Bläddrar bland inlägg i Djur

Dags att börja räkna staräurar

22 kommentarer

Mulet, hemskt blåsigt och -6° är det idag, riktigt ruskigt med andra ord. Jag har varit på ett styrelsemöte med RK på förmiddagen och jag fegade och tog bilen trots att det inte är så långt att gå. Inte bara kylan, utan också halkan avskräckte mig från att promenera. Här på Odvalds sandas det flera gånger om dagen ibland, men ute på samhället syns det inte till ett sandkorn och trottarerna är livsfarliga med isfläckar dolda av snö.

När mötet var klart och jag ändå hade bilen ute passade jag på att gå på Konsum och handla och så ute åkte jag runt med de sista räkningarna från SPF också, så nu är det klart.

Då jag kom hem hann jag inte mer än innanför dörren så ringde en bekant som jag inte pratat med på ett tag och vi hade en hel del att ventilera. När jag lagt på luren tittade jag ut genom fönstret och fick se två starar, så nu är det bara att sätta igång och räkna staräurar.

Star-ur eller Star-äur, gotländskt folkligt tidsbegrepp. Man räknar utifrån principen att staren först ska anlända, vilket brukar vara i januari-februari. Efter det ska det komma sju lågtrycksperioder med högtrycksperioder emellan. Sen anses det vara vår. Lågtrycksperioderna kan medföra såväl ymnigt snöfall som enstaka flingor i luften.

Jag hoppas att du kan se staren. Den syns lite otydligt för jag fotade genom fönstret och ljuset var inte det bästa, men jag garanterar att det är en stare och den var inte ensam utan de var två stycken som gick där och pickade i den hårdfrusna gräsmattan. Fotot tog jag vid 12.40-tiden idag.

Knapparna i min jacka är snygga, men de rackarna är några riktigt trådätare och jag har ett ständigt jobb med att se till att de inte ramlar av. En lossnade idag när jag skulle knäppa jackan och nu är det tredje gången som jag får sy i en knapp som lossnat. Ett måttligt, men trots allt ganska retligt problem. :wink:

Nu ska jag se om jag kan tyda mina kråkfötter från sammanträdet, så att jag kan få till ett protokoll. Det är inte helt lätt alla gånger. Jag har några kallelser till RK:s årsstämma som ska läggas i brevlådor också, men den här gången är det bara till medlemmar som bor här på Odvalds, så det är kvickt gjort.

Trevlig fortsättning på onsdagen!

Det är kallt och blåsigt idag, men solen tittar faktiskt fram då och då. Jag behöver på Konsum och handla lite och sitter och funderar på om jag ska ta bilen eller om jag ska ta en promenad. Egentligen skulle jag ha gått ut igår redan, men efter en vända till soprummet bestämde jag mig kvickt för att det kunde vara tills idag. :wink: Med en förhoppning om att vädret skulle bli nådigare gick jag in igen och la mig i soffan med en pläd över mig och läste ett tag i stället.

Man saknar inte kon förrän båset är tomt, så lyder dagens ordspråk, som nog stämmer ganska bra. Fast jag måste säga att jag inte saknade korna speciellt mycket när vi sålde de sista 1987. Då var det överskott på mjölk i landet och för att få ner det erbjöds de bönder som var 60 år eller äldre att ta ut mjölkpension om de slutade leverera mjölk. Mjölkpensionen betalades ut fram tills den ordinarie pensionen trädde i kraft. Åke nappade på det och fick 5000:-/mån i fem år. Kalvar och ungdjur hade han kvar, så jobb fanns det ändå och ladugården stod inte tom på ett bra tag i alla fall.

Jag kommer inte ihåg vad just de här kossorna hade för namn. För det mesta hade de bara ett nummer, men de som utmärkte sig speciellt genom trevligt eller otrevlig sätt fick smeknamn. Min favorit var Anna, en liten ljusbrun kärvänlig kossa och så fanns det en som vi kallade för Idioten, bara för att hon var så korkad.

Inte heller kalvarna fick några namn, utan bara nummer, som kontrollassistenten klippte in med en tång i öronen på dem första gången han kom på besök efter en kalvning. Man fick ju inte fästa sig för mycket vid dem även om jag tyckte att de var så söta att jag kunde pussa på dem. Efter några månader skulle ju många av dem gå till slakt eller säljas som livdjur.

Här är mjölkbilen och hämtar mjölk. Åke ser så glad och belåten ut.
Bilden är en printscreen från en Fröjelfilm från 1974

En gång i månaden tog vi mjölkprover på korna både morgon och kväll. Man mätte hur mycket varje ko mjölkade och så hällde man en liten skvätt mjölk från varje kossa i en liten burk för att mjölken skulle analyseras på protein, fetthalt och cellhalt och de proverna kom kontrollassistenten och hämtade och då märkte han upp kalvarna också. Någon gång om året var han med vid mjölkningen också, för att se till att det inte blev några avvikelser som kunde innebära att vi fuskade. Genom det här fick vi fram statistik dels på hur vår besättning stod sig i jämförelse med andras och dels på hur duktig varje individuell ko var. En viktig sak att veta i avelsarbetet.

Hur roligt blev nu det här inlägget? Kor är väl måttligt intressant, men de har dock varit en stor del av mitt liv under 26 år och jag tänker minsann på dem ibland, även om jag inte saknar just kossorna, men jag saknar den tiden. Då började jag plugga, jag var stark, någorlunda ung och frisk och jag kände att livet ännu hade mycket spännande att bjuda på.

Ha en riktigt skön söndag!

Intelligenta djur

28 kommentarer

Det regnar, det blåser och det är bara ett par grader varmt. Det är med andra ord en innedag idag. Jag vaknade i morse, inte när min julväckarklocka adventsstaken tändes, utan när mobilen flöjtade om att jag fått mejl.

Då var jag mitt inne i en dröm, som nu börjar blekna mer och mer, men jag kommer ihåg att jag var en väldigt skicklig bilförare trots att jag fått båda händerna avhuggna. Den vänstra var de en läkare som amputerade, men den högra sågade Åke av med en fogsvans. Jag var lite orolig för att armen skulle bli infekterad, men det ordnade sig. :wink: Dessutom fanns händerna kvar på något underligt sätt. Det var bara ett märke runt handlederna som avslöjade vad som hänt.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Jag såg programmet om intelligenta djur igår kväll och det var helt fantastiskt. Den där hägern som fiskade och apan, som kunde komma ihåg siffror som man själv inte ens hann att uppfatta, var verkligen imponerande.

Våra katter, Grållen och Svarten, var kullsyskon, men säkert bara halvbröder, för de hade nog olika fäder och de var inte bara olika till utseende utan också till sättet.

Grållen var helt ljuvlig! Att ta honom i famnen var som att få en mjuk sammetstrasa i armarna och han hade ett helt underbart sätt, men han var ganska korkad om man jämför honom med Svarten. Se bara hur han ligger!

Svarten kom bland annat på hur han kunde värma tassarna när han sett ute i kylan. Ser du hur han har kringlat svansen runt kroppen och sedan satt båda framtassarna och en baktass på den? Det hade aldrig Grållen kunnat klura ut.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Såg du Antikrundan igår? Damen med hatten alldeles i början av programmet bor här i Klintehamn och hon är en helt fantastisk person. Hon guidar turister här på ön och hon guidar gotlänningar på bussresor ute i Europa och hon är alltid iförd hatt, även till vardags när hon bara är ute på samhället.

Jag var inte med när de spelade in programmet, men Bosse o Carina var där, men de syntes inte till i folkmassan som stod och köade, i alla fall såg jag dem inte, bara deras blåa väska där de hade en liten statyett från Stenstugu med sig, för att få den värderad.

Trevlig fredag!

Ny leksak – Vinterns första snö

30 kommentarer

Det började snöa igår kväll, men det var nästan ingenting som låg kvar, men jag såg att det var lite vitt på marken när jag gick och la mig…
…och i morse såg det ut så här. Det har blåst i natt också och vi har haft strömavbrott. Jag vaknade någon gång på natten av att väckarklockan stod och blinkade helt hysteriskt.

Bakningen gick bra igår i alla fall och jag gjorde nötkakor och när ändå ugnen skulle värmas upp satte jag in en fläskpannkaka till lunchen. Som jag satt där och åt plingade mobilen till – det var ett sms om att jag hade ett paket från Homeshop att hämta på ICA. Jag beställde en surfplatta och ett hemligt paket för 0 kr för ett tag sedan och nu hade det kommit.

Vädret lockade just inte till någon promenad ner till ICA, men jag var ju så himla nyfiken på mitt nyförvärv, så jag tog bilen och åkte ner och hämtade ut paketet. Väl hemma igen packade jag nyfiket först upp det hemliga paketet som enligt katalogen skulle ha ett värde av 300:-.

Homeshop har ju mycket billiga saker, men helt plötsligt värderade man fyra julmuggar, en fästingplockare och en fotfil till 300:-? Jag måste säga att det var tur att jag fått det för 0 kr.
Surfplattan kostade bara 599:- och det tycker jag var ett bra pris i alla fall. Det är en Denver med 7tums skärm och min tanke med inköpet är att jag ska kunna läsa böcker i den. Men det var bökigt att komma igång och manualen var väldigt knapphändig och lite besviken la jag ner alltihop i kartongen och ställde undan den, men inte så stor stund. Jag är ju inte den som ger mig i första taget och efter mycket svepande och pekande fram och tillbaka lyckades jag lägga in mina mailkonton, FB, Hitta.se och WordPress och innan kvällen var slut hade jag lånat en E-bok från Almedalsbiblioteket – Profitören av Leif GW Persson. Sen satt jag och läste några kapitel i boken och det går jättebra. Formatet blir ungefär som en pocket, men medan stilen i en pocket kan vara väldigt lite och plottrig kan man här själv bestämma hur stor text man vill ha. Boken får jag ha i 28 dagar och man får låna en E-bok i veckan. Det kommer säkert att bli jättebra!

Nu är jag hos Ludde igen och skriver det här inlägget på Carina o Bosses dator. De är borta över helgen och kommer tillbaka i morgon kväll. Ludde är lite irriterad på mig, för han tycker att vi ska gå ut och inte sitta här, men jag är måttligt intresserad. Det blåser som attan! Vi får väl se om det lugnar ner sig lite senare på dagen, annars får han nöja sig med att vara ute på gården.

Ha en skön helg och en fin andra advent!