Du kan inte hindra…

Foto: Atli Harðarson

….sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo där (kinesiskt ordspråk).

Sorgens fåglar flyger över mitt huvud och hur ska jag hindra dem från att landa? Jag bedövar mig med en massa praktiska göromål och intalar mig att allt kommer att bli bra till slut.

Många varma kramar och många tröstande ord har jag fått ta emot de här veckorna under Åkes sjukdom och bortgång, men också anspelningar som gått ut på att det är flytten från Stenstugu som ”tog livet av honom” och jag kan inte låta bli att ta illa vid mig av det.

Att vi flyttade från Stenstugu var ett gemensamt beslut och Åke hade pratat om det i flera år, men det var ett stort steg att ta och det blev uppskjutet gång på gång. Att det blev av till slut berodde på att jag kände att det var dags för min del i alla fall. Och visst var det jag som drev på och såg till att det blev av, så det är kanske så att det hela är mitt fel?

Mina ryggbesvär gjorde att det blev allt jobbigare att hålla hus och trädgård i ordning och Åke tyckte att det kändes väldigt tråkigt när krafterna sinade och han inte kunde hålla på med ved och snöskottning och allt annat, som han varit van att göra. Men kanske var han ändå inte redo?

Vem vet, om vi varit kvar vid Stenstugu kanske han hade varit vid liv i dag? Han sa att han trivdes bra här på Odvalds och det tror jag verkligen att han gjorde, för Åke var inte den som kunde hålla inne med några känslor. Hade han vantrivts på något sätt hade det kommit fram.

Jag vet att det är dumt att gå och tänka så här, men i mörka stunder är det så tankarna går. Hade jag inte satt våra flyttplaner i verket, kanske jag haft Åke kvar?

Svarta fåglar, svarta tankar!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Åke, Känt, Sorg. Bokmärk permalänken.

43 svar på Du kan inte hindra…

  1. Gunnel skriver:

    Tyvärr finns det många som pratar först och tänker sen (förhoppningsvis). Åke och du har väl känt varandra så många år, så om han vantrivts på Odvalds skulle du ha märkt det. Sen tror jag att alla människors liv är förutbestämt hur långt det ska vara. Det är inget vi kan påverka. Då kvittar det vad vi gör eller vad vi utsätter oss för under tiden. Många kramar till dig.

  2. helena skriver:

    Men vad är det för dumheter? Såna personer ska du inte lyssna på! Jag är säker på att du hade märkt om Åke inte trivdes. Hoppas att du lyckas jaga bort såna tankar vännen.

  3. Pia skriver:

    Nä du det tror jag inte ett dugg på att det skulle vara ditt fel . Det är livets gång och att det händer är fruktansvärt men varje människa har sin tid Och han var ju ganska så mycket äldre än du Ta inte på dig skulden . Hade inte Åke velat flytta så hade ni varit kvar på Stenstugu. Det är fullt förståeligt att såna tankar dyker upp Men återigen det var inte ditt fel Nu har jag skrivit så fort att det säkert är ganska rörigt kram på dig från ett regnigt och blåsigt Skåne
    PS Den där fåglen på bilden var ful 😉 DS

  4. Raija skriver:

    Fy för folk som inte tänker sig för innan de slänger ur sig dumheter. Som du skriver så var det ett gemensamt beslut och inget kunde påverka att Åkes tid blev kort på Odvalds. Det hade lika väl kunnat hänt om ni bott kvar. När man inte orkar bo kvar och sköta allt, så är det rätt beslut att flytta till något som är lättare att ta hand om.

    Sorgen har sin tid. Sorgens fåglar måste få landa korta stunder, för att sorgen så småningom ska kunna lätta.

  5. Barbro Hellström skriver:

    Hej syster!
    En del vet inte hur man skall använda sin hjärna. Helt empatilösa idioter.
    Jag har ju sett anspelningar både på snöskottning och besök på födelsedagen, och nu detta. Försök tänka på dej o din framtid nu.Tillslut klingar ju sorgen över, men det skall ta den tid som behövs. Försök se ljust på framtiden.
    Kram ♥ 🙂

  6. Iréne skriver:

    Man upphör aldrig att förvånas över hur taktlösa en del människor kan vara
    Ni försökte ju bara göra livet lättare för er båda
    Inte ska du ta på dej någon skuld, liv och död råder vi inte över
    Försök att hålla dom där fula fåglarna så långt från dej som möjligt
    Skönt att du kan skriva av dej dina tankar

    Varma kramar

  7. Krister skriver:

    Jag vet att pappa var helt förnöjd med det nya boendet. Han tyckte om att vara i närheten av folk, att se på fotboll och sitta i solen och det gick aldeles utmärkt på odvalls. Alla tror att det skulle vara så enormt för honom att flytta, men så upplevde jag det inte alls. Jag tror han trivdes jättebra. Dessutom kan man inte förhindra en stroke, han var väldigt väl omhändertagen och älskad.
    KRAMAR!

  8. Skatan skriver:

    Dumheter! Lyssna på vad Krister har sagt här ovan … Tänk inte på vad någon tanklös människa har hävt ur sig. Allt har sin tid … det vet väl du som ”bondmora” och att bo kvar på en gård som tar musten ur en när man har en son som kan ta över skulle ju varit rena dumheterna … Ni fick ju ”både ha kvar kakan och äta upp den” på sätt och vis … Stenstugu gick ju inte till främlingar så låt inte någon Sorgens fågel bygga sitt bo hos dig.

    Många varma kramar från Eva

  9. Anita Brehlin skriver:

    Nämen hörrö tänk inte ens tanken. När något sker så sker det och du har absolut ingen del i det. Så bara glöm det. Ta en dag i taget och så småningom känns det sakta lite bättre. Jag vet eftersom jag har haft flera jag älskat som dött. Vi är sådana vi människor men det är klart att det känns jobbigt när man bott med någon så länge. Det måste vara som om en bit av en själv är borta men som sagt: Att du hade någon del i det som hänt kan du glömma. Så det så

  10. Kicki skriver:

    Usch så urbota dumt sagt. Ingen människa kan väl förutsäga en stroke,eller överhuvudtaget när ens tid är ute. Stroken kommer bara som en blixt.
    Självklart var det det bästa ni kunde göra att lämna Stenstugu när det var dags. Var sak har sin tid. Det vet du också. Det går ju heller inte att komma ifrån att Åke var till åren kommen, även om han var pigg och alert.
    Jag hoppas verkligen att du inte ska gå omkring med dessa dystra tankar, även om jag förstår att man inte alltid kan råda över dem.
    Jag blir lessen över att läsa hur du ska behöva må dåligt av någons obetänksamma dumma prat.
    Jag tror fullt och fast att Krister har så rätt i sin kommentar.
    KRAAM!!

  11. Siv-Britt skriver:

    Snälla Ingrid, tänk inte så!!
    Ni beslöt att flytta, att sedan hans dagar råkade sina ut i samma veva kan ingen påverka. Min tro är att vi har ett visst antal dagar här på jorden, och Åkes var slut nu!
    Men jag vet att man söker orsaker……du har ett jobbigt år framför dej, då allt ska göras och upplevas första gången utan Åke!! Skickar en dikt jag fick när min man dog……..

    GULDKANT

    Bara de mörkaste molnen
    äger en guldkant.
    Bara den djupaste sorgen,
    äger ett hopp.
    Bara den som känt
    smärtans största djup
    kan glädjas åt livet.

    Av: Astrid Svensson

    Kram, Siv-Britt

  12. Ama de casa skriver:

    Men vad tråkigt att höra, beklagar sorgen!

    Men du får inte – hör du det, INTE – anklaga dig själv på något som helst vis.

    Kram!

  13. Laila skriver:

    Tråkigt att höra att du fått sådana kommentarer. Jag tror att Åke var nöjd med att ni flyttade för det är väldigt jobbigt att gå hemma och se vad som ska göras och att inte orka med det. Det gällde ju för er bägge. Hade ni bott kvar hade han fått jobba ännu mer med både snö och ved. Han verkade nöjd med att bo på Klinte. Det gick bra att sitta i solen där också och att gå ut och gå en sväng.
    Anklaga dig inte för något. Stroken kommer när man minst anar det och det kan man inte påverka.
    Kram/Laila

  14. Karlavagnen skriver:

    Jag blir så förbannad över alla dessa messersmitter som tror att de vet allt. Att flytten från gården till lägenhet skulle ha något att göra med din älskade Åkes sjukdom och bortgång tror jag inte det ringaste på. Dumheter – nu måste du finna ork att lyfta huvudet och öppna själens fönster eller hur jag ska säga för att vädra ut sådana tankar… Hade ni bott kvar hade samma människor/människa sagt att det var något annat som var orsaken. Total bullshit!!! Du ska verkligen inte anklaga dig själv eller tänka om… Jag vet att det är svårt, mycket svårt men försök snälla vän!!! Så himla tanklöst av de som sa så! Usch jag blir så arg att jag önskar att jag kunna få hjälpt dig att motargumentera med människor som kommer med sådana befängda kommentarer. KRAM!!!!!

  15. Lisbeth skriver:

    Det gör ont i mig när jag läser om hur okänsliga människor kan var. Hur kan man bara komma på tanken att säga dom orden till dig. Så klart att det inte var så. Tittar man tillbaks på det du berättat om sjukdomen så inser man att det kunde var vem som helst. Detta oavsett ålder, kön eller levnadssätt. Det kunde också varit du, jag, eller grannen.
    Man säger att i sorg är det bra att sysselsätta sig med det monotona. Man måste få sörja. Ingen klarar sig utan det. Sen kommer ytterligare en period med mindre sorg men man ska då skapa sig ett eget nytt liv. Det behövs tid tid och åter tid
    Kram på dig och ta några djupa andetag när det är tungt

  16. Evalis skriver:

    Kära Ingrid, tänk inte så. Tvärtom så visste nu Åke att du hade det bra, så att han kunde lämna med vetskapen av att du har det bra. Så kunde han lugnt somna in. Kram Evalis

  17. Anne-Lie skriver:

    Tycker absolut inte du ska ta på dig skulden för att din man blev sjuk och avled. (Fast jag vet att det är så lätt att anklaga sig själv) Vem vet han kanske hade blivit sjuk ändå. Och orkar man inte med gården är det bättre att flytta, som jag förstår så hade ni bära till Stenstugu och kunde gå dit och besöka hur ofta ni ville.
    Kram!

  18. K-L skriver:

    Jag är så ledsen för din skull och jag tror att det är helt naturligt att fråga sig varför och lägga skuld på sig själv. Jag hoppas också att du vet att det självklart inte är ditt fel, och inte någon annans heller.

  19. Bettan skriver:

    Älskade vännen!
    Dessa tankar ska du genast lyfta från ditt samvete. Vet så väl när ni började planera eran flytt. Så detta är som du skriver ett gemensamt sådant! Sedan att det utav olika anledningar inte blev av när ni planerat, utan kom senare. Har absolut inte med att åke idag inte orkade längre.

    Tänk om inte om fanns i vårt liv. Det är ett faktum nu, att hans kropp inte orkade längre. & vad jag har förstått genom de åren jag har följt dig. Så har ni båda haft ett långt & lyckligt liv. Det ska du däremot minnas med glädje!

    Tänk om… ni hade bott kvar på stenstugu nu när han faktiskt blev sjuk… Hur mycket hade du då orkat av alla de tingen ni faktiskt gjorde på gården? Samtidigt som du skulle finnas vid din makes sida? Utgången i detta fallet hade blivit det samma, & du skulle då hittat ett nytt boende. Det hade blivit mycket tyngre för dig!

    Så snälla älskade vännen, låt inte dessa tankarna snurra i huvudet. Ni gjorde rätt, & en dag när det har lugnat ner sig efter all sorg. Kommer du att se med klarhet i det hela. Det var riktigt idiotiskt av den som påpekat detta. Hoppas att du känner mina varma kramar om dig & att jag finns här ALLTID för dig!

    Kram på dig hjärtat!
    /Bettan

  20. Birgitta skriver:

    Men oj! Nä men – så kan man väl inte tänka! En stroke kommer inte bara så där. Vad är det för människor som säger så!? Åke var uppe i åren, han var 84 år och i den åldern händer det saker med kroppen. Att flytten från Stenstugu råkade vara strax innan, är väl inte en sjukdomsorsak?

    Sluta nu genast upp med att klandra dig för flytten! Det är kroppen som säger ifrån när det är dags.

    Nä Ingrid, detta är ingens fel. Och jag är övertygad om att även om ni stannat kvar på Stenstugu så hade detta hänt. Det var helt enkelt dags för Åke att lämna det här livet och ni kommer ses så småningom igen. Och du kan vara övertygad om att han fram till dess kommer finnas hos dig och på sitt sätt hjälpa dig igenom tillvaron.

    Sköt om dig vännen, och sluta tänka dumma tankar.

    Kram!

  21. Sylvia skriver:

    Men kära vännen inte ska du ha så hemska tankar för flytten som ni båda hade planerat och som jag tror Åke gladdes av lika mycket som du. Det var det enda rätta att överlämna huset till sonen innan ni stupade båda två. Huset blev på så sätt kvar i familjen. Nu var tiden bara inne för din Åke. Du har så många vackra minnen från er tid som du ska ta fram och glädjas åt. Bry din inte om sådant struntprat.
    De varmaste kramar Sylvia

  22. Malin N. skriver:

    Jag tror människor har ett behov av att hitta förklaringar till allt. Och detta i kombination med att de flesta inte riktigt vet vad man ska säga när någon gått bort, gör att några kan råka haspla ur sig det ena och det andra, utan att tänka efter hur det kan uppfattas av mottagaren. Bäst att inte lyssna.

  23. Ann-Marie skriver:

    Hej Ingrid! Tänk inte så. Tänk med glädje på det ni gjorde tillsammans, flyttade gjorde ni tillsammans. Jag tyckte det var så fint när Du skrev i bloggen att ni tagit promenad tillsammans på Odvalds. Var sak har sin tid och när tiden är ute så är det bara så och det är inget vi kan påverka eller påverkar.
    Tänker ofta på Dig och förstår att det är tunga dagar nu fyllda av tomhet. Och de där ”tänk om” tankarna de bara kommer vare sig man vill eller inte.
    Kramar från Ann-Marie

  24. Åsa! skriver:

    Endel människor tänker sig inte riktigt för Ingrid, jag tror du vet innerst inne att det där är struntprat. Att ni lämnade Stenstugu till sonen och själva valde att flytta till trevliga Odvalds var ett mycket klokt beslut och har absolut ingenting med Åkes sjukdom att göra. Tänk inte ens tanken 🙂

    Kram på dig vännen!

  25. Ingrid skriver:

    Tack alla rara och goda vänner för era kommentarer på mitt inlägg!

    Det har varit en tung och sorgesam dag i dag och jag orkar inte svara var och en, för tårarna bara rinner, men jag är otroligt tacksam för alla tröstande ord och all värme och medkänsla.

    Varm kram till er allihop!
    Ingrid

  26. Madde skriver:

    Kära Ingrid, vi har allt haft en riktig SKITDAG idag, både du och jag verkar det som.
    Sitter här och tappar hakan…
    Dessutom blir jag heligt förbannad när jag läser ditt inlägg här om att ”folk” har åsikter om att flytten från Oddvalds skulle ha gjort att Åke fick sin stroke!
    Ursäkta, men vad är det för idioter som säger så (ursäkta språket, men sån är ju jag 😉 men som ”gammalt” vårbiträde blir jag fly förbannad när jag läser detta.

    Att Åke skulle ha fått en stroke av att ha behövt lämna erat livsverk är bara rena tramset, så funkar det INTE och du ska verkligen inte ta åt dig av sådana kommentarer!
    En stroke påverkas framförallt av ens gener/arv från föräldrar och släkt, sen matvanor och livsföring MED MERA, inte av en flytt från ett älskat ställe.
    Då skulle folk ju dö som flugor i strokes varenda minut, herregud så elakt att kläcka ur sig såna dumheter till någon som precis mist sin make.

    Själv har jag inte bara jobbat med patienter som drabbats av en stroke, jag har det ju även, som jag skrivit förut, i flera led bakåt i släkten.
    Hänvisa dom gärna vidare till mig, jag skulle GÄRNA läsa lusen av dom där personerna som har sådana åsikter.
    Eller hänvisa dom till detta inlägget, så kanske dom har vett att skämmas.
    Ursäkta mig igen, men…
    Vilka puckon, vilken taktlöshet, vilken brist på respekt, och som vanligt står jag för vartenda ord ;D
    Det kan inte ursäktas med att folk ”inte tänker innan dom pratar”, vid såna här tillfällen tänker man ALLTID först innan man kläcker ur sig, basta!
    Ta VÄL hand om dig Ingrid, även om nu dagarna känns tunga så kommer det såsmåningom en ljusning, många värmande kramar Madde

  27. Ditt namnSusanne skriver:

    Kära Ingrid, hur mår du?
    Det gör ont i mig när jag läser ditt inlägg. De tankar som framförts och som du i viss mån anammat ger dig bara skuldkänslor. Jag tror att Åke precis som du, insåg att även om hjärtat ville vara kvar på Stenstugu så skulle era kroppar inte orka med att sköta om allt.

    Jag vill passa på att rekommendera en av mina bloggvänner. Hon har också mist sin älskade livskamrat.
    http://gerd-geddfish.blogspot.com/
    Ta hand om dig! Kram

  28. Znogge skriver:

    Alla har redan skrivit vad jag också tänkte skriva. Jag reagerade själv på anspelningar på snöskottning och annat. Mer behöver inte sägas…

    Ni flyttade i rätt tid och det är jag säker på att Åke var medveten om. Det sämsta man kan göra är nämligen att vänta för länge med att flytta men du/ni tänkte klokt och rätt.

    Så vad du än gör, anklaga dig absolut inte för något.

    Kramar!

  29. Marianne skriver:

    Att livet har ett avslut – det vet vi alla och när det kommer är ingen som vet. Att vi föds och vi dör är ett faktum.

    Men tänk att det alltid finns personer som vet ”bäst” och tar sig rätten att skylla omständigheter på någon annan är riktigt oförskämt.

    Ingrid, jag följer din blogg på avstånd även om jag inte skriver så många inlägg. Men jag tänker på dig och tycker du är så strong som orkar börja blogga så nära Åkes bortgång.

    Det är kärlek ❤

  30. Ann-charlott skriver:

    Hejsan min vän. Men vad är det jag läser har någon sagt så till dig, vad är det för en människa.. Hur kan man utrycka sig så??? Blir så arg när jag läser hur folk är.. Det var väl tur att ni flyttade där i från så du slapp att flytta nu efter Åkes död, det hade varit mycket bärre kan jag lova. Så tänk inte på detta att det kan vara ditt fel.. Det var ett gemensamt belsut som du sa så han ville ju detta också. En stok har inte med att göra att man får en förändring av sitt levende. Tycker ni gjorde rätt.. Man skall inte lyssna på människor som vill en illa. Önskar dig en fin morgon dag. Många kramar Ac

  31. Många varma kramar. Tänker på Dig varenda dag.

  32. Ailas skriver:

    Kära Ingrid, inte får du låta sådana svarta tankar pina dig! Skulden var ingalunda din och de som antyder något så där elakt talar mot bättre vett och vetande. Ni gjorde det som kändes rätt och givetvis hade det varit underbart, om ni tillsammans hade fått njuta av det nya livet lite längre, men… livets realiteter kom emellan. Så är det, människan planerar, men… och där kan vi ingenting göra.
    Varm kram!

  33. Inger Maryissa skriver:

    Men snälla, gulliga Ingrid….inte är det väl ditt fel att du inte har Åke kvar
    Jag blir riktigt ledsen i hjärtat av att du tänker så..

    Och jag blir arg på de som gör anspelningar på att det var flytten från Stenstugu som orsakade hans död,
    Hur människor kan vara så okänsliga !!

    Det Åke drabbades av skulle nog ha kommit även om ni bott kvar på Stenstugu

    Önskar jag vore där hos dig…för att ge dig en jätte-stor kram
    Snälla tänk inte så mera….det kan omöjligtvis vara ditt fel
    Kram igen

  34. Agneta skriver:

    God kväll, Ingrid!

    Vissa dagar är svartare än andra och så kommer det att vara framöver, med den skillnaden att de svarta blir allt färre!

    Att anklaga sig själv är vi många som gör av någon underlig anledning. Om bara inte..om bara inte..så hade allt varit bra.
    Livet kom emellan!
    Såvitt jag förstår så var han inte helt frisk och orkade inte som förr, med all rätt, ty han var inte ung längre.

    Det finns nog ett stadie av ”självanklagelse” också. Har i alla fall jag varit med om vilket gjort mig extremt sensitiv för ALLT…

    Tårar flödar och det är bra det. Tårar innehåller gifter som kroppen gör sig av med…viktigt att gråta!

    Lättar på ”trycket” och i morgon har den svarta fågeln flugit sin kos utan att sätta bo.

    Hoppas att du vill/kan få hjälp i ditt sorgearbete av någon på VC som du kan prata med. Kanske också bra att ta ett samtal med läkaren för att bättre förstå och kanske också få lite proffshjälp…! Det finns mediciner att ta till i nödfall och det underlättar, det är det dom är till för!
    Empatikramar/Agneta

  35. Lena skriver:

    Ni gjorde absolut rätt, när ni flyttade. Stenstugu fanns ju kvar som ett sommarviste. Ni åkte dit och såg till katterna och pannan, men sedan kunde ni lugnt återvända till bekvämligheterna på Odvalds.
    Vi bor själva på landet och funderar självklart över hur länge vi orkar med att bo i ”obygden” på vintrarna. Människor som bor i sta´n kan inte föreställa sig de tuffa villkoren på landet. ”Kommer ni på middag nästa söndag?” ”Det gör vi gärna, om vi kan, det beror på skottning, plogning, väglag…”
    Jag tror Åke är mycket nöjd med att nu ha dig tryggt placerad på Odvalds. Han kände säkert att hans kärlkramp satte stopp för ett fortsatt liv på Stenstugu.
    Reaktionsfasen är jobbig! Du förstår äntligen vad som hänt, både kropp och själ skriker.
    Gråt, skriv av dig, bolla dina tankar med någon god vän. Du kommer att landa.
    Du behöver inte skriva svar! Var rädd om den kraft du har.

  36. Suss skriver:

    Nu har jag inte varit här på ett par dagar och läser ikapp. Så hemskt att någon kan skriva så där till dig, det är inte klokt! Jag tror inte det berodde på er flytt att Åke blev dålig, tvärtom, jag tycker det verkade som ert liv blev jättebra och skönt. Nu hoppas jag verkligen att det fortsätter så för dig, trots att du måste fortsätta ensam.
    Jag önskar jag kunde ”titta in” till dig en stund så där helt apropå, men det är lite svårt att göra det Örebro – Gotland. Ha det så bra du kan Ingrid, njut när det känns bra och gråt när det känns som det behövs. Tiden och vänner är bra läkekamrater. KRAM!

  37. Benita skriver:

    Nu får jag verkligen anstränga mej för att inte börja gråta, och det är inte lätt att se vad jag skriver. Det är så här jag reagerar på sånt här som du nu fått känna på.
    Jag känner verkligen med dej, Ingrid. Och, jag hoppas så att du inte låter såna dumheter få slå ner dej.
    Sträck på dej och se inte ens åt människor som beter sej så emot en medmänniska i sorg. Du är värd så mycket bättre. Och, det är Åke också!

    Åke älskade dej! Det är jag helt klar över, genom att ha lärt känna er båda genom din blogg. Och, han hade absolut inte dolt för dej om han inte ville flytta, eller om han inte trivts.
    Dessutom var inte Stenstugu borta! Han hade ju hela gården kvar genom att den går i arv till yngre generation.

    Nej, Ingrid. Åke fick en stroke. Och, den kom inte pga att han flyttat från Stenstugu.
    Jag tror inte att hans stroke kom av snöskottning heller.

    Jag sörjer och ifrågasätter fortfarande, knappt 2 år efter att min pappa gick bort. Och, det tar den tid det behöver ta.
    Låt din sorg få ta den tid som du behöver. Se livet och allt det fina då det visar sej för dej. Med tiden kommer ljuset och minnena att värma mer än vad allt nu svider och bränner.
    Och, Åke är inte längre bort än ditt eget hjärta och din kärlek.

    (((VARM KRAM)))

  38. Lambergsfrua skriver:

    Men kära du, inte är det ditt ”fel” att Åke dog! Jag tror att det är en del av sorgearbetet att rannsaka sig själv och försöka hitta förklaringar. Försök slå sådana tankar ut hågen, för innerst inne vet du att flytten var något ni båda ville. Vi blir inte yngre och när man känner att man inte orkar sköta allt som finns i ett stort hus och dessutom en stor trädgård, då är det klokt att flytta – vilket ni ju beslutade gemensamt.
    Stor varm tröstande kram,
    Lambergsfrua

Kommentarer inaktiverade.