Juni – Midsommarmånaden börjar med lite kyliga vindar, men strålande solsken som värmer gott och naturen är rentvättad och fin efter gårdagens regn. Det fortsatte regna igår kväll, så totalt fick vi 16 mm och det var välbehövligt.
Jag tog mig en promenad efter lunchvilan i solstolen och gick och njöt av all blomsterprakt.
Skogsnäva – Valleskogen
Nu blommar syrenerna i alla möjliga färgställningar – Djurgårdslundsvägen
Det är svårt att odla rhododendron på Gotland, men här är ett riktigt praktexemplar – Ekvägen
Paradisäppelträd – Garvaregaten
Blommande lönn – Sicklingsvägen
Jag tror att det är första gången jag observerat den lilla fina blomman.
Pärlbuske – Odvaldsvägen
Trevlig fortsättning på torsdagen!
I morse toppade jag mina dahlior. Jag har inte den blekaste aning om jag gjort rätt eller fel, men de var så höga och rangliga, så jag tycker inte att jag kan plantera ut dem som de var. Nu har jag vissa förhoppningar om att toppskotten ska slå rot, så att jag kan plantera dem också så småningom. Jag googlade givetvis för att se hur jag skulle göra och enda felet ska nog i så fall vara att de var för stora. Det ska bli spännande att se om det går! I morgon planerar jag att plantera ut de förgrodda knölarna. 
Sen kom Ann-Marie och Baxter ut från Visby och vi träffades och gick en promenad med Ann-Maries skyddsling Tage. Han vill alltid gå ut till hamnen, så dit satte vi kursen och då fick Baxter ta sig ett bad också. Det var varmt för honom i dag!
Sedan gick jag runt och tittade på de gamla gravarna och helt plötsligt fick jag se den här. Det är gravstenen över prosten som utfärdade en 
När jag kom hem gick jag inte in direkt utan fortsatte jag till ”kajpstället” och plockade en näve kajpar och när jag kom hem med dem satte jag igång och kokade soppa och nu är jag laddad med järn och vitaminer för ett tag framåt. Kajpsoppa och en ostmacka är hur gott som helst!
Det är inte ofta man ser blåsippor och vitsippor blomma sida vid sida. I regel är blåsipporna utblommade så här dags, men det är väl den kalla våren vi får tacka för att de ännu är fina. Inget ont som inte har något gott med sig, heter det ju.
I Masshagen finns en stor hassellund som är biotopskyddad. Där ska alla konstiga skalbaggar leva i fred och utveckas inne i hasselstammarna och så finns det en ovanlig lav, skriftlaven, som växer på hasselns stammar. När vi var barn förkom givetvis inget biotopskydd och jag minnas hagen och stigarna som mer vårdade än de är i dag, för nu ser det ganska skräpigt ut med alla nerfallna och ruttnande grenar och stammar.
Det Masshagen är mest känd för är alla vitsipporna, som formligen täcker marken när de blommar som mest. Det ser hoppfullt ut för en fin blomning i år också, för det är fullt av blad och knopp och en och annan har redan slagit ut.
Jag gick genom hagen ner till stranden och fortsatte sedan på stigen som går norrut, för jag tänkte se om det gick att komma fram den vägen, så att jag skulle slippa gå tillbaka samma väg jag kommit,
men här fick jag vända. Det hade nog inte ens räckt med stövlar för att ta sig fram. När jag gick ner i hagen blåste det motvind och kändes lite kallt, men med solen och vinden i ryggen blev det riktigt varmt och skönt.
Över åkrarna kastade sig två tofsvipor fram och tillbaka i luften, ängsligt skrikande sitt piiivitt, piiivitt och högt uppe mot den blå himlen hörde jag en lärka drilla. Ingen av de här fåglarna klarar min mobilkamera av att ta kort på och inte heller blev det något kort på en flock med 7-8 starar som satt i en buske och tjattrade. De flög så fort jag stannade till. 
Väl hemma igen var det dags för lunch och i eftermiddag ska jag bara slappa och ta det lugnt. Det ligger ett par böcker som väntar på att bli lästa och jag tror att jag ska börja med Hennes nya namn av Elena Ferrante. Jag kan ju inte helt släppa det italienska temat.
Läs om utflykten på föreningens hemsida