Det har varit en väldigt skön söndag med sol och inte alltför blåsigt. På förmiddagen satt jag ute i solstolen och njöt och efter lunchen tog jag bilen och åkte ner till Kalkungskajen där jag ställde den och sedan tog en promenad längs stranden söderut.

Nu är nog den gamla skyttepaviljongen en vanligt privat sommarbostad, men min pappa och hans bröder var med i Klinte skytteförening och på den tiden ägdes huset av föreningen och där gick många trevliga fester av stapel.

Här står fyra fiskare ute i vatten. Den fjärde syns dåligt eftersom hen inte har de där orangea kläderna.

Jag gick fram till kulfångaren och hade tänkt gå längre, men det var så surt i marken så jag vände och gick tillbaka till bilen. Dessutom började det bli dags att åka till Sicklings, för jag skulle hjälpa Bosse o Carina med deras deklarationer. Nu är det färdigdeklarerat för i år.

När jag hade sett på Femteklassarna igår kväll valde jag att se den här filmen på Netflix. Filmen heter Our Souls At Night och det vackra åldrade paret är Jane Fonda och Robert Redford.

Innan jag fick tillgång till Netflix tänkte jag att det ju inte kunde vara så märkvärdigt och att det finns mer än nog att se på tv utan det, men nu uppskattar jag verkligen möjligheten att se serier och filmer utan reklamavbrott när jag vill. I förra veckan såg jag på River med Stellan Skarsgård och Nicola Walker, en kort serie på sex avsnitt. Så bra!! Jag kommer nog att fortsätta prenumerera på Netflix ett bra tag till.

Trevlig söndagskväll!

Share on Facebook

Igår kväll var jag på Rondo och såg Filip och Fredriks film Tårtgeneralen. Mikael Persbrandt`s tolkning av Hasse P var otroligt bra. Hasse P; den slarvige och försupne A-lagaren som ilsknar till när han ser på tv hur Jan Guillou uttalar sig om Köping som Sveriges tråkigaste stad. Det ska han ändra på och får för sig att bageriet i stan ska göra en 500 meter lång smörgåstårta och komma med i Guinness rekordbok, allt för att sätta Köping på kartan igen. Filmen är väl inget större mästerverk och det kändes faktiskt som om man satt och såg på en svensk tv-serie och den känslan förstärktes av Filips berättarröst i en del av avsnitten. Sevärd är filmen absolut om inte annat för att få se Mikael Persbrandt i en så annorlunda roll.

Det är ännu en grå och trist måndag och om SMHI får rätt så blir det ännu ett par dagar med plusgrader, sen ska det bli kallt igen och det kan komma snö också. Har vi en ny istid på gång?

I förmiddags var jag på Vallemo på Balansträning. Nu är det bara en gång kvar och sen gäller det att man har sån självdisciplin så att man fortsätter hemma på egen hand. Men jag vet hur det brukar gå med det. Trots att ambitionerna är goda så faller allt sånt i glömska efter ett tag.

Jag har just kommit hem efter en eftermiddag på Kupan. I dag har vi haft lite pyssel med att plocka fram påskpynt, för nu är det ju bara ett par veckor till den helgen. Kunderna har inte varit så hemskt många, men en hel del pynt har de burit iväg med och vid kaffeborden var det ganska fullt ett tag.

Ha en skön måndagskväll!

Share on Facebook

Igår hade jag inte lust att se på Mello, för jag tycker att det är väldigt ointressant, så jag zappade lite fram och tillbaka tills Gudfadern del II började på TV4film och den började inte förrän klockan nio. Hur många gånger har jag sett den? Jag vet inte, men många är det och ändå satt jag, eller rättare sagt låg jag i soffan och såg hela filmen, som inte slutade förrän klockan var över ett. Halvtvå kom jag i säng – vilket vansinne!!

I dag missade jag givetvis starten på Vasaloppet, för jag kom inte till liv förrän klockan var halvtio, men sen hängde jag med ändå in i mål. Jag ser inte mycket sport på tv nu sedan jag blivit ensam, men Vasaloppet vill jag se och i dag var det verkligen dramatiskt och ovisst fram till målgången.

Sen gick jag ut på en söndagspromenad, för det har varit väldigt fint väder i dag med bara någon enstaka minusgrad, sol och ganska vindstilla. Jag hade först tänkt gå rundan över Bönders, men så blev det skogen och ner till samhället i alla fall.

Jag var så sugen på en grillad med bröd, så det fick bli ett besök på Kustgrillen. En enkel och god söndagslunch!

Trevlig fortsättning på dagen!

Share on Facebook

Mestadels soligt påstod Google att det skulle vara här i dag, men jag vet inte om jag ska hålla med riktigt. Jag tycker nog att det varit övervägande mulet, men visst har det varit soligt då och då.

Jag har haft en riktig slappardag och legat i solstolen hela förmiddagen och en bra bit in på eftermiddagen och sen flyttade jag inte längre än till balkongen, där jag suttit och läst. Det har varit varmt och skönt och när solen visar sig är det riktigt gassigt.

Nu har jag bara ett avsnitt av The Crown kvar och jag tycker att serien varit mycket bra, men kan inte låta bli att slås av likheten mellan Drottning Elisabeth och Saga Norén i Bron. Samma förvirrade och vilsna ansiktsuttryck när det kommer till känslor och social kompetens. De är till och med lika i rösten.

Det kan inte vara lätt att dömas till ett liv där allt man säger och gör granskas med argusögon och att dessutom hela tiden styras av ”mustascherna”, som Philip uttryckte det. Hovmän som bara meddelar sin drottning det som de tycker är lämpligt. Att dessutom ha så dålig utbildning som hon tydligen hade, måste ha varit ett riktigt handikapp.

Näst sista delen, om det helvete prins Charles upplevde på intenatskolan i Skottland, orkade jag nästan inte se. Barn- och kvinnovåld på film gör mig illamående! Hur kan en far döma sin son till ett sådant helvete?!?

Nu ska jag strax gå ner i receptionen för i dag kommer det en guid från Ving hit. Jag tänkte boka in mig på några utflykter så att jag får se lite mera av ön. Visserligen gjorde väl Åke och jag det här rundturerna när vi var här, men det är snart tjugo år sedan så minnet behöver nog fräschas upp.

Trevlig torsdag!

Share on Facebook

Fy ett sånt nattsudd det blev igår! Jag skulle bara se början av filmen om Nelson Mandela på TV4Film, men blev sittande tills den var slut. Filmen var väldigt bra och även om jag ju kände till hur det skulle gå för honom var det fascinerande att se den. Tänk att, efter 16 år på fängelseön Robbin Island och sedan ytterligare 11 år i andra former av förvaring, fortfarande orka kämpa för frihet och rättvisa i Sydafrika. Det skadar inte att friska upp minnet lite om hur de svarta hade det i Sydafrika under apartheid på 50-talet. Klockan var över tolv när jag kom i säng, så det blev sovmorgon i dag.

Nu spelade det ingen större roll, för det är en grå och trist lördag, men jag gav mig ändå ut på en promenad på förmiddagen. Det hjälper alltid upp humöret lite och jag hade tur med vädret, för det var uppehåll hela tiden jag var ute, men precis när jag kom hem började det regna.

Jag tänkte först gå runt Warfsholmen, men ville inte ge mig iväg alltför långt ifall det skulle börja regna, så jag nöjde mig med att gå ut på hamnen.

Det är lite synd om de turister som är på Gotland den här tiden, för det mesta är stängt. När jag satt ute på bryggan och tittade in mot Hamnkaféet så jag flera som var där och ryckte i dörren. Jag hoppas att de hittar något annat matställe. Kustgrillen hade i alla fall öppet, det såg jag när jag gick förbi där.

Ha en skön lördag!

Share on Facebook

Smöret, smöret! Ister! Ester! ……

Share on Facebook

I strålande solsken körde jag till Visby och parkerade nere på hamnen och sen gick jag direkt till Almedalsbiblioteket, där Eva stod och delade ut broschyrer och information till besökarna.

Nu har de tryckt upp jättefina medlemskort till de ca 130 medlemmarna i föreningen och när jag hämtat ut mitt kort gick jag till hörsalen där man skulle prata om Elena Ferrante och hennes böcker.

När jag kom höll Virginia Piombo, direktör för Italienska kulturinstitutet i Stockholm på och pratade om institutets verksamhet, men sedan tog Johanna och Margareta vid och berättade om Elena Ferrante och hennes böcker. Johanna Hedenberg sitter för övrigt på Översättar- och författarcentrum i Visby och översätter den fjärde boken nu. Den heter Una bambina perduta, på svenska kommer den att få titeln Det förlorde barnet.

Jag gick innan föredraget var slut, för jag hade bestämt mig för att gå och se en italiensk film på Folkets Bio. Det var Fula, Skitiga och Elaka, en film av Ettore Scola och nog var de precis just det; fula, skitiga och elaka. Filmen utspelade sig i en kåkstad utanför någon storstad, ovisst vilken, och var en riktig burlesk. Först tänkte jag nästan gå, men jag blev kvar och hade faktiskt ett par trevliga timmar i fulingarna sällskap.

När filmen var slut gick jag tillbaka till biblioteket där höll ett teatersällskap, Teater Wåga från Kulturskolan, redan på med sin föreställning, så jag fick bara se slutet.

Under tiden som Claudio underhöll fick de som så önskade prova på olivolja och andra godsaker från Apulien och jag, som inte hunnit få i mig något eftermiddagskaffe, lät mig väl smaka.

Nu började det mörkna och jag körde hem till Klinte igen och väl hemma hamnade jag givetvis i tv-soffan och det blev en lång kväll, för inte nog med Melodifestivalen och Hotel Halcyon, sen började den underbara filmen Untoutchable, så det blev verkligen senafte.

Trots den sena kvällen kom jag upp i skaplig tid i dag, för det var en solig och fin morgon och efter frukosten gick jag ut på en promenad. Det blåste lite snålt, inte såg jag några blåsippor och inte hörde jag några lärkor, men det var trots allt skönt att röra på sig lite.

I eftermiddag blir det en tur till Visby igen, för visst vill jag var med på Gran Finale. Först hade jag tänkt strunta i det, men Claudio och Alessia ska åka in, så då åker jag med dem. Det ska bli roligt att få se de där pizzicadanserna.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Share on Facebook

…sedan någon gång i våras vaknade jag i natt av att jag frös. Jag är ganska varm i sängen och hela sommaren har jag bara använt ett påslakan och en liten tunn pläd, men i natt blev det för kallt. Sängöverkastet ligger hopvikt nere vid fotändan av sängen på natten, så det vara bara att ta tag i det och dra upp det. Det var faktiskt ganska skönt att ligga där och känna att det drog lite kallt från vädringsfönstret som alltid är öppet, men i dag har jag stoppat ner ett täcke i påslakanet. Det är bara att inse att hösten är här! När jag kollade termometern utanför mitt köksfönster i morse har det varit +4° som kallast i natt.

Nu är det ganska mulet, men det har varit en solig och fin förmiddag med nästan ingen vind, så jag tog mig en promenad upp till Klinte kyrka och var inne på kyrkogården och såg till graven.

Sedan fortsatte jag mot Bönders backe och gick hem via Vallekvior. När jag gick där ringde mobilen. Det var från verkstaden som meddelade att de felsökt min bil och att det var generatorn som var slut. Ville jag byta den? Ja tack! Utan en fungerande generator har jag ju inte stor användning av bilen.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

The Beatles: Eight Days A Week är en dokumentärfilm om The Beatles som hade världspremiär den 15 september och igår visades den på Rondo i Klintehamn och vi var ca 30 Klintebor som bänkade oss i salongen. Filmen var bra, men det var en ren dokumentärfilm och det kändes som om man precis lika gärna kunde suttit hemma och sett den på tv. Går jag på bio, så är det för att få njuta av den stora bildskärmen och effekten den ger och det var ju ganska ointressant i det här fallet. Efter själva dokumentären, som var på 1 tim och 50 min, följde en 30 min lång inspelning från en av alla arenakonserter de gjorde i USA. En konsert på Shea Stadium i augusti 1965 där de spelade för 56500 personer. Jag har sett att flera filmrecensenter gett filmen betyget 3/5 och det kan jag väl hålla med om, för se- och hörvärd är den absolut för den som gillar The Beatles, men som sagt, jag hade lika gärna kunnat vänta tills den kom på teve eller dvd.

Trevlig måndag!

Share on Facebook

Eva och jag var ju på Rondo i söndags och såg filmen Livet efter dig, filmatiseringen av Jojo Moyes roman med samma namn. Filmen har blivit ganska nedsablad av recensenterna som tycker att den är alldeles för sentimental och klichéartad, men samtidigt erkänner åtminstone några av dem att tårarna rann hejdlöst på slutet. Det är en film som berör även en förhärdad filmrecensent.

Jag tycker att filmen var bra, fast jag grät inte, för det klarade jag ju av när jag läste boken. Det var lite synd att jag visste hur det skulle gå. Läs därför inte boken innan du ser filmen och strunta sedan i att läsa den, för det går alldeles utmärkt att i stället kasta sig över uppföljaren, Arvet efter dig.

Idag då? Jag var vid frissan och klippte mig på förmiddagen och sedan gick jag in i klädbutiken, som har 30% rabatt nu inför försäljningen, för att se om jag kunde göra något fynd, men jag kom ut utan någonting. Precis som vanligt!

Efter lunch parkerade jag på solsängen, för det är en solig och fin tisdag även om det är ganska blåsigt. Medan jag låg där och lapade sol lyssnade jag på Sommar i P1, tre tramsiga killar som berättade om sin YouTube-kanal IJustWantToBeCool, som är så framgångsrik så att de kan leva på att uppdatera den. Väldigt tramsiga var de, men faktiskt ganska roliga att hör på och de spelade skaplig musik också.

Trevlig fortsättning på dagen!

Share on Facebook

Det är en riktigt grå och trist lördag idag, med regnet hängande i luften. Jag var på kyrkogården på förmiddagen och sprutade på lite algmedel på svärfar o svärmors gravsten, för den behöver verkligen göras ren från alger och andra konstiga påväxter. Jag ville göra det innan jag planterar något nytt i lådorna. Påsken närmar sig och snart är det dags för påskliljor och penséer.

Nu har jag suttit och löst GA-krysset och fick ett ord kvar som jag inte kunde komma på – Trötta i Skåne – Det skulle kunna bli Keda, för då stämmer det med k:et i – Gelekulor, men finns det något som heter så? Är Keda verkligen ett ord? Jag försökte ringa sonens sambo, som är skåning, men de svarade inte. I Prismas Stora Ordbok finns inte Ked eller Keda med, men efter diverse googlande hittade jag en sida som heter folkmun.se och där finns ordet ked med betydelsen trött på. Det verkar som om korsordsmakarna utgår från att man ska googla sig fram till lösenorden, för inte sjutton känner en vanlig gotlänning till så dialektala skånska uttryck. Nu är Bildkrysset i alla fall klart och Filmkrysset väntar, men det sparar jag tills i morgon. Det brukar vara lagom sysselsättning till söndagens morgonkaffe.

I kväll kanske jag tittar på Mello, eller också zappar jag lite mellan kanalerna tills det blir dags för Krig och fred, en ny serie i sex delar. Det är lite lagom många avsnitt tycker jag.

För övrigt kan jag rekommendera filmen som kommer efteråt, A Royal affair. Det är en mycket bra film som handlar om hur den brittiska prinsessan Caroline år 1776, vid bara 15 års ålder, blev bortgift med sin kusin, den schizofrena Kung Kristian VII av Danmark.

Hennes liv känns förutbestämt i det nya landet, men så kommer kungen hem från en Tysklandsresa med sin nya livläkare, Johann Friedrich Struensee, spelad av Mads Mikkelsen. En hemlig och förbjuden kärlek utvecklas mellan drottningen och livläkaren, och de delar samma dröm om ett Danmark där folket inte förtrycks av kungligheter eller adel. Struensee har stort inflytande över kungen och får större och större makt…….

Trevlig lördag!

Share on Facebook