Hurra, hurra för vår Eva som fyller en hel massa år idag.
Hoppas att du får en riktigt fin dag!

Jag skröt med gårdagens solnedgång, men dagens soluppgång var inte dålig den heller.

Det var enormt vackert här vid halvåttatiden och det artar sig till att bli en fin måndag. Solen lyser som en stor strålkastare rakt in i mitt vardagsrum.

Jag såg först avsnittet av SVT:s julkalender igår och blev väl inte helt övertygad om att den är sevärd (för en 70+ plussare i alla fall ), men givetvis ska jag följa den ett tag.

TV började med julkalendrar 1960 och det är många av dem som varit jättebra. Teskedsgumman, Herkules Jonsons Storverk, Fem myror är fler än fyra elefanter, Kurt Olssons Julkalender och Sunes Jul är bara några i en lång rad kalendrar där man satt som klistrad framför tv:n varje dag.

Jag brukar alltid ha en adventskalender och i år har jag lyxat till det med en dyrare variant – en Trisskalender. På söndagarna och på julafton är det trisspel, annars gäller det att skrapa fram en symbol varje dag för att till slut ha lyckats få tre lika, då kan man vinna storkovan om de är av rätt sort – tre jultomtar – och man kan hämta hem en miljon. Hittills har jag fått en julgran och ett hjärta.

Nu ska jag ut i solen ett tag, men jag misstänker att det gäller att klä på sig ordentligt för det blåser nog kallt.

Ha en fin måndag!

Share on Facebook

Äntligen har jag klivit ur Cityakutenträsket och tittar på annat på kvällarna. I kväll såg jag Postkodmiljonären för första gången på länge. Och vilken härlig tävlande som kom in på slutet.

92-åriga Gunnel Larsson har klarat alla frågorna fram till 10.000:- och i morgon fortsätter hennes resa mot miljonen.

Följ den!

Share on Facebook

…är tillbaka i tv-rutan igen och allt är sig ganska likt, även om livet på Downton aldrig kan bli detsamma efter Matthews död och Mary befinner sig fortfarande ett halvår efter hans död i djup sorg.

Robert försöker envist att skydda henne, men Carson och Branson lyckas övertala henne att ta del i driften av godset och se till att tillsammans med Branson fullfölja Matthews planer för utvecklingen av det och också bevaka sin sons intressen.

Under tiden fortsätter Thomas att smida lömska planer, precis som vanligt.

Share on Facebook

Jag fick se att SVT1 sände Det är serverat, Magnus Härenstam och Brasse Brännströms krogshow på Berns från 1978, så jag knäppte på TV:n för att se på den och det var verkligen en riktig nostalgikick.

I januari 1978 fyllde Åke 50 år och vi hade bokat en resa med Spies till Rom och då krävdes det som vanligt en övernattning i Stockholm. Dagen innan vi skulle iväg flög vi därför upp till Arlanda och där mötte min syster Kerstin och hennes man oss för vi skulle övernatta hos dem. Som 50-årspresent bjöd de oss på Berns på kvällen. Åh, så trevligt det var! Vi fick otroligt god mat och föreställningen var väldigt rolig.

Tidigt på morgonen dagen efter skjutsade Hassine oss till Arlanda för vidare befordran till Kastrup i Köpenhamn. Där blev vi sedan sittande hela dagen i väntan på några reservdelar till planet som skulle forsla oss vidare till Rom. Jag kommer inte riktigt ihåg vad Åke gjorde, men jag gick till damfriseringen på flygplatsen och fick håret lagt, man gjorde ju det på den tiden. Jag fick en fantastisk frisyr som höll sig hela veckan vi var borta.

Sent på kvällen kom vi sedan iväg till Rom där vi hade en helt fantastisk vecka. Vi hade ett jättebra hotell som låg ”mitt i smeten” och vi var med på massor av utflykter. Trots att vi var där i månadsskiftet januari/februari kändes det nästan som om vi mötte våren. Det var Åkes första utlandsresa och första semester över huvud taget och han pratade alltid om att han skulle vilja åka tillbaka till Rom, men så blev det aldrig.

Share on Facebook

I kväll dog Dr Mark Greene och jag satt där med tårarna trillande när Carter läste upp brevet från honom och Elisabeth Corday. Nu kan det ju aldrig bli detsamma på Cityakuten, så nu vet jag inte om jag ska fortsätta att se programmet eller inte.

Först försvann Dr Douglas Ross och sedan Carol Hataway och inte vet man någonting om hur det går för dem och deras tvillingar. Hur kan de bara lämna oss i total ovisshet på det här viset. Jag tycker att det är oansvarigt av dem.

Det är tur att Dr Robert Romano och Dr Luca Kovâc är kvar, fast jag har hört rykten om att Kovâc kommer att försvinna han också.

Sen är jag lite besviken på TNT som helt plötsligt börjat göra korta reklampauser mitt i programmen. Jag som varit så nöjd med att de bara har haft reklam i pauserna mellan varje program.

Nu återstår det bara att få Spindelharpan att gå ut, sen ska jag gå till sängs ganska belåten med min dag, för jag har både städat förrådet, bakat ett par sorters småkakor och varit ute på en promenad.

Share on Facebook

Jag vet inte riktigt varför det blev så, men det har inte blivit någon ordning varken på bloggande, svarande på kommentarer eller bloggbesök den här veckan jag bott på Sicklings. Jag har suttit vid deras datorn någon stund då och då och jag skulle ju kunnat haft laptopen med mig, men lusten har inte riktigt infunnit sig och så länge min syster Kerstin var här ville jag ju umgås med henne i första hand. Det kanske helt enkelt var så att jag behövde lite semester, men nu, när jag är tillbaka på Odvalds, ska det väl bli lite bättre ordning på mig igen. Så oroliga Birgitta, var inte orolig, nu är jag på gång igen.

Nu har alltså Carina o Bosse kommit hem igen och jag har gått av mitt hundpassande. Vi var ute och gick en promenad i morse, Ludde och jag och det var tur, för nu har det börjat regna en aning och han gillar inte att bli våt i pälsen. Lyckan var fullkomlig när matte o husse kom, men han låg och sov så han hörde dem inte förrän de stod inne i tamburen.

Den här fina handväskan fick jag för besväret, som ju egentligen inte är något större besvär. Det är bara roligt med lite omväxling och att ha något annat än sig själv att tänka på.

Idag är det två år sedan vi flyttade hit till Odvalds. Två år som ju inte blev riktigt som jag tänkt mig, men ändå har det varit en bra tid. Jag stortrivs i området och har lärt känna en hel del av de sin bor här. Många har flyttat ut under de här två åren och nya har flyttat in.

I mitt hus, som är ett tvåvåningshus, finns det fyra lägenheter och det är bara min spelande och sjungande granne ovanpå, som är kvar från det vi flyttade in. I markplanslägenheten bredvid mig bodde då en ensam man och idag bor det en ung familj med tre barn och en fin hund där. Det är väldigt roligt att det finns även ungdomar och barn i området. Lägenheten ovanför deras har bytt ägare flera gånger och jag känner dåligt till den/de som bor där nu.

Egentligen är det fem lägenheter i huset, men den femte är en enplansflygel där det bor en ensam äldre man. Huset verkar i alla fall vara väl ljudisolerat, för det är alltid väldigt tyst och jag hör varken musik ovanifrån eller något stoj från barnen i lägenheten intill, fast jag är ju lite lomhörd förstås. Nej, det enda som stör är kra, kra….. från kråkorna på morgnarna, men stänger jag vädringsluckan i sovrumsfönstret hör jag inte dem heller.

På Sicklings har de inte tv-kanalen TNT, så jag har fått vila mig inte bara från bloggen och daterandet utan också från Cityakuten. Det blir spännande att se vad som hänt under min bortavaro. Måtte det inte ha hänt Dr Mark Greene någonting!!

Dagens ordspråk känns som en tanke:

Det träd som ofta flyttas slår sällan rot.

Trevlig tisdagskväll!

Share on Facebook

….vem är det som knaprar på mitt hus?

