Det tunnas ut i leden

Ännu en släkting, vår svåger Bengt i Endre, som var gift med Åkes syster Barbro, har gått bort.

Bengt var inte bara en duktig bonde, utan kunnig i mycket annat och han hjälpte Åke och mig med deklarationer och annat under många år, tills jag lärde mig att göra det själv.

Det här kortet tog jag på Fröjel Resort när vi var där och firade Åkes och min guldbröllopsdag den 20 maj 2011.

Vila i frid Bengt!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Blandat. Bokmärk permalänken.

34 kommentarer till Det tunnas ut i leden

  1. jam45 skriver:

    Många tankar ger ditt inlägg upphov till. Det är en ynnest att få ha sina nära och kära, alla vänner mm omkring sig och det har jag som tur är ännu. Ja, inte mamma och pappa …..men alla andra som betyder mycket för en. Men det går inte att bortse längre från att väldigt många nu är 70 år eller mer och man får vara rädda om varandra! Kram

  2. Visst är det tragiskt när ens släktingar går bort, men jag har fått lära mig på radion härom dagen att man absolut inte ska ”beklaga sorgen”. Däremot kan man krama om personen ifråga och vara medkännande, men själva sorgen måste man den sörjande få ha!
    Så jag ger dig en stor KRAM istället! 😐
    Susie

  3. Gerd skriver:

    En stor kram!
    Läste i en kommentar här om att beklaga sorgen. Jag läste mycket om och reagerade väldigt starkt på detta i samband med min mans bortgång. Sorgen hade jag ju, den skulle inte beklagas, men en deltagande kram, eller ett ord som att jag känner med dig, är mer på sin plats.
    Ja, släktingarna falla ifrån. Jag har sedan länge bara kusiner och halvmorbröder kvar i livet.
    Ha en bra lördag. Kram♥

  4. Gunnel skriver:

    Tänker på dig och skickar varma kramar. Gunnel

  5. Eleonora skriver:

    Tidens gång – ibland blir den svår att ta till sig, Kramar om

  6. Sylvia skriver:

    Hejsan Ingrid!
    Läser ikapp hos dig och visst känns det svårt när en nära vän eller anhörig går bort och i vår ålder blir det än mer tydligt att leden tunnas ut. Tänker på dig och kramar om.
    Sylvia

  7. Lambergsfrua skriver:

    Efter att ha läst Susie på Stjärnarves och Gerds kommentarer kan jag bara beklaga händelsen (inte sorgen) och skickar en stor värmande kram.
    Lambergsfrua

  8. Rovie skriver:

    Tråkigt när släktingar och vänner går bort. Men så är det ju när man kommer upp lite i åren (inte du men jag) de försvinner fler och fler. 😥
    Hoppas du ändå kan få en någorlunda bra helg

    Kram

  9. Znogge skriver:

    Det var verkligen tråkigt att höra 🙁

    Kramar

  10. Rigmor skriver:

    Så sorgligt. Man blir lika berörd varje gång. Det blir alltid ett tomrum, som aldrig går att fyllas. Och så kanske det ska vara också.
    Hoppas i alla fall att du har samma underbara väder som vi, för här har solen verkligen gjort sitt bästa idag för att väcka upp frusna vintersjälar!! Man blir så himla gott humör, och får en riktig energikick av det hela.
    Ha en skön fortsättning på helgen!!
    Kram kram

    • Ingrid skriver:

      Här har väl vädret inte varit det allra bästa, men skapligt ändå och jag har haft en trevlig dag.
      Jag har, tillsammans med två andra bekanta varit bortbjuden på kroppkakskalas.

  11. Kraka skriver:

    Beklagar sorgen.
    Kram

  12. Kicki skriver:

    Det här är ju en följd av att man själv kommer upp i åren. Allt fler runt omkring en faller ifrån.
    Det är sorgligast när en människa inte får bli gammal. Men om man har levt ett långt och förhoppningsvis bra liv, så är det ju bara vad man har att vänta.
    Kram till dig!

  13. Charlotte skriver:

    Ledsamt när släkt, vänner och bekantar går bort. Trots att det är naturens gång är det ledsamt, svårt. Tror ofta det man blir överraskad, trots hög ålder och sjukdom. Och det behöver inte vara en människa, jag blir minst lika ledsen när hund/ katt går bort. ”Vänner”. Kram

  14. Louise skriver:

    Detta är den del av livet som är tyngst att hantera. Beklagar sorgen 🙁

  15. Astrid skriver:

    Ja nog är det så .Jag minns när mamma sade nu är alla min gamla vänner döda. Det kändes då -97 så avlägset. Men nu är det nog så att jordfästningar blir allt oftare
    Kram

  16. Ja, fastän jag bara är 50 år gammal/ung så känns det som att det blir fler begravningar ju äldre man blir… Nu hoppas jag förstås att de inte kommer särskilt tätt men tre har jag gått på de senaste fjorton månaderna.
    Det är förstås bra att tänka på det där ibland, hur förgängligt allting är och att livets tråd är skör. Samtidigt ska man ju glädjas åt det man har också – kanske man blir bättre på det då man förstår att vi alla ska vandra samma väg.

    Styrkekram åt dig!

    • Ingrid skriver:

      Det är som om det går bort en generation i taget och det är väl ganska naturligt. När vi var nygifta Åke och jag, dog många av de äldre släktingarna och man kände det nästan som om de enda finkläder man använde var begravningskläderna.
      Sedan var det lugnt några år och nu är det nästa generation, den jag tillhör, som förlorar den ena efter den andra.

      Kram!

  17. Suss skriver:

    Det är livets gång, men lika sorgligt för det, varje gång. Jag kan tänka mig att du känner lite extra eftersom det bara gått drygt 1 år än sedan du miste din käre Åke. Sänder varma tankar. KRAM!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *