Jag funderar mycket på Åke, tittar på gamla foton, läser gamla inlägg från hans sjukdomstid, död, begravning och tiden därefter och igår infann sig inte blogglusten alls.
På förmiddagen fastnade jag vid datorn och i stället för att blogga fick jag för mig att jag skull göra en ändring i en av bloggens stilmallar. På sidan Namn&Nytt ville jag ha in en automatisk uppdatering av dagens namn och datum i underrubriken. Efter många försök fick jag till det, men inte riktigt så snyggt som jag tänkt mig. När jag börjar med sånt där blir jag nästan manisk och kan inte släppa det förrän jag lyckas, eller helt enkelt inser att jag inte klarar av det och eftersom jag inte kan programmering är det försöka, testa och försöka igen som gäller.
På eftermiddagen var jag på Kupan i Klintehamn och jobbade tillsammans med en medarbetare som jag nästan inte träffat förut, men det gick bra och vi hade några trevliga timmar med lagom mycket att göra. När vi stängt för dagen gick jag till frissan och klippte mig och då jag kom hem var det dags för mat och sen hamnade jag i tv-soffan. Slappa, slappa!
Idag är det enligt Allnakku slabbmussus dag idag och en sådan mössa kan verkligen behövas när det blåser isande kalla nordanvindar över ön. Jag köpte en till Claudio i julklapp, men här är det Edoardo som fått på sig den. Efter den här bilden behövs väl nästan inte någon beskrivning av vad en slabbmysse är, men så här står det i Allnakku:
A mysså me slabbar pa, liksom äugleaugå, är sådant som fastlänningar kan utsättas för på Gotland. Slabbar är öronlappar som kan fällas ned, så en ryssmössa är en typisk slabbmysså eller slabbmysse.
Nu har jag en bulldeg som jäst färdigt och ska bakas upp. Den är inte stor, men ett par plåtar kanelbullar ska det bli.
Trevlig tisdag!
Jag känner igen mycket i det du skriver. Just nu har jag ingen lust alls att blogga utan gör som du byter bakgrund eller mall . Då kan det kännas kul på nytt. Saknaden efter sin livskamrat kan jag tänka mig kommer i vågor. Först en gigantisk som sveper mig allt och sedan lite då och då
Ibland blir det bara så att det känns tungt och motigt, men så är det väl för alla då och då.
Kram
Inte alls konstigt att dagarna blir tunga ibland. Även om det gått fyra hela år av saknad, så finns det en sorg och ett tomrum, som ingen annan kan fylla.
Jag känner detsamma och gör precis som du ibland.
För min del tror jag att det sätter sig i magen, huvudet, humöret 😥
Du har en fantastiskt fin blogg, med bildspelet i headern 😀
Kram, Gerd ♥
Ja, du vet Gerd!
Tack!
Ibland är det så att personer fattas en mer än vanligt och jag förstår att den saknaden finns hos dig efter den härliga gubben. Det blir snart vår hos er förstår jag. Här är det närmaste våren att en hackspett har börjat knacka in sitt revir. Sol imorse men mulet igen och jag håller tummarna för att det inte ska börja snöa igen så jag får vila min onda rygg
Hoppas att du slipper mera snö och att solen vill lysa på oss båda två. Det brukar få humöret att stiga.
Kram
Självklart känns saknaden större ibland och kanske inte ens av någon speciell anledning, det bara är så. Alla har vi väl någon vi saknar särskilt mycket, men saknaden av sin livskamrat måste ju vara den absolut största.
Jag saknade faktiskt ditt blogginlägg igår. Du brukar ju skriva något varje dag och jag har vant mig vid att läsa om hur det är på din fina ö…
Och så ännu ett roligt gotländskt ord: Slabbmysse! Det säger ju precis som den mössan ser ut!
Kanelbullar – mums!
Kramar, Monica
Det är inte ofta jag hoppar över dagens inlägg, men jag vill inte sitta vid datorn och fundera på vad jag ska skriva. Finns inte lusten och idéerna är det bättre att låta bli.
Kanelbullar är gott!
Kram
Ibland får man sådana där ledsamhetsdagar, dom bara kommer, och jag tror det hör till och ska vara så, hur ledsamt det än är, det är liksom livet……
Men du verkar då aktiv i alla fall, grejar och bakar! Det borde jag också göra, men jag skyller på min förkylning!
Oh, en sån mössa, dom är fina och bra!
Agnetakram
Man får försöka hålla igång så länge det går. Det skingrar tankarna om inte annat.
Kram
Även om sorgen ändrar skepnad så försvinner inte tomheten och saknaden. Har man levt nästan ett helt liv tillsammans så är det verkligen inte lätt.
En sådan mössa är verkligen perfekt när vindarna friskar i!
Kram
För det mesta går det bra, som tur är, men saknaden kommer nog alltid att finnas där.
Kram
äugleaugå – betyder det uggleögon? Sorgen går kanske över men aldrig saknaden och tomheten efter en älskad människa. Den finns där varje dag så länge man lever. Skönt då att ha ljusa minnen att tänka tillbaka på.
Mössan var mycket vanlig även på små pojkar när jag växte upp.
Kram från Ingrid
Du översatte helt korrekt!
När man kommer upp i åren är det många människor som man saknar. Det är också en del av livet.
Kram
Hejsan Ingrid !
Det var ett tag sedan, tänkte faktiskt på dig i morse,
så trogen ditt bloggande.Har ännu inte fått tillbaka
lusten.
Det fanns bättre vintermössor förr, och då begrep folk att klä sig
för isande vindar.
Och du är pigg för din ålder, du som jag. Fast jag är några år yngre.
Sorgen bleknar, men minnena finns kvar.
Kram Mi
Visst bleknar sorgen, men saknaden finns alltid kvar.
Kram
Klart och konstigt att vi bara får den här illa stunden på Jorden. Vi är ju borta längre än vi lever. Det är ju helt galet.
Tycker du inte det
Kram
Här i svenskfinland kallas en sån mössa ludiskuffare, fråga mig inte varför! Ludi betyder ju luden, och skuffare – ja vete sjutton. Om det kommer från det vanliga verbet skuffa, det har jag ingen aning om. Men en härlig, varm mössa är det. Sällan använd nuförtiden. Kan dock tänka att man i skärgården har mera användning för sådana. # # # Var på besök hos en relativt färsk nästan 80-årig änka idag, fotograferade på hennes mans begravning på eget bevåg. Hon vill inte ha foton från begravningen – ”Vem ser på dem?” Men blommorna på kistan ville hon ha foto av. Jag har foton från min mans begravning 2009, skulle gärna ha fler – men ser inte så ofta på dem. Men jag har ju ny man nu, så…
Det var ett kul namn på svensk-finska, det ska jag lägga på minnet.
Jag har inga foton från Åkes begravning, bara på blommorna när där de låg utanför kyrkan.
Kram
Även om sorgen ändrar skepnad finns nog saknaden alltid kvar och ibland är den starkare
Har också jag märkt. Men det är ju så de lever med oss fortfarande … Våra kära som ”gått före”.
Kram!
Skatan
Ja, så är det! Vi glömmer inte bort dem och minnena gör att man inte känner sig så ensam.
Kram
Slabbmussus behöver vi här på Öland också. Jag har en i tovad ylle med en knapp under hakan så den inte kan blåsa upp. Ett av mina bättre inköp faktiskt, om inte det snyggaste.
Kram /Kerstin
Du är säkert fin i den där slabbmyssen!
Kram
Det är väl inte så konstigt att du funderar på det. Som jag har förstått det så levde ni tillsammans många år i ett lyckligt förhållande. Vet inte varför men just den här tiden på året kommer tankarna om nära och kära som har gått bort. Kanske är det så att när naturen vaknar till igen efter vintern så funderar man mer på de här sakerna.
Du är jätteduktig på IT!
Jag kollade din sida Namn o Nytt där jag fann det här ordspråket.
Den som vill sitta på två stolar faller lätt ner mitt emellan.
Får mig att minnas när jag skrev fel i en rapport.”viktigt att frågan inte hamnar mellan två stollar” Det väckte en del munterhet.
Åke och jag var verkligen tajta. Vi hade ju under många många år både arbete och fritid tillsammans. Så man känner sig verkligen lite halv……
Ibland kan det bli knasigt. Här kom det ut ett meddelande om att ”alla soppar framför sin egen dörr”, vi hann rätta till det innan det hamnade i brevlådorna.
Förstår verkligen att sorgen kan komma över dig, det var ju inte heller så längesen du hade din Åke hos dig! Ibland kan tankarna på dom bortgångna nära och kära bli överväldigande, men snart så är det vår och då får du förmodligen ÄNNU mer att göra och det blir lättare att håll dom borta. För mycket verkar du ha att göra, så det där med ”…slappa, slappa…! Verkar inte stämma in på dig!
Nä, u ska jag till sjukan i Visby för kontroll, får se vad dom hittar på….. 🙄
KRAM
Susie
Jag håller tummarna för att det går bra för dig på las!
Kram
Jag förstår att det kommer sådana dagar och det måste det ju få göra. Det var ju ett långt gemensamt liv ni hade.
Kram/Kicki
Visst kommer det vemodiga tankar då och då, men det är ju bara att ”rycka upp sig”!
Kram