Redan när jag släckte och gick och la mig igår kväll såg jag att det börjat snöa och när jag vaknade i morse var det gröna gräset vitt igen, men solen lyste så vackert och himlen såg blå ut, så jag tänkte att det skulle bli en fin dag, men pytt vad jag bedrog mig. I dag har den ena snökanonen efter den andra dundrat in över oss och kallt är det också. I förmiddags hade vi -5°.
I Allnakku står det att det är Staräurns dag så det kanske inte är så underligt att det snöat.
I Allnakku kan man läsa: Varje vår diskuteras det livligt om antalet staräurar och om vad som kännetecknar en sådan. Snö, blåst och åtminstone en stare måste i alla fall finnas med.
Sex staräurar ska det vara innan våren är här på allvar, så har i alla fall jag lärt mig och om man kan få räkna alla snöbyar som har rasat ner över oss i dag så borde det antalet vara nått med råge. Problemet är bara att jag inte har sett någon stare. 
När nu vädret är som det är, så har jag hållit mig inomhus och roat mig med lite strykning och sedan har jag suttit och läst i boken jag köpte i onsdags, Elena Ferrantes Det förlorade barnet. Egentligen hade jag tänkt spara den tills det går att sitta ute, men kunde inte låta bli den, för den är väldigt fängslande. Tänk vilken lyx att få sitta och läsa mitt på vardagen! Att få lata sig! Att inte göra någon nytta!
Nu har jag i alla fall gjort lite nytta och varit ute och borstat och skottat bort snön som lagt sig i vår uppfart. Som synes är det inga större mängder.
Trevlig fredag!
När jag kom hem hann jag lagom se slutet på Grantchester och sedan började Återstoden av dagen med Emma Thompson och Anthony Hopkins, så det blev riktigt senafte. Jag tror att det är första gången jag ser den här filmen från början till slut. Den har ju gått många, många gånger på tv, men jag har alltid hamnat mitt i, eller mot slutet. Kazuo Ishiguro, författaren till boken som filmen bygger på, mottar Nobelpriset i dag. Det var förmodligen anledningen till att SVT sände filmen igår kväll. 
Efter en stunds daterande och en välbehövlig fredagsstädning, kände jag att jag var i behov av frisk luft och tog stigen genom skogen ner till samhället. Det var riktigt behagligt och jag stod ganska länge och tittade efter öringar i ån, men i dag syntes ingen till.
Jag läser regelbundet Bosses blogg, 
Åter till läsningen: 
Igår satt jag och läste och det kändes nästa lite skämmigt, för den här boken är som en enda lång Mitt Livets Novell. Jag tänkte sluta läsa och försöka ladda hem något annat, men hur det var så blev jag ju trots allt lite nyfiken på hur det skulle gå för Katie o Ross, Joanne o Greg, Lauren o Cris, Bridget o Frank och så förstås den lite mystiska danslärarinnan Angelica. Nej, den här boken var inte lika bra som den förra jag läste. Nu får jag nog ta och välja någon annan författare nästa gång jag blir lässugen.
Det har varit rätt mulet i dag, men solen har tittat fram och värmt gott då och då. I dag har Eva bjudit på lunch på Stenstugu och det har varit en härlig söndag tillsammans med henne och Claudio, Bosse och Krister o Thomas.
Gott grillat kött, goda såser, parmigiana, ugnsstekt potatis o sallad och en helt enormt god efterrätt med maränger, vaniljkräm, vispad grädde, jordgubbar och chokladsås. Till kaffet hade Bosse med sig knapriga och goda flarn som han bakat själv. 
Jag tog en promenad till Stenstugu på förmiddagen och det var nog tur att jag fick den motionen, för det var en väldigt näringsrik måltid. Hem åkte jag med Krister o Thomas. En mycket trevlig söndag!
När jag tittade upp mot himlen och såg de här k-strimmorna förstod jag vad explosionerna kom från. Det var ljudbangar! Det händer inte så ofta och det brukar stå i tidningen och på helagotland.se när det inträffat. 
Efter lunch satte jag mig och fortsatte läsa om de gränslösa svärmödrarna. Det passar ju alldeles utmärkt att sitta och läsa med en pläd över axlarna när regnet strilar ner längs fönsterna. Boken var faktiskt ganska bra. En oförarglig bagatell, ett nöje för stunden, men den fick mig att skratta högt några gånger. 
