Livet efter 70

Jag tog en promenad till Stenstugu i alla fall i kväll. Gaetano fixade så att vinet kom på plats.
Här är grillmästaren i farten! Det skulle givetvis ha blivit flera kort från Eva och Gaetanos första kväll på Stenstugu, men kameran blev kvarglömd hemma och när vi satte oss vid matbordet var det inte läge för att försöka få några bra kort med mobilen.

Det blev en trevlig kväll, men det kändes lite märkligt att vara gäst i det som för inte så länge sedan var mitt eget hem. Förstå mig rätt! Jag är jätteglad för att allt utvecklat sig som det har gjort, men allt är lite omtumlande och svårt att ta in.

Mitt i sorgen efter Åkes bortgång, som jag nog egentligen inte hunnit bearbeta ännu, har det varit så många glädjande och omvälvande händelser. Känslomässigt är förvirringen total! Ena stunden är jag jätteglad, nästa stund rinner tårarna ohejdat.

Det mest glädjande i kväll var att Gaetano verkade så glad och nöjd med att äntligen ha fått flytta in på Stenstugu och att få sova där för första natten i sitt eget rum.

Jag hoppas att han och Eva kommer att sova riktigt gott i natt!

Share on Facebook

Efter en orolig och rätt sömnlös natt gick jag upp vid 6.30-tiden.

På förmiddagen kom Eva och Gaetano, vi åt lunch och Eva och Gaetano åkte till Stenstugu.

Jag gav mig iväg till Församlingshemmet i Klinte, för det var dags för ett månadsmöte med SPF. Inbjuden föredragshållare var Lena Fridman, som berättade om sitt internationella arbete som sjuksköterska för både Röda Korset och FN.

Efter mötet hämtade jag Eva på Stenstugu och så åkte vi och handlade, lagade middag, åt och satt och pratade framtidsplaner.

Sen blev det en stunds TV innan det nu är dags för sängen.

Share on Facebook

En solig och fin söndag blev det, trots att morgonen var lite grå och trist. Vi var tidigt uppe alla tre och Eva gav sig iväg till Stenstugu redan vid 8-tiden och fortsatte städningen. Jag ägnade mig under tiden åt att göra en äppelpaj, för det hade Eva pratat så länge om att hon ville ha. Äppelpaj och vaniljsås äter till och med Gaetano, som annars är väldigt skeptisk till allt med frukt i. Äpplena, som man kan köpa i affären nu, är ju inte som de stenkyrkeäpplen vi kan plocka på Stenstugu på höstarna, men det blev gott i alla fall.

Klockan elva hade vi bestämt att vi skulle träffas vid Köpmansgården, inte för att gå på auktionen, utan för att titta in på loppisen och se om det fanns något matnyttigt för Eva att köpa. Det är mycket som ska till när man ska sätta upp ett nytt hem. Det blev en hel liten laddning med pallar, lampor och skålar. Lamporna gillade jag verkligen, det var små fönsterlampor med alabasterfot och fräscha och fina skärmar, som var perfekt i färg till gardinerna i vardagsrummet.

Efter lunchen åkte vi upp till Stenstugu alla tre och fortsatte att rusta där. Det var jättehärligt väder och mattorna, som vi tvättade igår, fick hänga ute och torkade jättesnabbt i solskenet.

Eva dammsög och putsade, Gaetano hjälpte till att bära möbler fram och tillbaka och jag sorterade gamla böcker och försökte vara till lite nytta i alla fall. Bosse var också på Stenstugu, men han ägnade sig åt vedkrossning i dag.

Nu har Eva och Gaetano åkt till Visby igen, för en veckas jobb respektive SFI-studier på Komvux.

Dagens ordspråk är tänkvärt:
Ingen har så stort hus att han inte behöver en god granne.

Share on Facebook

Jag satt framför tv:n igår kväll och pillade med tungan på en konstig ojämnhet på en tand och helt plötsligt, mitt i Anton Hyséns samba, lossnade en bit och en stor krater uppstod.

Rackarn´s också nu måste jag till tandläkaren igen! Jag har inte ont av det, men risken är ju att ännu mera lossnar. Fy så försmädligt! Jag har ju stora bamsiga amalgamfyllningar sedan tonåren och det är väl inte annat att vänta än att de kommer att krascha efterhand. Det känns verkligen som om det kroppsliga förfallet fortskrider i rasande takt.

Vad ska man säga om Let´s Dance? Anton Hysén är ju i en klass för sig själv och nu är det bara att hoppas att folk inte slutar att ringa och rösta på honom i tron att han redan har vunnit det här. Ringa och rösta förresten! Kan det vara så att vi har börjat tröttna på att lägga ut pengar på de här programmen, eftersom man lottar ut biljetter bland de som ringer?

I dag är Eva och Gaetano här igen och vi har varit på Stenstugu hela dagen och städat. Bosse har kört möbler och jag har tvättat målning, putsat fönster och satt upp de rena gardinerna. Jag har tagit det väldigt lugnt och ryggen har ”peppar, peppar” varit riktigt beskedlig i dag. Jag mår bra av att röra på mig. Gaetano har dammsugit och Eva har tvättat köket och köksskåpen. På lunchen åkte vi till Kustgrillen allihop och där bjöd Eva ”arbetsfolket” på mat. Nu är Eva kvar ensam på Stenstugu och fortsätter städandet och jag ska börjar förbereda middagen.

Ha en trevlig lördagskväll!

Share on Facebook

…i dubbel bemärkelse. Snart blir det liv där igen och i dag har jag varit uppe med alla gardinerna, som jag tvättat och strukit. Jag hade tänkt stanna ett tag och tvätta sängöverkast och mattor också, men det är så mulet i dag och man hotar med regn, så det får vara till en annan dag när man kan få hänga ut tvätten. När jag lastat av gardinerna tog jag en vända runt i trädgården också.

I växthuset är den torra vindruvsstocken full av liv och de små knubbiga knopparna börjar spricka ut.

Tulpanerna längs vardagsrumsväggen blommar så vackert.

På hemvägen åkte jag en sväng ut på hamnen, för nu är det bra länge sedan jag var där. Så länge Åke levde var det obligatoriskt med en inspektionsrunda ut dit så fort vi var på Klinte.

I hamnbassängen simmar två svanar och de ser väldigt intresserade ut av den där slipen, där de byggde sin bobale förra våren, få se om de kommer att göra ett nytt försök i år.

Årsmötet igår kväll var ganska snabbt avklarat. Det var bara ett 20-tal som mött upp och vi startade med en god smörgåstårta och dricka till den och sedan kaffe och kaka. Det enda ärendet, som det blev någon diskussion om, var trafiken inom området. En del är av den åsikten att det körs alldeles för fort och pratade om bommar, grindar och vägbulor, men jag tycker att vi ska värna om möjligheten att kunna komma in med bil när vi behöver transportera stora och tunga grejor.

God fortsättning på dagen!

Share on Facebook

Solen skiner lite svagt och det ser ut att bli en fin dag, men jag hörde på radion att det varit hagelskurar i Visby. Nu är gardinerna färdigstrukna, så i eftermiddag ska jag ta mig en promenad ifall vädret behagar hålla sig fagert.

I morse ringde jag och tipsade polisen om den där mannen som var här igår och ville in för att testa dammsugare. De tyckte att jag gjorde helt rätt, men att jag ju kanske bort ringa redan igår, för tydligen har mannen varit runt och försökt komma in till flera pensionärer i samhället. Tänk att det blivit så illa att man måste vara på sin vakt och misstro folk.

Annat var det förr!

När jag kom till Stenstugu i början på 60-talet var det väldigt vanligt att det kom försäljare av olika slag och de var i regel välkomna.

Gårdfarihandlare, eller nasare som de också kallades, kunde man annars hålla borta genom att sätta upp en skylt på grinden eller dörren. Skyltarna finns fortfarande att köpa, så det kanske är vanligare med den här formen av försäljning än jag inbillar mig.

Till Stenstugu kom en gammal man på cykel med två resväskor på pakethållaren. Han bodde i Klintehamn och gjorde sina cykelturer i socknarna runt samhället. Han kom i regel ett par gånger om året och då kom han in med sina väskor, knackade på dörren och frågade om det skulle va’ nå´re damakalsongar i dag. Det var rejäla doninger, stora, skära och på hösten flossade benkläder. Var han riktigt frivol drog han till med:”Vill frun ha någre hynsburar”? Då fnissade svärmor lite generat och hötte åt honom, men hon bjöd alltid på kaffe och hon köpte ofta något av honom. En av de sista gångerna han var på besök var jag ensam hemma, men han fick komma in som vanligt och få sig en kopp kaffe. Han hade verkligen börjat bli gammal och sliten och doften i köket efter honom satt i ett bra tag. Den tog en stund att vädra ut, så jag åt sen lunch den dagen

Så kom knivsliparen på sin moped och han var verkligen välkommen. Mopedmotorn drev slipmaskinen och när gubben fått behandla alla knivar och saxar var de hur vassa och fina som helst.

På våren stannade det till bilar där man kunde få köpa blomplantor och frö och en man från Klintehamn brukade cykla runt med en trälåda bak på pakethållaren och i lådan hade han penséer, som han drivit upp hemma i sin trädgård. Det var ju väldigt behändigt att få allt hemkört till gården!

En äldre kvinna på cykel kommer jag också ihåg. Hon kom på hösten och sålde torkad mejram. Svärmor köpte alltid några knippen märjam, som hon kallade det, och hängde upp över vedspisen, så att den skulle hålla sig torr och fin. Märjamen använde hon i färsksoppan, som hon alltid kokade när vi hade slaktat och hade färskt kött.

Förutom de fiskare som åkte runt och sålde sin fångst, kom det också en fiskbil ett par gånger i månaden. Fiskbilen utökade sortimentet efterhand och blev till slut nästan som en riktig varubil.

På höstkanten kom de från Wastessons i Stånga och köpte upp fårull och sålde samtidigt garner. På Stenstugu hade vi aldrig några får, för svärfar tyckte inte om dem, han tyckte att de skrek hela tiden. Svärmor köpte i alla fall garn från Wastessons och det stickade hon strumpor och vantar av.

Sen var det massor av andra försäljare. De sålde mattor, böcker, tavlor och minsann en och annan dammsugare också. Om jag inte missminner mig helt, köptes det en dammsugare av Tage Nilsson, som i dag driver Köpmansgården, auktionshuset i Klintehamn.

Jag inbillar mig att de alla var ärliga och rättskaffens kvinnor och män och det var aldrig någon som trodde att det skulle kunna vara farligt att släppa in dem. Inga dörrar låstes på Stenstugu på den tiden, inte ens nattetid.

Annat är det i dag!

Share on Facebook

15 april och dags för ett nytt foto från Torget i Klintehamn. Inte har det hänt så fasligt mycket sedan förra månaden, men våren har ju kommit av sig lite. Vill du se förändring sedan årsskiftet, kan du klicka HÄR.

Jag skjutsade Eva och Gaetano till bussen efter lunch och då passade jag på att ta kortet. Sedan körde jag till Bosse och Carina och hjälpte dem med deras deklarationer, så nu är de klara.

Varmt tack för alla gratulationer till både Eva och mig. Vi är självklart jätteglada allihop för den här lösningen och hoppas att allting ska utveckla sig på bästa sätt, att Eva ska trivas på det nya jobbet och att hon och hennes familj ska trivas med att bo på Stenstugu.

Share on Facebook

Nu har Eva börjat planera för inflyttning på Stenstugu. Det kommer att ta ett tag innan hon kan bo där, men igår var vi och tog ner alla gardiner och håller på att tvätta dem. Bosse satte in en nya toalettstol och såg till att vattnet fungerar och i dag har Eva åkt dit och satt igång med städning och fönsterputsning och jag tvättar gardiner.

Igår var det strålande solsken, men nu när vi vill torka tvätt ute ska det naturligtvis vara mulet. Fast jag ser att solen bryter fram då och då, så det kanske klarnar upp ordentligt till slut.

Det är mycket som ska ordnas och inhandlas för att huset ska bli beboeligt, för även om vi lämnade kvar möblerna i ett av sovrummen och i salen och kammaren, så fattas det givetvis massor, för att familjen Foti ska kunna bo på Stenstugu. Vi får se hur Eva ordnar det. Jag är övertygad om att det blir hur bra som helst, för hon får god hjälp och stöd från sina bröder.

Nu är det dags att hänga en ny maskin tvätt, den sista för i dag. Jag kan ju inte hjälpa till med så mycket, men tvätta och stryka duger jag i alla fall till.

Ha en skön söndag!

Share on Facebook

Bulhäus passar bra på Gotland som har sitt kärnvirke som vuxit långsamt och blivit segt och starkt. Det är en typ av skiftesverk med grova plankor, bular, som falsas in i lodräta stolpar med skåror i. Bularna pressas samman av takets tryck.

Vår strandbod är ett bulhus

Jag har kommit en bra bit med våra deklarationer nu och nu ska de få ligga till sig lite och så gör jag en kontroll innan jag sänder iväg dem. Min kan jag E-deklarera, men Åkes måste lämnas med posten eftersom han deklarerar som dödsbo.

Nu ska jag ta på mig och gå ut en stund, för solen lyser faktiskt ganska vackert!

Share on Facebook

I dag var jag på sjukgymnastiken på förmiddagen och när jag kom därifrån lastade jag in dammsugaren i bilen, för att åka upp till Stenstugu och idka lite bilvård.

När jag skulle ge mig iväg fick jag för mig att jag skulle kolla funktion Navigation i min nya mobil. Jag matade in adressen, den letade efter en GPS och sedan guidade den mig hela vägen.

”Om 600 m sväng vänster, sväng vänster, forsätt rakt fram” osv och när jag var framme talade rösten om att ”destinationen ligger till höger, du är framme” och dessutom visades en bild av gården.

När jag sedan skulle åka hem gjorde jag likadant, matade in adressen till Odvaldsgatan och trodde att jag skulle bli guidad samma väg hem, men inte, då skulle jag åka via Värsendekvior, som i och för sig nog är närmare, men det är en liten kurvig väg där man måste köra sakta. Det var lite märkligt tycker jag!

Nog är den nya tekniken fantastisk. Samtidigt kan man förstå att bilförare, som helt förlitar sig på GPS och varken läser vägskyltar eller tänker själva, fastnar ibland Helagotland.se, Bilar offer för smal gränd .

Share on Facebook