Bläddrar bland inlägg i Stenstugu

Vemodigt

17 kommentarer

Det har varit ganska höstlikt väder i dag och jag och min granne var rörande överens om att det känns ganska vemodigt. Visst kan det bli enstaka fina dagar långt in i oktober, men det hjälper inte stort. Hösten närmar sig!

Järnek

Efter lunch åkte jag upp till Stenstugu och låg där i solstolen och lyssnade på årets sista sommarvärd, Stina Ekblad. Det blåste lite svalt och solen försvann bakom molnen då och då, men det var ganska behagligt ändå. Den vemodiga stämningen accentuerades av hennes sommarprat och var absolut ingenting man blev glad av, men det var förmodligen inte hennes avsikt heller.

Höstanemon

Hon pratade mycket om sin kärlek till musik och poesi och hon ser poeter som ”Guds sändebud på jorden”. Den klassiska musiken upptäckte hon när familjen fick en gratis ep-skiva då de prenumererade på Det Bästa och när hon lyssnade på musiken på den skämdes hon över att hon tyckte så mycket om den. Mycket vemodig och stillsam klassisk musik spelade hon i programmet också, men även Prospettiva nevski med Alice och den är så bra, så bra. Bara för den ska hon få en extra musikpoäng. Prat:♥♥♥ Musik: ♪♪♪


Lyssna och njut!

Så fick vi lite regn igen

10 kommentarer

Molnen lättade igår och fram mot eftermiddagen blev det riktigt skönt väder. På förmiddagen använde jag innevädret till diverse ”daterande”, men sen ringde jag till en bekant och bjöd henne hit på eftermiddagskaffe. Vi hamnade vid köksbordet, för i köket är det så soligt och fint på eftermiddagarna och där blev vi sittande tills det nästan var kväll.

Jag vaknade ganska tidigt i dag och kunde konstatera att det var mulet och när jag kom upp fick jag se att det regnat igen. Hela 7 mm tömde jag ur mätaren, så med gårdagens förmiddagsregn har vi fått 12 värdefulla mm och mer lär det ska bli, om nu SMHI spått rätt. Nu har molnen i alla fall skingrats och det är riktigt varmt och skönt. Jag, som startade dagen med jeans, får nog ta och byta ut dem mot shorts!

Längst ned mot skogen går det ett rådjur med två ungar

På förmiddagen har jag varit uppe på kyrkogården och sett till graven och så åkte jag in på Stenstugu och där var det finbesök på gång. Det är länge sedan jag såg några rådjur, men nu fick jag se tre stycken. Tyvärr var de så långt borta, så trots att jag zoomade så mycket det gick blev det en dålig bild.

Nu är det snart dags för lunch och sen ska jag lyssna en stund på dagens sommarvärd, Ruben Östlund, men jag misstänker att det inte blir så långvarigt och det är lika bra, för i eftermiddag kommer Krister o Thomas hit och fikar.

Trevlig lördag!

Det har varit rätt mulet i dag, men solen har tittat fram och värmt gott då och då. I dag har Eva bjudit på lunch på Stenstugu och det har varit en härlig söndag tillsammans med henne och Claudio, Bosse och Krister o Thomas.
Gott grillat kött, goda såser, parmigiana, ugnsstekt potatis o sallad och en helt enormt god efterrätt med maränger, vaniljkräm, vispad grädde, jordgubbar och chokladsås. Till kaffet hade Bosse med sig knapriga och goda flarn som han bakat själv.

Jag tog en promenad till Stenstugu på förmiddagen och det var nog tur att jag fick den motionen, för det var en väldigt näringsrik måltid. Hem åkte jag med Krister o Thomas. En mycket trevlig söndag!

Förra veckan laddade jag hem Lucy Dillon’s bok När livet börjar om, en rikgit feelgoodroman och den har jag läst ut nu och kan verkligen rekommendera den. En mycket trevlig bok att sitta ute i skuggan och läsa en lat sommardag.

Libby och Jason har lämnat London för att ta över ett gammalt familjehotell på landet. De ska förverkliga sin dröm och förvandla det till en lyxig tillflyktsort för stressade storstadsmänniskor. Men projektet bjuder på fler svårigheter än de anat. Snart börjar Libby undra om det verkligen är den nystart för henne och Jason som hon hoppats på.
En dag inträffar en otäck händelse precis utanför huset. En okänd kvinna blir påkörd och tappar minnet till följd av olyckan. När Libby erbjuder kvinnan att återhämta sig på hotellet sätter det igång en kedja av positiva händelser som kommer att förändra livet för många – och förverkliga mer än en dröm.

