Det känns som ett nederlag

Behovet har funnits länge, men jag har stretat emot och trott på ett under.

Idag blev jag tvungen att ge mig och tog fram symaskinen för att sy ut mina byxor. Jag höll på att inte få till dragkedjan när jag skulle ta på mig dem i morse. Även om de var nytvättade kan jag inte skylla på att de krympt, för de är säkert 10-15 år gamla. Min vikt är ungefär densamma som då byxorna var nya, men midjemåttet och måttet runt magen har förändrats på något mystiskt sätt. När jag köpte byxorna sydde jag in dem, för att de var för vida i midjan, så jag får väl trösta mig med att jag bara har återställt dem till ursprungsskicket.

Egentligen skulle de behövas läggas upp på längden också, för de har på ett lika mystiskt sätt blivit för långa. Inte kan väl längden på mina ben krympt? Fast jag har upptäckt att jag står med en aning böjda knän när jag inte tänker på att sträcka på mig. Förfallet fortskrider!

Även om det verkligen kändes som ett nederlag att behöva ta fram symaskinen, så sitter jag nu här och mår ganska bra med byxor som tillåter mig att andas fritt och de är inte så långa att jag snubblar på dem i alla fall.

Nu ska jag gå och vispa till en pannkakssmet, för till lunchen tänkte jag mig tunnpannkakor med hemgjord jordgubbssylt. En lunch som väl egentligen inte är speciellt bra för midjemåttet. Men strunt samma, nu har jag ju plats för en och annan pannkaka!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Hälsan och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Det känns som ett nederlag

  1. Pia skriver:

    hihi småskrattar igenkännande 😉

  2. helena skriver:

    äsch, huvudsaken är väl att kläderna sitter bekvämt 🙂

  3. Åsa! skriver:

    Du har många kilon kvar till övervikt Ingrid, så sy du ut dina byxor med gott samvete!
    Faktum är att även om man behåller vikten, så ändrar sig kroppsformen ändå har jag insett 🙁

  4. Eleonora skriver:

    Haha – rätt tänkt och pannkakor som är sååå gott!

    Visst är det konstigt att hela kroppen formar om sig efter 10-strecket! Jag har också krympt och lagt ut på bredden och jag gillar det inte alls. Försöker och försöker att minska intaget av felaktig mat – ibland lyckas det och för det mesta inte. Men jag är glad – hel – och ren – och det är ju huvudsaken.

    Hoppas det blir något gott till middag också! Kramis

    • Ingrid skriver:

      Det här är nog ett fenomen som de flesta drabbas av. Men jag tror att jag krympt en hel del faktiskt.

      Jag brukar inte ha några problem att gå ner något kg om jag så skulle önska, men vet inte om jag vill. Enda stället det väl i så fall kommer att märkas på är nog i ansiktet och där behöver man minsann allt hull man kan få 😉

  5. Eleonora skriver:

    Hoppsan – här var jag nog onödigt positiv – DET SKA STÅ 70-STRECKET!

  6. Lambergsfrua skriver:

    Tänk att kläderna krymper på Gotland också;)
    Visst ändrar man sig i kroppen, även om vikten är ungefär densamma, men jag tror inte att benen krymper på längden. Det brukar ju vara ryggen som sjunker ihop med åren. Men eftersom dina byxben bevisligen har blivit längre, måste det ju ändå vara så att benen har krympt;)
    Pannkakor -det som är så gott! Smaklig måltid!
    Varma kramar,

    • Ingrid skriver:

      Pannkakorna smakade alldeles utmärkt och jag åt ett helt litet lass utan att skämmas ett dugg!

      Som kompensation till frosseriet tog jag mig en promenad till Klintehamn och hoppas att jag lyckats förbränna en och annan överflödig kalori.

      Kram till dig!

  7. Corina skriver:

    Som morfar sa: numera växer man som korumpan, nedåt 🙂 Kram !

  8. Kicki skriver:

    Tillåt mig skratta. Oj, så underbart igenkännande.
    Jag satte på mig ett par nytvättade jeans i morse och det var verkligen att kriga med dragkedjan, (Men det är stretch i brallorna, så de gav med sig efter en stund).
    Pannkaka, visst, det vore ju hemst om man inte fick unna sig den mat man vill ha. Hemgjord jordgubbssylt, mums vilken lyx!
    Jag har kokat tjocka spjäll, som till kvällen ska glaseras och göras klara i ugnen.
    Barnbarnet Emelie, som pluggar i Halmstad, kommer i em. Jag ska hämta henne halv 4 vid tåget.
    Kram!

    • Ingrid skriver:

      Nytvättade jeans kan vara kämpiga att få på sig. Ha man bara lyckats få till blixtlåset och gjort några ordentliga knäböjningar så brukar det ge med sig.

      Revbensspjäll, mums så gott! Det vågar jag inte nämna för maken för då kommer han nog att kommendera mig att göra det också.

      Så roligt att ni får träffa Emilie! Ha det riktigt mysigt!
      Kramar

  9. skogsnuvan skriver:

    När jag var på läkarkoll sist skulle dom både väga och mäta. Mindre vägde jag men till min fasa hade jag krympt 2 cm också så vad vet man du kanske också har krympt på längden.

    • Ingrid skriver:

      Jag vet att jag har krympt på längden, men det är väl en normal process som de flesta går igenom.
      Jag kollade bentätheten, för ganska många år sedan visserligen, men då var det inga fel i alla fall.

      Men jag känner att jag knäar lite och sjunker ihop i ryggen om jag inte tänker mig för och sträcker på mig.

  10. Agneta skriver:

    Hej, Ingrid!

    Jomenvisst är det så att skelettet blir skört och att kotorna pressas samman och man krymper. När jag gjorde min första bentäthetsmätning var jag 1.68,5 mot normala 1.69. Men efter bara några få år var jag nere i 1.67 och då blev det mediciner mot benskörheten. Jösses, det gick fort det.
    Dom har ju normer för hur mycket man kan krympa innan det är dags för mediciner ty benskörhet kan göra förbaskat ONT! Höfterna drabbas ju och det sätter sig i benen.

    Men min rygg med ”halvt” diskbråck och bensmärtor gör inte saken bättre. Kanske dags att du gör en ny koll av bentätheten.

    Numera är det byxor med resår i midjan, den obefintliga, som gäller för mig. Man ska ju för katten kunna röra sig bekvämt, andas och äta sig mätt 🙂

    Vi blir alltid rundare om lilla buken på äldre dar men jag håller med dig, smalare i ansiktet vill då inte jag bli, det räcker mer än väl som det är..usch.

    Pannkakor låter som en bra tröst 🙂

    Lev väl och må gott och gör som du känner för 🙂

    Någon gång i livet måste vi väl få frossa …njuta…leva som vi vill ?

    Kramen, Agneta

    • Ingrid skriver:

      Hejsan Agneta!

      När jag läser dina sista rader i kommentaren kommer jag i ihåg när jag såg Jerzy Einhorn på TV och han pratade om hur vi skulle leva för att hålla oss friska.

      Han sa att man givetvis ska vara rädd om sig och försöka äta och leva så bra som möjligt för att hålla sig frisk. Men strävandet efter en god hälsa får inte göra att man inte vågar leva ett gott liv, ett liv med mening, ett liv som ger glädje och tillfredsställelse. Man får helt enkelt ta lite risker och det ska man göra utan att behöva ha dåligt samvete.

      Jag tycker han var en klok och fin man!

      Kram Ingrid

      • Agneta skriver:

        Håller med dig till 100%.
        En av mina absoluta favoriter 🙂
        Vi behöver fler av den sorten!

        Snön ligger vit på taken här i Göteborg och endast lilla jag är vaken, en stund till 🙂
        Nattiskram, Agneta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *