Då kom det ett Bang till och så hörde jag ljudet av flygplan på väldigt långt avstånd.

När jag tittade upp mot himlen och såg de här k-strimmorna förstod jag vad explosionerna kom från. Det var ljudbangar! Det händer inte så ofta och det brukar stå i tidningen och på helagotland.se när det inträffat.

Kraftiga smällar hördes på Gotland: "Väggen skakade" kunde man läsa några minuter senare på just helagotland.se. Jag kan tänka mig att våra asylsökande blev ordentligt skrämda, när till och med vi gotlänningar blev så upprörda att vi tog kontakt med media.

Vid hastigheter över ljudets skapas en tryckvåg kring det föremål som färdas fortare än den naturliga vågutbredningshastigheten i mediet det färdas i. Tryckstegringen framför flygplanet ger upphov till en stötvåg, som när den når marken uppfattas som en kraftig och plötslig explosion, en så kallad ljudbang.

/Wikipedia

Det är med andra ord
en fin sommarsöndag och jag har latat mig nästan hela dagen. Jag har suttit ute och läst färdigt Elena Ferrantes tredje bok; Den som stannar, den som går:

Lila och Elena försöker var och en på sitt sätt navigera genom det italienska 70-talet med all dess politiska oro, sexuella frigjordhet och sociala förändringar. Båda känner sig vilsna i den moderna världen och söker sig till varandra. Elena befinner sig i ett vägskäl i sitt äktenskap och Lila blir på nytt hennes förtrogna.

Boken slutar med en riktigt cliffhanger, som jag givetvis inte vill avslöja, men nu måste jag få tag i nästa bok; Det förlorade barnet.

Trevlig söndag!

Väl utnyttjad regndag

8 kommentarer

10 mm regn fick vi i dag och det är ju inte så mycket, men givetvis bättre än ingenting. Det har regnat precis hela dagen, men nu för en stund sedan klarnade det och blev uppehåll och då passade jag på och gick ut med soporna.

I förmiddags städade jag kylskåpet och rensade ut en massa gamla burkar och flaskor. Om något har passerat förbrukningsdatum med några dagar gör det inte så mycket, men det får inte bli för gammalt och nu fanns det en hel del som passerat även min gräns för när det är dags att kasta. Dessutom har lampan i kylskåpet inte fungerat på ett tag, men nu är den bytt och det lyser så fint igen. Jag har faktiskt varit där och öppnat dörren ett par gånger, bara för att få se hur fint jag har i kylskåpet nu.

Efter lunch satte jag mig och fortsatte läsa om de gränslösa svärmödrarna. Det passar ju alldeles utmärkt att sitta och läsa med en pläd över axlarna när regnet strilar ner längs fönsterna. Boken var faktiskt ganska bra. En oförarglig bagatell, ett nöje för stunden, men den fick mig att skratta högt några gånger.

Huvudpersonen Angelika Lagermark lagar mat väldigt ofta och i slutet av boken finns en hel receptsamling Ur Ödesgudinnans kokbok. En del riktigt spännande, så jag började skriva av dem. Det är alltid kul med lite nya recept. Jag har skrivit av några stycken, men ska fortsätta vid ett annat tillfälle, men receptet på lammskallar och fyllda torskboddar tror jag att jag hoppar över. Det lär jag i alla fall aldrig laga till, även om jag tycker att i alla fall lammskallar är gott.

Förr hade Fröjel hembygdsförening lammskallefest varje höst, så hur man lagar till dem vet jag. Vi fick lammskallarna precis som de var, men ull och allt och sedan skulle de flås, klyvas, rensas…… Det var många moment innan de blev ätbara. Med rotmos till var det riktigt gott, men det serverades alltid fläsklägg också för de som tyckte att lammskallar var otäckt att äta.

Ha en skön onsdagskväll!

Svärmödrar utan gränser

12 kommentarer

Jag har just kommit hem från ett pass på Kupan. Det har varit en trevlig eftermiddag, men inte så många kunder tråkigt nog. Det kanske har varit för vackert väder, så folk har haft annat att pyssla med än att handla secondhand? Det har varit blå himmel och solsken hela dagen, men lite kyligare än igår.

