Det mesta får sin förklaring – Kahlsåkerskvarn

En härlig höstdag är det idag också. Himlen är blå, solen skiner och efter en kylig morgon med bara 1 plusgrad har termometern stigit betydligt. Just nu är det 11°. När jag kört en maskin tvätt och farit runt med dammtrasan och dammsugaren ett tag gav jag mig iväg ut på en promenad och jag hade ett mål med den.

I våras när jag var ute och njöt av alla fantastiska forsythiabuskar fick jag även se den här och kunde inte begripa varför den stod där den stod, men igår kväll fick jag en förklaring. Jag var på Klinte bibliotek och lyssnade på författaren Berit Niklasson Weber som presenterade sin bok ”Charlotta Björkqvists dagbok” och hon berättade om mjölnarfamiljen Björkqvist, som drev Kahlsåkerskvarn i Klinte för drygt 100 år sedan. Bakom det där buskaget finns en gammal igenvuxen trädgård och där låg kvarnen en gång i tiden. Charlotta älskade blommor, så kanske är den hon som har planterat den där forsythiabusken.

Visst har jag hört namnet Kahlsåkerskvarn, men jag har aldrig förut vetat var den har legat, så nu när jag fått höra historien om den gick jag dit idag, för att se hur det ser ut bakom det täta buskaget. Inte kunde man se mycket, förutom två stora cypresser och inte vågade jag mig in i trädgården heller, för att se om det fanns några murrester. Där fanns en massa vakter på post!

Bild ur boken

Charlotta Björkqvist skrev alltså dagbok och det är en fascinerade kvinnohistoria som man får ta del av när man läser den. Lotten, som hon kallades, fick 12 barn varav bara 5 uppnådde vuxen ålder. Själv dog hon, bara 42 år gammal, ett par veckor efter den sista förlossningen. Under några år drev hennes man Janne och hans bror Frans Kahlsåkerskvarn och då bodde familjen där, men när kvarnen brann ner år 1897 flyttade Janne och Lotten med alla sina barn till Buttle där de köpte en gård. När Lotten dog fortsatte hennes döttrar Emelie och Esther att skriva dagbok så länge de levde. Emelie dog 27 år gammal och Esther blev bara 18 år, båda hade tuberkulos. Jag ska inte fördjupa mig mer i den här historien, men för den som vill läsa om hur livet kunde vara för en kvinna för ca 100 år sedan är boken verkligen ett tidsdokument.

Sen fortsatte jag mot Bönders Backe och gick Vallekvior hem. Den här stenen har jag sett många gånger, men hur den kommit dit där den står idag och om den har någon funktion vet jag inte. Man kan inte se någon inskription på den i alla fall. I och för sig har jag inte undersökt den så noga. Jag kanske får en förklaring till det också någon gång.

Och så frossar jag i höstbilder. Blå himmel, röda, gula och bruna löv är ju hur snyggt som helst. Det är verkligen en underbar oktober som snart är slut. I morgon den 31 oktober är det den där konstiga helgen då det är Alla helgons dag/Halloween och sen går vi in i november. Undrar hur länge vi ska få behålla det här fina vädret?

Trevlig helg!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Allhelgonahelgen, Klintehamn, Nostalgi. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Det mesta får sin förklaring – Kahlsåkerskvarn

  1. Lambergsfrua skriver:

    Först trodde jag att ordet var något på gutemål, men det handlar alltså om en kvarn som har funnits på platsen vid forsythiabusken. Vilken intressant historia du rullar upp. Vilket hårt liv många familjer levde då. Dagböckerna är en sann kulturskatt – ungefär som Åstafruns dagbok.

    Så vackra bilder du visar! Vad roligt att ni har så fint väder. Här har det varit helmulet ett par dagar och det var skymning redan vid 15-tiden idag. men det är inget annat att vänta, när vi nu närmar oss november med stormsteg.
    Önskar dig en trevlig helg.
    Varm kram,
    Lambergsfrua 🙂

  2. Ja, här är en till, som njuter av alla vackra höstfärger! Någon sol har jag inte sett idag, men det är alldeles vindstilla och ca 12 grader, så det blev en riktig långpromenad!
    Så intressant att läsa om hur ett kvinnoliv kunde vara för 100 år sedan. Allt var inte bättre förr…

    Ha en fin helg, kram, Monica

    • Ingrid skriver:

      Kvinnorna på den tiden hade verkligen en slitig tillvaro. Visst hade Lotten hjälp av pigor och drängar, men även det innebar en påfrestning för henne. Hon beklagade sig över att det var så jobbigt med allt bråk.
      Kram

  3. Laila Östergren skriver:

    Visst har vi haft en härligt fin oktober. Jag njuter också av alla fina höstfärger. Det blev den vanliga promenaden på förmiddagen idag. Sen har jag haft släkten här på eftermiddagskaffe och det har varit en trevlig eftermiddag.
    Ha en skön helg

  4. Gunnar skriver:

    Som ”släktforskare” älskar jag sådana här berättelser. Det är spännande att få ta del av hur man levde förr. Jag inser nu att ämnet Historia vi hade i skolan till 90 % handlade om kungar och krig. Intressant att få lära sig något om hur vanligt folk hade det.

  5. Bosse Lidén skriver:

    Mycket intressant inlägg och kryddat med fina höstbilder. 🙂
    Kram Bosse

  6. Karin skriver:

    Har varit på kyrkogården idag. Tänkte – att jag går en dag innan så slipper jag rusningen. Men det var många som hade haft samma tanke. Vi har många kyrkogårdar i Malmö, och en i Oxie där jag bor. Ibland är det så mycket bilar på Östra kyrkogården, så polisen brukar stå och dirigera!!! Den kön vill man gärna slippa!
    Kramar och en fin helg!
    Karin

  7. Leva-Kerstin skriver:

    Hej
    Så fantastisk att du fick veta historien bakom. På SVT 1 har det börjat ett program som heter ” Det sitter i väggarna” men tyvärr krockar det med en serie jag följer. Tittar du på det?
    Trevlig helg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *