Depressionen kommer smygande

I dagens DN kan man läsa att en av fyra blir deprimerad under de sista åren i livet. I 85-årsålder är kvinnorna oftare deprimerade än männen och man tror att det beror på att kvinnor lever mera i nuet, medan männen slår sig till ro på ett annat sätt och ser tillbaka på det de uträttat i livet. Kvinnorna vill vara aktiva och fortfarande uträtta saker och ting och blir deprimerade när inte kroppen fungerar riktigt som den ska och gör att tillvaron blir begränsad.

Även om man är relativt frisk, vilket jag tror att jag är, man kan ju aldrig säkert veta, är det lätt att oroa sig för hur resten av livet ska bli. Man vill ju leva, inte bara överleva. Jag är sjuttio år och om ingenting oförutsett inträffar skulle jag utan problem kunna leva i tjugo år till, vad ska jag göra av de tjugo åren så att de blir meningsfulla? Kommer jag att drabbas av demens, inte kunna ta hand om mig sjäv, hamna på något hem och bli beroende av andras godtycke? Det har varit skrämmande skildringar i pressen den senaste tiden om åldringar som lämnas ensamma och inlåsta nattetid. Börjar man fundera på sånt blir man definitivt deprimerad!

Därför släpper jag sådana tankar och njuter av att solen är framme just nu. Det snöar lite lätt och är -6°, men det har inte kommit några större mängder snö sedan igår som tur är.

Det har inte blivit så mycket vettigt uträttat på förmiddagen, för en granne kom hit straxt efter frukosten och lämnade en reseskildring från en resa till Gran Canaria, som han och hans sambo kom hem ifrån i torsdags och vi blev sittande ett bra tag vid köksbordet. När han gått hamnade jag här vi datorn, man måste ju kolla mailen, men nu ska jag sätta igång med skafferistädning och det är verkligen behövligt. Snart är det dags för julbak och godistillverkning och då måste det ju finnas plats på hyllorna.

Ha en fin måndag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Känt, Nyhetskommentar och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Depressionen kommer smygande

  1. Ailas skriver:

    Jag såg också den där artikeln och visst är det ett skrämmande perspektiv som öppnar sig, inte minst då med tanke på alla skriverier om äldrevården redan nu!

    Solen skiner även här, men det är i kyligaste laget. – 8 just nu. Men hellre detta är snöslask, om man måste välja mellan onda ting.

    Jobba nu inte ihjäl dig bara, njut av livet också.

    Kram

    • Ingrid skriver:

      Inte jobbar jag ihjäl mig, den där vildsinta julhysterin har gått av mig för många år sedan. Nu är det viktigaste att vi får träffas, att vi har god mat och julgotter, julblommor och pynt. Om inte vartenda hål i huset är rengjort så gör det absolut ingenting 😉

  2. Kicki skriver:

    Det är nog lugnast att inte fundera så mycket på framtiden i vår ålder.
    Jag säger som min gamla mormor sa” Oroa dig inte för morgondagen, var dag har nog av sin egen plåga” Nu tycker ju inte jag att dagarna är nån plåga, tvärt om är det ganska befriande att kunna göra vad man vill och kunna strunta i morgondagen. För det mesta iaf.
    Idag har jag bakat nåt som skulle föreställa saffransbullar, men utan saffranssmak, för den kryddan, som jag köpt i Marocko, hade uppenbarligen tappat all arom.
    Ha en skön pensionärsvecka!

    • Ingrid skriver:

      Jag köpte saffran på Kronans Droghandel, 40:- kostade det lilla paketet, men den var av alldeles utmärkt kvalité. Jag ska baka lussekatter nu i veckan tänkte jag.

      Det där talesättet som din mormor hade brukar jag använda när Åke oroar sig för saker och ting. Själv tar jag som regel dagen mera som den kommer.

  3. Skatan skriver:

    Min mamma som dog 2000 var aldrig deprimerad trots att hon var sjuk i nästan tio år innan hon gick bort. Hon blev 85 år … och pappa är alltid glad och nöjd och väldigt väldigt tacksam … Så jag har bra förebilder. Men skräcken är ju förstås att bli dement och väldigt beroende av andras välvilja. I och för sig har jag haft min beskärda del av depressioner redan och tycker jag har lärt mig hantera dem när jag märker att de ”smyger sig på”.

    Den som lever den får se … helt enkelt och om man försöker leva och ”sköta om sig” och är medveten … tror jag man motar Olle (inte deeen Olle 🙂 ) i grind.

    Kram!

    • Ingrid skriver:

      Det skulle väl vara kul att ” möta Olle i grind”. Skämt å sido, man får ta dagen som den kommer, men visst sjutton blir man skrämd när man läser om hur många gamla har det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *