Det tunnar ut i leden

Igår fick vi reda på att den siste i Åkes gamla gäng avlidit. Han var lika gammal som Åke, det skilde bara fjorton dagar och de har haft mycket roligt ihop under årens lopp. De spelade fotboll för Klintehamn under många år och umgicks intensivt under ungkarlsåren, med allt vad det innebär. Nu är Åke ensam kvar och jag förstår på honom att det känns tungt……

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Känt, Kropp o Själ. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Det tunnar ut i leden

  1. Znogge skriver:

    Det måste vara mycket tungt för honom. Mycket tungt. Tur att ni har varandra.

    Kram

  2. Birgitta skriver:

    Det är jobbigt när vännerna försvinner och man blir ensam kvar. Har en 94-årig bekant som inte har en enda vän kvar i livet. Helt ensam. Alla är borta. Måste kännas fruktansvärt.

    Ta hand om varandra.
    Kram

    • Ingrid skriver:

      Så blir de ju när man uppnår hög ålder. Jag ser redan nu hur många av mina jämnåriga har gått bort och då är jag ändå bra 70. Det är få som uppnår 94 år.
      Vi tar hand om varandra så gott vi kan!

  3. Margaretha skriver:

    Jag förstår precis. Även om man har goda och fina minnen kan inget ersätta saknaden efter någon man tyckt om.

  4. Tina skriver:

    Det är det som är den tyngsta biten med att åldras, folk runtomkring en försvinner. Och man har bara minnena kvar. Det är tungt… Säger som Znogge: tur att ni har varandra. Sänder en varm kram till er båda.

  5. Kicki skriver:

    Visst är det sorgligt när den ena efter den andre försvinner. Man ser det mest varje dag i tidningens dödsannonser, hur våra äldre bekanta (framför allt inom travet) går bort.
    ”Man får vara glad så länge man inte själv finns med”, som gubben sa när han startade dagen med att kolla dödsannonserna.
    Kram Kicki

    • Ingrid skriver:

      Visst får man vara nöjd så länge man inte finns med själv bland dödsannonserna 😉

      Men det hjälps inte att man känner att den dagen det är slut kommer närmare och nämare, särskilt när man får ett sånt här bud.

  6. Viola skriver:

    Ja, det är tungt när kära och nära dör. Det är viktigt att vi tar hand om varandra medan vi är i livet.
    Jag gillar din foton – underbara.
    Jag lyssnade också på Bildt och tycker som du att det var intressant att lyssna på honom.
    Jag hinner inte alltid att lyssna på Sommarpratarna men de finns ju på webben så jag missar inte de personer som jag tror har något att säga. Ibland kan jag bli riktigt överraskad när man lyssnar på någon som jag inte vet så mycket om. Ett jättebra program och ett allmänt samtalsämne när flera personer träffas. Och vad man kan tycka olika ibland.
    Ha en fortsatt fin sommar trots att himmeln öppnar sig ibland.
    Kram Viola

    • Ingrid skriver:

      Så roligt att du gillar mina foton 🙂

      Sommarprogrammen tycker jag är jättetrevliga även om inte heller jag lyssnar på alla, men jag försöker hinna med så många som möjligt.

      Ha en fin fortsättning på sommaren du också!
      Kram

  7. Hejsan Ingrid !

    Ja vad säger man, sorgligt när vännerna dör ifrån en.Till och med jag har mist många av mina vänner, genom sjukdom mest. dock ej av ålder än. Men förr läste jag alltid dödsannonserna men efter jag blev pensionär slutade jag med det, för det stod ofta samma årtal som mitt. 1943.
    Du får pyssla om Åke lite extra mycket den första svåra tiden,hemskt att sörja hur gammal man än är.

    Underbart vackra rosor Du ståtar med.Kan riktigt känna hur gott de doftar.

    Kram Majsan

    • Ingrid skriver:

      Det blir ju så att man sitter där vid frukostbordet och tittar bland dödsannonserna och ser att folk yngre än en själva gått bort, det känns lite kymigt 🙁
      Rosorna växer inte i min trädgård, utan det här fotot har jag tagit i Botaniska trädgården i Visby.
      Kram

  8. Karlavagnen skriver:

    Åh, det kan jag förstå… Tur att han dig att luta sig mot.
    Ps_ Rosorna är oootroligt vackra, vad heter dom?

  9. Inger Maryissa skriver:

    Så vackra rosor
    kan tänka mig det känns tungt för Åke att den siste i hans gäng har avlidit
    och att vara ensam kvar av gänget…som han haft så mycket trevligt tillsammans med
    kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *