…fototävlingen hos Freedomtravel, jag och min fjäril. Nu gäller det att bestämma vilket ramfoto jag ska välja som pris. Det är tur att jag har ett par månader på mig att fundera på saken.

Ännu har inga fjärilar vaknat till liv och det är fortfarande kallt. I morse var det alldeles vitt av frost. Den här bilden tog jag för några år sedan den 26 mars, men i år lär det nog dröja innan vi får se den fina citronfjärilen komma fladdrande.

Varmt tack till alla som röstade på mitt foto!

Gårdagens film Balladen om Marie Krøyer var faktiskt riktigt bra, maskineriet skötte sig exemplariskt och gjorde verkligen alla de vackra vyerna full rättvisa.

Nu ska jag gå iväg till en justeringskvinna och få ett protokoll godkänt (förhoppningsvis). Sen får vi se vad dagen bjuder.

Dagens ordspråk:

Från framgång till motgång är det ett litet steg, från motgång till framgång är det en lång väg att gå.

Share on Facebook

Sädesärlans gutamålsnamn, langghalu, passar bättre till fågeln än det svenska namnet gör, för den äter ju inte säd utan insekter och småkryp. Men lång stjärt har den, vilket langghalu betyder.

Sädesärlan är en av mina favoritfåglar, men ännu har den inte synts till. Jag ska inte orda om den något mera för det har jag gjort flera gånger. Det HÄR skrev jag om vippstjärten förra året den här dagen.

Jag gick in på bibliotekets hemsida och skulle beställa några böcker, men det gick inte. Mitt kort var inte giltigt längre, så jag fick ta mig en promenad dit i stället. De förnyade kortet, som hade gått ut, jag beställde Systrar emellan av Kristin Hannah och Okända väsen av Tracy Chevalier och i hyllorna hittade jag Håkan Östlunds Jag ska fånga en ängel, Arnaldur Indridasons Vinterstaden och Grand Final i skojarbranschen av Kerstin Ekman, så nu har jag lite att välja på. Jag har bestämt att jag ska börja med Håkan Östlunds bok.

Det var ganska skönt ute även om det mulnar till då och då. Jag klarade mig i alla fall utan både mössa och vantar idag, men vinterjackan var ännu på.

I kväll är det Klinte filmstudio igen och då ska vi få se Balladen om Marie Krøyer i regi av Bille August och med Brigitte Hjort Sørensen i huvudrollen. Henne kände jag genast igen från den danska tv-serien Borgen där hon spelade skjutjärnsjournalisten Katrine.

Marie Krøyer lever ett privilegierat liv tillsammans med sin man, den firade danske konstnären P.S. Krøyer. Han är mer framgångsrik än någonsin och hon är en av Danmarks mest omtalade kvinnor. Men under ytan är livet och deras äktenskap allt annat än lyckligt. Den store målaren jagas av sina demoner och hans hustru och barn får utstå mycket.

Filmen är mest känd för sitt vackra foto, få se om Rondos usla maskineri kan göra det rättvisa?

Ha en fin fortsättning på dagen!

Share on Facebook

Påskfesten blev riktigt trevlig, med ett fyrtiotal deltagare, mycket gott att äta, musikunderhållning av Erling Lindvall och lotterier. Att jag vann en ask Aladdin gjorde ju inte det hela sämre. Nu har jag godis till påsken, om chokladasken nu räcker så länge. Jag har redan brutit förpackningen.

Här har det just bjudits till bords och det fanns en hel del att välja på: tre olika sorters sill och potatis, gravad lax, ägghalvor, silltårta, hembakad limpa och ost, Janssons frestelse och köttbullar.

Jag var hemma igen vid fem-tiden och strax för sju gav jag mig iväg igen, den här gången till Rondo, för att se filmen Små citroner gula. Jag har ju läst boken och tyckte den var bra och jag har hört talas om att filmen är sevärd och den var verkligen trevlig. Den kan jag rekommendera om man vill ha en stunds mysig underhållning.

Kvart i nio var jag hemma igen och hann precis se slutet av Mästarnas mästare och sedan Brottet, den danska serien som är så spännande. Ska Sara Lund och Borch hitta Emili Zeuthen vid liv eller inte?? Det här var sjunde avsnittet av tio, så ännu lär vi få sväva i ovisshet några veckor till.

Share on Facebook

…mitt inlägg med protest mot beslutet att förstöra tonvis med mat, för att det innehåller spår av hästkött. Nu har Axfood meddelat att de skänker 5 ton lasagne till Klara kyrka i Stockholm.

Livsmedelsverket har givit dem grönt ljus under förutsättning att maten tas ur sin ordinarie förpackning och förses med en korrekt förteckning över ingredienserna.

Hästarna på bilden ingår inte i lasagnen (tror jag?).

Var inte orolig! Jag inte gripits av storhetsvansinne och inser att det nog är andra marknadskrafter än en liten tantblogg som lett till det här beslutet, men det är glädjande när förnuftet får råda.

Idag är det Ladisjamninggi och att den dagen skulle ha med vår att göra är lite svårt att tänka sig idag, för det blåser och snöar för fullt. Det ser ut att bli ännu en innedag.

Ladisjamningg betyder vårdagjämning, då dag och natt är lika långa över hela jorden. Nära ekvatorn är det ju så året runt.

I kväll ska jag hur som helst ut och ta mig en liten snabb promenad till Rondo, för då är det en ny film i Klinte Filmstudio. Den här gången ska vi få se Mannen från Le Havre

I DN kan man bland annat läsa i recensionen av filmen att:

Mannen från Le Havre” är en småputtrigt sympatisk film om människor som ställer upp för varandra. Dess sensmoral känns både kristen (Marcel säger att skoputsare är den enda yrkesgrupp som förstår Bergspredikan) och socialistisk (Marcel heter Marx i efternamn) men framför allt genomsyras den av Kaurismäkis humanism och underfundiga humor.

Dagens ordspråk är så sant, så sant:

Ingen kan på samma gång vara förälskad och klok.

Trevlig onsdag!

Share on Facebook

Ganska skön väder har det varit idag med några plusgrader och lite svagt solsken.

På eftermiddagen var jag på ett styrelsemöte med SPF. Bland annat skulle den förestående påskfesten planeras. Det blev ett trevligt möte med givande och lättsamma diskussioner om både det ena och det andra.

När jag kom hem skrev jag ett protokoll från mötet. Det är bäst att göra det med en gång medan minnet är någorlunda klart, för det är inte lätt att i efterhand förstå mina kryptiska noteringar.

I kväll var det så Klinte filmstudio och film nummer två, Tomboy, men innan filmen startade skulle det vara ett årsmöte! Det kom ju verkligen som en överraskning, för det hade gått mig helt förbi. Nu tog mötet inte så lång tid som tur var.

Tomboy är en prisbelönad film om en tio-årig flicka som, när hon som nyinflyttad i ett område tas för att vara pojke, bestämmer sig för att spela med. Beslutet är kanske inte helt genomtänkt och får till slut ohållbara konsekvenser, men leder också till funderingar om kön och identitet.

Jag tyckte om filmen, men längtar verkligen efter den där digitaliseringen av Rondo, för kvalitén på filmen var jättedålig. Ett tag försvann bilden helt och man hörde bara ljud och vid byte av rulle blev det hopp i filmen så att man helt tappade sammanhanget.

Share on Facebook

Nog känns den lite egendomlig, den där skylten med Sameslöjd, som visar vägen till Uggårds i Eksta, där Ellen Marie Martinsen från Nordkap driver Arran Krukmakeri. Sameslöjd är väl kanske inte just det man är ute efter om man vill ha en souvenir från Gotland, trodde jag i alla fall min enfald.

Ellen Marie var på Onsdagsträffen i Skolgården i Fröjel igår och berättade om Nordkap, om samernas liv, om sameslöjd och om hur hon hamnat på Gotland. Hon har bott här på ön i 21 år, varav 15 år i Fröjel och Eksta, och givetvis var det kärleken som fick henne att flytta hit. Hennes man är glasblåsare och delägare i Visby Glasblåseri och de hade träffats på en marknad i Nordnorge där hon sålde keramik och han sålde glas.

Försäljningen av samiskt konsthantverk och keramik går bra och det är egentligen bara svenskarna som tycker att det är lite egendomligt med sameslöjd på Gotland. Utlänningarna tycker att det är helt naturligt och Ellen Marie jämförde det med när vi åker till USA och köper indiansouvenirer, inte bryr vi oss om i vilken del av det stora landet vi befinner oss då.

Ellen Marie var väldigt trevlig att lyssna till och hade hur mycket som helst att berätta om Nordkap och om samekulturen.

Sedan fortsatte onsdagen med den första filmen för vårterminen med Klinte Filmstudio och Snön på Kilimanjaro var jättetrevlig och en film jag kan verkligen kan rekommendera. Det var en riktigt feelgood-film där man satt med ett småleende på läpparna nästan hela tiden. Jag trodde först att filmen hade något att göra med Ernest Hemingway och hans novell, Snön på Kilimandjaro, men det var helt fel.

Jag hade med andra ord en trevlig onsdag på alla sätt och vis.

Share on Facebook

…sa de på väderleksrapporten och det stämmer nog, för den där märkvärdiga solen har inte synts till så mycket idag, men det är skönt ute ändå.

Jag har varit ute och tagit bort granrisen från mina små rabatter och därunder tittar krokusen fram. Nu fattas bara lite solsken så sätter de säkert fart.

Igår kväll var jag på ett årsmöte igen och den här gången var det Röda Korsets Klintekrets, som hade möte. Efter årsmötet var representanter för C.O.S., vilket står för Childrens of Santo Niñjo, och berättade om det barnhem de byggt för hemlösa gatubarn på Filippinerna, på en ö som heter Bohol och sedan drack vi kaffe och åt härliga hembakade semlor.

Jag blev invald i styrelsen och kvällen avslutades med ett konstituerande styrelsemöte. Man vill att jag ska ta uppdraget som sekreterare, men det tål att tänka på ett tag.

Idag är det först Onsdagsträff i Skolgården i Fröjel på programmet och i kväll ska jag gå på Klinte Filmstudio och se filmen Snön på Kilimanjaro.

Dagens ordspråk:

Med lögner kan du kanske ta dig fram i livet – men du kan aldrig vända åter.

Ha en fin onsdag!

Share on Facebook

Onedinlinjen, den engelska serien med Peter Gilmore i huvudrollen som James Onedin, är det nog många som kommer ihåg. Peter Gilmore, som medverkat i ett trettiotal filmer, avled den 3 februari och han blev 81 år.

Serien, som startade 1972 och sändes fram till 1983, blev en riktigt långkörare och jag har säkert sett vartenda avsnitt både en och två gånger och njutit av det vackra ledmotivet, adagio ur baletten ”Spartacus” av Aram Chatjaturjan.

Nu är det dags för lunch. Äldste sonen hade kokt dillkött igår och han kom hit med en portion till mig. Så in med den i micron en stund bara och så är maten klar.

Sen skulle jag egentligen åkt till Visby på ett studiebesök på Gotlands Allehanda, arrangerat av SPF, men vädret lockar inte till några utflykter, så det får vara för min del.

Share on Facebook

Det blev en riktigt fin trettondag. På eftermiddagen var faktiskt solen framme och visade sig en liten stund.

Ungdomarna har varit här hos mig idag och vi åt duvbröstgryta till lunch. Jag har rätt mycket kantareller i frysen, så jag tog en påse och brynde svampen och sen la jag i det i grytan och det blev väldigt gott.

Och så passade jag på att bränna ner det sista på julljusen, för nu är det dags att börja plocka undan grisar, bockar och snögubbar.

I eftermiddag har jag suttit och sett filmen Amadeus på SVT2. Jag har sett filmen förut, men det var väldigt länge sedan och den är ju så bra.

När jag ser den här filmen kan inte låta bli att tänka på när jag var med jobbet på en konferensresa till Saalbach en vecka över nyåret 93/94.

Förutom allt annat roligt vi gjorde, tog jag och och fem andra tåget till Salzburg en dag och gick runt där och tittade. När vi lämnade Saalbach var det full vinter, tåget gick genom ett trångt bergspass och när vi kom ur det mötte vi våren. Det var helt otroligt!

I Salzburg var vi och besökte Hohensalzburgs fästning ovanför Gamla stan och så givetvis Mozarts födelsehus.

Jag plockade fram mitt gamla fotoalbum och tittade på bilderna från resan och kan inte låta bli att känna mig lite vemodig, när ser att av oss sex som åkte till Salzburg tillsamman är två döda, båda i cancer.

Ha en trevlig kväll!

Share on Facebook

Det blåser idag, men solen tittar fram mellan molnen då och då. Få se om de kan bli en promenad lite senare på förmiddagen. Jag är lite småkraxig i halsen, men lite frisk luft brukar bara vara bra.

Eva och jag var på Rondo i Klintehamn igår kväll och såg Hypnotisören och den var väldigt bra, tyckte jag i alla fall. Jag har inte läst boken, men nu ska jag nog försöka få tag i den.

Jag satt bara och blev så irriterad på den dåliga bildkvalitén. Suddigt och konstigt såg det ut och ibland fylldes inte hela duken ut utan det låg en annan bild kvar i överkanten och rätt vad det var blev det konstiga suddiga streck. Vid byte av rulle (antar jag) blev det ett hopp i filmen och man hamnade i en scen utan sammanhang med den förra.

Går man på bio vill man ju ha den där speciella upplevelsen av fin kvalité på bild och ljud, annars kan man ju lika gärna hyra sig en film och se på TV. Jag hade tänkt gå och se Skyfall nästa vecka, men jag tror att jag avstår och väntar tills den går att hyra i videobutiken.

Från påhittade skurkar till verkligheten, för nu har buset varit igång igen i Klintehamn!

2012-11-11 21:11, Rån, försök, Gotlands län

På Konsum i Klintehamn kommer en 19-årig man inspringande. I sin ena hand har han en kniv. Utan att säga något eller hota någon vänder han igen och springer ut ur butiken. Han anträffas vid 23-tiden i samhället och får då följa med på förhör.

Efter förhör kommer åklagare att kontaktas för beslut angående ett anhållande eller ett frigivande.

Mannen anhölls av åklagare kl. 01.45
Organisation
Polismyndigheten Gotland

Dagens ordspråk:

Att komma i rätt tid är bra, att gå i rätt tid är bättre

.

Share on Facebook