Jag sov lite dåligt i natt, men helt plötsligt så var i alla fall klockan kvart över åtta och då blev det fart på mig och när jag kom upp fick jag se att det kommit en liten regnskur under natten eller morgontimmarna. Det har varit halvklart och hemskt varmt i dag, så där kvavt så att man misstänker att det ska bli åska, så hoppet om mera regn var givetvis stort.

Eftersom det såg ut att bli sämre promenadväder fram på dagen tog jag en vända ner till samhället på förmiddagen och gick in på Konsum för att köpa lite sallad till lunchen, men jag kom ut därifrån utan någonting. Det fick bli lite ägg och bacon i stället och det hade jag i kylskåpet.

Efter den lunchen satt jag ute och läste i stället för att lyssna på Sommar i P1. Jag lät min förutfattade mening, om vad en 24-årig popsångerska, Sabina Ddumba, har att berätta, råda och satte inte ens på radion.

I boken Gloria av Åsa Hellberg, som utspelar sig i operamiljö, hittade jag ett konstigt ord – pluralformen till baryton; barytänger. Heter det verkligen så? Det låter ju inte klokt! Boken är ett lättsmält och trevligt tidsfördriv, men inte mera och det räcker ju, när man kan få sitta ute i skuggan och läsa och njuta av sommaren.

Det var mulet och det mulnade till mer och mer och plötsligt hördes ett stilla susande, som ökade mer och mer i styrka och sedan visade Tors bukkar vad de duger till, för det blev ett präktigt åskväder, som fick mig att gå in och dra ur alla sladdar och kablar. Nu har molnen skingrats, bukkarna har dragit vidare och solen lyser igen och när jag var ute och kollade regnmätaren, fick jag se, att vi har fått 35 mm regn här på Odvalds.

Igår kväll hade jag besök av två igelkottar och båda var framme vid den öppna dörren och kikade in. Den första var en modell större än den som varit här tidigare och den var lite rädd av sig, men ett uppvispat ägg passade bra. Efter en stund kom nästa och den här gången var det den som varit här förut. Den har en röd fläck på ryggen, så den känner jag igen. Det är nog någon som märkt den med lite rödfärg, för att kunna känna igen den. Den gick och skrotade ute på gräsmattan vid vattenskålen, men när jag ropade på den kom den fram till dörren och nosade på mig, så jag fick offra ett ägg till.

Jag kan tipsa om en bra och annorlunda serie på Netflix, just nu ser jag det finska bidraget till nordic noir; Sorjonen som på engelska fått namnet Bordertown. Serien handlar om inspektör Kari Sorjonen, spelad av Ville Virtanen, som flyttar till Villmanstrand med sin familj för att leva ett lugnt liv efter att hans fru överlevt hjärncancer, men det blir inte riktigt så lugnt som man tänkt sig. Första säsongen har elva delar, där ett fall avhandlas på några avsnitt var. Jag tror jag har sett sju avsnitt, så ännu har jag några kvar.

Trevlig söndagskväll!

Share on Facebook

Det är varmt i dag också, men jag tog ändå en promenad på förmiddagen. Man kan ju inte bara sitta här på Odvalds och häcka. Jag gick ner på samhället och på Donnersgatan stannade jag till och beundrade stora krukor med blommande agapantus, som står längs staketet i en trädgård. De brukar vara fina och det är de i år också.

Igår kväll när jag höll på och rustade i köket och sedan skulle gå ut och duka, mötte jag igelkotten i vardagsrummet igen. Jag sjasade ut den och sedan bjöd jag den på lite kattmat, men det passade inte och efter en stund gick den iväg.

Min gäster anlände och när vi lagom hade ätit färdigt kom igelkotten tillbaka. Jag bjöd den på lite kyckling och det åt den lite av och den var totalt orädd. Den tog maten direkt från mina fingrar och Göran strök den över ryggen utan att den reagerade. Uppenbarligen tyckte den att vi var ett trevligt gäng, för den gick och nosade och undersökte allting väldigt noga och in ville den flera gånger.

Fast det är flera som anser att den är deras husdjur, för jag pratade med en granne längre bort på gatan och den där igelkotten går in till dem så fort de lämnar dörren öppen. På ett ställe hade den fått en ordentlig portion kattmat och efter det skrovmålet gick den upp på deras farstubro och la sig där och sov middag.

Trevlig fortsättning på dagen!

Share on Facebook

I dag har det varit en riktigt varm och solig dag och det har faktiskt inte gått att sitta direkt ute i solen, utan det är skuggan som har gällt. Jag vaknade sent, så det blev en kort förmiddag och när det började bli dags för lunch kände jag att jag inte ville laga någonting, utan jag längtade bara efter en god sallad, så jag gick iväg till Konsum. Där var det rätt kaotiskt och kön till salladsbaren var hur lång som helst och det mesta började ta slut, så jag nöjde mig med ett grillat kycklinglår och lite potatissallad och så en kartong jordgubbar.

Efter lunch lyssnade jag på dagens sommarvärd, Uje Brandelius, en för mig helt obekant person. Han sa själv att han är lite känd för sitt band ”Doktor Kosmos”, han är lite känd för sin föreställning ”Spring Uje spring” och han är lite känd för att han har fått Parkinsons sjukdom. Som han lite ironiskt sa:” Jag har en gripande historia att berätta”. Och han visade sig verkligen kunna berätta sin historia. Han sade sig vara expert på sig själv och det delade han med sig av.

Han var jättebra! Med sin lugna vackra röst berättade han om hur de första tecknen på sjukdomen dök upp för några år sedan och efterhand blev allt besvärligare. Han hade drabbats av Parkison bara 44 år gammal, en sjukdom som han trodde bara gamla gubbar fick.

Jag kom att tänka på Viola och Karl-Gunnar som vi träffade på Mallorca för många år sedan. Karl-Gunnar hade Parkinson och han sa, precis som Uje, att det inte är skakningarna och darrningarna som är värst, utan stelheten. Karl-Gunnar fick senare en elektrod inopererad i hjärnan och blev nästan besvärsfri. Så det finns säkert hopp även för Uje.

Jag som startade lyssnandet ute i solen fick flytta in i skuggan för att kunna hänga med till slutet. Musiken var väl inte helt i min smak, men den passade in i sammanhanget och var säkert vald med omsorg. Ett dramatiskt slut på sommarpratet bjöd han också på; han friade till sin Therese. ❤

Jag satt och såg slutet på fotbollsmatchen igår kväll, när jag såg i ögonvrån att det var något som rörde sig vid trådgardinen som hänger för terrassdörren, som stod öppen. Det var en igelkott som kom inknatande i vardagsrummet. Jag var snabb att mota ut den och då sprang den ut på terrassen och kröp ihop där i ett hörn och låg och puttrade. Jag gick in efter lite mat till den och då kom den på andra tankar, kom fram och åt och smaskade i sig alltihop, så jag fick gå in efter mera. Vatten finns på ett fat ute på gräsmattan. Nu har jag laddat upp med lite kattmat i fall den skulle komma på besök i kväll också.

Trevlig söndagskväll!

Share on Facebook

I dag packar Kerstin o Hassine, för i morgon åker de hem igen,så nu är det slut på helgdagarna, för de här dagarna de har varit på ön har verkligen kännts som helgdagar.

Det har varit en solig och varm onsdag, med bara lite lätta moln då och då. Hassine kom och hämtade mig på förmiddagen, för vi skulle åka ner till Mulde Djauvik och ta en promenad ut på Gannarveskär. På vägen dit fick vi se Krister som gick och spankulerade på en åker och efter lite messande fram och tillbaka bestämde vi att ses på Hamnkaféet.

Det är torrt och det fanns inte ett grönt strå på strandängarna, men naturen kämpar på och längs strandvallen växte det på sina ställen massor av de här små blåklockorna……och på de få tistlar och annat som ännu blommade var det fullt av fjärilar.
Det var inte så mycket att se ute på skäret, för det fanns nästan ingen sjöfågel kvar, så när vi suttit på varsin sten ett tag gick vi tillbaka.

Den här charmiga jycken träffade vi på vid ”Nettlis stuga”. Den gamla stugan som Åkes farbror Gustav byggde och som hans syster Nettli och hennes man hade som sommarstuga i många år. Nu är det Nettlis barn och barnbarn som rustar där. Hunden är en spansk gatuhund som de tagit hand om.

Krister väntade på oss vid Hamnkaféet, men när vi skulle beställa blev vi lite besvikna. Vi hade tänkt oss en god spättafilé, men det hade de inte, så vi fick tänka om. Mätta blev vi, men helt nöjda var nog ingen av oss när vi åkte därifrån. Krister åkte hem till Visby och vi andra hem till mig för lite eftermiddagskaffe.

Nu ska jag ut med vattenkannan!

Share on Facebook