Livet efter 70

Det är gråväder idag och jag har suttit vid datorn en stund nu på morgonen och betalat ett par räkningar, läst Krister och Thomas reserapport och passat på att utnyttja mitt presentkort från DN. Det gick inte riktigt jämt ut, så jag får betala till 61:-, men vad gör det, då får jag ju tre nya böcker att läsa.

Den här veckan har jag läst Kajsa Ingemarssons Inte enklare än så och Karin Alvtegens En sannolik historia. Båda böckerna var helt klart läsvärda och En sannolik historia var väldigt bra. Jag har inte läst något av Karin Alvtegen tidigare och kommer absolut att låna flera böcker av henne. Uppdatering av Bokhyllan kommer lite senare.

Share on Facebook

Jag fick ett mail på förmiddagen från Klintehamns bibiotek att boken Till Offer åt Molok av Åsa Larsson hade kommit in, så efter lunch gav jag mig iväg dit till fots. Jag skulle ju ändå ta mig en promenad efter en ganska slapp förmiddag. Det var lite mulet och det såg ut att kunna bli regn, men jag tänkte att jag skulle hinna hem innan det började regna.

Det gjorde jag inte och det var inte måttligt så våt jag blev. Till och med tröjan som jag hade under sommarjackan blev blöt. Det var tur att jag hade boken i en ordentlig kasse.

När jag kom hem tänkte jag att jag skulle ta ett foto av mig själv, för att visa vilka strapatser jag varit utsatt för, men jag ska förskona mina läsare från den förfärliga uppenbarelsen Delete, delete, delete! Så, nu var den borta för alltid.

I stället blir det en bild av mammas doftranka. Mamma har varit död i 10 år i sommar och hon älskade doftrankor. Den här fick hon av mig några år innan hon gick bort, så den har sina modiga 12-13 år på nacken. Den blommar aldrig rikligt, men den blommar hela tiden och i princip året om. Att flytta till Odvalds hade den inte alls något emot, för den står där i österfönstret och sätter knoppar och blommar precis som vanligt och påminner mig om min mamma.

Ha en fin fortsättning på fredagen!

Share on Facebook

Jag kom hem igen utan att ha råkat ut för något regnväder, men böckerna som jag tänkt låna fanns inte inne, så dem ställde jag mig på kö för. Åsa Larssons bok, Till offer åt Molok, lär jag inte få förrän någon gång i början av maj. I stället kom jag hem med en bok av Inger Frimansson, De nakna kvinnornas ö och en av Marianne Fredriksson, den som vandrar om natten.

Nu har jag läsning ett bra tag, för i brevlådan kom den här boken också, som jag beställt från Adlibris. Det är bloggvännen Gigi, alias Lambergsfrua´s son Peter Erik Du Rietz, som skrivit den. Peter har själv bott i Centralamerika och Djungel är baserad på verkliga platser, människor och händelser.

Jag har börjat läsa boken i eftermiddag och den är ganska lovande tycker jag, även om jag inte är helt övertygad, men jag har kanske inte kommit in i historien riktigt ännu. Jag ska försöka komma med en recension av den, när jag läst den färdig. Något om innehållet:

I den Centralamerikanska republiken Costa Verde hankar sig den ständigt halvberusade Erik Ulfsson fram genom att sälja förfalskade konstföremål till de få turister som har dåligt omdöme nog att söka sig dit. Hans uppdiktade historia är vid dessa tillfällen alltid densamma; att han funnit artefakterna bland några ruiner djupt inne i djungeln. Vad han inte räknat med är att någon av kunderna skulle återvända för att sätta hans lögner på prov….

Share on Facebook

Ett vårtecken, så gott som något, är väl meddelandet vi fick i brevlådan från vår bostadsrättsföreningen i fredags. I dag ska vinterns sand och grus sopas bort och vi uppmanades att sopa ur våra garage och borsta bort eventuell sand från våra uppfarter, samt ta bort bilarna från parkeringen.

I morse såg det ut så här utanför köksfönstret. Det blåste stormbyar och vräkte ner med snö och hagel. Jag var ytterst tveksam till om jag skulle ge mig iväg till sjukgymnastiken, men jag monterade dit luvan på jackan igen, för den tog jag bort häromdagen i tron att den inte skulle behövas mer, och så gick jag ändå och det var faktiskt inte så farligt.

Om du tittar lite extra på fotot, så finns det faktiskt ett vårtecken där trots snön. På fönsterbrädan står en vas med körsbärskvistar som börjar slå ut. Knopparna är gröna i alla fall!

På hemvägen tog jag det här fotot av vintergäck, snödroppar och krokus i en täppa här på Odvalds.

Och när jag kom en bit in på området fick jag se att de var i full gång med sandborttagningen och vädret är ju egentligen perfekt för det, för det dammar ju absolut ingenting i dag ;). Just nu skiner solen igen, så de här snöbyarna var nog bra några staräurar.

Varje vår diskuteras det livligt om antalet staräurar och om vad som kännetecknar en sådan. Snö, blåst och åtminstone en stare måste i alla fall finnas med.

Hos Humlebacken kan du surfa runt bland deltagarna och se hur våren fortskrider i vårt avlånga land.

Filmen, Simon och ekarna, som jag var och såg igår kväll, var jättebra och otroligt vacker. Har du inte sett den och får tillfälle att göra det, gå och se den!

Jag har läst en hel del av Marianne Fredriksson och har några böcker i bokhyllan, bland annat Anna Hanna och Johanna, en resa genom tre generationers kvinnoliv. Den har jag också sett som teater på Rondo i Klintehamn, en otroligt bra föreställning.

Nu känner jag att jag måste ta en vända till biblioteket och låna Simon och ekarna, så att jag får läsa den också.

Ha en fin måndag!

Share on Facebook

…har jag suttit och läst den här boken i eftermiddag. Mörka Strömmar av Arnaldur Indridason och den handlar om en otäck sjuk individ, som söver sina offer med rohypnol och sedan våldtar dem.

Arnaldur Indridason har verkligen lyckats skriva ännu en spännande roman och den här gången är det inte polisdektiv Erlendur som figurerar som brottsutredare, utan en kvinnlig polis som heter Elìnborg, som får sitt första fall på egen hand.

Mitt i mordutredningen visar det sig att Erlendur är försvunnen och boken slutar utan att vi får veta vart han tagit vägen. Det sista spåret är en hyrbil, som hittats parkerad vid en kyrkogård.

Jag misstänker att man försöker få mig att läsa nästa bok också, Svart Himmel, som kom ut i augusti 2011. Jag måste ju få reda på vad som hänt Erlendur?

Så blev jag alltså sittande inne och läsa i stället för att gå ut. Jag var en vända till soprummet i förmiddags och den lilla promenaden räckte mer än väl. Det är grått, kyligt och blåsigt idag!

Ha en skön fredagskväll!

Share on Facebook

Visby lasarett ligger så vackert precis nere vid havet och Åke har turen att ha fått havsutsikt. Klicka på bilden om du vill se en större upplaga av den.

Ännu en dag med skapligt väder blev det. Det har yrt lite snöflingor i luften och det är kallt, men vägarna är fina i alla fall. Jag åkte in till Åke idag också, för om stora snökanonen dundrar in i morgon får man kanske hålla sig hemma. Jag stannade inte så länge idag heller, för Åke var så trött, så jag kunde inte göra så mycket mera än att sitta och hålla handen ett tag.

När jag kom hem tog jag en sväng förbi biblioteket och lämnade tillbaka de utlästa böckerna och lånade ett par nya. Jag hade lite svårt att koncentrera mig, så jag greppade bara några stycken ur hyllorna. De jag kom hem med är Unni Lindells Sockerdöden och Åke Edvardsons jukebox. Det här är författare som jag känner igen sedan tidigare, så det blir nog trevlig läsning.

Share on Facebook

Snökanonen, som man hotade med igår, blev det inte så mycket av med, för det har bara kommit ett tunt snölager och på gräsmattorna sticker grässtråna ännu upp, men på vägarna här i området är det väldigt halt. Det upptäckte jag när jag gick iväg till soprummet i förmiddags. Jag fick hålla mig på gräsmattskanten och smyga tätt intill husväggarna där det ännu var barmark. Man vill ju inte halka omkull! Senare körde en vaktmästare och sandade, så nu ska det förhoppningsvis vara lättare att ta sig fram.

Meteorologerna varnar dock för en ny snökanon idag, men än så länge är vi förskonade, för det yr bara lite lätt.

Maken vankar fram och tillbaka och vet inte riktigt vad han ska ta sig för. Att gå ut och promenera är inte att tänka på och inte är det någon fotboll på TV. Det är tur att han har DN att ta till.

Jag har börjat läsa en bok av Inger Frimansson – Råttfångerskan. Den är ett ruskigt kidnappningsdrama med en kvinnlig huvudperson och hennes offer i centrum. En riktig rysare även för den som inte har råttfobi.

Jag läser och ryser och tänker på storråttorna som bodde i hönshuset. Vi la ut gift för att bli av med dem och ibland kunde det ligga någon sån där äcklig råtta död i ett värprede, när man skulle plocka ägg. Jag vågade aldrig lita på att den var död förrän den legat där något dygn utan att ha rört på sig.

En storråtta hade vi under fågelbordet för några år sedan. Katterna satt och tittade på den, följde efter den när den gav sig iväg över trädgårdslandet, men gick inte till angrepp mot den. De vågade väl helt enkelt inte, för storråttorna kan vara nog så aggressiva. Det slutade med att Åke fick ta till bössan och skjuta den.

Ha en trevlig lördag!

Share on Facebook

Det blev riktigt vackert väder efter lunch idag och vi tog oss en skön promenad här i omgivningarna. När vi kom hem satte jag mig och läste färdigt Kvinnan som mötte en hund, en av böckerna som jag lånade på bibilioteket.

Boken är ingen deckare, men en riktigt ruggig historia ändå och man förstår ganska snart hur det ska sluta för bokens huvudperson, Vera Beckman.

Och jag förstår Kicki som inte kan glömma vad hunden i historien blev utsatt för.

Kvinnan som mötte en hund är en starkt och mycket gripande roman om en kvinna i djup kris och man läser den som en deckare, det handlar verkligen om liv eller död. Fast en vanlig deckare kan man slarvläsa lite för att komma framåt i handlingen när det blir för spännande. Den här boken har jag verkligen läst rad för rad.

Jag har inte läst något av författarinnan Elsie Johansson tidigare. Hon debuterade 1984 som romanförfattare, men har tidigare givit ut ett par diktsamlingar. Bokhyllan är uppdaterad med lite fakta om hennes författarskap och jag ska låna flera böcker av henne vid nästa besök på biblioteket. För trilogin Berättelsen om Nancy (Glasfåglarna, Mosippan och Nancy) fick hon Aniarapriset 2002, så de böckerna ska jag i första hand sikta in mig på.

Share on Facebook

Idag är det riktigt slaskigt och grått ute. Vi tog en sväng ut på hamnen på förmiddagen. De jobbar för fullt med muddringen trots att det är söndag och de höll på igår och hela trettonhelgen också. Den ena båten, George, var borta och tömde slam någonstans norr om Klintehamn, men efter en stund kom den tillbaka och då gav sig den andra, som heter Hans, iväg. Bilden är klickbar!

Nu vilar sig maken efter lunchen och sen är det någon viktigt fotbollsmatch. Jag avvaktar och ser om vädret eventuellt bättrar sig, för jag känner att jag borde gå ut och ta en promenad.

Jag har nu läst färdigt de fyra böckerna av Håkan Östlundh och uppdaterat Bokhyllan med mitt omdöme om Terror och Blot.

De här skatorna gillar jag. Förut har vi sett två stycken från vårt köksfönster, men idag var de tre.

Ha en skön söndag!

Share on Facebook

Nu är jag med och tävlar igen och den här gången är det Sylvia som lottar ut en bok, De sista tanterna av Fatima Bremmer.

För en tid sedan debatterades det på bloggarna om vad ordet tant innebär. Är det något positivt eller negativt? Vill vi bli kallade tant och i så fall av vem? Många tyckte att det kändes rent kränkande att bli kallad tant, andra att det var helt ok.

Den här boken låter som om den kunnat ge en intressant vinkling till den diskussionen.

Den svenska tanten – utrotningshotad eller på frammarsch?

Lär känna tanten! Hon som lägger upp håret på papiljotter, som bakar sina egna kakor, som aldrig skulle sätta på sig ett par jeans men gärna en rockklänning med knäppning i ryggen.

Tanterna har länge varit osynliga. De har slitit i det tysta. De stod hemma i fläckiga förkläden och rullade köttbullar till de män och kvinnor som nu styr Sverige. De sydde deras kläder, badade dem och talade om vad som är rätt och fel. Hittade knepen för att få pengarna att räcka till ……

Håll nu tummarna för att jag vinner boken, eller var med och tävla om den själv! Det kan du göra HÄR.

Idag är det lite vintrigt med en aning kornsnö, nollgradigt och med en blek sol. Maken har varit ute på en promenad, medan jag slappat och legat i soffan och läst. En lugn och skön Trettondag Jul med andra ord och man får ju passa på att njuta, för nu är det ju inga fler extra helger förrän det blir påsk. Vi som är pensionärer får ju ingen sportlov heller , som ett avbrott i vardagen.

Ha en fin fortsättning på dagen!

Share on Facebook