Det är synd om mig!

Torsdag 5 juni 2008 | 21:40 | 22&#176

Det är bältros jag drabbats av. Som Znogge så riktigt skriver gäller det att komma under behandling inom 72 timmar sedan man upptäckt första blåsan. Jag läste det igår kväll på nätet, så i morse ringde jag till vårdcentralen och fick en tid kl 11.30. Läkaren konstaterade snabbt att det var bältros och sa:”Nu får du snabba dig till apoteket, medicinen finns där om fem minuter”.

Jag åkte direkt till apoteket, men inte fanns det något recept inte. Jag fick sitta ner och vänta medan de ringde upp läkaren och kollade varför han inte skickat något. Det tog ca 15 minuter, sedan var receptet på plats. Nu var det bara det, att just den här medicinen, som han skrivit ut inte fanns i Klintehamn och inte i Visby heller. Det enda apotek på Gotland som hade den låg i Hemse. Så det fick bli en biltur dit för att hämta ut tabletterna. Jag tog en omgående och sedan ska de tas var fjärde timme 5 ggr om dagen. Det innebär att jag måste ställa klockan på ringning på kl 06.00 för att ta den första, annars hinner jag inte med alla fem. Tur att kuren bara varar en vecka! Hoppas nu bara att jag kommer att tåla tabletterna och att de hjälper, jag har faktiskt börjat få värk och fortsätter den får jag väl ta en Alvedon mot värken.

Jag som gått och skrutit med att jag är så kärnfrisk och aldrig behöver ta några mediciner. Där ser man så fort det kan vända! Och att råka ut för just bältros, en sån där “gamlingssjuka”. Och det allra tråkigaste är att min syster Kerstins ena son med familj kommer ner till Gotland över midsommar och eftersom sonhustrun är gravid tyckte läkaren att jag absolut inte skulle vara i närheten av henne. Känner man sig pestsmittad eller?!?

Så, nu fick jag gnälla av mig lite. Vädret är i alla fall helt strålande och i eftermiddag satt vi ute under äppelträdet jag och maken och myste. En kopp kaffe och DN:s fredagskryss (fast det är torsdag), ljumma vindar och fågelkvitter. Det är sommar!

GLAD NATIONALDAG!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Kropp och själ och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.