Igår gick sista avsnittet av Shetland, en kriminalserie baserad på Ann Cleeves böcker om polismästare Jimmy Perez. Det är en serie som jag tycker mycket om. Har du inte sett den, så finns ännu avsnitt 2-6 på SVTPlay. Åke tyckte inte om serier av den här lite eftertänksamma och lågmälda sorten. ”Det är för segt”, sa han och tog till tidningen i stället, men jag älskar just Shetland, men nu är den slut för de här gången.

Annars vet jag inte riktigt vad jag ska säga om tv-utbudet. Vad är det för larviga lekar de håller på med?? Babbens Bäst i test till exempel. De skriker och gapar och skrattar och har hejdlöst roligt själva. Jag vill inte titta på när andra har roligt, jag vill bli road! Tävlingar gillar jag och just nu är det Mästarnas mästare som jag ser och Femteklassarna förstås.

TV4Guld har annars varit räddningen, men nu har jag sett alla de där kommissarierna nästan till leda; Barnaby, Frost, Gently, Maigret, Morse, Foyle och Banks, nu får de vila, för nu är det Netflix som gäller. Jag hade en gratis provmånad när jag var på Teneriffa, men nu prenumererar jag på kanalen. The Crown såg jag färdigt på semestern och nu är det The Good Wife som gäller. Nu är jag inne på trejde säsongens 18:de avsnitt och det är verkligen räddningen när det inte finns något av intresse i de vanliga kanalerna.

I dag lyser solen igen och även om det blåser snålt blir man lite glad då. Jag har pysslat med lite av varje och efter lunch tog jag bilen upp till kyrkogården för att hälsa på Åke ett tag. Ännu går det inte att plantera någonting där heller och det lär visst ska blir riktigt kallt om nätterna igen. Enligt SMHI blir det bara ett par grader varmt om dagarna nästa vecka och minus 6-7 nattetid.

På hemvägen svängde jag in på Stenstugu och pratade med Eva ett tag och så var jag och klippte av några kvistar forsythia. Förhoppningsvis ska knopparna slå ut lagom till nästa helg. Det är trevligt som påskris tycker jag.

Trevlig söndag!

Share on Facebook

I dag hissar jag den italienska flaggan i bloggen, för i dag fyller min sicilianske svärson Claudio år. Nu har han varit i Sverige några år och trots våra långa kalla vintrar säger han att han trivs och vill vara kvar här.

Claudio fick en fin födelsedag, för i dag skiner solen och himlen är vackert blå (även om den ser grå ut på bilden). Jag gick ut på en promenad tidigt i förmiddags, för SMHI påstår att det ska bli blåsigt och blåst gillar jag ju inte. Det var riktigt skönt ute och när jag kom hem funderade jag på att gå en bit till, men det började bli dags för lunch, så jag gick in. Uppstekta kroppkakor smakade alldeles utmärkt och jag misstänker att luchmenyn ser ungefär likadan ut både på Sicklings och Stenstugu i dag.

Trevlig söndag!

Share on Facebook

Det har varit en mulen dag, men jag gick ändå ut på en promenad efter lunch. Jag hade ett ärende till Kupan och så skulle jag gå till en bekant och dricka eftermiddagskaffe.

Så här illa kan det gå när man glömmer att släcka ljusen, för det tror man är anledningen till att det här huset i Klintehamn brann ner härom natten och synen av det fick mig att rysa och tänka på vilken tur i oturen vi hade då vi fick en brand på Stenstugu den 2 februari 2010.

Utdrag ur bloggen 2 februari 2010:

Sotaren kom på eftermiddagen, var nöjd med hur skorstenen såg ut, jag städade efter henne ( jo vi har en kvinnlig sotare på Gotland) och Åke gjorde eld igen.

Ikväll larmade brandvarnaren när vi satt och såg på Mästarnas Mästare, jag gick för att se vad som stod på och upptäckte att det brann med öppen låga i golvet i rummet ovanför pannrummet! Det var bara att ringa efter brandkåren, vi försökte släcka med brandsläckaren, men den fick vi inte att fungera. Brandkår, ambulans och polis anlände och det var fullt pådrag. Nu har alla gett sig iväg, vi har ett rum med ett stort hål i golvet och massor av vatten och sot att ta hand om och jag har fått ta över ansvaret som brandvakt. Det lär nog bli en orolig natt!

Brandmännen säger att det kan vara så att det är sotaren som fått loss en sten i skorstenen precis i lagom höjd med trossbotten och det har gjort att elden spridit sig den vägen. Vi har ju ett gammalt hus med en gammal skorsten. Vilken tur att brandvarnaren fungerade och att vi var hemma när det hände. Och tur för oss att vi har bergvärmen att knäppa på så att vi slipper frysa för det lär ta ett tag innan det går att elda med ved vid Stenstugu igen.

Det tog lång tid innan allt blev klart efter branden, men det mesta gick att rädda. Till och med fotoalbumen som stod i en hylla i rummet där det brunnit, så vi hade verkligen tur i oturen, för när olycko vakar kan det annars gå riktigt illa.

Trevlig onsdagskväll!

Share on Facebook

Julen närmar sig och jag kan inte låta bli att tänka på vilket slit det var förr i tiden när det skulle slaktas innan jul och inte bara gris, utan nöt också. Vi gjorde flera olika sorters korv, leverpastej, syltor, blodpalt och kött skulle lämnas till rökning och det skulle saltas in. Tänk så bra jag har det nu när det bara är att gå till butiken och köpa det jag vill ha.

I dag är det enligt Allnakku Jaulgreisns dag:

Jaulgreisar är grisar som slaktas till julmat. Det fanns också en sorts julbullar som kallades för jaulgreisar. De var nog inte lika överallt, men somliga var avlånga med degen lagd i spiral, och kallades annars herrar.

De där julbullarna har jag aldrig hört talas om. Min svärmor bakade mycket, men något bröd som kallades jaulgreiser eller herrar kan jag inte påminna mig.

Vi hade ett par suggor och de producerade fina smågrisar, men en del, som föddes alltför små eller kom på efterkälken av någon anledning, måste få tillskott för att överleva. När man ser den där lilla magra griskultingen som Åke matar kan man nästan inte förstå, att den några månader senare är en stor präktig jaulgreis.

Jag skulle önska att jag varit lite flitigare med kameran på den tiden, men den där rullen skulle räcka länge och inte ville man slösa film på vardagsbilder, så det finns bara ett fåtal.

Det har varit en grå och regnig dag och på förmiddagen satt jag vid datorn ett tag och skrev ett protokoll från ett styrelsemöte och lite annat och efter lunch åkte jag och handlade och fick då också hem julkort, så nu är de färdiga. Det fattas bara några stycken, men ännu är det ju gott om tid.

Ha en skön fortsättning på torsdagen!

Share on Facebook

Det har varit ganska höstlikt väder i dag och jag och min granne var rörande överens om att det känns ganska vemodigt. Visst kan det bli enstaka fina dagar långt in i oktober, men det hjälper inte stort. Hösten närmar sig!

Efter lunch åkte jag upp till Stenstugu och låg där i solstolen och lyssnade på årets sista sommarvärd, Stina Ekblad. Det blåste lite svalt och solen försvann bakom molnen då och då, men det var ganska behagligt ändå. Den vemodiga stämningen accentuerades av hennes sommarprat och var absolut ingenting man blev glad av, men det var förmodligen inte hennes avsikt heller.

Hon pratade mycket om sin kärlek till musik och poesi och hon ser poeter som ”Guds sändebud på jorden”. Den klassiska musiken upptäckte hon när familjen fick en gratis ep-skiva då de prenumererade på Det Bästa och när hon lyssnade på musiken på den skämdes hon över att hon tyckte så mycket om den. Mycket vemodig och stillsam klassisk musik spelade hon i programmet också, men även Prospettiva nevski med Alice och den är så bra, så bra. Bara för den ska hon få en extra musikpoäng. Prat:♥♥♥ Musik: ♪♪♪

Lyssna och njut!

Share on Facebook

Molnen lättade igår och fram mot eftermiddagen blev det riktigt skönt väder. På förmiddagen använde jag innevädret till diverse ”daterande”, men sen ringde jag till en bekant och bjöd henne hit på eftermiddagskaffe. Vi hamnade vid köksbordet, för i köket är det så soligt och fint på eftermiddagarna och där blev vi sittande tills det nästan var kväll.

Jag vaknade ganska tidigt i dag och kunde konstatera att det var mulet och när jag kom upp fick jag se att det regnat igen. Hela 7 mm tömde jag ur mätaren, så med gårdagens förmiddagsregn har vi fått 12 värdefulla mm och mer lär det ska bli, om nu SMHI spått rätt. Nu har molnen i alla fall skingrats och det är riktigt varmt och skönt. Jag, som startade dagen med jeans, får nog ta och byta ut dem mot shorts!

På förmiddagen har jag varit uppe på kyrkogården och sett till graven och så åkte jag in på Stenstugu och där var det finbesök på gång. Det är länge sedan jag såg några rådjur, men nu fick jag se tre stycken. Tyvärr var de så långt borta, så trots att jag zoomade så mycket det gick blev det en dålig bild.

Nu är det snart dags för lunch och sen ska jag lyssna en stund på dagens sommarvärd, Ruben Östlund, men jag misstänker att det inte blir så långvarigt och det är lika bra, för i eftermiddag kommer Krister o Thomas hit och fikar.

Trevlig lördag!

Share on Facebook

Det har varit rätt mulet i dag, men solen har tittat fram och värmt gott då och då. I dag har Eva bjudit på lunch på Stenstugu och det har varit en härlig söndag tillsammans med henne och Claudio, Bosse och Krister o Thomas.
Gott grillat kött, goda såser, parmigiana, ugnsstekt potatis o sallad och en helt enormt god efterrätt med maränger, vaniljkräm, vispad grädde, jordgubbar och chokladsås. Till kaffet hade Bosse med sig knapriga och goda flarn som han bakat själv.

Jag tog en promenad till Stenstugu på förmiddagen och det var nog tur att jag fick den motionen, för det var en väldigt näringsrik måltid. Hem åkte jag med Krister o Thomas. En mycket trevlig söndag!

Förra veckan laddade jag hem Lucy Dillon’s bok När livet börjar om, en rikgit feelgoodroman och den har jag läst ut nu och kan verkligen rekommendera den. En mycket trevlig bok att sitta ute i skuggan och läsa en lat sommardag.

Libby och Jason har lämnat London för att ta över ett gammalt familjehotell på landet. De ska förverkliga sin dröm och förvandla det till en lyxig tillflyktsort för stressade storstadsmänniskor. Men projektet bjuder på fler svårigheter än de anat. Snart börjar Libby undra om det verkligen är den nystart för henne och Jason som hon hoppats på.
En dag inträffar en otäck händelse precis utanför huset. En okänd kvinna blir påkörd och tappar minnet till följd av olyckan. När Libby erbjuder kvinnan att återhämta sig på hotellet sätter det igång en kedja av positiva händelser som kommer att förändra livet för många – och förverkliga mer än en dröm.

Jag har läst några böcker av henne förut och eftersom jag älskar hundar gillar jag hennes beskrivning av huvudpersonernas förhållanden till hundarna. Eller det kanske till och med är hundarna som är huvudpersonerna. I alla fall har de en stor betydelse i sammanhanget.

I morgon är det den sista dagen i juli månad och nog känns det lite vemodigt att vi nu går mot höst. Jag tycker att man redan börjar märka att man behöver tända lamporna på kvällarna allt tidigare och tidigare.

Ha en skön söndagskväll!

Share on Facebook

…till Mora är det just i denna stund när jag börjar skriva det här inlägget. Jag ser med andra ord på Vasaloppet, det enda skidlopp som jag frivilligt tittar på. Sedan jag blev ensam kvinna över tv-kontrollen undviker jag nogsamt sportprogrammen, men Vasaloppet är en klassiker som jag gärna tittar på. Jag missade starten i dag, för då sov jag ännu, men den kan man se i repris hur många gånger som helst, huvudsaken är målgången.

Och där vann Jon Kristian Dahl på 3.57.18! Ingen rekordtid, men det var en strong prestation av honom att slå sig fram i klungan bland de elva som slogs om segern på upploppet. Fast proffsåkarna i all ära, de riktiga hjältarna är alla motionärer som nu ska kämpa hela dagen för att ta sig till Mora.

Rekord satte vi igår i alla fall. Vi gjorde 83 kroppkakor och så många har vi aldrig gjort på en gång förut. Vi åt givetvis inte upp allihop utan det blev många över. Jag åt bara tre och den som åt flest var Edoardo; han klämde i sig tio stycken. Överskottet blir goda i måndagens lunchlådor och så skulle Eva ta med några stycken till Visby där hungrande stadsbor ska få sig ett skrovmål.

Det kan se ut som om ungdomarna åt så de inte ens orkar stå upp, men de sitter och leker med Keila, som sitter i Edoardos knä. Hon är jättesöt och älskar givetvis att leka med Fridolf, som är måttligt intresserad av hennes våldsamma uppvaktning. Han har dock tålamod med henne, utom när matte Carina klappade henne. Då blev han sur!!

Det är gråväder i dag och det blåser, så jag håller mig nog inomhus. Nu är det dags för lite lunch och senare i eftermiddag ska jag in till min granne och ”datera” en stund.

Trevlig söndag!

Share on Facebook

…för att förbättra ekonomin!

Vid ett-tiden i nättres (gutamål för den gångna natten) bänkade vi oss vid köksbordet på Stenstugu för nattamat enligt siciliansk sed. Det serverades linssoppa och det måste man äta på nyårsnatten om man ska få ordning på finanserna på det nya året. Jag tvivlar på att det har någon effekt, men det var riktigt gott som avslutning på en mycket trevlig kväll.

Vi hade knytis och Bosse bidrog med gratinerad hummer och sallad, Eva med lammsadel, potatisgratäng och caponata och jag med misslyckad sockerkaka enligt mammas gamla recept. Hon hade alltså misslyckats med en sockerkaka och för att den ändå skulle komma till nytta, skar hon ner den i bitar i en skål och hällde över jordgubbar och jordgubbsspad så att den blev ordentligt saftig och så vispad grädde över alltihop. Sedan dess har det serverats misslyckad sockerkaka många gånger i familjen!

Vi började äta sent och när vi var mätta satt vi och pratade och såg på tv och vid tolvslaget såg vi när Pernilla August läste Nyårsklockan. Hon startade lite tidigt, så hon var färdig i god tid och det uppstod nästan en aning förvirring innan det var dags för publiken på Skansen att räkna ner. Sen bröt jublet loss!

Halv två var jag hemma, så jag låg och tryckte en timme extra i dag, den här första dagen på det nya året 2017. Jag känner alltid förhoppningar inför ett nytt år, men jag avger inga nyårslöften varken offentligt eller ens för mig själv.

2017 börjar som 2016 slutade med mulet, småregnigt, blåsigt och väldigt milt väder, vi har +7° i dag också, så klarnar det upp senare ska jag nog försöka ta mig en nyårspromenad. Det vore intressant att se om Birres kejsarolvon blommar ännu?

God fortsättning på det nya året!

Share on Facebook

…är det i dag, och det innebär att det är den enda söndagen på året när det är ok att arbeta, för annars ska ju vilodagen helgas. I Allnakku kan man läsa:

Det traditionella namnet på den sista söndagen före jul är svart sundagen, svarta söndagen. Till den söndagen städades det inte, men man gjorde julrent i den kommande veckan.

Svärmor och svärfar var baptister och speciellt svärmor var djupt religiös och att helga vilodagen var självklart, så det var inte ens populärt om jag tog fram en stickning eller ett broderi på en söndag. På en gård finns det ju mycket som måste göras varje dag oavsett om den är röd eller svart i almanackan. Djuren måste ju få sitt och sådd och skörd måste även det skötas på söndagarna om det är nödvändigt, men annars skulle det vara lugnt och stilla.

Svartsöndagen kom därför som en välkommen extra arbetsdag så där inför julen och jag brukade ofta baka pepparkakor den dagen. Nu har jag inget behov av några extradagar längre, för vardagarna räcker mer än väl till för det jag har att sysselsätta mig med.

Det är mulet och grått i dag, men jag ska nog ändå ta mig en promenad på förmiddagen. Igår blev det bara bilåkning, så jag har lite dåligt samvete.

Först var jag på kyrkogårdarna och ”när bilen ändå gick” åkte jag till Hemse och handlade och senare på kvällen var jag bjuden till Stenstugu på kvällsmat. Eva bjöd på härliga revbensspjäll och jag fick önska ungdomarna God Jul, för de åker till Sicilien på semester på onsdag och blir borta i nästan tre veckor.

Ha en vilsam Svart sundag!

Share on Facebook