…och gjorde sig en stol.
Jag tog mig en promenad efter lunch i akt och mening att plocka kajpar. När jag gick genom hagen för att ta mig till Källingmyr fick jag se den här stolen.
Det måste ha varit en trött skogshuggare som tillverkat den för att ha något trevligt att sitta på när han höll kafferast.
Bitvis var det svårt att ta sig fram, för stigen var väldigt söndertrampad av hästar. Det är tråkigt att fina promenadstigar ska bli så sönderridna, så att det nästan inte går att gå där. Man skulle önska att ryttarna kunde avvakta med att rida tills det fick torka upp, så att hästarna inte förstörde så mycket.
Jag tänkte först vända och ta en annan väg. Men jag hade ju kommit ganska långt när det började bli besvärligt att ta sig fram. Envis som jag är stapplade jag fram mellan groparna efter hästhovar och lyckades ta mig igenom hagen någorlunda torrskodd i alla fall och ut på landsvägen mitt emot Källingmyr. Tur att jag inte drattade omkull mitt i leran!
Precis när jag kom ut på stora vägen och skulle korsa den kom det ett rådjur springande emot mig på åkern. Det var nästan uppe vid vägen då det fick se mig, stannade och sedan tvärvände och innan jag fick upp kameran hade det redan skuttat iväg och var det alldeles för långt borta för att det skulle bli något bra kort, men ett bildbevis fick jag i alla fall. Det rapporteras om rådjursolyckor nästan varje dag nu, så jag kanske räddade det här från att bli överkört av någon bil. Senast igår var det ett rådjur som blev påkört och dödat i Levide.
Kajpar hittade jag på åkerrenen nere på Källingmyr, så i kväll blir det kajpsoppa igen och nu är det dags för eftermiddagskaffet.
