Livet efter 70

Det är underrubriken till pjäsen Blåvingar som jag skrivit om tidigare och i kväll har vi varit och sett den på Rondo i Klintehamn och den var verkligen sevärd. Den lockade till många skratt och den var spännande och dramatisk.

Medverkande: Veronica Björnstrand, Maria Selbing och Chatarina Larsson
Manus: Gertrud Larsson
Regi: Michaela Granberg

Den enda av skådespelerskorna som jag kände igen var Chatarina Larsson, men alla tre har medverkat i filmer och i olika föreställningar på TV.

Maria Selbing tyckte jag gjorde en otroligt bra insats i kväll och hennes tolkning av den arbetslösa baginboxalkisen Monika var både rolig och rörande.

Kommer pjäsen till en plats nära dig – gå och se den! Jag tror inte att du ångrar dig.

Share on Facebook

Anita, Monika och Ellen är blåvingar. Åtminstone var de blåvingar en gång i tiden. Nu träffas väninnorna för att återuppleva härliga minnen från 50-talet och den gemensamma tiden som flickscouter. Tillsammans ger de sig ut i skogen på hajk. Men den ljuva drömmen om att spendera en skön avkopplande helg i naturen spricker snabbare än någon kunnat ana och förvandlas istället till en mardröm.

Blåvingar är en absurd och komisk berättelse om vänskapens villkor. Varför fortsätter vi att umgås med människor vi inte längre tycker om? Varar ärlighet verkligen längst? Och varför pratar Anita hela tiden om smörgåstårta?

Låter inte det här spännande? Det är Sudrets teaterförening som fortsätter höstens teatersäsong med pjäsen Blåvingar den 15 november på Rondo i Klintehamn, dit vi nu har gångavstånd. Jag ska gå och köpa biljetter idag när jag ändå ska ut på samhället, för klockan 11 har jag ett möte med sjukgymnasten på Klinte VC.

Ha en fin måndag!

Share on Facebook

Vi fick en riktigt trevlig söndagseftermiddag och revyn var jättebra. Man skojade med och om allt möjligt. Våra kommunalpolitiker fick sig givetvis en känga, man tog upp ämnet bredband via fiber, som i stort sett alla hembygdsföreningar på Gotland kämpar med nu, och man skojade om gotlänningarna som åker till Turkiet på semester. Musikerna var jätteduktiga och fick några egna nummer i klädbytespauserna.

Gott kaffe fick vi i pausen, men inte den GustavAdolf-bakelsen som jag hoppats på.

Straxt efter fem var vi hemma igen, lite senare än beräknat, eftersom jag körde lite vilse i vägkorsningarna.

-Hittar du hem nu? undrade maken.

-Givetvis, svarade jag självsäkert.

Det blev en extrasväng över Alva, men vad gör det, bilen var ju nytankad

Share on Facebook

Mulet och regn på gång, så kan man väl säga att väderläget är så här på morgonen. Natten har varit lugn och idag är inget särskilt inplanerat annat än att vi ska och klippa oss, både maken och jag, sen får vi se vad vi hittar på.

Idag är det enligt Gutamålsgillets allnakku Viklesintes dag.

Aftonbladet eller Expressen? En del människor är ständigt viklesinte, det vill säga har svårt för att bestämma sig. Och alla lider vi väl någon gång av denna åkomma.

Tål man hur mycket tomater som helst, undrar Åke? Det gör man väl, jag har i alla fall inte hört att man kan bli sjuk av det. De är ju ekologiskt odlande utan några gifter eller konstgödning, så de måste ju vara nyttiga. Det här fuktiga och mulna vädret har tyvärr fått en del plantor att angripas av mögel, men de tomaterna får man väl kasta.

Teatern igår var jättetrevlig. Medelåldern i publiken var ganska hög, men det passade bra, för pjäsen speglade livet år 1958. Efter pausen, som blev ganska lång, eftersom det hade gått hela tre år under tiden förpassades vi till 1961, det år då Åke och jag gifte oss. Nu är det inte många föreställningar kvar, men jag kan rekommendera ett besök på Bottarve.

Idag kommer sönerna med partners hit och jag har förberett en kålpudding. De hade färsk fin kål i affären och då måste man ju passa på.

Ha en skön söndag!

Share on Facebook

Igår kväll var vi på Hemsegården och fick uppleva den fantastiska förställningen med Sven Wollter som Riksteatern turnerar med nu.

Sven Wollter var verkligen magnifik som den galne och försupne Gustav Fröding, som ju var en ganska sorglig gestalt, men pjäsen var trots det väldigt roligt och det blev många glada skratt.
Läs fortsättningen…

Share on Facebook

Det har varit en strålande vacker vinterdag idag med klarblå himmel och en skönt värmande sol. Trots det fina vädret har vi suttit inne hela eftermiddagen, för vi har varit på årets revybesök. När jag beställde biljetterna i början av januari kunde jag ju inte ana att det skulle bli så fint väder idag, när det enligt Gutamålsgillet allnakku är Dorti som har namnsdag.

Dorti är detsamma som Dorotea. Det finns anledning att var uppmärksam på denna dag och dagarna runtomkring. ”Ettar gammält” så är det nämligen så att det är just kring den här tiden som den mesta snön faller på Gotland.

Läs fortsättningen…

Share on Facebook

Redan vid halvsextiden gav vi oss iväg till Hemse, för innan vi skulle infinna oss på ”Selmas bar & café” för att äta soppa och se teater skulle Åke och hämta ut sitt röjaggregat som varit på reparation och det måste göras före klockan sex, så det gällde att vara i Hemse i god tid innan dess. Föreställningen skulle börja först klockan halvsju, så de såg lite förvånade ut när vi klev in redan straxt efter sex. Men det gjorde ingenting, för skådespelarna, Tomas Tjerneld och Katarina Söderberg, var redan på plats, så vi fick tillfälle att hälsa på dem och prata med dem en stund.

Sedan började det strömma in folk Läs fortsättningen…

Share on Facebook

Nästa vecka ska vi gå på soppteater i Hemse. Det är Sudrets teaterförening som inleder höstsäsongen med klassikern Kärleksbrev av A.R. Gurney och med skådespelarna Tomas Tjerneld och Katarina Söderberg.
Läs fortsättningen…

Share on Facebook