Bröderna Grimms saga om Hans och Greta har väl de flesta barn hört, men troligen är det inte så många som hört den som opera. Igår var jag på Rondo i Klintehamn tillsammans med många andra, både barn och vuxna. Och det var många barn där. De verkade uppskatta föreställningen, men blev nog lite rädda ibland. En liten flicka bredvid mig satte förskräckt händerna för ögonen när den elaka häxan dök upp. Knaperi, knaperi, knus…..

Den här operan är en moderniserad version av sagan och även om jag inte är något expert på opera, så tycker jag att sångarna gjorde en väldigt god insats. Lite svårt var det att höra replikerna när de sjöng, men i programmet fanns en bra beskrivning av innehållet, så man hängde med i handlingen i alla fall. Jag tror att svenska är ett ganska svårsjunget språk när det gäller opera.

Hans och Greta ges till och med fredag, så passa på om du inte har varit och sett den. Det är inte ofta vi bjuds på så fin underhållning i Klintehamn.

Föreställningen började redan klockan 18.00 och jag var hemma igen före åtta, så jag hann med lite tv-tittande också och igår började en ny omgång av Kommissarie Montalbano. Den ska gå i fyra fristående avsnitt som är nästan två timmar långa vardera, som en vanlig film med andra ord.

Luca Zingarotti i rollen som Salvo Montalbano i all ära, men allra bäst i den här serien är Catarella, spelad av Angelo Russo. Jag ser den här serien nästan mest för hans skull. Vimsigare och räddare polis får man nog leta efter, men han har en styrka, han är en baddare på att använda datorn och kan med blixtens hastighet få fram uppgifter som Montalbano behöver.

Det är mulet idag också, men det ska klarna upp under dagen och i eftermiddag ska det bli sol och 22-25 grader. Vi får väl se hur det blir med det. Özz Nûjem är sommarvärd och det skulle vara mysigt att kunna ligga i solstolen och lyssna på honom.

Dagens ordspråk:

Man ska inte stänga dörren så, att man inte kan öppna den igen.

Ha en fin onsdag!

Share on Facebook

- Har du hört talas om Det stora matslaget, frågade en glad tjej, som sade att hon ringde från SVT, när jag svarade i telefonen i eftermiddags.

- Njaa, det har jag väl gjort, sa jag och har senare förstått att jag tänkte helt fel, för jag rörde nog ihop titeln på programmet med Den stora matresan med Per Morberg, programmet som gick förra året, eller om det var ännu längre sedan kanske.

- Men varför ringer du till mig, var har du fått mitt namn ifrån? Min första tanke var ju att någon gett dem mitt namn, för att skoja med mig.

-Jag har hittat dig via din blogg och tänkte fråga om du vill vara med den 15 juni när Ylva Hällen kommer till Gotland och ska ta ut sitt lag. Du verkar ju var intresserad av matlagning.

Alla som känner mig inser att jag svarade nej tack, men lite kul var det ändå att bli tillfrågad.

Share on Facebook

Nu är det dags för Downton Abbey igen och jag sitter där och smilar och känner igen alltihop, till och med replikerna. Sommaren är verkligen reprisernas tid.

Det har varit en varm och härlig eftermiddag och jag satt ute och solade ett bra tag och när jag inte orkade med det längre började jag läsa i den sista delen av Towan Obradors trilogi.

Handlingen i boken utspelar sig 1886-1921 och när jag såg på Downton Abbey fick jag se att Lady Mary och Matthew’s bröllop skedde just år 1921.

Usch då! Nu måste det var åska på gång, för nu gick strömmen! Det är bäst att stänga ner och dra ur sladdar och kablar. Ute skvalar regnet i alla fall, så i morgon slipper jag vattna.

Share on Facebook

…Cityakuten i kväll, men trodde nästan att jag såg fel när jag satt och tittade på filmen Klienten, som jag för övrigt sett förut…..

…för där var han Dr Mark Greene! Och han var precis sig lik! Undrar om han gått fel? Han ska ju vara på akuten nu! Och vad tycker Dr Elisabeth Corday om att han flirtar med Susan Sarandon? Det verkar som om det är ett triangeldrama på gång!

Är det här kanske Cityakuten i alla fall? Nu blev jag lite förvirrad!

Share on Facebook