Det har varit läspaus ett tag, men de senast dagarna har jag roat mig med att läsa den här boken av Björn Hellberg.

Med oktobermörkret ruvande utanför rutorna grips den ensamme pensionären Nils-Gabriel Husar av panik. Hotfulla ljud får honom att frukta besök av någon med ont i sinnet, någon som kanske redan hunnit bryta sig in i huset. Han gömmer sig samtidigt som han febrilt letar efter lösningar på sin trängda situation. Först och främst gäller det att inte röja var han befinner sig. Men plötsligt ringer det högt i mobilen …

Björn Hellberg har ju skrivit massor av böcker och nu i sommar satt han och signerade sitt senast alster utanför bokhandeln på Adelsgatan i Visby när vi gick förbi där. Jag har läst några stycken av honom tidigare och har tyckt bra om dem, precis som jag tycker om den här, men jag stör mig lite på hans språk och ordvändningar. Han skriver som han talar eller kanske det är tvärtom. I en del fraser och ord kan jag nästan höra hans röst och ser honom framför mig där han sitter bredvid Ingvar Oldsberg i På Spåret.

Valet är avklarat för min del och passet med bössan också. Jag tycker att folk var givmilda idag och det stoppades ner både mynt och sedlar av olika valörer. En gammal farbror med rollator satte sig på stolen bredvid mig och agerade livvakt ett bra tag. Han pratade och skroderade både med mig och med folk som kom och gick och skrämde nog bort en del är jag rädd. Ja, inte från valet förstås, men från insamlingsbössan. Till slut blev jag tvungen att ignorera honom, så att han skulle förstå att det var dags att gå. Fast farbror? Jag frågade hur gammal han var och han var bara ett år äldre än jag. ;)

Trevlig valvaka!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...