Foto: Atli Harðarson

….sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo där (kinesiskt ordspråk).

Sorgens fåglar flyger över mitt huvud och hur ska jag hindra dem från att landa? Jag bedövar mig med en massa praktiska göromål och intalar mig att allt kommer att bli bra till slut.

Många varma kramar och många tröstande ord har jag fått ta emot de här veckorna under Åkes sjukdom och bortgång, men också anspelningar som gått ut på att det är flytten från Stenstugu som ”tog livet av honom” och jag kan inte låta bli att ta illa vid mig av det.

Att vi flyttade från Stenstugu var ett gemensamt beslut och Åke hade pratat om det i flera år, men det var ett stort steg att ta och det blev uppskjutet gång på gång. Att det blev av till slut berodde på att jag kände att det var dags för min del i alla fall. Och visst var det jag som drev på och såg till att det blev av, så det är kanske så att det hela är mitt fel?

Mina ryggbesvär gjorde att det blev allt jobbigare att hålla hus och trädgård i ordning och Åke tyckte att det kändes väldigt tråkigt när krafterna sinade och han inte kunde hålla på med ved och snöskottning och allt annat, som han varit van att göra. Men kanske var han ändå inte var redo?

Vem vet, om vi varit kvar vid Stenstugu kanske han hade varit vid liv i dag? Han sa att han trivdes bra här på Odvalds och det tror jag verkligen att han gjorde, för Åke var inte den som kunde hålla inne med några känslor. Hade han vantrivts på något sätt hade det kommit fram.

Jag vet att det är dumt att gå och tänka så här, men i mörka stunder är det så tankarna går. Hade jag inte satt våra flyttplaner i verket, kanske jag haft Åke kvar?

Svarta fåglar, svarta tankar!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...