Jag glömde en hel del när jag var på Konsum och handlade igår. Jag tog bilen, för jag skulle åka på kyrkogårdarna också. Ingen inköpslista hade jag skrivit, för jag inbillade mig att jag visste exakt vad det var jag skulle ha.
Det första jag glömde var ljusen till gravlyktorna, men det kom jag på innan jag lämnade affären, så det var bara att ta en vända in genom kassan igen. Sedan åkte jag till kyrkogården i Fröjel och tände ljusen på gravarna där.
På vägen upp dit kom jag på att jag hade glömt att köpa plastpåsar och bullarna jag bakat innan jag gav mig iväg skulle ju in i frysen så småningom. Den här gången var det ICA som fick den äran och när jag ändå var där kom jag på en del andra saker som jag nog också glömt, eller inte tänkt på tidigare.
Sedan åkte jag till Klinte kyrkogård och tände ljuset på mammas och pappas grav innan jag åkte hem igen. Då kom jag på att det inte bara är första Advent i morgon utan att det också är dags att byta batteri i brandvarnaren. Det är den stora Batteribytardagen. Batteri skulle jag ju ha köpt, men nu hade jag inte lust att åka iväg igen utan ställde in bilen och sköt upp inköpet tills idag.
Efter dagens morgonpyssel tog jag mig därför en promenad ner på samhället. Det var riktigt skönt ute trots att det är mulet, men det blåser ingenting idag. Nu är det ju Anders som har namnsdag idag och vad ska man nu tro om väderutsikterna inför julen? Anders varken braskar eller slaskar – det blir inte lätt det här!
När jag gav mig iväg träffade jag en granne som tipsade mig om de här gamla nedfallna tallarna, som fått nytt liv och idag fungerar som blomsterlåda för murgröna.
Murgröna är Gotlands landskapsblomma och det finns verkligen massor av den. Rind heter den på gutamål.
Visst är de vackra!
När jag gick där på skogsstigen fick jag se den här kotteskålen.
Förra söndagen var det skyltsöndag på Klintehamn och då var jag ju bortrest, så när jag varit inne på ICA och köpt det där viktiga batteriet gick jag och tittade i skyltfönsterna och utnämner på stående fot Skoaffären som vinnare, men jag måste ju säga att det är synd att de inte har öppet på lördagarna, för medan jag stod där och tittade svängde två bilar in, stannade till och körde iväg igen. Nog är det underligt att inte ha öppet mitt i julkommersen?
Nu har jag satt nytt batteri i brandvarnaren, men hoppas att jag slipper höra den tjuta. Har man upplevt att det börjar brinna i huset, inser man verkligen vilken nytta ett sådant larm kan göra. Hade vi inte haft fungerande brandvarnare på Stenstugu den 2 februari 2010 hade huset kanske brunnit ner till grunden.
Ha en fin helg!
På Donnersgatan fick jag se den här rosen i en trädgård. Jag gick fram till staketet, böjde mig över det och zoomade så mycket jag kunde. Vilken härligt röd färg mitt i allt det gråa!
Det är ordning med Johanna på Klinte Kläder. Där håller de på att skylta om, för på söndag är det julskyltning i Klintehamn och enligt gammal god tradition har Johanna satt papper för fönsterna. Så var det alltid förr tiden!
I Klinteån är det fortfarande öringar på kö för att ta sig upp för ån. De står och vilar ett tag, slår ett kraftig tag med stjärten och far iväg en bit innan det är dags för en ny paus. De här såg jag när jag gick och spanade ner i ån där den går längs Snickargatan.
Nu är jag nästan framme vid Vallekvior igen. Det är så trevligt att gå den där sista biten genom skogen.
I år lyckades jag mycket bättre, för idag är det allt annat än trist och grått. Solen lyser, himlen är blå, höstsådden grönskar så vackert och nyponen lyser röda. Jag tog en promenad till vattenfallet vid Värsände på förmiddagen för att se om det fanns några öringar där idag, men det var dåligt med det. Det var bara ett par stycken som stod där i ån och lurade och ingen var på humör för att försöka ta sig upp för fallet, men 
Jag tog en sväng upp på kyrkogården på förmiddagen och satte nya ljus i lyktorna. Och jag var inte ensam där utan det var flera andra som var ute i samma ärende. Ännu finns det faktiskt lite som fortfarande blommar, förutom då ljung och sådant. Klockljungen som jag planterade är ännu jättefin, för vi har inte haft någon frost alls.
När jag kom tillbaka till Klintehamn åkte jag till Konsum för att handla och där stod Birre och samlade in pengar för Röda Korset, pengar som ska gå till Filippinerna. 
Det visade sig vara väldigt dumt och jag borde ju ha begripit vad som väntade när himlen såg ut som den gjorde, när jag vände mig om på bron och och tittade in över Lantmännens anläggning. Jag borde ha vänt! Det höll dock tätt tills jag passerat Warfsholmen och kom ut på landsvägen, då började det regna och då hade jag ungefär 3 km kvar att gå. 
Det är en ganska vacker novemberdag med en sol som värmer gott och inte så mycket blåst. 
På Villagatan hade den här stora björken ramlat tvärs över vägen, men nu hade man dragit in den på tomten. 
Karlsöbåten höll sig kvar på land den här gången och havet hade stillnat betydligt. Visst gick det lite vita gäss på vågorna, men inte alls så farligt som det säkert har varit.
Anslagstavlan utanför ICA har verkligen slitit ont i blåsten. Det fanns inte många hela papper kvar där inte.
De gula rosorna blommar fortfarande utanför Backérska huset
Huset där farmor och farfar bodde och sedan kusin Göran och hans föräldrar
Hemma i Vallekvior igen
Hungrig är den också och en bit limpsmörgås med smör på smakade alldeles utmärkt.
Inte var det lätt att ta ett foto av henne, för hon springer omkring hela tiden och är inte stilla en sekund, men hon är tam och väldigt vänlig, spinner och kelar och är välfödd och ser ut att må bra. Säkert bor hon någonstans i närheten, men har kanske följt med någon som gått förbi och sedan inte hittat hem. 
