Bläddrar bland inlägg i Djur

I dag har det varit en riktigt varm och solig dag och det har faktiskt inte gått att sitta direkt ute i solen, utan det är skuggan som har gällt. Jag vaknade sent, så det blev en kort förmiddag och när det började bli dags för lunch kände jag att jag inte ville laga någonting, utan jag längtade bara efter en god sallad, så jag gick iväg till Konsum. Där var det rätt kaotiskt och kön till salladsbaren var hur lång som helst och det mesta började ta slut, så jag nöjde mig med ett grillat kycklinglår och lite potatissallad och så en kartong jordgubbar.

Söndagslunch i skuggan på framsidan

Efter lunch lyssnade jag på dagens sommarvärd, Uje Brandelius, en för mig helt obekant person. Han sa själv att han är lite känd för sitt band ”Doktor Kosmos”, han är lite känd för sin föreställning ”Spring Uje spring” och han är lite känd för att han har fått Parkinsons sjukdom. Som han lite ironiskt sa:” Jag har en gripande historia att berätta”. Och han visade sig verkligen kunna berätta sin historia. Han sade sig vara expert på sig själv och det delade han med sig av.

Han var jättebra! Med sin lugna vackra röst berättade han om hur de första tecknen på sjukdomen dök upp för några år sedan och efterhand blev allt besvärligare. Han hade drabbats av Parkison bara 44 år gammal, en sjukdom som han trodde bara gamla gubbar fick.

Jag kom att tänka på Viola och Karl-Gunnar som vi träffade på Mallorca för många år sedan. Karl-Gunnar hade Parkinson och han sa, precis som Uje, att det inte är skakningarna och darrningarna som är värst, utan stelheten. Karl-Gunnar fick senare en elektrod inopererad i hjärnan och blev nästan besvärsfri. Så det finns säkert hopp även för Uje.

Jag som startade
lyssnandet ute i solen fick flytta in i skuggan för att kunna hänga med till slutet. Musiken var väl inte helt i min smak, men den passade in i sammanhanget och var säkert vald med omsorg. Ett dramatiskt slut på sommarpratet bjöd han också på; han friade till sin Therese. ❤

Fint besök

Jag satt och såg slutet på fotbollsmatchen igår kväll, när jag såg i ögonvrån att det var något som rörde sig vid trådgardinen som hänger för terrassdörren, som stod öppen. Det var en igelkott som kom inknatande i vardagsrummet. Jag var snabb att mota ut den och då sprang den ut på terrassen och kröp ihop där i ett hörn och låg och puttrade. Jag gick in efter lite mat till den och då kom den på andra tankar, kom fram och åt och smaskade i sig alltihop, så jag fick gå in efter mera. Vatten finns på ett fat ute på gräsmattan. Nu har jag laddat upp med lite kattmat i fall den skulle komma på besök i kväll också.

Trevlig söndagskväll!

I dag packar Kerstin o Hassine, för i morgon åker de hem igen,så nu är det slut på helgdagarna, för de här dagarna de har varit på ön har verkligen kännts som helgdagar.

Det har varit en solig och varm onsdag, med bara lite lätta moln då och då. Hassine kom och hämtade mig på förmiddagen, för vi skulle åka ner till Mulde Djauvik och ta en promenad ut på Gannarveskär. På vägen dit fick vi se Krister som gick och spankulerade på en åker och efter lite messande fram och tillbaka bestämde vi att ses på Hamnkaféet.

Miniblåklockor

Det är torrt och det fanns inte ett grönt strå på strandängarna, men naturen kämpar på och längs strandvallen växte det på sina ställen massor av de här små blåklockorna…
…och på de få tistlar och annat som ännu blommade var det fullt av fjärilar.

På Gannarveskär går det kor med kalvar, men de brydde sig inte så mycket om oss.
De glodde nyfiket på oss en stund, sen gick de sin väg.

Hassine

Kerstin med Lilla Karlsö i bakgrunden

Det var inte så mycket att se ute på skäret, för det fanns nästan ingen sjöfågel kvar, så när vi suttit på varsin sten ett tag gick vi tillbaka.

Den här charmiga jycken träffade vi på vid ”Nettlis stuga”. Den gamla stugan som Åkes farbror Gustav byggde och som hans syster Nettli och hennes man hade som sommarstuga i många år. Nu är det Nettlis barn och barnbarn som rustar där. Hunden är en spansk gatuhund som de tagit hand om.

Hamnkaféet

Krister väntade på oss vid Hamnkaféet, men när vi skulle beställa blev vi lite besvikna. Vi hade tänkt oss en god spättafilé, men det hade de inte, så vi fick tänka om. Mätta blev vi, men helt nöjda var nog ingen av oss när vi åkte därifrån. Krister åkte hem till Visby och vi andra hem till mig för lite eftermiddagskaffe.

Nu ska jag ut med vattenkannan!

Sexigt

18 kommentarer

Igår kväll kom min syster Kerstin och hennes man Hassine hit till ön. De var inkallade som husvakter på Sicklings. Vi träffades en stund i förmiddags och i dag har jag jobbat på Kupan, men i kväll har jag varit hos dem och ätit en god middag och tittat på fotboll förstås. Det var verkligen kul att Sverige vann mot Schweiz, men när det var halvlek i match nummer två bestämde jag mig för att åka hem.

Kerstin följde mig ut och plötsligt ropade hon:”Men vad är det som sitter på väggen?” Det var två vackra sniglar, en mörkare och den andra fläckig.

Jag skulle ta upp kameran för att ta ett kort på dem, men innan jag hann få upp den började de att sno sig om varandra.

Och de fortsatte att sno sig om varandra varv efter varv samtidigt som slemtråden de hängde i blev längre och längre och plötsligt började det komma ut en vit tamp ur den ena och sedan en ur den andra. Är det snoppar? Att det hade med sex att göra förstod vi ganska fort.

Nu var det dags att googla och Natursidan hade fått en bild som liknade min och de hade svaret:

För att få ett bra svar på frågan vände vi oss till Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet. Han berättade att det är leopardsniglar, även kallade pantersniglar.

”Det blå längst ner är snopparna. De hänger alltid i slemtrådar så att snopparna ska kunna hänga fritt utan att slå i marken.

Pantersniglar är hermafroditer, men ska tydligen inte kunna självbefrukta sig. Istället utbyter de spermiepaket med sina trattspetsade snoppar och antagligen inseminerar de sedan sig själva med sin egen snopp (fast med den andres spermier!) när den återigen dras in i kroppen.

I en annan artikel läste jag att man skulle vara rädd om de här sniglarna, för de äter upp unga mördarsniglar och är allmänt nyttiga. Någon skrev också att han hade ett par pantersniglar i sin trädgård och dem ställde han ut vatten och kattmat till. Ett nytt tillskott bland husdjuren helt enkelt.

Vi stod länge och tittade och det började bli kallt, så till slut gav vi upp, så om de fick snopparna på plats igen vet jag inte, men Kerstin skulle hålla dem under bevakning. Nog är naturen fantastisk!

Godnatt!

Minnen från flydda tider

14 kommentarer

Det har varit en onsdag med sol och värme och jag har inte gjort speciellt många knop. På förmiddagen lite morgonpyssel inne, lite utepyssel med blommor och så en vända till Konsum.

En stund i solstolen efter lunchen och senare på eftermiddagen var jag och hälsade på en bekant, fick eftermiddagskaffe och satt och pratade om flydda tider. Hon är snart 90 år och alldeles klar i huvudet och det är alltid så intressant att höra hur hennes liv har varit. Massor av tidningsurklipp har hon sparat och det är en riktigt guldgruva att sitta och titta i dem och minnas tillbaka.

Jag hittade en dikt av Gabriel Jönsson som hon klippt ur en tidning – den hette ”Över en död bonde” och när jag läste den högt för henne rann hennes tårar och jag blev nästan tårögd jag också.

Dikten handlar om minnet över bonden som förr i tiden tog en promenad över åkern innan han satte igång med vårbruket och märkte ut tofsvipebona med en en käpp, så att att han inte ska köra sönder dem när han ska harva och så.

Precis så gjorde Åke. På Stenstugu startade vårbruket alltid med stenplockning och när han såg att någon tofsvipa hade lagt ett rede i åkern märkte han ut det och körde sedan runt det med harv och såningsmaskin. Då fanns det gott om tofsvipor, men dagens jordbruk tillåter nog inte en sådan hänsyn till naturen och tofsviporna hör och ser man alltmera sällan.

Kökshörnan

På sen eftermiddag kom Ann-Marie och Baxter och vi gick en promenad på ”Barkan”. Det är skönt att gå i halvskuggan i skogen när det är varmt och solen gassar. Sedan har vi suttit ute och läskat oss lite och pratat en stund och nu har de åkt igen.

Ha en fin onsdagskväll!

Någon tittade på mig

16 kommentarer

Det har varit en rätt fin dag i dag, speciellt med tanke på att det inte har blåst. Lite regn fick vi igår kväll och i morse och jag var ute för en stund sedan och tömde regnmätaren på 5 mm.

På förmiddagen satt jag ute och löste korsord när jag plötsligt kände mig iakttagen. Det var grannens katt som satt och spanade på mig.

Det är en innekatt och den får bara gå ut i koppel

Nu närmar sig Festa dei Fiori, vårens blomsterfestival som Italiens Vänner Gotland ordnar den 5-6 maj. Blomsterfestivalen har fokus på Sicilien, medelhavsväxter och mat. Naturligtvis blir det underhållning också och Claudio och Edoardo, min svärson och mitt barnbarn, ska vara med och spela och sjunga på söndagen. I eftermiddag har jag suttit vid symaskinen och sytt röda maggördlar till dem.

PROGRAMMET

Lördag 5 Maj

Kl 10.00 på Växthuset Linds guidad visning med fokus på växter från Medelhavet
Kl 13.30 i Almedalsbibliotekets hörsal visas filmen ”Cinema Paradiso” (textad till svenska)
Kl 17.00 i Almedalsbibliotekets foajé invigning där våra gäster presenteras och trion ”Piccola Serenata” framför sin musik.
Vi avslutar med mingel och smakprov som sponsras av Coop Forum.

* * * * *

Söndag 6 Maj

Kl 10.00 Botaniska trädgården guidad visning av trädgårdsmästare Bonnie Öhman
Kl 13.00 i hörsalen på Almedalsbiblioteket världspremiär för filmen ”La Soluzione” – ”Lösningen” producerad av Wisbygymnasiets elever. En komedi om Gotland och Sicilien.

Därefter följer intressanta föredrag i hörsalen med fokus på Medelhavets växter och mat från Sicilien.

Föredragshållare:

Representant från Botaniska trädgårdens vänner.
Alex Holstner från Linds handelsträdgård
Robert Emmi skulptör av frukt och grönt, direkt från Sicilien

Avslutning med siciliansk folkmusik av Claudio och Edoardo Foti.

Mer information hittar du på föreningens hemsida. Jag tror att det blir en väldigt trevlig helg!
Och det är gratis inträde – och frivilligt utträde. :wink:

Ha en fin lördag!

Det sved riktigt ordentligt

14 kommentarer

Mulet och grått och bara ett par grader varmt är det i dag, inte speciellt vårlikt väder, men trots det har några gula krokusar kämpad sig upp i rabatten under mitt vardagsrumsfönster. Tyvärr har rabatten fungerat som katt-toalett och där ligger stora bamsiga kattskitar, för trots att de har grävt så att krokuslökarna ligger ute på gräsmattan, har de inte lyckats täcka över eländet.

Så gjorde aldrig Grållen och Svarten! Det fanns aldrig några kattlortar i rabatterna eller i trädgårdslandet. Men de var ju speciella på alla sätt och vis. Åh så jag saknar dem, speciellt Grållen!

I dag har jag varit hos tandläkaren för att få den där lösa plomben utbytt. Jag tog bussen och kom till stan en timme innan jag skulle infinna mig på mottagningen, så jag gick in på bokhandeln på Adelsgatan och fick då se att de hade Elena Ferrantes sista bok i Neapelkvartetten till nedsatt pris.

De tre första sträckläste jag i somras och då höll man ännu på med översättningen av Det förlorade barnet. Nu passade jag på att köpa den och gick upp till tandläkarmottagningen och satte mig där och började läsa. Det var så isande kalla vindar, så de där funderingarna jag haft om att gå ner i Botaniska trädgården skrotade jag direkt när jag klev ur bussen.

Jag kom omgående in i boken och det var inga problem att det var så länge sedan jag läst de andra. Väntan på tandläkare blev inte speciellt lång, för de hade tydligen fått tid över, så jag kom in i förtid. Snabbt och smärtfritt blev tanden lagad, men attan vad det sved i plånboken :cry: 2400:- för besöket hos tandhygenisten och den här lagningen. Varför ska det vara så dyrt!

När jag betalat och rättat till anletsdragen igen och fått på mig ytterkläderna var det tio minuter tills nästa buss till Klintehamn skulle gå, så jag snabbade mig och hann med den. Bussförbindelsera mellan Klintehamn och Visby är verkligen bra!

Trevlig fortsättning på onsdagen!

Veit håpus dag

16 kommentarer

Veit håpu, vita stoet, är lättast att få syn på under sensommarkvällarna nere på någon myr eller i fuktiga ängen. Vet man inte att det är veit håpu, så tror man att det är dimma som ser ut att röra sig.

Det är rätt mulet i dag, men det gör inte så mycket. I eftermiddag är det ett möte med SPF, så det blir mest inneaktiviteter den här fredagen. Vi ska träffas i Ekumeniakyrkan i Väte där vi ska få lyssna på ett föredrag om ”Vårt vatten”, ett aktuellt ämne i dessa dagar när Gotland har bekymmer med vattenförsörjningen.

Trevlig fredag!

10,8 km kvar…

18 kommentarer

…till Mora är det just i denna stund när jag börjar skriva det här inlägget. Jag ser med andra ord på Vasaloppet, det enda skidlopp som jag frivilligt tittar på. Sedan jag blev ensam kvinna över tv-kontrollen undviker jag nogsamt sportprogrammen, men Vasaloppet är en klassiker som jag gärna tittar på. Jag missade starten i dag, för då sov jag ännu, men den kan man se i repris hur många gånger som helst, huvudsaken är målgången.

Och där vann Jon Kristian Dahl på 3.57.18! Ingen rekordtid, men det var en strong prestation av honom att slå sig fram i klungan bland de elva som slogs om segern på upploppet. Fast proffsåkarna i all ära, de riktiga hjältarna är alla motionärer som nu ska kämpa hela dagen för att ta sig till Mora.

Rekord satte vi igår i alla fall. Vi gjorde 83 kroppkakor och så många har vi aldrig gjort på en gång förut. Vi åt givetvis inte upp allihop utan det blev många över. Jag åt bara tre och den som åt flest var Edoardo; han klämde i sig tio stycken. Överskottet blir goda i måndagens lunchlådor och så skulle Eva ta med några stycken till Visby där hungrande stadsbor ska få sig ett skrovmål.

Jag var och tittade på hästarna när jag kom, men de brydde sig inte så mycket om mig och Mr Faraway ignorerade mig fullständigt

Paltkoma?

Det kan se ut som om ungdomarna åt så de inte ens orkar stå upp, men de sitter och leker med Keila, som sitter i Edoardos knä. Hon är jättesöt och älskar givetvis att leka med Fridolf, som är måttligt intresserad av hennes våldsamma uppvaktning. Han har dock tålamod med henne, utom när matte Carina klappade henne. Då blev han sur!!

Fridolf söker skydd hos matte

Det är gråväder i dag och det blåser, så jag håller mig nog inomhus. Nu är det dags för lite lunch och senare i eftermiddag ska jag in till min granne och ”datera” en stund.

Trevlig söndag!

Brevduva

22 kommentarer

I dag har jag agerat brevduva och åkt runt med räkningar från SPF, för vi vill ju försöka spara in på porto. Ändå blev det rätt många som jag fick sätta frimärken på och lägga i den gula lådan. Nu har jag en liten hög som jag ska promenera runt i Klintehamn med och lägga i brevlådorna och vädret är alldeles utmärkt och passande för just det.

Som många andra bebisar har den här lilla hållit i gång i natt och när jag skulle ta ett kort på den sov den bara där den låg i mattes armar

När bilen ändå gick åkte jag in på Stenstugu också, för jag ville titta på det senaste nytillskottet. Igår kom Edoardo och Alessia hem med henne, en åttaveckors valp av rasen King Charles cavalier. En lång resa har hon gjort och första natten utan mamma och syskon blev lite orolig, men hon vänjer sig väl.

Sen glömde jag att ta ett foto av den lilla nyuppdragna pensionärslaxen som jag fick av Bosse. Jag var så hungrig när jag kom hem, så jag hade redan rensat, filéat och hällt sås över den när jag kom på det. Den smakade väldigt gott!!

Ha en skön lördag!

I dag gäller det….

18 kommentarer

…att solen skiner så länge, så att man hinner sadla en häst.

Den 25 januari har Paul och Pål namnsdag och det är ännu en av de där viktiga dagarna när man enligt Åke och Bondepraktikan kunde förutse hur året skulle bli.

Enligt Åke ska det bli ett bra år om solen skiner så länge att man hinner sadla en häst. I lördags hade Edoardo inga problem med att sadla Mr Faroway i solskenet, men i dag vete rackar´n om det kommer att gå, för det är väldigt grått och genommulet.

Sen har vi Bondepraktikan:

Skin solen S Pauli dag klar,
Det betyder visst ett fruktsamt år,
Men bliver det regn eller snö,
Då får vi ett medelmåttigt år att se,
Men ser du mycket mörkt den dag,
Då må du hjärteligt till Gud ropa,
Och bedja honom om hjälp av all din nöd,
Att bevara dig från den hårda död,
Förty döden skall då mången förfära,
Att man skall och mången till kyrkogården bära.



Det är bara att hoppas att det klarnar upp längre fram på dagen. Död och elände har vi mer än nog av utan såna här otäcka spådomar.

Nu ska jag åka och handla, för i kväll ska vi ha ett medlemsmöte med de boende i Lokalen här på Odvalds och då ska det serveras kaffe. Alla andra i styrelsen jobbar, så jag som är dagledig har åtagit mig att fixa det.

Trevlig onsdag!