Fy ett sånt nattsudd det blev igår! Jag skulle bara se början av filmen om Nelson Mandela på TV4Film, men blev sittande tills den var slut. Filmen var väldigt bra och även om jag ju kände till hur det skulle gå för honom var det fascinerande att se den. Tänk att, efter 16 år på fängelseön Robbin Island och sedan ytterligare 11 år i andra former av förvaring, fortfarande orka kämpa för frihet och rättvisa i Sydafrika. Det skadar inte att friska upp minnet lite om hur de svarta hade det i Sydafrika under apartheid på 50-talet. Klockan var över tolv när jag kom i säng, så det blev sovmorgon i dag.

Nu spelade det ingen större roll, för det är en grå och trist lördag, men jag gav mig ändå ut på en promenad på förmiddagen. Det hjälper alltid upp humöret lite och jag hade tur med vädret, för det var uppehåll hela tiden jag var ute, men precis när jag kom hem började det regna.

Jag tänkte först gå runt Warfsholmen, men ville inte ge mig iväg alltför långt ifall det skulle börja regna, så jag nöjde mig med att gå ut på hamnen.

Det är lite synd om de turister som är på Gotland den här tiden, för det mesta är stängt. När jag satt ute på bryggan och tittade in mot Hamnkaféet så jag flera som var där och ryckte i dörren. Jag hoppas att de hittar något annat matställe. Kustgrillen hade i alla fall öppet, det såg jag när jag gick förbi där.

Ha en skön lördag!

Share on Facebook

Smöret, smöret! Ister! Ester! ……

Share on Facebook

I strålande solsken körde jag till Visby och parkerade nere på hamnen och sen gick jag direkt till Almedalsbiblioteket, där Eva stod och delade ut broschyrer och information till besökarna.

Nu har de tryckt upp jättefina medlemskort till de ca 130 medlemmarna i föreningen och när jag hämtat ut mitt kort gick jag till hörsalen där man skulle prata om Elena Ferrante och hennes böcker.

När jag kom höll Virginia Piombo, direktör för Italienska kulturinstitutet i Stockholm på och pratade om institutets verksamhet, men sedan tog Johanna och Margareta vid och berättade om Elena Ferrante och hennes böcker. Johanna Hedenberg sitter för övrigt på Översättar- och författarcentrum i Visby och översätter den fjärde boken nu. Den heter Una bambina perduta, på svenska kommer den att få titeln Det förlorde barnet.

Jag gick innan föredraget var slut, för jag hade bestämt mig för att gå och se en italiensk film på Folkets Bio. Det var Fula, Skitiga och Elaka, en film av Ettore Scola och nog var de precis just det; fula, skitiga och elaka. Filmen utspelade sig i en kåkstad utanför någon storstad, ovisst vilken, och var en riktig burlesk. Först tänkte jag nästan gå, men jag blev kvar och hade faktiskt ett par trevliga timmar i fulingarna sällskap.

När filmen var slut gick jag tillbaka till biblioteket där höll ett teatersällskap, Teater Wåga från Kulturskolan, redan på med sin föreställning, så jag fick bara se slutet.

Under tiden som Claudio underhöll fick de som så önskade prova på olivolja och andra godsaker från Apulien och jag, som inte hunnit få i mig något eftermiddagskaffe, lät mig väl smaka.

Nu började det mörkna och jag körde hem till Klinte igen och väl hemma hamnade jag givetvis i tv-soffan och det blev en lång kväll, för inte nog med Melodifestivalen och Hotel Halcyon, sen började den underbara filmen Untoutchable, så det blev verkligen senafte.

Trots den sena kvällen kom jag upp i skaplig tid i dag, för det var en solig och fin morgon och efter frukosten gick jag ut på en promenad. Det blåste lite snålt, inte såg jag några blåsippor och inte hörde jag några lärkor, men det var trots allt skönt att röra på sig lite.

I eftermiddag blir det en tur till Visby igen, för visst vill jag var med på Gran Finale. Först hade jag tänkt strunta i det, men Claudio och Alessia ska åka in, så då åker jag med dem. Det ska bli roligt att få se de där pizzicadanserna.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Share on Facebook

…sedan någon gång i våras vaknade jag i natt av att jag frös. Jag är ganska varm i sängen och hela sommaren har jag bara använt ett påslakan och en liten tunn pläd, men i natt blev det för kallt. Sängöverkastet ligger hopvikt nere vid fotändan av sängen på natten, så det vara bara att ta tag i det och dra upp det. Det var faktiskt ganska skönt att ligga där och känna att det drog lite kallt från vädringsfönstret som alltid är öppet, men i dag har jag stoppat ner ett täcke i påslakanet. Det är bara att inse att hösten är här! När jag kollade termometern utanför mitt köksfönster i morse har det varit +4° som kallast i natt.

Nu är det ganska mulet, men det har varit en solig och fin förmiddag med nästan ingen vind, så jag tog mig en promenad upp till Klinte kyrka och var inne på kyrkogården och såg till graven.

Sedan fortsatte jag mot Bönders backe och gick hem via Vallekvior. När jag gick där ringde mobilen. Det var från verkstaden som meddelade att de felsökt min bil och att det var generatorn som var slut. Ville jag byta den? Ja tack! Utan en fungerande generator har jag ju inte stor användning av bilen.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

The Beatles: Eight Days A Week är en dokumentärfilm om The Beatles som hade världspremiär den 15 september och igår visades den på Rondo i Klintehamn och vi var ca 30 Klintebor som bänkade oss i salongen. Filmen var bra, men det var en ren dokumentärfilm och det kändes som om man precis lika gärna kunde suttit hemma och sett den på tv. Går jag på bio, så är det för att få njuta av den stora bildskärmen och effekten den ger och det var ju ganska ointressant i det här fallet. Efter själva dokumentären, som var på 1 tim och 50 min, följde en 30 min lång inspelning från en av alla arenakonserter de gjorde i USA. En konsert på Shea Stadium i augusti 1965 där de spelade för 56500 personer. Jag har sett att flera filmrecensenter gett filmen betyget 3/5 och det kan jag väl hålla med om, för se- och hörvärd är den absolut för den som gillar The Beatles, men som sagt, jag hade lika gärna kunnat vänta tills den kom på teve eller dvd.

Trevlig måndag!

Share on Facebook

Eva och jag var ju på Rondo i söndags och såg filmen Livet efter dig, filmatiseringen av Jojo Moyes roman med samma namn. Filmen har blivit ganska nedsablad av recensenterna som tycker att den är alldeles för sentimental och klichéartad, men samtidigt erkänner åtminstone några av dem att tårarna rann hejdlöst på slutet. Det är en film som berör även en förhärdad filmrecensent.

Jag tycker att filmen var bra, fast jag grät inte, för det klarade jag ju av när jag läste boken. Det var lite synd att jag visste hur det skulle gå. Läs därför inte boken innan du ser filmen och strunta sedan i att läsa den, för det går alldeles utmärkt att i stället kasta sig över uppföljaren, Arvet efter dig.

Idag då? Jag var vid frissan och klippte mig på förmiddagen och sedan gick jag in i klädbutiken, som har 30% rabatt nu inför försäljningen, för att se om jag kunde göra något fynd, men jag kom ut utan någonting. Precis som vanligt!

Efter lunch parkerade jag på solsängen, för det är en solig och fin tisdag även om det är ganska blåsigt. Medan jag låg där och lapade sol lyssnade jag på Sommar i P1, tre tramsiga killar som berättade om sin YouTube-kanal IJustWantToBeCool, som är så framgångsrik så att de kan leva på att uppdatera den. Väldigt tramsiga var de, men faktiskt ganska roliga att hör på och de spelade skaplig musik också.

Trevlig fortsättning på dagen!

Share on Facebook

Det är en riktigt grå och trist lördag idag, med regnet hängande i luften. Jag var på kyrkogården på förmiddagen och sprutade på lite algmedel på svärfar o svärmors gravsten, för den behöver verkligen göras ren från alger och andra konstiga påväxter. Jag ville göra det innan jag planterar något nytt i lådorna. Påsken närmar sig och snart är det dags för påskliljor och penséer.

Nu har jag suttit och löst GA-krysset och fick ett ord kvar som jag inte kunde komma på – Trötta i Skåne – Det skulle kunna bli Keda, för då stämmer det med k:et i – Gelekulor, men finns det något som heter så? Är Keda verkligen ett ord? Jag försökte ringa sonens sambo, som är skåning, men de svarade inte. I Prismas Stora Ordbok finns inte Ked eller Keda med, men efter diverse googlande hittade jag en sida som heter folkmun.se och där finns ordet ked med betydelsen trött på. Det verkar som om korsordsmakarna utgår från att man ska googla sig fram till lösenorden, för inte sjutton känner en vanlig gotlänning till så dialektala skånska uttryck. Nu är Bildkrysset i alla fall klart och Filmkrysset väntar, men det sparar jag tills i morgon. Det brukar vara lagom sysselsättning till söndagens morgonkaffe.

I kväll kanske jag tittar på Mello, eller också zappar jag lite mellan kanalerna tills det blir dags för Krig och fred, en ny serie i sex delar. Det är lite lagom många avsnitt tycker jag.

För övrigt kan jag rekommendera filmen som kommer efteråt, A Royal affair. Det är en mycket bra film som handlar om hur den brittiska prinsessan Caroline år 1776, vid bara 15 års ålder, blev bortgift med sin kusin, den schizofrena Kung Kristian VII av Danmark.

Hennes liv känns förutbestämt i det nya landet, men så kommer kungen hem från en Tysklandsresa med sin nya livläkare, Johann Friedrich Struensee, spelad av Mads Mikkelsen. En hemlig och förbjuden kärlek utvecklas mellan drottningen och livläkaren, och de delar samma dröm om ett Danmark där folket inte förtrycks av kungligheter eller adel. Struensee har stort inflytande över kungen och får större och större makt…….

Trevlig lördag!

Share on Facebook

Så underligt tänkte jag när jag gick in på bloggen och kollade i högerllsten, bara ett inlägg den här dagen de föregående åren?? Men så kom jag på att det ju är skottdagen idag, så det var inte så konstigt. 2000 bestämde man att den 29 februari skulle vara skottdagen, men tidigare var det den 24 februari. Det blev diskussion om det när vi var på SPF i lördags. Det var många som med bestämdhet hävdade att det redan var kört för oss kvinnor om vi hade tänkt oss att fria, men så är det inte alls. Det är just idag vi kan göra det.

Åke sa alltid att han hoppades att jag skulle få tag i någon annan när han inte längre fanns vid min sida, men jag har inte haft minsta längtan efter det. Visst är det trist att vara ensam, men någon ny karl har jag väldigt svårt att tänka mig och någon friarkandidat finns absolut inte i min bekantskapskrets. Nog om detta!

Det blev en härlig skogspromenad ner till stranden igår. Vädret var helt underbart och ännu är det tjäle i marken, så det gick bra att gå i skogen. Jag var hemma igen vid halvfyratiden, drack eftermiddagskaffe och satte mig för att se på tv, men sen kom jag på att det ju var söndagen den 28 februari som jag skulle gå på Rondo och se En man som heter Ove. Vilken tur att jag kom ihåg det! Jag misstänkte att det skulle bli mycket folk, så jag gav mig iväg en halvtimme innan filmen började och det var tur, för salongen blev full till sista plats. Filmen var jättebra och Rolf Lassgård helt fantastisk. Jag har läst boken och kommer ihåg att jag tyckte att den var väldigt rolig och visst var filmen också rolig, men samtidigt mycket rörande och vemodig.

Idag strålar solen från en klarblå himmel, men det har varit kallt i natt. -8° har vi haft här vid Odvalds, träden, buskarna och gräsmattorna har varit alldeles vita av frost, men nu börjar det töa upp. Några uteaktiviteter blir det nog inte idag trots det fina vädret, för jag ska till Kupan i Klintehamn och jobba.

Trevlig måndag!

Share on Facebook

Det regnade och blåste i morse och när jag morgonrustat färdigt visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Då satte jag mig vid köksbordet med några pärmar och började sortera papper och skriva nya register och nya lappar till pärmryggarna. Man roar sig så gott man kan!

Fram mot lunch sprack molnen upp och nu skiner solen, men det är blåsigt och kallt. För en stund sedan hade vi bara +3° i skuggan, så i stället för att gå ut när jag ätit, satte jag mig och såg en film på SVTPlay.

Det var en av mina trogna bloggläsare som mailade mig i morse och tipsade om den här filmen, som heter Jag har älskat dig så länge. Hon hade sett att jag såg En oväntad vänskap i lördags och trodde att jag skulle tycka om den här filmen också.

Juliette kommer ut från fängelset efter femton år och får en oväntad fristad hos sin lillasyster Léa. Livet utanför murarna är en svår utmaning för Juliette, men den iskalla fasad hon byggt upp under alla år, börjar långsamt rämna.

Filmen finns bara kvar på SVTPlay till den 19 april, så jag tyckte det var bäst att passa på att se den när vädret ändå inte lockade till några uteaktiviteter och det ångrar jag absolut inte. Den var mycket rörande och spännande. Vill du se den kan du klicka HÄR, så kommer du direkt till filmen på SVTPlay.

Tack Eva-Lisa för tipset!

Share on Facebook

Det regnar lite lätt idag, men det gör inte så mycket. Förresten är det ju bra för den där gödningen jag spred ut häromdagen. I eftermiddag ska jag till Kupan i Hemse och jobba, så det blir ändå inneaktiviteter den här fredagen.

Igår kväll såg jag en helt fantastisk dokumentär som handlade om ett gäng pensionärer på ett äldreboende som åkte till Grekland. Filmen rörde mig verkligen och det nästan så att tårarna smög sig fram i ögonvrån då och då.

Har du någon stund över, passa på att se den! Klicka på bilden så kommer du rätt med en gång.

18 pensionärer på äldreboenden får chansen att åka på semester till Grekland. Förutom hög ålder lider många av sjukdomar som demens, cancer och kol, men med hjälp av sina ledsagare och eldsjälen Dimitrios ”Tackis” Sahpekidis får de hjälp att förverkliga sina drömmar. I Grekland får de äta melon på stranden, dansa zorba, dricka retzina på balkongen till sent på natten och bada i Medelhavet. Mottot är att det inte finns några hinder och att livet ska levas, livet ut.
Kan ses till lör 18 apr

Jag älskar den där slutfrasen – Livet ska levas, livet ut!

Trevlig fredag!

Share on Facebook

När man inte får säga negerboll och negerkung och när Pippi Långstrump och andra barnböcker måste skrivas om för att ordet neger finns med, kan man verkligen fundera över hur det kan vara att man i en film kan få säga ”Hi´s a negro”. Borde inte den filmen i rättvisans namn förbjudas? Om inte borde man gå in och redigera bort såna förbjudna ord!

Filmen som jag sitter och ser heter Ombytta roller och det är Edie Murphy som fick tillmälet ”negro”. Filmen är inte speciellt bra, så jag lämnar den nu i reklampausen och koncentrerar mig på något annat.

I kväll ska jag se ”Så ska det låta”, ”Arne Dahl:Dödsmässa” och ”Fortitude”. ”Fortitude” är en fiktiv plats och efter förra avsnittet vet jag inte riktigt vad serien handlar om egentligen eller vem som mördar vem och varför, men i kväll är det del 2 av 12, så den ska få en chans till. Lossnar det inte blir det det sista för min del. Hur som helst blir det ”senafte”, men vad gör det, jag sover ju så länge jag vill i morgon. Det är helt klart en av fördelarna med att vara pensionär.

Trevlig kväll!

Share on Facebook