En kärring kan bära bort i förklä´t…

…. det som gubben kör hem med oxar.

Det är ett gammalt talesätt som Åke ofta använde. Och nog ligger det en hel del i det. Förr var det ju kvinnorna som hade huvudansvaret för hushållet och var de inte sparsamma gjorde det detsamma hur mycket gubben kom hem med.

Jag läste hos Beppans Allehanda att vi svenska slänger mat för 24 miljarder kronor per år. Var femte matkasse vi bär hem går rakt ner i soporna. Det är ju helt förfärligt! Jag har fått lära mig att ta vara på rester och att inte slänga någonting utan att först ha tittat och luktat på det. Bäst-före-datum är precis vad namnet säger och det innebär inte att t ex mjölken är oanvändbar bara för att den passerat detta magiska datum.

Men även om jag anser mig sparsam är det ju ingenting mot forna tiders husmödrar. Jag minns när vi var nygifta, Åke och jag, och jag flyttade upp till Stenstugu och skulle samarbeta med min svärmor. Hon kunde verkligen konsten att hushålla och ta vara på allting.

Kaffesumpen sparades i en särskild panna och när det gått några dagar kokades den av och brygden hon fick då användes till att spä ut det vanliga kaffet med. Där sparade hon minsann in många kaffepaket!

Vi åt ofta fläsk och allt fläskflott som samlades i stekpannan hälldes av i en burk och sparades. Flottet fick sedan ersätta margarin och användes när hon skulle steka annat och det användes när hon skulle baka bröd. Ibland gick det snett! Som när hon skulle steka flundror och använde fläskflott, som gjorde att flundrorna inte smakade fisk utan fläsk.

Kakor, som av någon anledning inte blev uppätna innan de började smaka illa, blötte hon upp och blandade i bröddegen och det gick som regel bra, utom en gång. Det hade varit storkalas och då skulle det ju alltid vara rikligt av allting, men den här gången hade det blivit en hel tårta över. När grädden på tårtan blivit sur och ingen längre ville ha den, knådade hon ner den också i en bröddeg. Det blev inte gott!!

Om någonting absolut inte gick att använda till mänsklig föda blev det givetvis gris- eller hönsmat.

Jag fick lära mig att vända kragar på skjortor, att stoppa strumpor och att sticka i nya hälar när hålen blivit alltför stora.

För att inte tala om all lappning av blåkläder. Ibland var det mera lappar än det ursprungliga tyget och när de inte gick att lappa längre fick det bli mattrasor.

Det är nog inte många som håller på så här idag och inte jag heller, men visst försöker jag att inte kasta mat. Inte av snålhet, utan för respekt inför det faktum att vi lever i en del av världen där vi kan få äta oss mätta varje dag, medan stora delar av jordens befolkning svälter.

Det är inte allom förunnat!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nostalgi, Stenstugu, Tänkt. Bokmärk permalänken.

29 kommentarer till En kärring kan bära bort i förklä´t…

  1. Maj B Berggren skriver:

    Jag slänger nästan aldrig någon mat heller men det beror mest på att jag inte lagar för mycket mat så det blir inga rester….sen har vi haft egen kompost i många år och komposterbart som blivit jord har vi använt på vår odlingslott…ja, kretsloppet fungerar! Numera har Göteborg sopsortering så vi har lagt ner vår egna kompost men jag kan säga att den hjälpt mig att tycka om alla de små djur och ”kryp” som jobbar på med att förvandla skal,kaffesump odyl till jord. Fantastiskt att se! Så på tal om kaffesump så minns jag när mamma sa om kaffet (Kokkaffe ) att ”idag är det nykokt” dvs inte kokat 2 ggr ,kanske fler, på samma kaffebönor. Det var andra tider det….

    • Ingrid skriver:

      På Stenstugu hade vi kompostering och det fungerade bra. Vi brukade passa på att gräva ner det i trädgårdlandet när det skulle grävas på hösten.
      Det där att fylla på vatten på den gamla sumpen och så bara lägga på några bönor till, känner jag väl igen. 😉

  2. Anki skriver:

    Läste också det där med att så mycket mat kastas – rena slöseriet… ja det tycker ju vi som varit med ett tag. Jag försöker att ta hand om eventuella matrester och framför allt att inte handla så mycket eller laga till så mycket mat åt gången och annars blir det som hos Maj – det hamnar i komposten och blir en del i kretsloppet.
    Stoppa strumpor fick man ju lära sig i slöjden (åtminstone om man som jag gick i Flickskola), men att vända skjortkragar det var nog alldeles för avancerat för mig 🙂 Men jag vet att både mormor och farmor gjorde det och att de sprättade bort spetsen och delade slitna lakan för att sy ihop dem igen med det ”oslitna” mot varann… och sy i spetsen igen…
    Tiderna förändras 🙂

  3. Kicki skriver:

    Man kan inte låta bli att le igenkännande 🙂
    Mamma var ju ensamstående med 4 flickor, så redan från barnsben fick man lära sig att hushålla.
    Sen hade Berra och jag det extremt knapert under våra första ca 10 år som gifta.
    Så nog har jag också vänt på skjortkragar, lappat strumpor, sytt på lappar och bytit dragkedjor.
    Ungarna fick också lära sig att vara tacksamma för ärvda kläder. ”Vem har jag ärvt den av” var en vanlig kommentar när dom fick något”nytt”.
    Jag blir förbannad på folk som kastar maten, speciellt mjölk bara för att datumet gått ut.
    Nåt som jag också tycker är ett otroligt slöseri är att bröden i affären, vars datum går ut på en måndag, eller ibland tisdag, plockas bort från hyllorna av brödleverantören redan på fredagen. I stället för att sälja ut till nedsatt pris under helgen.
    Det där är i.o.f.s. något som vi har haft nytta av, då vi brukar få sådant bröd i stora mängder. Jag har faktiskt inte köpt matbröd på 4 år!
    Kram

    • Ingrid skriver:

      Det där hysteriet att bröd måste vara absolut dagsfärskt för att vara ätbart har alltid förvånat mig. Mamma ville inte äta dagsfärskt bröd, så var brödet slut fick man gå till affären och köpa gårdagens limpor.
      Tänk så olika det kan vara. 😉

  4. Åsa! skriver:

    Här kastas inte mycket mat, och om det kastas så blir det i komposten. Jag tror det har med fostran att göra, att lära sig att äta upp det man tagit för sig och att laga mat på rester. Men lappa och laga blir det dåligt med. Nog lagar jag lite på Thomas jobbarkläder och grabbarnas crosskläder, men strumporna de åker till återvinningen när det blir hål i dom.
    Värre är det på jobbet, där måste all mat kastas som blir över, av hygieniska skäl, det känns inte bra. Sedan vi flyttade in i nybygget sopsorterar vi i kompost, så det är ju lite bättre, men ändå gillar jag inte att kasta mat som det inte är något fel på.

    • Ingrid skriver:

      Jag har för mig att när mamma jobbade på Åvallegården var det en bonde som kom och hämtade matavfall till sina grisar. Men det är väl ingenting som går för sig idag. 🙁

  5. Birgitta skriver:

    Oj! snacka om sparsamhet. Inte du, utan svärmor! Jag levde en tid tillsammans med en man som var snålheten personifierad. Han var inte sparsam. Han var snål. Men när barnen blev rejält magsjuka av en falukorv som legat för länge, då sa jag stopp. Det var han som stod för maten och lagade den, så jag hade noll koll. Men när jag fiskade upp falukorvsemballaget så gick den ut 6 veckor tidigare. Jag menar….. man skall ju inte bli SJUK av det man äter bara för att man är ”spar”-sam.

    Jag får tyvärr slänga en del mat. Framförallt grönsaker som ibland får ligga för länge i svalen. Idag såg jag en halv gurka som blivit komposterad i kylen. Öppnade sillburkar står på rad. De går ju inte att äta nu. Påsken var för läääängesen. Ostarna är för stora och de hinner mögla innan jag ätit all ost. (Oj, när jag läser får jag en känsla av att jag nog bör göra en kylskåpsröjning 🙂 )

    Kram på dig!

    • Ingrid skriver:

      Nej så sparsam får man inte vara, så att man blir sjuk av maten. Då har det gått för långt! 🙁
      Grönsaker är svårt, det håller jag med dig om. Är det något jag får kasta ibland, så är det sallad och gurka. Och så osten förstås, där blir de en och annan möglig bit. 🙄

  6. zoega59 skriver:

    Gjorde en kommentar för en stund sen, och vad hände med den?

  7. Din svärmor var som min.Allt skulle tas till vara.
    Jag kunde ju inget av det där livet.
    Inom hotell & restaurant ,kunde inte laga mat.
    Bara det kallskänken utförde.
    Fick en snabb återblick i mitt gamla liv som gift nu.
    Så bra jag har det i dessa dagar, ska nog sluta gnälla.
    Men det sitter i lite kan inte kasta någon mat förrän det är dåligt.

