Bläddrar bland inlägg i Norge med Hurtigrutten

Rottneros park – Hemma igen

39 kommentarer

Allt ordnade sig till det bästa igår och alla åkte med till Rottneros park. Guiden hade fått en felaktig uppgift angående priset (250:- gällde ett säsongskort) och när vi fick veta att det vara 75:- som gällde för oss pensionärer ville att göra ett besök i parken och det tror jag ingen ångrade.

Efter en skön sovmorgon och en god frukost åkte vi iväg strax för tio för att vara på plats när parken öppnade. Solen sken, det var varmt och gott och det var hur vackert som helst i parken. Den var jättestor och där ska man nog ha en halv dag, eller kanske till och med en hel, om man skulle kunna ta till sig allt det vackra.

Vi hade två timmar på oss och då skulle vi hinna äta lite lunch under den tiden också, så vi såg bara en liten del av området. Fotona från Rottneros park, som jag lägger ut här i bloggen, är en salig blandning av blommor och statyer utan några kommentarer.

Det enda jag ska kommentera är det här. Det är en staty av en slända, som svävar över ett litet vattenfall. Jag såg pilen dit och hörde vattenfallet, men visste inte riktigt hur jag skulle komma dit, men till slut hittade jag en stig.

När jag försiktigt tassade fram där i urskogen på den blöta och leriga stigen, hörde jag en trast komma skramlande och plötsligt störtdök den och slog till mig i huvudet. Jag hann inte förstå vad som hänt förrän den gjorde ett anfall till och dunkande mig i skallen igen och den gjorde inte bara det. Hela mitt hår blev nedkletat av fågelskit. Det var bara att gå till en toalett och sticka huvudet under en vattenkran och försöka tvätta ur det värsta. Luktade illa gjorde det också!

Att trastar värnar om sina ungar vet jag ju, men den här var verkligen överdrivet nitisk. Jag berättade för de andra vad som hänt och en av killarna gick dit och medan han gick viftade han med en broschyr över huvudet, men trasten lät sig inte avskräckas, utan gick till anfall mot honom också och han fick en redig pladuska på jackärmen.

Ja, vilken dramatik! Jag kände mig onekligen en aning ofräsch, men alla mina gulliga medpassagerare intygade att jag såg jättefin ut i håret och att jag inte alls luktade illa.

Hemfärden gick bra och efter en sväng in till Stockholm, där vi släppte av vår duktiga och rara guide, Malle Granlund, fortsatte vi till Nynäshamn och sista etappen till Gotland och 02.30 låg jag i min egen säng igen.

Det har varit en fin vecka och jag ångrar inte alls att jag åkte med. Alla medpassagerarna har varit trevliga och jag har inte på något sätt känt mig utanför. I början tyckte jag att det bara var obekant folk med, men jag har ju lite dåligt ansiktsminne, så efterhand hittade jag flera jag kände igen. Ett äldre par bodde på samma hotell som vi på Sicilien för 22 år sedan, en av männen kom från Klintehamn och den här ön är ju inte så stor, så när man sitter och pratar med folk har man ofta anknytningar till varandra.

Lite rörigt blev det att hålla ordning på vem som var vem, för vi var tre Ingrid och tre Barbro i bussen, men det gick till slut och innan veckan var slut hade jag lyckats koppla namnen på deltagarlistan till rätt ansikten.

Att världens bästa Karlsson inte kunde köra var ju en besvikelse förstås, men vår chaufför, Mats Ternström, var jätteduktig och rattade bussen lugnt och säkert och vi kände oss alla trygga där vi satt och beundrade de vackra vyer utanför bussfönstret.

Och så har vi ju haft en fantastisk tur med vädret!

Nu snurrar tvättmaskinen och kylskåpet behöver få påfyllning. Nu är det vardag igen och slut på sötebrödsdagarna!

Oppdal – Sunne

12 kommentarer

Himlen var ganska blå i morse när jag vaknade och det såg lovande ut inför dagens fortsatta äventyr och det blev en fin dag med sol och vackert väder.

Efter en god frukost packade vi in våra väskor i bussen och började dagens färd mot Sverige. Resan gick genom Drivdalen och Dovre Nationalpark och det var verkligen helt fantastiska naturscenerier som man satt och njöt av. Jag försökte ta några foton genom bussfönstret och även om de inte gör sanningen rättvisa så hoppas jag att jag kunnat förmedla något av allt det vackra vi upplevde.

Det var ganska kyligt i luften och uppe på Dovrefjället var det bara 6-7&#176, men efterhand som vi kom längre ned steg värmen och när vi drack vårt förmiddagskaffe vid en rastplats var det riktigt skönt väder.

Nästa paus blev i närheten av Hamar där vi höll lunch vid en vägkrog, där det även fanns ett Pröysenhus och en staty av Alf Pröysen, statyn sattes upp till hans minne den dag han skulle ha fyllt 75 år.

Bussresan fortsatte mot Sverige och när vi passerade Hamar lyckades jag få ett foto genom bussfönstret av Vikingskipet, deras skridskoarena som byggdes 1992, fotot är inte så bra, men jag har i alla fall sett arenan om än på avstånd. :wink:

Nu närmade vi oss Sveriges gräns och passerade Magnor där vi hade en fikapaus vid ett glasbruk. Ett utmärkt tillfälle att göra av med de sista norska kronorna. Jag hade 53 nok kvar och lyckades göra av med 49, så det gick nästan jämt upp.

Strax före sju var vi framme i Sunne och vårt hotell Selma Lagerlöf. Efter incheckning blev det bara tid till lite snabb uppfräschning innan middagen, ostpaj som förrätt, oxstek med grönsaker och potatis som varmrätt och kaffe och morotskaka som dessert.

I morgon är det verkligen sovmorgon, för först klockan 09.50 avgår bussen för de som vill åka till Rottneros Park. Alla vill inte åka dit, för en del tycker att inträdet till parken kostar för mycket (250:-), men de som inte vill åka med får stanna på hotellet och bli upphämtade senare, för parken ligger bara en liten bit från hotellet. Diskussionens vågor har gått höga, för en del trodde att inträdet ingick i resans pris och tycker att det blir för dyrt, men jag ska i alla fall åka med dit, för jag tror nog att jag aldrig mer kommer att besöka de här trakterna igen och då måste jag ju passa på.

I morgon lär det inte bli någon uppdatering, för då tillbringar vi kvällen och en del av natten på Gotlandsbåten, men jag återkommer på fredag med foton och en rapport från torsdagens äventyr.

Annars har det varit så roligt att sitta på kvällarna och gå igenom fotona och göra en summering av dagen. Förut när vi varit ute och rest har jag ju haft Åke att diskutera dagens upplevelser med när vi gått till vårt rum, men nu när jag är ensam, har det det blivit datorn, och i förlängningen de som följt min resa i Norge, som fått ta del av mina upplevelser och det har gjort att jag inte känt mig ensam när jag lämnat mina reskamrater för kvällen.

Det regnade i morse och det har regnat från och till hela dagen, men på något förunderligt sätt har vi gudarna med oss, för just de timmar vi skulle gå och se oss omkring i Trondheim blev det, om inte solsken, så i alla fall uppehåll och en aning sol.

Dagen började tidigt och vi lämnade Kristiansund över Krifast, som med sina mäktiga broar och tunneln som går under Freifjorden förbinder staden med fastlandet. Vår chaufför, som önskade sig motorväg, fick minsann visa sin skicklighet i den smala och slingrande vägen som ledde mot Trondheim. Vägstandarden här i Norge är verkligen bedrövlig. I kväll är det fler än jag som beklagar sig över att hotellet vi bor på, Quality Hotel Oppdal, svajar betänkligt.

Vid förmiddagens bussfika beklagade sig en av resenärerna, vi kan kalla henne IM att hon inte mådde bra och hon blev riktigt dålig och greps inte bara av illamående med kräkningar utan fick en riktig panikattack, men som tur var lyckades guiden lugna ner henne och efter en stund var friden i bussen återställt igen.

Med i bussen har vi en mamma med en son som har Downs Syndrom. Han är i femtioårsåldern tror jag och han har blivit allas kelgris. Han har varit ett riktigt solsken och hans: ”Jag gilla di”, har man hört många gånger om dagen. IM som blev dålig har varit jättesnäll mot honom och när han fick se att hon blev sjuk blev han väldigt rädd. Han storgrät och mådde så illa att bussen var tvungen att stanna, så att han fick gå ut ett tag. Men då hade IM piggnat till, så hon följde med honom och hans mamma ut och när de fått stå och krama om varandra en stund blev han glad igen.

Efter en färjetur på tjugo minuter slingrade vägen vidare mot Trondheim, men när vi närmade oss staden blev vägen bättre och vi åkte genom en hel rad tunnlar och på bred motorväg och kvart i ett var vi framme. Efter en rundtur med bussen blev vi avsläppta i närheten av Nidarosdomen, som ju var dagens huvudattraktion.

Jag och några till startade med att gå till ett café och äta lunch och när vi kom ut därifrån hade regnet upphört och sedan gick vi till kyrkan.

Nidarosdomen är ganska mörk, både utvändigt och invändigt, men ändå otroligt vacker och väldigt pampig. Det är roligt att ha sett den, om det skulle bli några högtidligheter därifrån i framtiden kan jag ju alltid säga: ”Där har jag varit”. Den siste kungen som kröntes i Nidarosdomen var Håkon VII 1906. Kröningsceremonin avskaffades 1908 men traditionen att välsigna Norges nya regent i Nidarosdomen lever vidare och 1991 välsignades Kung Harald där.

Tiden som var kvar innan bussen skulle hämta upp oss, använde jag till att gå runt och se mig omkring, fotografera den vackra Nidälven och husen längs den och se på folklivet vid marknadstorget, för där var det ett riktigt myller av olika stånd. En smultring köpte jag också. Först trodde jag att det hade med smultron att göra, men det visade sig vara en nyfriterad munkring.

Vägen från Trondheim till Oppdal var betydligt bättre än förmiddagens kostig. Nu började dett regna igen och det regnade hela vägen till Oppdal. Men det var ett vackert landskap med mäktiga snöklädda fjäll och djupa raviner och däremellan dalar med vackra gårdar och åkrar. En paus för bussfika blev det trots regnvädret, men det var snabbt avklarat och vid sextiden var vi framme vid vårt hotell i Oppdal.

Här fick vi en riktigt god middag med purjolökssoppa som förrätt, svinerygg (fläskkarré) med madeirasås och grönsaker som varmrätt och jordgubbsfromage till efterrätt. Det smakade verkligen gott efter två kvällar med kokt fisk. :wink:

Nu är det sista kvällen i Norge, för i morgon bär det av mot Sverige igen. Bussen avgår inte förrän 8.30 :D så vi har vi sovmorgon. Men jag misstänker att vi inte anländer till Sunne förrän ganska sent på kvällen, för vi ska köra 50 mil under dagen.

Nu har vi anlänt till Kristiansund och i kväll ska vi som vanligt äta gemensam middag klockan 19.30. Vi har haft en fin dag, med massor av nya upplevelser. Vädret har varit nådigt idag också. Det började med molnigt och disigt väder i morse, men lagom till förmiddagens bussfika sprack molnen upp och sedan var det soligt hela eftermiddagen. Just nu är det mulet igen och precis innan vi körde in i Kristiansund kom det några stänk regn.

Vi startade dagen med en guidad tur i Ålesund och första delen tog vi till fots. En väldigt trevlig lokalguide visade oss runt och berättade om sin stad. En stad som förstördes i en brand 1904 och där man byggt upp den igen i jugendstil. När vi beundrat de vackra husen fortsatte vi med buss upp till en utsiktplats. Man kunde tagit trappan upp också, men den är på 480 trappsteg, så det avstod vi ifrån. Ålesund är byggt på åtta öar som förbinds med havstunnlar som ligger på 150-180 meters djup.

Sedan vi tagit adjö av lokalguiden fortsatte vi till dagens delmål som var staden Molde. Bussfikat på förmiddagen blev en festlig tillställning, för en av medresenärerna hade fyllt 75 år och bjöd på Budapestlängder. Vid färjeläget i Vestnes fick vi vänta ett tag, men vid 13.30-tiden var vi i Molde. En vacker stad som kallas för rosornas och jazzens stad. Där åt vi lunch och gick och tittade oss omkring och njöt av solen och värmen.

Efter lunchen fortsatte vi vår färd och satt i bussen och njöt av allt vackert. Vi åkte på Atlanterhavsveien över till Averöya och det var en riktigt mäktig upplevelse. Altanterhavsveien, havsvägen, är ett imponerande vägbygge på 8,9 km bland öar och skär, som byggdes 1989 och då kostade 122 milj att bygga. Vägen bildar åtta broar och är på högsta punkten åtta meter.

På Averöya var vi och tittade på ännu en stavkyrka, som hade ett lite annat utseende och där drack vi eftermiddagens bussfika och sedan fortsatte vi mot Kristiansund via Atlanterhavstunneln som är 5,7 km lång.

I morgon väntar nya äventyr och frukosten serveras klockan sju. Idag har vi bara kört 17 mil, men det har varit slingriga och jobbiga vägar att köra, så vår chaufför såg lite matt ut ikväll. I morgon vill han bara köra motorväg sa han! Vi får väl se hur det blir med det.

Lite oroande är det att det verkar som om en förkylning sprider sig i bussen. Det är väldigt mycket nysande, snytande, hostande och kraxande. Hoppas jag klarar mig!