Bläddrar bland inlägg i Sommar i P1 2017

Slappardag – Kalle Lind

10 kommentarer

Det skulle ju regna i dag, så jag var helt inställd på att det skulle vara inneaktiviteter som gällde, men inte har det kommit något regn. Det har varit lite slöjmoln och det har blåst, men det har varit skapligt varmt hela dagen. Jag har inte gjort något speciellt, utan det har varit en riktig slappardag.

På förmiddagen satt jag ute i skuggan och läste ett tag och efter lunch la jag mig i solstolen och lyssnade på Kalle Lind och han var jättebra. Med stor inlevelse berättade han på ett medryckande sätt om hemstaden Eslöv, döden och sin fascination för Hasse o Tage. Bra musik spelade han också. Nu hann jag inte höra riktigt färdigt, men betyget blir; Prat: ♥♥♥♥ Musik: ♪♪♪♪

Vår vaktmästare sköter väl om rosenplanteringarna

När jag låg där i solstolen blev det plötsligt full fart på min grannes uteplats och efter en stund kom det en kvinna därifrån och frågade om jag ville komma med in till dem och dricka eftermiddagskaffe. Det var min grannes systerdotter och det visade sig att det var ett 75-årskalas på gång. Inte hade jag koll på det, men givetvis gick jag med henne och fick en kopp kaffe och en god tårtbit.

Trevlig fortsättning på onsdagen!

Stockrosor – Ove’s kärring

25 kommentarer

Det är lite molnslöjor på himlen i dag, men det är varmt och skönt och här på Odvalds blommar stockrosorna så vackert nu. Själv har jag inga och har nog aldrig haft några på Stenstugu heller, men man kan ju låna från sina grannar, så jag gick en promenad på området.

Igår hade jag en riktig slappardag och la mig givetvis i solstolen efter lunch för att lyssna på måndagens sommarvärd, Malin Cederbladh.Hon började med att berätta en dråplig historia om när hon fick fel på sin bil och när hon äntligen kom till en verkstad för att få den reparerad. Mekanikern titta länge på henne och sen undrade han: ”Är det du som är Ove’s kärring?” Det är alltså hon som spelar Anette i Solsidan.Sedan berättade hon om när hon som fem-åring höll på att drunkna och blev räddad av en okänd man. En man som hon ännu i dag inte vet vem han var. Med den inledningen tänkte jag att, det här blir nog ett riktigt bra program, men det blev ändå ganska mediokert. Hon fortsatte att berätta om sitt liv i form av små anekdoter, i stackato, den ena efter den andra; till synes utan sammanhang. Det blev väldigt många ord staplade på varandra och ganska lite innehåll och en rätt sövande röst gjorde att jag slappnade av lite väl mycket då och då.Musiken var helt godkänd, med en blandning från Benny Goodman och Bob Dylan till Rachmaninov och Bizet.

Betyget blir; Prat: ♥♥♥ Musik: ♪♪♪♪

I dag blir det inget radiolyssnande; eftersom det är tisdag är det dags för att pass på Kupan i eftermiddag.

Trevlig tisdag!

Söndag – Stig Björkman

20 kommentarer

Det var ett lämpligt väder för att ta en söndagspromenad på förmiddagen och efter lite velande bestämde jag mig för att ta Vallerundan. Mina dahlior börjar blomma, så jag gjorde en bukett och tog med mig upp till graven på Klinte kyrkogård.

När jag kom hem var klockan nästan ett, så efter en tallrik yoghurt med blåbärssylt la jag mig i solstolen för att lyssna på dagens sommarvärd, Stig Björkman. Molnen tätnade då och då och till slut blev det för kallt att ligga där, så därför gick jag in och fortsatte lyssna medan jag laddade upp några bilder från min promenad. Dikesrenarna är som de finaste rabatter och nu är det cikorian som dominerar, men det finns mycket annat också.

Vackra kungsljus vid infarten till Valleängsvägen

Familjegraven

Cikoria

Ännu blommar vallmon på sina ställen

De vackra husen vid Valle

Gulmåra

Pållen ignorerade mig fullständigt

Cikoria i Vallekvior

Vacker himmel över Klintebys åkrar

En okänd skönhet

Stig Björkman var en behaglig bekantskap och han spelade bra musik. Han berättade om hur kärleken till filmen väcktes redan i 10-årsåldern, om sin kärlek till Sun Axelsson, som han levde tillsammans med i många år och om det spända förhållandet mellan honom och Ingmar Bergman. Han talade även om hur det kom sig att det var han som regisserade dokumentären om Ingrid Bergman, Jag är Ingrid.
Prat: ♥♥♥♥
Musik: ♪♪♪♪

Nu ska jag dricka en kopp kaffe och sen ta mig en dusch och snygga till mig lite, för om inte vädret blir alltför uselt ska jag gå och vara med på Allsång i Parken i kväll.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Sommar i P1 med Cherrie

12 kommentarer

Igår kväll började det regna helt oförhappandes och i morse hade jag 4 mm i regnmätare, men regnmolnen hade dragit förbi och det var en solig och fin morgon och solen ha lyst hela dagen.

Trädgårdsansning tar en hel del tid

Egentligen vet jag inte riktigt vad jag pysslade med på förmiddagen, men när klockan blev ett parkerade jag i solstolen för att lyssna på Sommar i P1. Det gäller att passa på, för nu ska det bli sämre väder igen.

Sherihan ”Cherrie” Abdulle berättade om en värld som är tämligen okänd för mig, en värld där unga människor skjuts, en värld som hon genom sin musik lyckats ta sig ifrån, men fortfarande händer det att hennes gamla vänner blir ihjälskjutna och då skäms hon för att hon varit arg på dem då de inte velat dela hennes glädje över framgångarna hon haft. Hon sägs vara på väg att bli Sveriges nya R’n'B-drottning. R’n'B; Rhythm and blues är en genre av populärmusik med afroamerikanskt ursprung från 1940-talet och det var också sådan musik hon spelade. Låtarna var okända för mig, men mycket njutbara och tåvickarvänliga. Jag lyssnade inte riktigt till slutet av programmet, så jag kollade låtlistan för att se om hon spelade något av sin  egen musik  och det hade hon gjort. Det blir minuspoäng för det! :wink:

Prat: ♥♥♥
Musik: ♪♪♪

Trevlig fortsättning på torsdagen!

Terrasstädning – Ulf Ekman

18 kommentarer

Det är en solig och fin dag den här måndagen också, men blåsigt och vinden är ganska kylig, men på min uteplats har det varit lä, så jag röjde av terrassen i morse och städade den. De senaste dagarnas blåst och regn har ställt till en hel del och dessutom hade jag lådor med lökar stående där. Nu har jag tagit vara på dem och ställt in dem i förrådet i stället.

Äntligen börjar pelargoniorna blomma igen

I stället för penséer

Penséerna, som jag haft i den här lådan har varit jättefina ändå tills ovädret började och nu var de ingen prydnad längre. Jag började med att försöka binda upp dem och rensa bort visset, men så fick jag se att de hade börjat få bladmögel, så då hamnade de i komposten.

- Har du tagit bort de vackra blommorna, sa min granne lite besviket.

Jag förklarade varför och lovade att det skulle bli nya blommor i lådan, så för att hålla mitt löfte tog jag en promenad till Suderviljan och köpte ett par pelargonior. Hoppas att de kommer att växa till sig och bli vackra.

Så blev klockan ett och det var dags för Sommar i P1 med Ulf Ekman som värd och då parkerade jag i solstolen. Jag måste erkänna att det var skönt att få lägga sig där och räta ut ryggen efter förmiddagens övningar.

Jag tycker att Ulf Ekman var väldigt bra och även om jag inte blev frälst på de här 90 minuterna, kan jag nog förställa mig att han kunde få massorna med sig. Det var intressant att höra honom berätta om sin ungdom och samröret med arbetarrörelsen och kommunismen och att han även arbetat i hamnarna när han pluggade för att dryga ut pengarna.

När han kom in på bildandet av Livets Ord och den framgång rörelsen fick hördes det hur stolt han var över allt de uträttat. Över hur de reste runt i Ryssland efter Sovjetunionens fall och missionerade och om Carolas tv-framträdande i Albanien, ”det sista kommunistiska fästet”.

2014 konverterade han till katolicismen och hur han kom på den idén fick jag aldrig riktigt klart för mig. Han blev av med sitt prästämbete när han bildade församlingen Livets Ord, men han blev inte utestängd från den Svenska kyrkan.

Musiken: Satt som en smäck, för även om jag inte gillade varenda låt, så passade de in i sammanhanget!

Prat: ♥♥♥♥
Musik:♪♪♪♪♪

Och lagom programmet var slut gick solen i moln och jag gick in och tog av mig shortsen och på med jeansen. Nu är det solsken igen!

Så blev det en solig och fin söndag till slut och det var helt underbart skönt att lägga sig i solstolen och lyssna på Harriet Andersson som sommarvärd. Sedan gick jag ut på en promenad och slank införbi ICA på vägen hem och köpte mig en liter nyplockade jordgubbar från Bärgården.

Med klar och ungdomlig röst hälsade den 85-åriga Harriet Andersson lyssnarna välkomna till sitt Sommar i P1 och det blev 90 trevliga minuter där hon berättade om hur hon kom i kontakt med teatervärlden av en ren slump. På en semester i Skåne uttryckte hon att hon tyckte att arbetet var tråkigt. En bekant ringde då Calle Flygare som hade hand om den berömda teaterskolan i Stockholm med samma namn – och karriären var snart i gång.

Den första filmrollen var i en reklamfilm. Sedan tog det inte lång tid innan hon befann sig i Hollywood och bland annat träffade den berömda regissören Alfred Hitchcock – och var med om att bevittna hur en stor flock fåglar vid en inspelning av en scen ur ”Fåglarna”, flög rakt mot de starka strålkastarna och gick en kvavfull död till mötes.

Harriet Andersson berättade om den dåliga kontakten hon haft med sin mor, kärleken till pappan och om männen i sitt liv – om Ingmar Bergman, Gunnar Hellström och Jörn Donner och så lantbrukaren som hon gifte sig med 1959. Ett äktenskap som hon ångrade redan på vägen mot altaret. Med Jörn Donner hade hon ett förhållande under många år.

Några ytterligare relationer kom och gick – men sedan drygt 30 år år lever Harriet Andersson ensam. När hon flyttade in i sin lägenhet bestämde hon sig för att det inte skulle ligga några strumpor och kalsonger på hennes badrumsgolv. Lägenheten är bara för henne och eventuella besökare.

Musiken var väl inte helt i min smak, men man kan kanske inte kan begära av alla sommarpratarna att de ska ha samma musiksmak som Ingrid Levander. :wink:

Prat: ♥♥♥♥
Musik: ♪♪♪

Nog vore det gott med en riktig rotblöta, men trots att det regnade och var drypande vått hela dagen igår, har det sedan i torsdags bara kommit totalt 11 mm i min mätare.

Det har varit en mulen lördag också och nu har det börjat duggregna igen, så vem vet. Det stora regnet kanske kommer i dag? Hur som helst måste det vara bra för naturen som får återhämta sig lite.

Nu blir det påfyllning!

Jag samlar regnvatten på framsidan och bär det genom lägenheten och häller ut det på mina små buskar och träd på baksidan. Från stuprännan på baksidan leder jag ut vattnet på gräsmattan genom ett plaströr. Man vill ju inte att de värdefulla dropparna ska gå rakt ner i dagvattenbrunnen.

Det blev alltså inget radiolyssnande i solstolen igår heller och jag började med att sitta i köket och lyssna på Ann-Helén Laestadius, men sen la jag mig i soffan med en pläd över benen. Ann-Helén Laestadius är gruvarbetardotter och same – men fick aldrig lära sig samiska, hon skulle bli ”svensk”. Nu rivs hennes barndomshem i Kiruna – och om rötterna som rycks upp igen handlade hennes Sommar.

Jag låg där i soffan och hörde hur hennes röst ibland nästan bröts av rörelse när hon pratade om sin uppväxt och om hur det kändes att bli kallad för ”lappdjävel”. Nog är det hemskt så vi har behandlat vår ursprungsbefolkning, men det är ingenting unikt, för indianerna i Amerika och aboriginerna i Australien har samma erfarenheter av att behandlas som en sämre sorts människor.

Prat: ♥♥♥♥
Musik: ♪♪♪ 

I eftermiddag har jag haft besök av Ann-Marie från Visby, så Per Gessles sommarprat vet jag ingenting om och jag har en känsla av att jag inte gått miste om så mycket.

Trevlig fortsättning på lördagen!

Det blåser som bara den och vinden sliter i träd och blommor. Jag var ute tidigt i morse och satte buskstöd framför dahliorna för att de inte skulle brytas omkull i byarna, men av regnet, som skulle bli så rikligt, har det inte blivit någonting ännu och åskbyarna, som jag hade koll på i morse på SMHI Radar/blixt upplöstes och syns inte till nu.

Jag bestämde mig redan igår för att jag skulle baka i dag om det skulle vara inneväder och så blev det ju, så jag satte en liten bulldeg efter frukost och nu har jag fyllt på med nya bullar i frysen och i kakburkarna finns det schackrutor och kolasnittar.

Medan jag pysslade med baket lyssnade jag på dagens sommarvärd, som presenterade sig som Madeleine Onne, hovdansös, och hon var en behaglig bekantskap. Hennes förutsättningarna för att bli balettdansös var inte så lysande, för hon fick skolios redan som barn och en rygg som egentligen hade behövt stelopereras, men dansen var hennes passion redan innan hon visste vad det innebar att vara balettdansös, så hon lät sig inte hindras. Hon låter övertygad när hon förklarar hur hon balanserat på den tunna linjen mellan ren idioti och passion och hur hon alltid har försökt låta glaset vara halvfullt i stället för halvtomt. 31 år gammal pensionerades hon som dansös och är nu balettchef i Hongkong, där hon varit i 8 år, men nu slutar hon där för en ny tjänst i Huston Texas.

Jag har bara sett en enda balett i hela mitt liv och det är Svansjön, men den har jag i gengäld sett två gånger. En gång när jag var barn och så för ett par år sedan när jag var i Stockholm på besök hos min syster. Så min kunskap om balett är inte så stor precis, men att det är ett arbete som sliter på kroppen förstår nog vem som helst.

Musiken hon spelade gillade jag, för den var varierad med både klassisk och populärmusik.

Prat: ♥♥♥♥
Musik: ♪♪♪♪

Johan Hakelius

10 kommentarer

Johan Hakelius inledde med att slå fast att han inte tänkte prata om sig själv, utan om porträtt och vad de har att säga oss.

Sedan kom en lång konstlektion, som han inledde med Goyas målning av den blivande hertigen av Wellington och Rembrandts självporträtt. Så långt var jag med, men sen blev jag störd av några konstiga ljud.

Nej, han misslyckades kapitalt med att hålla mig vaken. Det beror troligen på min bristande bildning och det finns säkert många som kommer att lovorda hans sommarprat, men jag kände att jag höll på att förlora 90 minuter av mitt liv och när dessutom solen efter en knapp timme gick i moln, stängde jag av P1 och gick in och tog på mig mera kläder, för så fort solen försvinner är det kallt.

Musiken var inte heller i min smak, förutom några av låtarna. Jag vet vad Åke skulle ha kallat hans musikval – Kravallmusik. Ibland fick jag ta ut öronsnäckorna för att slippa få min tinnitus förvärrad.

Prat:
Musik:

Negra Efendic’

16 kommentarer

Negra Efendic’, är författare och journalist och hon fick förra året ta emot Stora journalistpriset i kategorin årets berättare för sin bok Jag var precis som du och att hon är en väldigt skicklig berättare gav hon prov på i dag, när det var hennes tur att hålla i Sommar i P1. Vilken skillnad mot gårdagens torftiga sommarprat.

Tre svenska ord kunde hon, när hon som elvaåring anlände till Sverige: ”Helvete!” ”Tack ” och ”Hej då”, men de blev snart många flera och det ska vi vara tacksamma för. Programmet handlade till stor del om hennes inre Zlatan – karaktären som kommer fram när hon har att göra med gubbiga gubbar, uppnosiga tanter och vardagsrasister. Det handlade också om hur hon, som flykting från Bosnien, har tagit sig in i det svenska samhället och bemötandet hon fått här. Sedan kom hon också in på tacksamhetsskulden hon bär på, en skuld som bara tycks bli större och större och frågan hon ställde var:

”Hur kan man få en avbetalningsplan på den skulden”?

Hennes bok, Jag var precis som du, finns inte som e-bok, men den finns på Klinte bibliotek, fast just nu är den utlånad, så jag har ställt mig i kö för att få läsa den, för jag vill absolut veta mera om henne, om familjens flykt till Sverige och om hur de funnit sig tillrätta här. En och annan käftsmäll delade hon ut i sommarpratet och jag misstänker att det finns flera i boken.

Musiken då? Den passade väldigt bra till pratet och var lite annorlunda och faktiskt njutbar där jag låg en stund i solstolen och vickade på tårna, för mellan regnskurarna har solen värmt gott.

Prat: ♥♥♥♥♥
Musik: ♪♪♪♪