Du får bara chansen att tala för dig en enda gång…

Det dunsade till tungt i golvet, när brevbäraren kom med posten igår och nyfiken gick jag för att se vad det kunde vara. Ett stort vitt kuvert med ett tjockt innehåll som skulle kunna vara en bok. När jag fick adressen på kuvertet – Dataexperten Ingrid Levander – visste jag genast vem avsändaren var – Ulf Wiberg – det är bara han som använder den tjusiga titel när han sänder post till mig. Och visst var det en bok i kuvertet.

Ulf Wiberg, fd Klintesork, som flyttade från ön 1950 vid 17 års ålder, för att söka sin lycka vid flygvapnet, har samlat alla sina fantastiska historier från sin barndom här i Klintehamn, sin tid vid flygvapnet och sedan inom privatflyget, och gett ut en bok på eget förlag.

I förordet skriver han att boken är ett ärligt försök till livskompendium, avsett endast för släkt och mycket goda vänner. Jag är väldigt glad att få tillhöra den skaran.

I min förra blogg Livet på Stenstugu var Ulf Wiberg gästbloggare ett tag och där publicerade jag en del av hans historier. De flesta av dem är berättelser från hans barndom här i Klintehamn. Ulf har så mycket att berätta från sitt innehållsrika liv och han har även en poetisk ådra, det framgår inte minst i ett inlägg med rubriken Han ställde sig på taket, som jag publicerade i den här bloggen i oktober 2010.

Rubriken på dagens inlägg säger en hel del och är verkligen tänkvärt och det finns med i förordet till boken.

Du får bara
chansen att tala för dig
en enda gång…

Ulf tog chansen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Böcker, Nostalgi, Ulf Wiberg. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Du får bara chansen att tala för dig en enda gång…

  1. Härligt att folk vill dela med sig av sina minnen innan det är för sent! Det är så mycket som bara försvinner när dom gamla går bort. Jag hade en mycket härlig sällskaplig släkt där det berättades en massa spännande, sorgliga och roliga historier. 😥
    Varje gång efteråt så sa Rolle & jag att vi skulle ju ha satt på bandspelaren. 🙄 Till slut hade man ju videokamera, så den åkte fram men det var ju bara dom sista åren innan alla mina äldre släktingar var bort tyvärr. 🙁

    • Ingrid skriver:

      Det är ju oftast så det är. När de man kan få reda på saker och ting av är borta, först då inser man att man skulle frågat.
      Ulf har alltid skrivit och dokumenterat sina minnen och det är helt fantastiskt att läsa om alla gamla original som man kommer ihåg från barndomen. 😀

  2. Ailas skriver:

    Vilken trevlig överraskning! Sådant värmer hjärtat och återuppväcker gamla minnen. Önskar dig en mycket givande läsning.

    Här skiner solen idag, efter en kylig natt och strax skall jag iväg på ett lunchmöte. Trevligt.

    Kram

  3. Lambergsfrua skriver:

    Vad roligt att få något annat än räkningar i brevlådan! Att läsa böcker med stor igenkänningsfaktor är alltid lika roligt.
    Önskar dig en fin dag med trevlig läsning.
    Varm kram,
    Lambergsfrua 🙂

  4. Raija skriver:

    Underbart att få en sån här trevlig överraskning i brevlådan. Förstår att det blir riktigt roligt att läsa.

  5. Hejsan Ingrid !

    Det minns jag inte att jag läst.Så gott är inte mitt minne.
    Samtidigt dom jag läste att något tungt for i golvet, rasslade det till i min brevlåda,
    så både Prinsen och jag hoppa högt. Det var JULAs katalog som jag beställt. För oss som gillar
    att fixa själv och handla smart.
    Jag får väl titta i den senare i kväll.

    Det är ju trevligt att bli ihågkommen så där.
    Kul med titeln, ska lägga det på minnet. Men Du kan nog mer än datorer.

    Förstår mycket väl att han bytte namn, så retad han måste varit i skolan.

    Kram Majsan

  6. Skogsnuvan skriver:

    Tänk så modigt att skriva en bok om sitt liv. Jag skulle också vilja skriva en bok. Den skulle i så fall heta 1964 och handla om en underbar och förunderlig sommar. Garanterat att jag skulle få till en hel bok som både skulle vara sorgsen och glad och väcka många minnen men jag har ju varken modet eller förmågan tyvärr

  7. Sylvia skriver:

    Det var en riktigt fin gåva och ett bevis på att du är en av hans vänner. Kanske en bok att ha på nattduksbordet att njuta av lite då och då. 🙂

Lämna ett svar till Raija Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *