Bläddrar bland inlägg i Stenstugu

10,8 km kvar…

18 kommentarer

…till Mora är det just i denna stund när jag börjar skriva det här inlägget. Jag ser med andra ord på Vasaloppet, det enda skidlopp som jag frivilligt tittar på. Sedan jag blev ensam kvinna över tv-kontrollen undviker jag nogsamt sportprogrammen, men Vasaloppet är en klassiker som jag gärna tittar på. Jag missade starten i dag, för då sov jag ännu, men den kan man se i repris hur många gånger som helst, huvudsaken är målgången.

Och där vann Jon Kristian Dahl på 3.57.18! Ingen rekordtid, men det var en strong prestation av honom att slå sig fram i klungan bland de elva som slogs om segern på upploppet. Fast proffsåkarna i all ära, de riktiga hjältarna är alla motionärer som nu ska kämpa hela dagen för att ta sig till Mora.

Rekord satte vi igår i alla fall. Vi gjorde 83 kroppkakor och så många har vi aldrig gjort på en gång förut. Vi åt givetvis inte upp allihop utan det blev många över. Jag åt bara tre och den som åt flest var Edoardo; han klämde i sig tio stycken. Överskottet blir goda i måndagens lunchlådor och så skulle Eva ta med några stycken till Visby där hungrande stadsbor ska få sig ett skrovmål.

Jag var och tittade på hästarna när jag kom, men de brydde sig inte så mycket om mig och Mr Faraway ignorerade mig fullständigt

Paltkoma?

Det kan se ut som om ungdomarna åt så de inte ens orkar stå upp, men de sitter och leker med Keila, som sitter i Edoardos knä. Hon är jättesöt och älskar givetvis att leka med Fridolf, som är måttligt intresserad av hennes våldsamma uppvaktning. Han har dock tålamod med henne, utom när matte Carina klappade henne. Då blev han sur!!

Fridolf söker skydd hos matte

Det är gråväder i dag och det blåser, så jag håller mig nog inomhus. Nu är det dags för lite lunch och senare i eftermiddag ska jag in till min granne och ”datera” en stund.

Trevlig söndag!

Vad gör man inte….

10 kommentarer

…för att förbättra ekonomin!

Vid ett-tiden i nättres (gutamål för den gångna natten) bänkade vi oss vid köksbordet på Stenstugu för nattamat enligt siciliansk sed. Det serverades linssoppa och det måste man äta på nyårsnatten om man ska få ordning på finanserna på det nya året. Jag tvivlar på att det har någon effekt, men det var riktigt gott som avslutning på en mycket trevlig kväll.

Vi hade knytis och Bosse bidrog med gratinerad hummer och sallad, Eva med lammsadel, potatisgratäng och caponata och jag med misslyckad sockerkaka enligt mammas gamla recept. Hon hade alltså misslyckats med en sockerkaka och för att den ändå skulle komma till nytta, skar hon ner den i bitar i en skål och hällde över jordgubbar och jordgubbsspad så att den blev ordentligt saftig och så vispad grädde över alltihop. Sedan dess har det serverats misslyckad sockerkaka många gånger i familjen!

Vi började äta sent och när vi var mätta satt vi och pratade och såg på tv och vid tolvslaget såg vi när Pernilla August läste Nyårsklockan. Hon startade lite tidigt, så hon var färdig i god tid och det uppstod nästan en aning förvirring innan det var dags för publiken på Skansen att räkna ner. Sen bröt jublet loss!

Halv två var jag hemma, så jag låg och tryckte en timme extra i dag, den här första dagen på det nya året 2017. Jag känner alltid förhoppningar inför ett nytt år, men jag avger inga nyårslöften varken offentligt eller ens för mig själv.

2017 börjar som 2016 slutade med mulet, småregnigt, blåsigt och väldigt milt väder, vi har +7° i dag också, så klarnar det upp senare ska jag nog försöka ta mig en nyårspromenad. Det vore intressant att se om Birres kejsarolvon blommar ännu?

God fortsättning på det nya året!

Svartsöndagen…

22 kommentarer

…är det i dag, och det innebär att det är den enda söndagen på året när det är ok att arbeta, för annars ska ju vilodagen helgas. I Allnakku kan man läsa:

Det traditionella namnet på den sista söndagen före jul är svart sundagen, svarta söndagen. Till den söndagen städades det inte, men man gjorde julrent i den kommande veckan.

Svärmor och svärfar var baptister och speciellt svärmor var djupt religiös och att helga vilodagen var självklart, så det var inte ens populärt om jag tog fram en stickning eller ett broderi på en söndag. På en gård finns det ju mycket som måste göras varje dag oavsett om den är röd eller svart i almanackan. Djuren måste ju få sitt och sådd och skörd måste även det skötas på söndagarna om det är nödvändigt, men annars skulle det vara lugnt och stilla.

Nu är det bara 6 dagar kvar att skrapa, så rent statistiskt ligger jag risigt till. För att vara garanterad en vinst skulle jag behövt 9 dagar.

Svartsöndagen kom därför som en välkommen extra arbetsdag så där inför julen och jag brukade ofta baka pepparkakor den dagen. Nu har jag inget behov av några extradagar längre, för vardagarna räcker mer än väl till för det jag har att sysselsätta mig med.

Det är mulet och grått i dag, men jag ska nog ändå ta mig en promenad på förmiddagen. Igår blev det bara bilåkning, så jag har lite dåligt samvete.

Orkidén jag fick av Margaretha förra sommaren blommar så vackert igen.

Först var jag på kyrkogårdarna och ”när bilen ändå gick” åkte jag till Hemse och handlade och senare på kvällen var jag bjuden till Stenstugu på kvällsmat. Eva bjöd på härliga revbensspjäll och jag fick önska ungdomarna God Jul, för de åker till Sicilien på semester på onsdag och blir borta i nästan tre veckor.

Ha en vilsam Svart sundag!

Gustav Adolf-dagen 2016

8 kommentarer

En grå och dyster dag med klass2-varning utfärdad av SMHI. 2dm snö och hård blåst är utlovat och det är ju ingen höjdare precis. Och någon höjdare var det nog inte heller för de 10.000 soldater som stupade vid Lützen den här dagen år 1632. Kan det verkligen vara något att fira? Men man kan ju fundera lite över vad som hänt om de svenska trupperna förlorat……

Klockan är elva och regnet börjar gå över i snöblask +1,9°

Eva ringde i morse och bjöd på lunch och Edoardo kom och hämtade mig, för att jag skulle slippa ta ut bilen. Inte för att det skulle varit några större problem, men han skulle ändå ut och köra i dag, så det erbjudandet tog jag tacksamt emot.

Alessia och Edoardo

En stor lammgryta stod på spisen och puttrade när jag kom och den var som vanligt väldigt god. Alla bitar som inte passar som stek gör Eva gryta på tillsammans med tomatsås och grönsaker och det blir mycket gott och alldeles utmärkt till de delar av familjen som behöver ha en matlåda dagen efter.

Klockan två. Ännu är det mest snöblask, men lite blir liggande kvar på marken. Temperaturen är just nu +1,5°

Edoardo skulle till Visby och jobba i eftermiddag och han skulle vara där klockan tre, så nu är jag hemma igen och sitter vid köksbordet och tittar ut på snögloppet. Hoppas att det inte blir så illa som befarat.


Så mycket bättre – Tommy Nilsson & Little Jinder tolkar Freddie Wadlings Det sitter i dig i gårdagens program. Kvällens höjdpunkt!

Ha en skön fortsättning på söndagen!

Krister håller på med släktforskning och nu har han lyckats få tillgång till gamla tidningsarkiv i USA och när han sökte på Levander hittade han det här fantastiska dokumentet.

Havet ger och havet tar – Läser man om den fattiga skeppareänkan Levander verkar det som om det är det sistnämnda som gäller.

Dokumentet fanns i en svenska tidning i Amerika från 1870, där man återger en artikel i Gotlands Tidning där prosten i Klinte berättar om Åke och hans syskons farfars mors oblida öde. Jag vet ju inte riktigt vad en böneskrift är och det finns lite olika förslag när man googlar på ordet t ex ödmjuk anhållan. Kanske utfärdade prosten den här böneskriften för att få allmänheten att hjälpa den drabbade änkan med försörjningen.

Det är inte lätt att tyda den gamla texten, men jag har gjort ett försök. Klippet är klickbart om du vill titta närmare på det.

Visby – Svåra Missöden

I ”Gotl Tidn” har prosten C Ahlberg i Klinte utfärdat en böneskrift till allmänheten för en gammal fattig skepparänka, Greta Lena Olofsdotter Levander vid Mulde i Fröjel socken, som drabbats av följande olyckor:

1) Drunknade hennes 23-årige son Anders Elias år 1842, stadd på fiske.

2) Drunknade år 1844 hennes äldste son, Johan Petter, utanför Visby, 23 år gammal. Han skulle samma år taga skepparexamen.

3) Låg hennes man Petter Levander sjuk i tre års tid, kom efter tillfrisknandet åter i verksamhet, men drunknade 1853 utanför Ölands södra udde, 58 år gammal.

4) Drunknade hennes måg, skepparen Petter Pettersson 1860 utanför Sundsvall, 40 år gammal.

5) Förolyckades år 1869 hennes son, skepparen Carl Levander med fartyg och besättning på hemresa från Kiel till Visby 40 år gammal.

6) Har hennes ännu levande son August Levander 2 gånger haft del i fartyg och själv fört dem. Båda har förolyckats och båda gångerna har han förlorat alla sina tillhörigheter, sista olyckan skedde nysslidne vår, då fartyget, som var lastat med släckt kalk brann upp 6 mil från Öland. Besättningen räddades av tillkommet fartyg.
Han var moderns enda stöd, men äger nu ingenting själv.

Emma o August med de två äldsta barnen Amalia och Reinhold

På något sätt ordnade det sig tydligen för August efter de två förlisningarna, för här sitter han, ägaren till Stenstugu, som han och hustrun Emma köpte år 1876. Inne på trappan, till höger i bilden skymtar en annan person i vitt huckle, kan det vara hennes svärmor, den fattiga skeppareänkan, som sitter där? Nog borde August ha tagit hand om sin mor! Han var ju hennes enda stöd enligt böneskriften. Hon levde då fotot togs någon gång runt år 1880, för enligt Krister dog hon först år 1884. Tankarna går……

Vi har alltid hört att August var sjörädd och det var väl kanske inte att undra på efter alla dessa olyckor och dödsfall som utraderade hela hans syskonskara. På Emma-dagen förra året skrev jag det jag då kände till om Emma och August.

Födelsedagskalas

19 kommentarer

Det regnar i dag också och samma blöta småregnande som igår. När jag kollade regnmätaren för en stund sedan hade det kommit totalt 10 mm sedan i fredagskväll. När det ändå regnar skulle man ju kunna önska att det blev lite mera.

I eftermiddag har jag varit på Stenstugu och firat Gaetano, mitt äldsta barnbarn.

Mormors lilla hjälpreda. I onsdags fyllde han 27 år….

…och idag var det kaffekalas Stenstugu

Man ska ju inte märka ord, för det är fult, så har i alla fall jag lärt mig, men ibland kan jag inte låta bli att reagera. Jag läste ett underligt uttryck i en bok – krångla ut – jag inbillar mig att motsatsordet till krångla till måsta vara reda ut

Det blir inte det lättaste att reda ut det här ormboet

I kväll är det sista delen av Follow the money. Spännande, spännande!

Trevlig fortsättning på söndagen!

Lättläst

14 kommentarer

Det har varit lite halvmulet i dag och i morse regnade det några stänk, men det har i alla fall inte varit kallt. På förmiddagen satt jag ock läste ett tag, för jag hade laddat hem en ny bok som jag var nyfiken på:

Jag upptäckte i ett inlägg hos Gerd att Camilla Davidsson kommit ut med den tredje boken i serien om Emma, en kvinna mitt i karriären med ett ganska komplicerat förhållande till män. Eftersom jag tyckte bra om de första två böckerna, Vintergatans alla stjärnor och Pensionatet vid världen ände laddade jag hem även Änglarna dansar i gryningen häromdagen och har hunnit läsa några kapitel i den och den är lovande, även om det känns som om jag sitter och läser Mitt Livs Novell i bokform, men inget ont i det. Den är lättläst och innehåller ganska läckra sexskildringar, vilket ju kan vara trevligt som ombyte till deckarnas frossande i våld.

I sitt tidigare yrkesliv arbetade Camilla Davidsson med marknadsföring på en rad internationella företag, men 2012 lämnade hon storstaden med sin familj för att leva ett lugnare liv nära naturen i Åre. På somrarna driver hon ett Bed & Breakfast på Fårö, Fårögårdens Bed & Breakfast, och boken Pensionatet vid världens ände utspelar sig på Fårö, vilket gjorde mig lite extra intresserad av just den. Den första boken utspelade sig i Spanien där Emma gick pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela och miljön i den tredje är från Stockholm. Vill du ha något lättläst kan jag verkligen rekommendera de här böckerna.

Så blev det dags för lunch och då åkte jag till Stenstugu medförande grytan med äppelmos. Kåldolmarna var jättegoda och jag åt hur många som helst, vilket jag får sota lite för nu när jag sitter här med kålrapar. ;)

Trevlig söndagskväll!

Två själar och en tanke

20 kommentarer

Det har varit en strålande vacker höstdag, den här första dagen i oktober och efter att jag farit runt med dammtrasan och snabeldraken ett tag på morgonen gick jag ut på en promenad. Det var hur skönt som helst, fast den där ortosen är ganska varm, så jag var i behov av en dusch när jag kom hem, för svetten lackade….

Häromdagen när jag var och handlade fick jag ögonen på den fina vitkålen och blev akut sugen på kåldolmar. Det är ju lite bökigt att göra kåldomar, så det kan man ju inte ge sig till att göra bara till sig själv, så jag tänkte att jag skulle bjuda in några barn på söndagslunch, men jag köpte ingenting, för man vill ju har nymald och fin köttfärs till fyllningen.

Efter lunch tog jag därför bilen och åkte en sväng till kyrkogårdarna. Det är så fint vid Kastalen i Fröjel. Det finns bänkar och bord på flera ställen och inne i själva Kastalen står den här vackra möbeln.

Utsikten skämmer inte för sig minsann

När jag njutit färdigt av den vackra vyn över havet vände jag hem igen och körde då in till Stenstugu för att höra med Eva om hon och Claudio ville komma och äta söndagslunch. När jag kom dit sa Eva att hon just hade försökt ringa mig, för att höra om jag ville komma och äta kåldolmar i morgon. Hon trodde mig nästan inte när jag sa att jag också tänkt att jag skulle bjuda på kåldolmar. Tala om två själar och en tanke! Eftersom Eva redan hade varit och handlat, så blir det hon som står för söndagslunchen. Det ska bli sååå gott!

     

När jag nu ”slapp” göra kåldolmar tog jag i gengäld med mig två kassar äpplen hem för att koka äppelmos till familjen Foti och innehållet i en av kassarna är redan förädlat till ett gott mos. Jag skalar och klyftar äpplena, kokar dem, mosar dem med potatisstöt när de börjar mjukna och sen kör jag dem med en stavmixer så att det sista bitarna går sönder.

När moset var klart avslutade jag lördagens ”orkor” med att klippa gräset. Jag hade tänkt strunta i det, för det var inte så långt, men det var så nyklippt och fint på Stenstugu, så jag kände mig verkligen manad. Tänk så bra jag har det, som klarar av gräsklippningen på sisådär 10-15 minuter. På Stenstugu är det nästan ett dagsverke!

Trevlig lördagskväll!

22-årskalas

24 kommentarer

Det var mulet och grått i morse och i regnmätaren hade det kommit 5 mm under natten. Molnen skingrades dock fram på förmiddagen och i eftermiddag var det soligt och fint ett tag i alla fall. Nu skyar det till igen och har vi tur kommer det en skvätt regn i natt också.

På förmiddagen bakade jag bullar, för i dag skulle vi fira mitt yngsta barnbarn Edoardos och hans fästmö Alessias 22-årsdagar. De fyllde egentligen i går, men årsdagen firade de i Stockholm tillsammans Alessias mamma och syster, som kommit från Sicilien för att vara på Stenstugu ett par veckor. De åkte med färjan från Nynäshamn till Gotland i går kväll och det blev en gungig resa, för det blåste upp ganska ordentligt i går kväll och det var den lilla färjan som gick.

Eva hade planerat ett kaffekalas i trädgården, men det blåste och var lite svalt, så vi drack kaffet inne och det gick bra det med, men sen gick vi ut i trädgården och satte oss.

Carina o Fridolf

Fridolf tyckte att hästarna var väldigt intressanta

Tårta fick vi också

Claudio spelade och sjöng ”Tanti auguri av voi” och vi stämde in med ”Ja må de leva”, då tårtan serverades.

Trevlig kväll!

Snart slut på fröjden

12 kommentarer

Det har varit ganska soligt och skönt väder idag också även om molnen skymt solen då och då. Efter lunch kom Kerstin o Hassine hit och så åkte vi till Stenhuse Gård och plockade hallon. Vi plockade inte några stora mängder, men tillräckligt för att få äta ett ordentligt skrovmål och lägga in någon liten ask i frysen.

När vi druckit eftermiddagskaffe åkte Kerstin o Hassine hem till Sicklings, men de kommer tillbaka hit i kväll och äter middag här hos mig. Nu är det snart slut på den här fröjden, för i morgon åker de hem till Lidingö igen och för min del återgår allt till vardagen.

Igår kväll var vi bjudna till Stenstugu där Eva ordnat en trevlig kväll för oss. Kerstin o Hassines yngste son hade också kommit till Gotland, så han och hans två flickor var givetvis medbjudna. Töserna tyckte att det var så spännande med hästarna, så Edoardo sadlade Edon, så att de kunde få ta sig en ridtur och sedan var vi i hagen och tittade på russen också.

Först fick Tess en tur på Edon

Sen var det Thea´s tur

Sallader, pizzabitar, frittata, smördegsrullar och arancini

Innan ridturerna åt vi en massa god mat. Edoardo hade gjort ”arancinisarna” och Eva resten och när vi kom tillbaka efter ridning och promenad var det dags för efterrätt. Alessia hade gjort tiramisu och chokladmousse och så fanns det ett stort fat med frukt.

Det blev verkligen en helfestlig söndag för min del!