    Mycket bra inlägg Ingrid, det får nog många att tänka om.

    Kram Majsan

    • Ingrid skriver:

      Det är lite knepigt när man är ensam tycker jag. Det blir lätt lite för stora förpackningar. Jag försöker lägg i frysen, men man ska ju komma ihåg att ta fram det därifrån också. ❗
      Kram!

  8. Lambergsfrua skriver:

    Här slänger vi väldigt lite ätbart. Bara om det har blivit dåligt av någon anledning. Mamma gjorde ofta ”lådor”, gratänger eller fyllning till omeletter av resterna. Det är bra kunskaper att ha i bagaget. Jag gick ett år på Lanthushållsskola och där fick vi utöka den kunskapen, dessutom vända kragar och sy om gamla kläder. Plus en mängd andra nyttigheter. Mycket användbara i ett hushåll. Däremot har jag aldrig stickat i hälar på trasiga strumpor *jag avskyr att sticka*, men stoppa hål var bra att kunna då i början av vårt äktenskap. Idag ”snörper” MiML själv sina trasiga sockor innan han motvilligt köper nya;)
    Stor kram,
    Lambergsfrua 🙂

    • Ingrid skriver:

      Vi som tillhör de lite äldre har fått lära oss att hushålla och ta vara på rester.
      Någon skrev om att man diskade platspåsar och visst var det så! Inte slängde man en påse i första taget inte. 😉

  9. Beppan skriver:

    Det är ju bra att ta tillvara på maten – men ibland kan det visst gå till överdrift!
    Koka kaffe på sump kan väl inte vara så gott…
    Undrar hur många det är som stoppar sockar idag?
    Och tvättar plastpåsar…..

  10. Raija skriver:

    Visst kunde de hushålla på ett annat sätt tidigare. Men jag kommer ihåg att min mormor var av den gamla sorten och ibland blev det inte lyckat, utan alla åkte på magsjuka. Varje år vi besökte mormor fick vi magsjuka, vilket satt sig i mitt minne. Så jag är försiktig med vad jag stoppar i mig och törs inte lita på mitt luktsinne som är noll. Så jag slänger om jag är osäker. Men det är sällan något blir slängt här ändå, för jag vill inte heller vara en sån person som inte har respekt för jordens resurser.

  11. elisabet skriver:

    Flottet efter stekfläsk har jag bakat många limpor med. När jag jobbade i köket på dagis så använde jag även överbliven morgongröt i brödet jag bakade till barnen 🙂
    Men vänt kragar har jag inte gjort men det gjorde mamma.

  12. Laila Östergren skriver:

    Här slängs sällan någon mat. Blir det något över så serveras det rester och det kan bli flera sorter till middag och då gäller först till kvarn….
    Att inte tömma ur sumpen ur kaffepannan utan bara fylla på mer vatten och lite mer kaffebönor praktiserades också hemma när jag var barn liksom att ta vara på stekflott och använda att steka i nästa gång.
    Numera stoppar jag bara hemstickade raggsockor vid behov, men både farmor och mamma stoppade de hemstickade strumpor som då användes.

    • Ingrid skriver:

      Svärmor hade tre karlar i hushållet, så då gällde det väl att stoppa och lappa och laga så att det inte behövde köpas nytt.
      Hemstickade raggsockor kan jag tänka mig att stoppa, men inte andra vanliga strumpor. Är de slut, så är de slut. 😉

  13. Gunnar skriver:

    Matkasse
    Hej,
    http://www.matkasse.com/
    Jag har gjort en sida där jag samlat Sveriges alla matkassar. Gå gärna in och betygsätt de olika leverantörerna och kolla vilka som levererar till ditt postnummer.
    //Gunnar

  14. Skogsnuvan skriver:

    Nja jag slänger inte heller mat innan jag kollat om det verkligen smakar illa men en del ungdomar läser på paketen och kastar bara för datumet säger så. Det är hemskt så det slängs. Min brorsa brukar få bröd ibland som han ska ge till hönsen och ofta är det helt ok och har kanske gått över tiden med bara en dag för affären får inte göra annat än slänga. En underlig värld vi lever i.

    • Ingrid skriver:

      Här på Konsum finns det faktiskt en 30%-hylla varje måndag och där säljs allehanda varor som passerat bästföredatum med någon enstaka dag. De där varor har en strykande åtgång!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *