Det blev en promenad runt Warfsholmen på förmiddagen trots att det blåste ganska mycket. Jane fick stanna hemma, för när jag skulle gå iväg såg jag att batteriet började bli urladdat och jag ville ju ha lite kraft över till några foton och eventuella telefonsamtal.

Grusvägen in till Warfsholmen, eller Varvet som vi alltid kallat det, är kantad av vackra blommor. Dikesrenarna är som de vackraste rabatter.

Jag var framme vid Hamncaféet när klockan var tolv, så det passade alldeles utmärkt att gå in där och äta lunch. En tallrik varmrökt lax med hjortronsås och kokt potatis smakade mycket bra.

Fast det var lite stökigt där, för det kom in ett sällskap på två-tre familjer med massor av barn. Aldrig kan jag minnas att våra barn var så högröstade och bråkiga. I alla fall inte när vi var ute bland folk. Fast föräldrarna verkade helt oberörda över hur barnen betedde sig, så det är väl kanske jag som glömt hur det är att ha barn eller också har jag helt enkelt börjat bli gammal och grinig.

På hemvägen fick jag se att man flyttat tillbaka sillgrisslan till den gamla platsen igen och så har man satt dit en eka full med sommarblommor. Det kommer säkert att bli väldigt vackert när plantorna växer till sig.

Share on Facebook

…men idag är det auktion på de sista kvarvarande grejorna från Jörgens möbler och sen har Klintehamn ingen möbelaffär längre.

Förr fanns det två möbelaffärer här i samhället, Firma S-A Johansson och Firma G Pettersson. Den sistnämnda, som de senaste åren drivits av Jörgen Larsson under namnet Jörgens Möbler startades redan 1923 och nu 90 år senare går den anrika affären i graven.

I min barn- och ungdom drevs den av Gustav Petterssons dotter Carin och hennes man, Per-Ove Ohlén. Man gick till ”Pyttan” (Carin) och Per-Ove och handlade.

Jörgen Larsson har under många år hotat med att lägga ner affären och haft en del utförsäljningar av den anledningen, men på något konstigt sätt har han ändå lyckats driva den vidare. Han är en duktig tapetserare och kommer att fortsätta med det arbetet. I fastigheten, som nu är såld kommer det att byggas lägenheter.

Auktionen började klockan elva och när jag kom dit strax för elva hade det redan kommit en hel del folk. Men det är massor av saker som ska säljas och jag misstänker att auktionisten, Ulf Broberg, har en lång dag framför sig. Förutom allting som man ställt ut på gården är det massor av möbler inne i affären, som också ska säljas.

Man kan inte säga annat än att de har tur med vädret i alla fall, för det är strålande vackert idag, med friska vindar och en behaglig värme. Det var många som slog sig ner på baksidan av huset i soffor och fåtöljer och njöt i solskenet.
Så länge jag var kvar såldes det mesta till riktigt fyndpriser. Nästan skamligt billigt när det gäller butiksvarorna tycker jag, men det är väl så det ska vara på en auktion! Det är synd att man inte har några direkta behov, men en matta är jag spekulant på och den bevakar sonen för min räkning.

Nu ska jag ta och sätta mig ute i solen en stund och bättra på färgen på näsan lite.

Dagens ordspråk:

Att roa sig är som en försäkring – ju äldre du blir desto högre blir kostnaden.

Trevlig lördag!

Share on Facebook

…att gå och titta på det rivna magasinet. Hon tyckte att vi hade gått den vägen så många gånger nu. Jag struntade i henne och gick iväg själv. När jag gav mig av stänkte det lite och jag ångrade att jag inte tagit någon regnjacka, men det blev inte så mycket av regnet.

Här på ”Garvarn” bodde mamma från det hon pensionerades och tills hon kom till Åvallegården. Fast hon bodde i andra ändan av huset, men jag tycker det här trädet blommar så vackert.

Nu är magasinet borta och kvar ligger en stor hög med byggnadsvirke, vilket tillhör ägaren, så det ska han ta bort. Undrar hur många år det kommer att ta! Vi var många som stod där och tittade och förundrades över hur kvickt den här rivningen har gått när de väl kom till skott.

Det var synd om Jane att hon inte var med, för nu missade hon den här hönan på Södra Kustvägen. Tala om att vi bor på landet!

Det här är inte min rabatt, utan de här vackra blommorna fick jag se i en trädgård vid Donnersgatan. Jag tog ett steg in genom den öppna grinden och tog kortet. Hoppas att ingen tog illa upp!

Gräsklipparna, både stora och små, var igång överallt på samhället idag och jag vill ju inte vara sämre, så när jag kom hem hämtade jag vår klippare och ansade till mina gräsplättar. Nu kan det få börja regna precis när det vill.

Share on Facebook

I juni förra året var jag i Visby och på Stora Torget fick jag se en stor katt som låg där och plirade på mig. Det var Knäcken, Stora Torgets egen katt. Knäcken var en uppskattat gäst på torget och på restaurangerna i omgivningarna. Nu möts vi av meddelandet att han avlidit, 14 år gammal. Han flyttade från Gotland förra sommaren till Södermalm i Stockholm och det är många som saknat honom.

Nu är han borta för alltid och det finns förslag på att han ska få ge namn åt platsen strax intill torget, området framför gamla Masters, som därmed kanske kommer att heta Knäckens plats.

Borta är också magasinet i Klintehamn rapporterar helagotland.se Jag får höra hur det är med Jane idag, vi kanske tar oss en promenad och ser efter hur det ser ut där på platsen nu. Vi får väl se hur det blir med vädret. Det är mulet och har regnat lite på morgonen.

Det måste hur som helst vara en lättnad för grannarna att det gamla rucklet nu är borta.

Dagens ordspråk:

Med mildhet besegrar man den arge, med godhet den onde, med gåvor snåljåpen, med sanning lögnaren.

Ha en fin tisdag!

Share on Facebook

Idag har det blivit både en slapparstund i brassestolen och en promenad i sällskap med Jane. Det har varit soligt och vackert väder och 14-15 grader varmt.

Jag hade egentligen inte tänkt gå så långt, men Jane tyckte absolut att vi skulle försöka sätta ett nytt rekord, men så blev det inte, för rundan runt Warfsholmen är inte så lång och jag hade ingen lust att gå längre.

Klicka på den lilla kartan om du är intresserad av att titta närmare på den. De grå markeringarna på kartan betyder att jag låtit Jane vila ett tag medan jag var inne på ICA och på Suderviljan.

…den här traktorn som for fram över åkern så att dammet stod om den. Den hade en stenplockare på släp! En sån maskin har jag inte sett i aktion förut, så jag var tvungen att stanna till och titta på den. Den krattade upp stenarna ur jorden, sen gick de upp på ett band och hamnade i en behållare.

Vilket fusk!! När vi plockade sten kommenderades hela familjen ut. Jag satt som regel och körde traktorn med vagnen sakta, sakta över åkern fram och tillbaka, fram och tillbaka och efter kom Åke och barnen och plockade upp stenarna och kastade dem på vagnen.

Alla åkrar är fulla av sten på Stenstugu, så namnet passar väldigt bra och Åke sådde aldrig utan att det skulle plockas sten först. Inte var det roligt, för man visste att nästa år var det lika mycket sten där igen, men det ansågs nödvändigt. När våra barn nu som vuxna har besvär med sina ryggar, brukar de skylla den på all stenplockning de fick hålla på med i barndomen, fast jag tror inte att det är så allvarligt menat.

Idag är det nog ingen av de unga bönderna som håller på som vi gjorde. Man tar bara bort de stenar som är så stora att de verkligen är i vägen. Jag vet ju inte varför man använde stenplockarmaskin på den här åkern, kanske ska det bli någon grönsaksodling där, men det är bara en spekulation. Jag får väl hålla ett öga på den och se vad som händer.

Ha en fin fortsättning på dagen!

Share on Facebook

Idag har vi firat in våren i Klintehamn med kaffe och tårta och mannekänguppvisning ute i det fria. Det var Klintehamns företagarförening med Johanna Svanborg vid Klintehamns Kläder i spetsen som ordnat evenemanget.

Det är strålande vackert väder och hyfsat varmt idag och det var riktigt mycket folk i farten. Det fanns några loppisstånd, en hoppborg för barnen, ponnyridning och så kunde man köpa sommarblommor, men det som lockade mest var förstås mannekänguppvisningen.

Jag var medveten om att bakgrunden till catwalken inte är den vackraste, det måste väl nästan vara Klintehamns rostigaste plåttak, men vi satt så till att det blev så. Vi förresten, idag fick Jane stanna hemma och jag var där tillsammans med Eva i stället. Dialogen blir onekligen lite mer varierad då.

Nu ska jag åka upp till kyrkogården och se om jag har fått någon självvattnande planteringslåda monterad. Vi köpte penséer på vårmarknaden och det skulle ju vara bra att få sätta ner dem.

Dagens ordspråk är så sant. Jag samtalar mycket med mig själv.

Att tänka är att samtala med sig själv.

Ha en fin lördag!