Tänk att man skulle bli en sån pillerkärring! Fast jag inser att det kunde vara betydligt värre.

De mest förhatliga är de små blå, waranet. Men nu har jag fått en tid på lasarettets hjärtmottagning på måndag, så får vi se vad läkarna där säger. Om det är nödvändigt att jag ska fortsätta att äta blodförtunnande medicin har det kommit ut många bara alternativ till waran. Medicin som gör att man inte behöver tänka så mycket på vad och hur man äter, medicin som inte kräver ständiga blodprovstagningar, medicin som gör att man slipper gå och vara rädd för hjärnblödning.

På helagotland.se kunde man igår läsa en artikel om mobil provtagning av PK-tester i hemmet för de som går på waran. Man räknar med att det görs ca 25 000 provtagningar om året på vårdcentralerna och på lasarettet, så det skulle verkligen ”lätta på trycket” för sjukvården här på ön. Samtidigt tycker jag att det skulle vara en stor fördel att man själv kan testa sig, ifall man blir fundersam över hur man ligger till.

Vi får väl se hur det går med det här förslaget. Det är en ganska dyrbar utrustning som kostar runt 5 000:-/st.

Det blev inte så mycket av dagens regn, molnen har lättat, men det blåser en hel del. Jag var just ute i soprummet en vända och det var inte speciellt behagligt ute, frågan är om man ska ta jackan på och gå ut ett tag ändå. Det är lite trist att sitta inne hela dagen.

Share on Facebook

Nu har jag fått OK av GT att lägga ut den här artikeln i bloggen. Artikeln där Eva blivit intervjuad av Gotlands Tidningar med anledning att hon har återvänt till Gotland efter 30 år på en annan ö, Sicilien.

Det har inte varit roligt att ha sin dotter och sina enda barnbarn så långt borta under så många år, så det är desto roligare att ha henne här nu och ännu roligare att hon och hennes familj bor på Stenstugu.

Jag hoppas att de kommer att trivas och blir kvar i Sverige.

Klickar du på bilden blir den så stor att du kan läsa vad Edvin Högdahl skrivit.

Jag har just kommit hem efter en promenad som blev kortare än jag tänkt mig, för det blåste verkligen isande kallt och i motvinden tog det nästan stopp och solen försvann också.

Jag gick och spanade efter några vårtecken, men inte hade jag behövt gå så långt för den sakens skull, för tvärs över vägen hos närmaste grannen, hittade jag de här små söta krokusarna.

Share on Facebook

Jag tog mig en promenad efter lunch. Ryggen har varit lite elak mot mig idag och då brukar det kännas bättre om jag får komma ut och gå ett tag.

-Har du ont i ryggen, du ser skaiv ut, sa Rut när jag mötte henne och det stämde ju. Jag blir skaiv (sned) i ryggen när jag får ont.

Solen har lyst hela dagen och det har varit ett helt otroligt vackert vinterväder, ingen blåst och bara någon enstaka grad kallt.

På vägarna har det varit ruskigt halt och jag hörde just på gotlandsradion en intervju med Falck ambulans, som sa att de aldrig varit med om så många utryckningar på kort tid som idag. De hade fått sätta in två bilar extra för att kunna vara på alla platser där det behövdes hjälp. Det är lurigt när solen skiner och vägen ser torr och fin ut och så är den ändå glashal. Den som intervjuades berättade, att på en del av olycksplatserna var det så halt att det nästan inte gick att stå på vägen.

På trottoarerna var det inte halt i alla fall utan väl sandat och jag hade verkligen tajmat in den här promenaden rätt, för jag hann inte mer än hem så försvann solen, dimmolnen tätnade och nu är det alldeles igenmulet.

Nu ska jag fixa lite i köket. Yngste sonen med sambo kommer på besök i kväll och då ska vi ha oss något till livs.

Trevlig fredagskväll!

Share on Facebook

Ännu en gråmulen dag, men jag har just varit ute på min vanliga torsdagspromenad till vårdcentralen och det var ganska behagligt ute. När jag morgonpysslat färdigt ska jag nog gå ut ett tag och få lite frisk luft.

Igår blev det varken bakning eller promenad, för en bekant kom och frågade om jag ville åka med på Onsdagsträffen. Det är Klinte Pastorat som ordnar en träff för daglediga sista onsdagen i månaden. Jag tackade ja och det ångrar jag inte, även om ämnet för dagen väl inte var något som jag känner något större engagemang för. Det handlade om den nya gudstjänstordningen och vi fick höra och sjunga med i olika versioner av Helig, helig och O guds lamm och lämna synpunkter på vilka vi tyckte bäst om. Dagens ämne var alltså inte av det muntrare slaget, men gemenskapen och samtalen desto bättre.

På Gotland går nu debattens vågor höga angående de aviserade försämringarna av färjetrafiken. Nu är vi ju ”bortskämda” med snabbfärjorna. Ska vi verkligen behöva acceptera längre restider och högre priser?

På onsdagsmorgonen började Biskop Sven-Bernhard Fast att ringa i klockan vid Biskopsgårdens kapell mellan kl 7.00-7.05 och de närmaste veckorna tänker han ringa samma tid varje vardagsmorgon.

I sitt upprop skriver biskopen till kyrkan på Gotland: ”Tänk om kyrkklockor i alla Gotlands församlingar kunde stämma in – till värn för Gotlands vardag – och till uppmuntran för alla som på olika sätt verkar för vår Ö och dess framtid. En spröd röst av en liten klocka skulle kunna växa till en kraftfull manifestation av mäktiga malmröster från Gotlands kyrktorn.”

Det är flera kyrkor på ön som anammat hans uppmaning och fler och fler ansluter sig.

Ha en fin torsdag!

Share on Facebook

I morse möttes vi av nyheten att Villa Muramaris stod i brand. Först trodde man att det var en intilliggande restaurangbyggnad som brann, men det visade sig vara värre än så.

Villa Muramaris, Johnny och Ellen Roosvals konstnärshem byggt i början av 1900-talet, totalförstördes på fredagsmorgonen i en brand. Villan strax norr om Visby hade stora kulturhistoriska värden och var ett populärt besöksmål för både gotlänningar och besökare.

Vi var och besökte Muramaris för några år sedan tillsammans med min syster Kerstin. Det var ett väldigt vackert ställe och det är tragiskt att det nu har brunnit och totalförstörts.

Det är oersättliga värden som gått till spillo i den här branden.

Share on Facebook

Jag vaknade i morse av att väckarklockan suckade tungt, pep till och svartnade. Det var strömavbrott! Och inte bara här på Odvalds utan på hela Gotland fick jag reda på senare. Jag tassade upp och hämtade mobilen och fick se att klockan bara var kvart över sju, så jag kröp lugnt ner under täcket igen. Det var ju ingen idé att gå upp i mörkret, så jag låg lugnt kvar tills jag helt plötsligt upptäckte att väckarklockan stod och blinkade, strömmen hade kommit tillbaka. Men det blev en kortvarig glädje för efter en liten stund blev det mörkt igen.

Vid halvniotiden gick jag upp och lyssnade på gotlandsnyheterna i radion via mobilen och då fick jag reda på vad som hänt. Det var bara att avvakta, man visste inte vad som hänt, men man trodde och hoppades att det var ett mindre fel på fastlandssidan som ställt till det för hela ön. Tänk så sårbart allting är när ett mindre fel på fastlandssidan kan släcka ner hela ön! Vid elva-tiden räknar GEAB med att hela ön ska ha fått tillbaka elen. Det var tredje gången det här året som hela Gotland blivit strömlöst.

Några minuter efter nio fungerade elen i alla fall här vid Odvalds, det snöar (som vanligt), men solen bryter igenom molnen, så jag hoppas på att det ska kunna bli skapligt i eftermiddag så att jag kan ta en promenad ner på samhället i alla fall. Jag får lite lappsjuka av att bara gå här inne och trampa.

Björken har faktiskt inte fällt alla löv ännu trots kylan. Det är lite märkligt, de måste ha fryst fast på något sätt.

Magen har hållit sig lugn, så förhoppningsvis var gårdagens besvär bara något tillfälligt. Jag var lite rädd att det hade med min medicinering att göra, men jag tog mina tabletter som vanligt och mår bra idag.

Dagens ordspråk:

Underverk sker bara för den som tror.

Trevlig fredag!

Share on Facebook

Sladdpåst är ett nygutniskt ord för e-post. För att kunna skicka sådan post måste man använda rump-a, det vill säga snabel-a.

Dagens ord i Gutamålsgildes allnakku blir ju nästan en uppföljning till gårdagens inlägg angående de äldres svårighet med den nya digitala tekniken. Men det är ju faktiskt så att det inte bara är de äldre som står utanför i det fallet utan många gör ett aktivt val och vill inte använda mobiltelefoner och datorer.

I Gotlands Allehanda kan man idag läsa, att ca 1200 personer på Gotland lever i digitalt utanförskap och alltså inte kan använda sladdpåst, som ju annars är ett väldigt enkelt och bra sätt att kommunicera på. Visst kan man ringa, telefonerna fungerar ju faktiskt fortfarande och det är väldigt trevligt att få höra en röst och att få ett svar omgående, men har man sänt iväg sladdpåst och fått ett svar på det, så har man ju möjligheten gå tillbaka och kolla ifall det skulle bli några tveksamheter. Det är värre med en överenskommelse per telefon.

Jag gjorde en beställning av en vara via internet igår och blev uppringd av en vänlig kvinna som sa att de tyvärr inte kunde klara en leverans till den 15 november.

-I mailet till er skrev jag den 15 december, sa jag!
-Men ursäkta, det ser jag ju nu, då är det inga problem alls.

Det har sina fördelar med sladdpåst minsann!

Idag är det en riktigt grå och disig novemberdag, det blåser och gula björklöv virvlar omkring överallt. Jag hoppas att det inte blir regn i alla fall, för jag ska åka och lämna av bilen på Mekonomen, för i morgon ska de göra årsservice på den. Jag får med andra ord ta mig en promenad hem från verkstaden. Det är inte alls långt, men det är ju inte trevligt om det är dåligt väder.

Dagens ordspråk kan man väl skriva under på, för jag blir lite deprimerad när jag tänker på framtiden och inser att det bara kommer att bli sämre med både det ena och det andra, men kanske framför allt med hälsan.

Den sjuke fattas bara en sak, den friske många.

Share on Facebook

Pang, pang, pang! Det blev ett abrupt uppvaknande vid sextiden idag när någon förmodligen var ute och sköt. Tre skott hörde jag och fattade inte vad det var frågan om. Man blir onekligen lite rädd när man vaknar av skottlossning. Jag har konfererat med några grannar och ingen vet vad det rörde sig om. Det kan vara så att det är någon som fyller jämt idag, för då är det ju populärt att ut och skjuta.

Eller också var det kanske någon som var ute och jagade vildsvin, för nu går debatten het är på Gotland om vad man ska göra för att få bort de vildsvin, som man påstår finns på ön. En jägare har som bevis för deras existens skickat in en bild till länstyrelsen på ett svin som han för ett par veckor sedan sköt vid en åtel i Bro och nu råder nolltolerans mot svinen. De ska utrotas från ön!

Vintermånaden november är här och nu fundera jag över hur den här vintern kommer att bli. Enligt Bondepraktikan finns det knep att ta till för att få reda på det.

Gack i skogen Allhelgonadag och uppleta en rå ek eller bok, skär därav ett spån, om denna spånen är torr, betyder det en varm vinter, är han fuktig, då bliver vintern kall.

All Saints, målad av Fra Anglico på 1400-talet

Allhelgonadagen är det ju idag, så då borde man alltså ge sig iväg ut i skogen försedd med kniv, få se om det blir något av med det. Det är grått, blåsigt och regnet hänger i luften.

Två små Halloweenspöken ringde på dörren igår kväll, så jag fick hjälp med godiset. Man vill ju inte bli utsatt för bus.

Ha en fin dag!

Share on Facebook

Två veckor i rad ha Gotland haft turen med sig i Postkodlotteriets dragningar. I måndags var det Gammelgarn som kammade hem veckovinsten och igår var det Burgsviks tur. Jag undrar när postkod 62377 XI står på tur? Jag har bara en lott, men det är spännande att vara med och så tror jag att överskottet kommer till nytta. Jag kan inte låta bli att förvånas över hur ”vanligt folk” och ofta pensionärer har råd att betala 6-7 lotter á 150:- varje månad, men man prioriterar väl och drar in på något annat i stället.

Solen skiner lite svagt, jag har duschat och nu ska jag gå och blåsa till håret lite. Fönsterputsning och städning i vardagsrummet står på programmet idag och i eftermiddag ska jag gå till VC som har öppet hus för influensavaccinering. Den vågar jag inte avstå ifrån!

Smakräkis dag är det enligt allnakku. Jag läste ordet och kunde först inte fatta vad det var för någonting. Smak-räkis??

Höns, grisar och kalvar kallades för smådjuren, dom skulle ha ett extra mål mat mitt på dagen. Smakräk finns det annars gott om av många hundra slag som kattar u hundar u pinnsvein u rakk.

Sma-kräkis dag skulle det ju utläsas!

Ha en fin onsdag!

Share on Facebook

I strålande solsken och härlig sommarvärme är nu Stora Torget i Visby invigt. 450 000 nya gatstensbitar har stensättaren Roger Ganström från Visby och hans åtta medhjälpare satt och nu är äntligen den omdiskuterade ombyggnaden av Stora Torget färdig.

När jag kom till Visby med bussen gick jag direkt ner till Stora
Torget. Det var massor av folk i stan och på Adelsgatan, som brukar ligga ganska öde en sen lördagseftermiddag, myllrade det av folk.

På Stora Torget hade det redan samlats mycket folk. Uteserveringarna var fulla och på bänkarna framför estraden, där det varit underhållning sedan klockan elva på förmiddagen, var det också en hel del åskådare.

Yngste sonen Krister och hans Thomas bor precis nere vid torget och jag hade beställt eftermiddagskaffe hos dem. Det är så behändigt att stå och titta ner på torget från deras vardagsrumsfönster, men när det var dags för själva invigningen gick vi ner och sällade oss till de andra som lyssnade på invigningstalen. Det samlades mycket folk och det var hur varmt som helst.

Krister hade förberett middagen och så fort invigningen var avklarad bjöd han på härliga fläskkotletter, potatis och sallad, medan musiken från underhållningen på torget strömmade in genom fönsterna.

Jag skulle åka hem med en buss som gick kvart över åtta, så när vi ätit var det dags för mig att ge mig iväg.

Mina foton från eftermiddagen blev överexponerade och inte så vackra, men här är några i alla fall och så avslutar jag med en bild från webbkameran klockan 22.32 när den nya belysningen tänts.

Share on Facebook