Jag har läst några böcker av henne förut och eftersom jag älskar hundar gillar jag hennes beskrivning av huvudpersonernas förhållanden till hundarna. Eller det kanske till och med är hundarna som är huvudpersonerna. I alla fall har de en stor betydelse i sammanhanget.

I morgon är det den sista dagen i juli månad och nog känns det lite vemodigt att vi nu går mot höst. Jag tycker att man redan börjar märka att man behöver tända lamporna på kvällarna allt tidigare och tidigare.

Ha en skön söndagskväll!

10,8 km kvar…

18 kommentarer

…till Mora är det just i denna stund när jag börjar skriva det här inlägget. Jag ser med andra ord på Vasaloppet, det enda skidlopp som jag frivilligt tittar på. Sedan jag blev ensam kvinna över tv-kontrollen undviker jag nogsamt sportprogrammen, men Vasaloppet är en klassiker som jag gärna tittar på. Jag missade starten i dag, för då sov jag ännu, men den kan man se i repris hur många gånger som helst, huvudsaken är målgången.

Och där vann Jon Kristian Dahl på 3.57.18! Ingen rekordtid, men det var en strong prestation av honom att slå sig fram i klungan bland de elva som slogs om segern på upploppet. Fast proffsåkarna i all ära, de riktiga hjältarna är alla motionärer som nu ska kämpa hela dagen för att ta sig till Mora.

Rekord satte vi igår i alla fall. Vi gjorde 83 kroppkakor och så många har vi aldrig gjort på en gång förut. Vi åt givetvis inte upp allihop utan det blev många över. Jag åt bara tre och den som åt flest var Edoardo; han klämde i sig tio stycken. Överskottet blir goda i måndagens lunchlådor och så skulle Eva ta med några stycken till Visby där hungrande stadsbor ska få sig ett skrovmål.

Jag var och tittade på hästarna när jag kom, men de brydde sig inte så mycket om mig och Mr Faraway ignorerade mig fullständigt

Paltkoma?

Det kan se ut som om ungdomarna åt så de inte ens orkar stå upp, men de sitter och leker med Keila, som sitter i Edoardos knä. Hon är jättesöt och älskar givetvis att leka med Fridolf, som är måttligt intresserad av hennes våldsamma uppvaktning. Han har dock tålamod med henne, utom när matte Carina klappade henne. Då blev han sur!!

Fridolf söker skydd hos matte

Det är gråväder i dag och det blåser, så jag håller mig nog inomhus. Nu är det dags för lite lunch och senare i eftermiddag ska jag in till min granne och ”datera” en stund.

Trevlig söndag!

Vad gör man inte….

10 kommentarer

…för att förbättra ekonomin!

Vid ett-tiden i nättres (gutamål för den gångna natten) bänkade vi oss vid köksbordet på Stenstugu för nattamat enligt siciliansk sed. Det serverades linssoppa och det måste man äta på nyårsnatten om man ska få ordning på finanserna på det nya året. Jag tvivlar på att det har någon effekt, men det var riktigt gott som avslutning på en mycket trevlig kväll.

Vi hade knytis och Bosse bidrog med gratinerad hummer och sallad, Eva med lammsadel, potatisgratäng och caponata och jag med misslyckad sockerkaka enligt mammas gamla recept. Hon hade alltså misslyckats med en sockerkaka och för att den ändå skulle komma till nytta, skar hon ner den i bitar i en skål och hällde över jordgubbar och jordgubbsspad så att den blev ordentligt saftig och så vispad grädde över alltihop. Sedan dess har det serverats misslyckad sockerkaka många gånger i familjen!

Vi började äta sent och när vi var mätta satt vi och pratade och såg på tv och vid tolvslaget såg vi när Pernilla August läste Nyårsklockan. Hon startade lite tidigt, så hon var färdig i god tid och det uppstod nästan en aning förvirring innan det var dags för publiken på Skansen att räkna ner. Sen bröt jublet loss!

Halv två var jag hemma, så jag låg och tryckte en timme extra i dag, den här första dagen på det nya året 2017. Jag känner alltid förhoppningar inför ett nytt år, men jag avger inga nyårslöften varken offentligt eller ens för mig själv.

2017 börjar som 2016 slutade med mulet, småregnigt, blåsigt och väldigt milt väder, vi har +7° i dag också, så klarnar det upp senare ska jag nog försöka ta mig en nyårspromenad. Det vore intressant att se om Birres kejsarolvon blommar ännu?

God fortsättning på det nya året!

Svartsöndagen…

22 kommentarer

…är det i dag, och det innebär att det är den enda söndagen på året när det är ok att arbeta, för annars ska ju vilodagen helgas. I Allnakku kan man läsa:

Det traditionella namnet på den sista söndagen före jul är svart sundagen, svarta söndagen. Till den söndagen städades det inte, men man gjorde julrent i den kommande veckan.

Svärmor och svärfar var baptister och speciellt svärmor var djupt religiös och att helga vilodagen var självklart, så det var inte ens populärt om jag tog fram en stickning eller ett broderi på en söndag. På en gård finns det ju mycket som måste göras varje dag oavsett om den är röd eller svart i almanackan. Djuren måste ju få sitt och sådd och skörd måste även det skötas på söndagarna om det är nödvändigt, men annars skulle det vara lugnt och stilla.

Nu är det bara 6 dagar kvar att skrapa, så rent statistiskt ligger jag risigt till. För att vara garanterad en vinst skulle jag behövt 9 dagar.

Svartsöndagen kom därför som en välkommen extra arbetsdag så där inför julen och jag brukade ofta baka pepparkakor den dagen. Nu har jag inget behov av några extradagar längre, för vardagarna räcker mer än väl till för det jag har att sysselsätta mig med.

Det är mulet och grått i dag, men jag ska nog ändå ta mig en promenad på förmiddagen. Igår blev det bara bilåkning, så jag har lite dåligt samvete.

Orkidén jag fick av Margaretha förra sommaren blommar så vackert igen.

Först var jag på kyrkogårdarna och ”när bilen ändå gick” åkte jag till Hemse och handlade och senare på kvällen var jag bjuden till Stenstugu på kvällsmat. Eva bjöd på härliga revbensspjäll och jag fick önska ungdomarna God Jul, för de åker till Sicilien på semester på onsdag och blir borta i nästan tre veckor.

Ha en vilsam Svart sundag!

Gustav Adolf-dagen 2016

8 kommentarer

En grå och dyster dag med klass2-varning utfärdad av SMHI. 2dm snö och hård blåst är utlovat och det är ju ingen höjdare precis. Och någon höjdare var det nog inte heller för de 10.000 soldater som stupade vid Lützen den här dagen år 1632. Kan det verkligen vara något att fira? Men man kan ju fundera lite över vad som hänt om de svenska trupperna förlorat……

Klockan är elva och regnet börjar gå över i snöblask +1,9°

Eva ringde i morse och bjöd på lunch och Edoardo kom och hämtade mig, för att jag skulle slippa ta ut bilen. Inte för att det skulle varit några större problem, men han skulle ändå ut och köra i dag, så det erbjudandet tog jag tacksamt emot.

Alessia och Edoardo

En stor lammgryta stod på spisen och puttrade när jag kom och den var som vanligt väldigt god. Alla bitar som inte passar som stek gör Eva gryta på tillsammans med tomatsås och grönsaker och det blir mycket gott och alldeles utmärkt till de delar av familjen som behöver ha en matlåda dagen efter.

Klockan två. Ännu är det mest snöblask, men lite blir liggande kvar på marken. Temperaturen är just nu +1,5°

Edoardo skulle till Visby och jobba i eftermiddag och han skulle vara där klockan tre, så nu är jag hemma igen och sitter vid köksbordet och tittar ut på snögloppet. Hoppas att det inte blir så illa som befarat.


Så mycket bättre – Tommy Nilsson & Little Jinder tolkar Freddie Wadlings Det sitter i dig i gårdagens program. Kvällens höjdpunkt!

Ha en skön fortsättning på söndagen!

Krister håller på med släktforskning och nu har han lyckats få tillgång till gamla tidningsarkiv i USA och när han sökte på Levander hittade han det här fantastiska dokumentet.

Havet ger och havet tar – Läser man om den fattiga skeppareänkan Levander verkar det som om det är det sistnämnda som gäller.

Dokumentet fanns i en svenska tidning i Amerika från 1870, där man återger en artikel i Gotlands Tidning där prosten i Klinte berättar om Åke och hans syskons farfars mors oblida öde. Jag vet ju inte riktigt vad en böneskrift är och det finns lite olika förslag när man googlar på ordet t ex ödmjuk anhållan. Kanske utfärdade prosten den här böneskriften för att få allmänheten att hjälpa den drabbade änkan med försörjningen.

Det är inte lätt att tyda den gamla texten, men jag har gjort ett försök. Klippet är klickbart om du vill titta närmare på det.

Visby – Svåra Missöden

I ”Gotl Tidn” har prosten C Ahlberg i Klinte utfärdat en böneskrift till allmänheten för en gammal fattig skepparänka, Greta Lena Olofsdotter Levander vid Mulde i Fröjel socken, som drabbats av följande olyckor:

1) Drunknade hennes 23-årige son Anders Elias år 1842, stadd på fiske.

2) Drunknade år 1844 hennes äldste son, Johan Petter, utanför Visby, 23 år gammal. Han skulle samma år taga skepparexamen.

3) Låg hennes man Petter Levander sjuk i tre års tid, kom efter tillfrisknandet åter i verksamhet, men drunknade 1853 utanför Ölands södra udde, 58 år gammal.

4) Drunknade hennes måg, skepparen Petter Pettersson 1860 utanför Sundsvall, 40 år gammal.

5) Förolyckades år 1869 hennes son, skepparen Carl Levander med fartyg och besättning på hemresa från Kiel till Visby 40 år gammal.

6) Har hennes ännu levande son August Levander 2 gånger haft del i fartyg och själv fört dem. Båda har förolyckats och båda gångerna har han förlorat alla sina tillhörigheter, sista olyckan skedde nysslidne vår, då fartyget, som var lastat med släckt kalk brann upp 6 mil från Öland. Besättningen räddades av tillkommet fartyg.
Han var moderns enda stöd, men äger nu ingenting själv.

Emma o August med de två äldsta barnen Amalia och Reinhold

På något sätt ordnade det sig tydligen för August efter de två förlisningarna, för här sitter han, ägaren till Stenstugu, som han och hustrun Emma köpte år 1876. Inne på trappan, till höger i bilden skymtar en annan person i vitt huckle, kan det vara hennes svärmor, den fattiga skeppareänkan, som sitter där? Nog borde August ha tagit hand om sin mor! Han var ju hennes enda stöd enligt böneskriften. Hon levde då fotot togs någon gång runt år 1880, för enligt Krister dog hon först år 1884. Tankarna går……

Vi har alltid hört att August var sjörädd och det var väl kanske inte att undra på efter alla dessa olyckor och dödsfall som utraderade hela hans syskonskara. På Emma-dagen förra året skrev jag det jag då kände till om Emma och August.

Födelsedagskalas

19 kommentarer

Det regnar i dag också och samma blöta småregnande som igår. När jag kollade regnmätaren för en stund sedan hade det kommit totalt 10 mm sedan i fredagskväll. När det ändå regnar skulle man ju kunna önska att det blev lite mera.

I eftermiddag har jag varit på Stenstugu och firat Gaetano, mitt äldsta barnbarn.

Mormors lilla hjälpreda. I onsdags fyllde han 27 år….

…och idag var det kaffekalas Stenstugu

Man ska ju inte märka ord, för det är fult, så har i alla fall jag lärt mig, men ibland kan jag inte låta bli att reagera. Jag läste ett underligt uttryck i en bok – krångla ut – jag inbillar mig att motsatsordet till krångla till måsta vara reda ut

Det blir inte det lättaste att reda ut det här ormboet

I kväll är det sista delen av Follow the money. Spännande, spännande!

Trevlig fortsättning på söndagen!

Lättläst

14 kommentarer

Det har varit lite halvmulet i dag och i morse regnade det några stänk, men det har i alla fall inte varit kallt. På förmiddagen satt jag ock läste ett tag, för jag hade laddat hem en ny bok som jag var nyfiken på:

Jag upptäckte i ett inlägg hos Gerd att Camilla Davidsson kommit ut med den tredje boken i serien om Emma, en kvinna mitt i karriären med ett ganska komplicerat förhållande till män. Eftersom jag tyckte bra om de första två böckerna, Vintergatans alla stjärnor och Pensionatet vid världen ände laddade jag hem även Änglarna dansar i gryningen häromdagen och har hunnit läsa några kapitel i den och den är lovande, även om det känns som om jag sitter och läser Mitt Livs Novell i bokform, men inget ont i det. Den är lättläst och innehåller ganska läckra sexskildringar, vilket ju kan vara trevligt som ombyte till deckarnas frossande i våld.

I sitt tidigare yrkesliv arbetade Camilla Davidsson med marknadsföring på en rad internationella företag, men 2012 lämnade hon storstaden med sin familj för att leva ett lugnare liv nära naturen i Åre. På somrarna driver hon ett Bed & Breakfast på Fårö, Fårögårdens Bed & Breakfast, och boken Pensionatet vid världens ände utspelar sig på Fårö, vilket gjorde mig lite extra intresserad av just den. Den första boken utspelade sig i Spanien där Emma gick pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela och miljön i den tredje är från Stockholm. Vill du ha något lättläst kan jag verkligen rekommendera de här böckerna.

Så blev det dags för lunch och då åkte jag till Stenstugu medförande grytan med äppelmos. Kåldolmarna var jättegoda och jag åt hur många som helst, vilket jag får sota lite för nu när jag sitter här med kålrapar. ;)

Trevlig söndagskväll!