Livet efter 70

Det går bra för mig, för nu har jag vunnit ett presentkort igen i DN:s korsordstävling. Den här gången behåller jag det själv och ska välja ut något trevligt att läsa. Tips mottas med största tacksamhet!

Det är en blåsig och trist lördag och senare idag väntas regn. Jag har varit iväg en vända till Konsum iklädd bara sommarjacka och jag måste säga att jag saknade min vinterjacka, vantarna och mössan. Det är tur att det inte är så långt dit.

Surftips: Krister och Thomas är i USA och lämnar reserapport i sin blogg varje dag. Jag kastar mig naturligtvis över den med en gång på morgonen och gläds över allt de får uppleva. De har bland annat träffat släktingarna som var och hälsade på oss härom året.

Ha en trevlig lördag!

Share on Facebook

Jag fick ett mail på förmiddagen från Klintehamns bibiotek att boken Till Offer åt Molok av Åsa Larsson hade kommit in, så efter lunch gav jag mig iväg dit till fots. Jag skulle ju ändå ta mig en promenad efter en ganska slapp förmiddag. Det var lite mulet och det såg ut att kunna bli regn, men jag tänkte att jag skulle hinna hem innan det började regna.

Det gjorde jag inte och det var inte måttligt så våt jag blev. Till och med tröjan som jag hade under sommarjackan blev blöt. Det var tur att jag hade boken i en ordentlig kasse.

När jag kom hem tänkte jag att jag skulle ta ett foto av mig själv, för att visa vilka strapatser jag varit utsatt för, men jag ska förskona mina läsare från den förfärliga uppenbarelsen Delete, delete, delete! Så, nu var den borta för alltid.

I stället blir det en bild av mammas doftranka. Mamma har varit död i 10 år i sommar och hon älskade doftrankor. Den här fick hon av mig några år innan hon gick bort, så den har sina modiga 12-13 år på nacken. Den blommar aldrig rikligt, men den blommar hela tiden och i princip året om. Att flytta till Odvalds hade den inte alls något emot, för den står där i österfönstret och sätter knoppar och blommar precis som vanligt och påminner mig om min mamma.

Ha en fin fortsättning på fredagen!

Share on Facebook

Så var det dags för begravning igen och den här gången var det Åkes kusin Evy, som vi följde till den sista vilan. Åkes syster Barbro och hennes man Bengt kom och hämtade mig, så jag slapp köra själv.

Det var en vacker begravning i Fröjel kyrka med många deltagare, trots att Evy var över 90 år när hon dog. Vänkretsen är ju inte så stor när man är så gammal, men släkt och både nya och gamla grannar från Alstäde hade ställt upp mangrant.

Vi fick ta avsked av henne i kyrkan och inte vara med när kistan bars ut och sänktes ner i graven, för man var rädd för rasrisken om alla skulle stå runt den öppna graven.

Vädret var inte nådigt i dag. Det blåste väldigt hårt och regnet hängde i luften, så det var i och för sig skönt att slippa stå ute vid graven och huttra.

Efter minnesstunden gick vi tillbaka till kyrkogården och då var graven igenfylld och alla de vackra blommorna var utlagda på gravkullen. Nu började det regna, så vi stannade inte så stor stund, utan åkte hem hit till Odvalds och satt här och pratade en stund innan Barbro och Bengt åkte hem till sitt.

Share on Facebook

Jo, det blev bakning på förmiddagen. Jag gjorde mazariner och skurna chokladbröd. Mazarinerna blev jättefina, men chokladbröden blev inte bra. Jag vet inte om jag vägt fel, men de flöt inte ut som de skulle.

När jag hade bakat färdigt och ätit lite lunch, klädde jag på mig ordentligt och gav mig ut i kylan och blåsten. Solen har lyst i alla fall, men det har varit så pass kallt i dag, att snön som kom i natt ligger kvar på skuggiga ställen.

Jag gick Vallerundan, men åt andra hållet den här gången, så jag hade medvind och uppförsbacken och sen blev det motvind och nerförsbacke. Det gäller att räkna ut det! Jag hade kameran med, för jag skulle ju försöka hitta några vårtecken också till Humlebackens vårteckenutmaning.

Mitt emot Köpmansgården är det en syrénhäck längs trottoaren och där börjar knopparna bli riktigt stora och fina.

Halvvägs upp till Klinte Kyrka, vid nerfarten till Rannarve hittade jag en hel lång rad violer längs en häck.

Vid Klinte kyrka stod den här motorcykeln och puttrade. Att motorcyklarna börjar synas är ett säkert vårtecken här på Gotland.

I trädgården mitt för Bönders backe var knopparna på körsbärsträdet så här feta och fina.

En bit ner i Vallekvior hittade jag de här vackra blåsipporna. Nu är det blåsippor överallt. Trots kylan så blommar de och ser ut att trivas med tillvaron.

Precis vid Vallegårdarna stod de här gula blommorna i diket. Jag vet inte vad det är för någonting. Det är ju inte en svalört, för de har rundade blad och de här har upprättstående lökblad, utan det ser nästan ut som en liten gul snödroppe, eller en riktigt liten påsklilja.

Är det någon som vet vad det är för blomma?

Uppdatering kl 20.20: Tack Kraft´n, Elisabeth, Gunnar (hustrun) och Lena, visst är det vårlök! Att jag inte kom på det?

För övrigt gillar jag dagens ordspråk:

Det kortaste avståndet mellan två människor är ett leende.

Share on Facebook

Det är kallt, det blåser och det har snöat igen. Penséerna i mina krukor slokar lite besviket, men de repar sig säkert så fort solen börjar värma på, men den här veckan före påsk, Stilla veckan, kunde ju ha börjat bättre.

I dagens DN stod det att man inte presenterat något aprilskämt i gårdagens tidning, så där satt jag och bläddrade och letade alldeles förgäves. Det kunde de väl talat om redan igår! Min teori var ju annars att det var något skumt med artikeln om Einsteins relativitetsteori, men där hade jag fel, för den håller fortfarande. Ljuset är fortfarande snabbast!

Det känns lite avslaget i dag, men jag får se om jag lyckas ta mig samman och kanske dra igång med att baka någonting till påskhelgen. Det är ju bra att ha något gott i frysen. Men jag vet inte…….

Share on Facebook

…heter det ju! Och i dag har det verkligen varit omväxling och då tänker jag närmast på vädret. Gräsmattorna var vita av frost i morse, men solen sken i alla fall, så mulnade det till och började regna. Precis när jag gett upp hoppet om en promenad klarnade det upp, men jag hann inte komma iväg ut som tur var, för då började det regna igen. Så var det från och till hela förmiddagen.

I stället för en förmiddagspromenad städade jag av och dammsög och så stoppade jag in tvätt i tvättmaskinen. Bland annat min vinterjacka, för den var så lortig, så den kunde jag inte gå omkring i längre och uppenbarligen kommer jag att behöva den ett tag till, för nu väntar regn, snö och kyla igen. Brrrr!

Jag gav mig iväg ut på en promenad i alla fall efter lunch, väl påklädd med vinterkappa, halsduk och vantar. En snabb promenad ner till samhället och hem igen blev det. Jag har ju sagt till både läkare och sjukgymnast att jag är ute och går varje dag, så då vill det ju till att jag gör det också. Annars ljuger jag ju och det vill man ju inte.

I eftermiddag har jag suttit och gjort färdigt bokslutet för 2011. Det är ju inte speciellt omfattande, men lite pyssel är det ändå att få alla siffror på rätt ställe. Sen la jag upp ett nytt företag i programmet, för nu är det ju Bosse som måste bokföra alla intäkter och kostnader för Stenstugu och då får väl mamma hjälpa till

Ännu har vi inte fått några deklarationsblanketter, så jag vet inte riktigt vad skatteförvaltningen förväntar sig av oss den här gången. Åke deklarerar som dödsbo i år och det går inte att göra via internet, så jag har inte kunnat se hans deklaration där. Jag hoppas att jag lyckas reda ut alltihop, annars får jag väl söka hjälp på något håll.

Ha en trevlig fredagskväll! Själv ska jag se på Let´s dance, det tycker jag är roligt att följa.

Share on Facebook

…än så är det vinter!

Inte bryr sig videungen om att det blåser snålt som bara den i dag, nej den står där så luden och fin i alla fall. I morse var det frost och ett par grader kallt, men solen lyste så fint, så jag provade att sitta ute en stund på förmiddagen, men det gick inte (jag har ju tanke på det där med D-vitaminet).

Efter lunch gick jag i alla fall ut på en promenad och när jag gick förbi Åvallegården fick jag se de här fina videkissarna.

Nu har jag suttit vid datorn ett tag och försökt gå igenom vilka uppgifter jag behöver plocka fram för bouppteckningen efter Åke.

Share on Facebook

…skulle jag inte vara förvånad, men trots att det inte var det, så kunde jag inte sova i natt! Det känns väldigt ovant, för jag har alltid haft god sömn. Undrar hur det bli natten som kommer, för då är det fullmåne?

Igår sorterade jag i klädkammaren och tog bort Åkes kläder. Jag slängde en del, för inte kan jag tänka mig att möta någon som går i hans blazer eller i tröjorna han använde, men en del mer anonyma plagg, som var av bra kvalité, åkte ner i en säck och dem for jag till Kupan med.

När jag kom hem var jag inne hos en av våra grannfamiljer på eftermiddagskaffe och senare på eftermiddagen kom en bekant hit med blommor och beklagade sorgen.

På något sätt blev det nog för mycket, för när jag gick och la mig vid 23-tiden hade jag ”spring i benen” och hjärnan gick på högvarv. Jag låg och snurrade och sprattlade och grubblade och funderade på allt möjligt till 02.10, då gick jag upp och satte på TV:n och såg ett helt värdelöst och ointressant program om några amerikanska AT-läkare. Det hade i alla fall önskad effekt, för när jag gick och la mig igen vid 3-tiden somnade jag direkt.

05.45 steg grannen ovanför upp!

Kallt som attan har det varit i natt igen. -10,1° hade vi på termometern i morse, men solen skiner, så förhoppnings ska kvicksilvret stiga över nollan.

Ha en skön tisdag!

Share on Facebook

Åke är fortfarande väldigt dålig och jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. I dag skulle han ha gjort en lungröntgen, men läkaren tyckte att han var för medtagen, så det får avvakta tills i morgon.

Den otäcka kylan fortsätter, just nu har vi -16°, men dagen har varit solig och fin. Jag tog bussen till Visby i morse, så i dag blev det ingen sjukgymnastik för mig.

I dag var det lugnt och stilla på bussen, men ett par gånger när jag åkt har det varit riktigt snacksaliga ungdomar med. En dag var det en kille som satt för sig själv, men han hade kompisar framför och bakom och dem pratade han med oavbrutet. I fredags var det en tjej som antingen pratade väldigt högt i mobilen eller med sina väninnor. Hon höll låda hela vägen från Klintehamn till Visby.

Där satt jag med mina dystra tankar och kände mig som en riktig surkärring. Jag ville ju ha lugn och ro! Jag var irriterad, men också avundsjuk på deras ungdomliga glädje och frejdighet.

Samtidigt kunde jag inte undvika att tänka på hur jag uppförde mig när jag åkte skolbuss, när jag gick på läroverket. Vi var ett gäng som satt längst bak i bussen och flamsade och vi tog inte någon som helst hänsyn till andra och att folk vände sig om och blängde på oss bekom oss inte alls, snarare tvärtom.

Svinhugg går igen!

Share on Facebook

…kallt tycker jag att det är just nu!

Jag kollade temperaturen vid fem-tiden när sonen ringde och rapporterade att han varit i skogen och att vattnet i flaskan han haft med hade frusit. Då var det ”bara” -14,2°. Man undrar vart det ska sluta.

Jag måste säga att det känns skönt att inte behöva bekymra sig om eldning. Speciellt när jag tänker på att det idag är två år sedan vi hade branden på Stenstugu. En brand som uppstod för att en sten i skorstenen lossnat efter att sotaren varit på besök samma dag. Det var också en pärsing!

Uppdatering 20.00 – Nu är det -17,6°!

Share on Facebook