Nu börjar brudspirean blomma

På förmiddagen tog jag vara på lite tvätt och sedan satt jag ute och läste ett tag. Just nu läser jag Anna Janssons bok Svärmödrar utan gränser, en fristående fortsättning på Ödesgudinnan på Salong d’Amour och den är väl sisådär, men den kanske blir bättre när jag kommer in i den. Den verkar i alla fall lovande om man läser Tidningen Kulturs recension av den:

”Svärmödrar utan gränser” är en utmärkt relationsbok, med massor av spänning och med en rejäl knorr på slutet. En överraskande twist, värdig vilken deckare som helst! Ja, ”Svärmödrar utan gränser” är verkligen lika spännande som en deckare, men så är den ju också skriven av deckarmästarinnan Anna Jansson. Och hon är så duktig att hon inte behöver begå mord för att hålla intresset uppe! I ”Svärmödrar utan gränser” bjuder hon dessutom på en mycket rolig parodi på en deckarförfattare!

Trevlig kväll!

Det blev lite sovmorgon i dag, för jag kom sent i säng igår kväll, för jag hamnade i tv-soffan och där blev jag kvar till ESC var klart. Jag hade egentligen bestämt mig för att jag inte skulle se det alls, men så började titta och det var faktiskt ganska underhållande även om det var på tok för många ballader. Jag måste säga att jag har lite svårt för de där balladtjejerna. Hur håller deras röster? Ett tag tänkte jag gå och lägga mig, men röstningen är ju så spännande, för allt kan hända. Vann rätt låt? Förmodligen, för Portugal vann verkligen stort. Själv hade jag fastnat för Cyperns bidrag och för dem gick det ju inte alls bra.

När jag ätit min sena frukost och klarat av söndagskrysset tog jag på mig shortsen och gick ut på en promenad. Det är mest mulet i dag, men varmt och skönt 16-17 grader och bara svaga vindar.

Jag bestämde mig för att gå Böndersrundan, för det är ett bra tag sedan jag gick den och så kände jag att jag borde titta till familjegraven på kyrkogården. Det är ju så torrt, så jag var rädd att vattnet i lådan behövde fyllas på.

Tynnet blommar

I Vallekvior var det som vanligt den här tiden en helt otroligt vacker fågelkonsert. Annars märks det att det är torrt och att det varit kallt. Växtligheten ser inte särskilt välmående ut och jag inbillar mig att det brukar var mycket mera blommor och mer utslaget så här i mitten av maj.

Ängena prunkar i vitt och gult men det är lite tråkigt att se att det är så torrt redan. Den lilla bäcken är nästan uttorkad. Där finns bara en och annan vattenpuss.

Bönders lanthandel

Jag vet inte när den här gamla lanthandeln lades ner, men jag minns att jag var inne där någon gång när jag var barn. Vi var ju ofta på Klinteberget och åkte skidor på vintrarna och så gick jag i Kyrkskolan ett år och då misstänker jag att vi var där på besök.

Bokstigen på Klinteberget – Det är så vackert nu med den skira grönskan

Det var tur att jag gick in på kyrkogården, för det var snustorrt i vattenmagasinet, men som tur var hade plantorna inte lidit någon nöd utan såg fina och fräscha ut. På kyrkogården var det annars nyansat och fint och jag räfsade noga bort min fotspår i jorden där jag gått, precis som mamma alltid sa att man skulle göra. Det var hon jättenoga med!

Sedan gick jag runt och tittade på de gamla gravarna och helt plötsligt fick jag se den här. Det är gravstenen över prosten som utfärdade en böneskrift till allmänheten för en fattig skeppareänka, som jag tidigare skrivit om. Skeppareänkan var Åke och hans syskons farfars mor. Helt plötsligt kom jag ännu ett steg närmare Greta Lena Olofsdotter Levander vid Mulde i Fröjel socken.

Trevlig fortsättning på söndagen!

En härlig lördag!

9 kommentarer

Äntligen fick vi en varm och fin vårdag och jag har verkligen njutit. En vända till Konsum på förmiddagen och sedan lite matlagning, för övrigt har jag legat ute i solstolen eller suttit i solen och löst korsord.

Lökkrukorna börjar arta sig

Radio Gotland fyller 40 år i dag och firade bland annat genom att direktsända Ring så spelar vi från Visby och några har undrat om jag var med där, men det tänkte jag aldrig på en gång. Jag nöjde mig med att lyssna till programmet på radion som vanligt.

