Det känns tungt och sorgesamt idag

Vi såg polisbilarna och vi hörde helikoptern igår eftermiddag och lyssnade på radion och letade på nätet. Vi förstod att något allvarligt hade hänt. När vi fick höra vad det rörde sig om trillade tårarna. En fyraårig pojke hade blivit överkörd av en traktor på en gård på södra Gotland. En nära anhörig var det som körde på barnet, som avled, trots snabba insatser från sjukvårdskunnig personal.

Den här lille gossen skulle givetvis inte varit ute på gården bland maskinerna och ingen vet hur han tagit sig dig, men det behövs bara några sekunders ouppmärksamhet, så kan sånt här vara hänt.

Barnen på landet lever farligt! Här är vår dotter Eva med sin farmor och farfar. Inne i trädgården lurar väl inga större faror, men såna småttingar rör sig kvickt och innan man vet ordet av kan de ha gett sig iväg ut på gården bland traktorer och andra maskiner. Det är ju ute på storgården som det går lätt att cykla.

När vår yngste son var i treårsåldern och cyklade omkring på sin trehjuling, var han en dag med mig när jag städade i källaren. Han cyklade fram och tillbaka ute på grusgången och jag tyckte att jag hade koll på honom hela tiden, men helt plötsligt var han borta. Mycket orolig spårade jag i grusen vart han tagit vägen och då fick jag se att han cyklat ut på framsidan, öppnat grinden och fortsatt ut på stora landsvägen, där han i god fart cyklade norrut.

Det värsta, som kan hända föräldrar, hände igår!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Gotlandsnytt, Känt, Nyhetskommentar. Bokmärk permalänken.

25 kommentarer till Det känns tungt och sorgesamt idag

  1. Eleonora skriver:

    Det är så ofattbart ledsamt. Stackars föräldrar och den som höll i ratten.
    När man levt ett helt liv är det ju bara så att man får lov att somna in, men denne lille 4-åring, som hade allt kvar att uppleva. Jag blir så väldigt ledsen.

  2. Birgitta skriver:

    Så fruktansvärt! Det är nästan otänkbart att sånt händer. Men det gör det ju. Min son, då 6 år, kom hem efter att ha lekt i sandlådan precis utanför oss. Men var var hans 4-åriga syster som var med honom? Jag letade i källare, på gården, i portuppgångar… hon var borta Jag grät av skräck. Efter en timme stod jag och ringde polisen. Men precis när jag kom fram till polisen dök ungen upp. En dam hade tagit hem henne för att hon skulle få titta på hennes katt!!!! Jag bara gapade. Hur kan man göra så? Den skräcken jag kände när hon var försvunnen glömmer jag aldrig nånsin.

  3. Skatan skriver:

    Tankarna går ju snabbt till ”de egna” och oroshjärtat sätter igång att slå. Ungar är ju som du säger så snabba så snabba och trots alla förmaningar kan de glömmas bort när de ”kommer på nå´t”.

    Som att cykla ut på vägen … eller …

    Kram!

  4. Skatan skriver:

    Inledningen på min kommentar ”tog” inte verkar det som. Jag skrev i alla fall att det är verkligen det värsta som kan hända föräldrar att ens barn förolyckas, dör. Det är så förskräckligt, hemskt och sorgligt och ofattbart att man nästan inte kan ta till sig tanken. Och jag har tänker nu med den största medkänsla på de stackars föräldrarna och andra anhöriga, syskon kanske, som nu måste leva med det här ofattbara, sorgliga.

    Kram!

  5. Margaretha skriver:

    Det finns inte ord! Vilken katastrof för familjen. Hur kommer man över sånt? Mängder med självanklagelser kommer att tynga deras tid för all framtid troligen. Tänk – en liten fyraåring. Det går inte att få in.

  6. Znogge skriver:

    Ja, vilken fasa och stackars föräldrar. Stckars även personen som körde över honom. Hur går man vidare? Kan man det?

    Kram

  7. Rosita skriver:

    Det finns inte ord vid såna här händelser,så fruktansvärt för alla inblandade.
    Jag känner rysningar och minns en händelse här för snart 10 år sedan,en nyinflyttad familj tyckte att det var så trevligt med vårt lantbruk,mitt i höskörden hade de låtit sina barn gå till oss för att vara med och köra hö.
    Nu är det ju inte så att man kan åka hölass som förr,på den tiden körde vi med självlastarvagn,jag var uppe på höskullen och min man skulle backa ut från logen och då plötsligt ser han något skymta där bak,där befinner sig grannflickan!!
    Han stannar traktorn och jag som inte sett flickan undrade vad som stod på,då fick jag veta vad som var nära att hända,man blir så fruktansvärt rädd.
    Grannarna har nog aldrig förstått hur nära det var,trots våra förklarningar.
    Lantbruket är absolut ingen lekplats.

    • Ingrid skriver:

      Lantbruket är en jättefarlig plats för barn.

      Åke hade en incident för många år sedan med syskonbarn som åkte hölass. Toppen på lasset gled av och ramlade in över ett staket och ungarna åkte med.

      Han såg för sitt inre sinne hur barnen spetsades på staketet och kände en orimlig lättnad när han hittade dem oskadda under höet. De stod uppradade precis intill staketet.

  8. Gunnel skriver:

    Så otroligt tragiskt. Alla inblandade kommer säkert att förebrå sig själva för lång tid framöver. Det känns så onödigt när en sån här olycka drabbar ett litet barn.

  9. Kicki skriver:

    Men så outsägligt sorgligt. Tänk att behöva leva vidare som vanligt efter en sån katastrof.
    Den stackarn som körde traktorn var ju totalt oskyldig, men måste ändå leva vidare med detta.
    Kram

  10. Sylvia skriver:

    Så fruktansvärt för alla inblandade. Det är nästan ofattbart att ta till sig en sådan olycka när ett litet barns liv så tragiskt tar slut så hastigt. Jag blir så illa berörd och ens tankar går väl omedvetet till hur man skulle reagera om det hade varit ens eget barn. Hur skulle man kunna leva vidare. Det är svårt att föreställa sig men det måste väl gå på något sätt.
    Kramen Sylvia

  11. Inger Maryissa skriver:

    Så otroligt tragiskt det som hänt den lille pojken och stackars föräldrar
    Och så hemskt för den nära anhörig som kört på barnet…det måste kännas fruktansvärt tungt…
    Ja, de små rör sig så kvickt och det behövs bara ett par sekunders ouppmärksamhet…så kan faran vara där..
    kan tänka mig den skräck du upplevde då din son hade cyklat iväg och hamnat på landsvägen.
    så skönt att det gick bra
    Fint foto du visar oss här
    Kramar

  12. Karin skriver:

    Fy så hemskt! Stackars föräldrar, klarar man av en sån katastrof??
    Det finns inga ord ibland.
    Kram Karin

  13. skogsnuvan skriver:

    Så förfärligt. Det var en väldigt fin bild du hade av din dotter och de gamla. Glada och lyckliga ser dom ut.

Lämna ett svar till Eleonora Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *