…till Mora är det just i denna stund när jag börjar skriva det här inlägget. Jag ser med andra ord på Vasaloppet, det enda skidlopp som jag frivilligt tittar på. Sedan jag blev ensam kvinna över tv-kontrollen undviker jag nogsamt sportprogrammen, men Vasaloppet är en klassiker som jag gärna tittar på. Jag missade starten i dag, för då sov jag ännu, men den kan man se i repris hur många gånger som helst, huvudsaken är målgången.

Och där vann Jon Kristian Dahl på 3.57.18! Ingen rekordtid, men det var en strong prestation av honom att slå sig fram i klungan bland de elva som slogs om segern på upploppet. Fast proffsåkarna i all ära, de riktiga hjältarna är alla motionärer som nu ska kämpa hela dagen för att ta sig till Mora.

Rekord satte vi igår i alla fall. Vi gjorde 83 kroppkakor och så många har vi aldrig gjort på en gång förut. Vi åt givetvis inte upp allihop utan det blev många över. Jag åt bara tre och den som åt flest var Edoardo; han klämde i sig tio stycken. Överskottet blir goda i måndagens lunchlådor och så skulle Eva ta med några stycken till Visby där hungrande stadsbor ska få sig ett skrovmål.

Jag var och tittade på hästarna när jag kom, men de brydde sig inte så mycket om mig och Mr Faraway ignorerade mig fullständigt

Paltkoma?

Fridolf söker skydd hos matte

Trevlig söndag!

Share on Facebook

…för att förbättra ekonomin!

Vid ett-tiden i nättres (gutamål för den gångna natten) bänkade vi oss vid köksbordet på Stenstugu för nattamat enligt siciliansk sed. Det serverades linssoppa och det måste man äta på nyårsnatten om man ska få ordning på finanserna på det nya året. Jag tvivlar på att det har någon effekt, men det var riktigt gott som avslutning på en mycket trevlig kväll.

Vi hade knytis och Bosse bidrog med gratinerad hummer och sallad, Eva med lammsadel, potatisgratäng och caponata och jag med misslyckad sockerkaka enligt mammas gamla recept. Hon hade alltså misslyckats med en sockerkaka och för att den ändå skulle komma till nytta, skar hon ner den i bitar i en skål och hällde över jordgubbar och jordgubbsspad så att den blev ordentligt saftig och så vispad grädde över alltihop. Sedan dess har det serverats misslyckad sockerkaka många gånger i familjen!

Vi började äta sent och när vi var mätta satt vi och pratade och såg på tv och vid tolvslaget såg vi när Pernilla August läste Nyårsklockan. Hon startade lite tidigt, så hon var färdig i god tid och det uppstod nästan en aning förvirring innan det var dags för publiken på Skansen att räkna ner. Sen bröt jublet loss!

Halv två var jag hemma, så jag låg och tryckte en timme extra i dag, den här första dagen på det nya året 2017. Jag känner alltid förhoppningar inför ett nytt år, men jag avger inga nyårslöften varken offentligt eller ens för mig själv.

2017 börjar som 2016 slutade med mulet, småregnigt, blåsigt och väldigt milt väder, vi har +7° i dag också, så klarnar det upp senare ska jag nog försöka ta mig en nyårspromenad. Det vore intressant att se om Birres kejsarolvon blommar ännu?

God fortsättning på det nya året!

Share on Facebook

…är det i dag, och det innebär att det är den enda söndagen på året när det är ok att arbeta, för annars ska ju vilodagen helgas. I Allnakku kan man läsa:

Det traditionella namnet på den sista söndagen före jul är svart sundagen, svarta söndagen. Till den söndagen städades det inte, men man gjorde julrent i den kommande veckan.

Svärmor och svärfar var baptister och speciellt svärmor var djupt religiös och att helga vilodagen var självklart, så det var inte ens populärt om jag tog fram en stickning eller ett broderi på en söndag. På en gård finns det ju mycket som måste göras varje dag oavsett om den är röd eller svart i almanackan. Djuren måste ju få sitt och sådd och skörd måste även det skötas på söndagarna om det är nödvändigt, men annars skulle det vara lugnt och stilla.

Nu är det bara 6 dagar kvar att skrapa, så rent statistiskt ligger jag risigt till. För att vara garanterad en vinst skulle jag behövt 9 dagar.

Det är mulet och grått i dag, men jag ska nog ändå ta mig en promenad på förmiddagen. Igår blev det bara bilåkning, så jag har lite dåligt samvete.

Orkidén jag fick av Margaretha förra sommaren blommar så vackert igen.

Ha en vilsam Svart sundag!

Share on Facebook

En grå och dyster dag med klass2-varning utfärdad av SMHI. 2dm snö och hård blåst är utlovat och det är ju ingen höjdare precis. Och någon höjdare var det nog inte heller för de 10.000 soldater som stupade vid Lützen den här dagen år 1632. Kan det verkligen vara något att fira? Men man kan ju fundera lite över vad som hänt om de svenska trupperna förlorat……

Klockan är elva och regnet börjar gå över i snöblask +1,9°

Alessia och Edoardo

Klockan två. Ännu är det mest snöblask, men lite blir liggande kvar på marken. Temperaturen är just nu +1,5°

Ha en skön fortsättning på söndagen!

Share on Facebook

Krister håller på med släktforskning och nu har han lyckats få tillgång till gamla tidningsarkiv i USA och när han sökte på Levander hittade han det här fantastiska dokumentet.

Havet ger och havet tar – Läser man om den fattiga skeppareänkan Levander verkar det som om det är det sistnämnda som gäller.

Dokumentet fanns i en svenska tidning i Amerika från 1870, där man återger en artikel i Gotlands Tidning där prosten i Klinte berättar om Åke och hans syskons farfars mors oblida öde. Jag vet ju inte riktigt vad en böneskrift är och det finns lite olika förslag när man googlar på ordet t ex ödmjuk anhållan. Kanske utfärdade prosten den här böneskriften för att få allmänheten att hjälpa den drabbade änkan med försörjningen.

Det är inte lätt att tyda den gamla texten, men jag har gjort ett försök. Klippet är klickbart om du vill titta närmare på det.

Visby – Svåra Missöden

6) Har hennes ännu levande son August Levander 2 gånger haft del i fartyg och själv fört dem. Båda har förolyckats och båda gångerna har han förlorat alla sina tillhörigheter, sista olyckan skedde nysslidne vår, då fartyget, som var lastat med släckt kalk brann upp 6 mil från Öland. Besättningen räddades av tillkommet fartyg.
Han var moderns enda stöd, men äger nu ingenting själv.

Emma o August med de två äldsta barnen Amalia och Reinhold

Vi har alltid hört att August var sjörädd och det var väl kanske inte att undra på efter alla dessa olyckor och dödsfall som utraderade hela hans syskonskara. På Emma-dagen förra året skrev jag det jag då kände till om Emma och August.

Share on Facebook

Det regnar i dag också och samma blöta småregnande som igår. När jag kollade regnmätaren för en stund sedan hade det kommit totalt 10 mm sedan i fredagskväll. När det ändå regnar skulle man ju kunna önska att det blev lite mera.

I eftermiddag har jag varit på Stenstugu och firat Gaetano, mitt äldsta barnbarn.

Mormors lilla hjälpreda. I onsdags fyllde han 27 år….

…och idag var det kaffekalas Stenstugu

Man ska ju inte märka ord, för det är fult, så har i alla fall jag lärt mig, men ibland kan jag inte låta bli att reagera. Jag läste ett underligt uttryck i en bok – krångla ut – jag inbillar mig att motsatsordet till krångla till måsta vara reda ut

Det blir inte det lättaste att reda ut det här ormboet

I kväll är det sista delen av Follow the money. Spännande, spännande!

Trevlig fortsättning på söndagen!

Share on Facebook

Det har varit lite halvmulet i dag och i morse regnade det några stänk, men det har i alla fall inte varit kallt. På förmiddagen satt jag ock läste ett tag, för jag hade laddat hem en ny bok som jag var nyfiken på:

Jag upptäckte i ett inlägg hos Gerd att Camilla Davidsson kommit ut med den tredje boken i serien om Emma, en kvinna mitt i karriären med ett ganska komplicerat förhållande till män. Eftersom jag tyckte bra om de första två böckerna, Vintergatans alla stjärnor och Pensionatet vid världen ände laddade jag hem även Änglarna dansar i gryningen häromdagen och har hunnit läsa några kapitel i den och den är lovande, även om det känns som om jag sitter och läser Mitt Livs Novell i bokform, men inget ont i det. Den är lättläst och innehåller ganska läckra sexskildringar, vilket ju kan vara trevligt som ombyte till deckarnas frossande i våld.

I sitt tidigare yrkesliv arbetade Camilla Davidsson med marknadsföring på en rad internationella företag, men 2012 lämnade hon storstaden med sin familj för att leva ett lugnare liv nära naturen i Åre. På somrarna driver hon ett Bed & Breakfast på Fårö, Fårögårdens Bed & Breakfast, och boken Pensionatet vid världens ände utspelar sig på Fårö, vilket gjorde mig lite extra intresserad av just den. Den första boken utspelade sig i Spanien där Emma gick pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela och miljön i den tredje är från Stockholm. Vill du ha något lättläst kan jag verkligen rekommendera de här böckerna.

Så blev det dags för lunch och då åkte jag till Stenstugu medförande grytan med äppelmos. Kåldolmarna var jättegoda och jag åt hur många som helst, vilket jag får sota lite för nu när jag sitter här med kålrapar.

Trevlig söndagskväll!