Jesper Blomqvist vann årets Let´s Dance igår kväll och det tyckte jag var rättvist. Han är absolut den av de två finalisterna som utvecklats mest och han har blivit enormt duktig. Nu får vi se om Robin Bengtsson kan vara lika duktig i kväll, men det tvivlar jag stort på och kommer nog att välja något annat att titta på.

Ha en trevlig lördagskväll!

Slapp söndag – Elena Ferrante

16 kommentarer

I dag har det varit växlande väder, men soligt och skönt då och då. På förmiddagen satt jag ute och läste och då kom en granne in och pratade en stund, men efter en stund mulnade det och blev kallt, så då drog vi oss var och en in till sitt.
Egentligen borde jag ha gått ut på en promenad i eftermiddag, men hade inte någon lust. De här blåsippsbilderna tog jag igår när jag tog en vända Konsum tur och retur. På Konsum hade de så fina minipåskliljor, så jag köpte en som jag åkte upp och satte på tant Linas grav. Tant Lina var syster med min farmor och hon ligger begravd i samma grav som sin mor, alldeles bakom familjegraven.

Efter lunchen fortsatte jag min läsning och nu har jag plöjt igenom Hennes nya namn en diger roman på 493 sidor, som slutar med att Elena skriver en bok som hon får utgiven. Nu är hon författare och jag längtar redan efter de tredje boken, Den som stannar, den som går – Boken mitt i livet.

Elena stöter under ett författarframträdande på Nino Sarratore som hon i hemlighet varit förälskad i under hela sitt liv. Lila har efter sitt misslyckade äktenskap börjat ett nytt liv med Enzo Scanno och bor med honom och sin son Gennaro i en förstad till Neapel. På kvällstid lär sig Lila allt hon kan om datorer och programmering för att på så sätt skapa sig en ny och bättre tillvaro.

Lila och Elena försöker var och en på sitt sätt navigera genom det italienska 70-talet med all dess politiska oro, sexuella frigjordhet och sociala förändringar. Båda känner sig vilsna i den moderna världen och söker sig till varandra. Elena befinner sig i ett vägskäl i sitt äktenskap och Lila blir på nytt hennes förtrogna.

Nu är det snart dags för mig att gå ut i köket och börja förbereda söndagsmiddagen. Jag ska ugnssteka en kyckling och har kallat in förstärkning (inte till stekningen, utan till förtäringen).

Trevlig fortsättning på söndagen!

Grattis på namnsdagen Ester

8 kommentarer

Smöret, smöret! Ister! Ester! ……

Härlig förmiddag

16 kommentarer

Det har varit strålande solsken hela dagen och i förmiddags lyxade jag till det riktigt och satt ute och läste. Jag tycker faktiskt att det är riktigt lyxigt att mitt på en vardag bara kunna sätta sig ner och läsa.

Jag har alltid läst och när jag var barn och ungdom var biblioteket ett ställe som vi ofta besökte och jag lämnade tidigt barn och ungdomsböckerna och gick över till vuxenlitteraturen.

När jag gifte mig med Åke och flyttade upp till Stenstugu och hans familj fortsatte jag att läsa, men det var inte lika självklart att bara ta en bok och sätta sig ner. Nej jag smög upp på rummet och satt på sängkanten och läste och snabbt som attan gömde jag undan boken om någon kom.

Jag tror egentligen inte att det var någon i familjen som irriterade sig på att jag satt och läste, men mitt dåliga samvete över att jag inte var igång och jobbade, när alla andra höll på med en massa saker, fick mig att känna att det var fel.

Hur som helst, jag tycker om även den här boken trots att det inte händer så mycket och egentligen bara beskriver ungdomars besvärliga kamp för att hitta sin personlighet och försöka utröna vilka de är. Jag hade en riktigt härlig förmiddag!

Eftermiddagen har det inte heller varit något fel på och vi hade många trevliga kunder på Kupan som både handlade och fikade. Nu får vi se om kvällen också blir bra, för om en halvtimme ska vi ha ett styrelsemöte i bostadsrättsföreningen. Årsstämman närmar sig!

Trevlig kväll!

Det här måste ses!

19 kommentarer

Jag såg inte Talang och vet inte ens när det gick, men såg i nyhetsrubrikerna att det här inslaget måste ses. (Ha tålamod med reklamen bara)

Och jag håller helt med! Ibrahim är värd att lyssna på och man kan bara hoppas att han och hans familj får stanna i Sverige.