Ett år på Odvalds

Lördagen den 10 september förra året gick flytten från Stenstugu till Odvalds. Sönerna med partners slet som djur hela dagen och på kvällen var det mesta på plats och vi sov här den första natten.

Mycket har hänt och det har varit ett omtumlande år. Åke såg fram mot att slippa eldning, gräsklippning och snöskottning, slippa gå i trappor och annat som blivit alltmer jobbigt för honom på Stenstugu.

Han tyckte att det var så skönt att få sitta ute i solskenet på vår uteplats, gå runt på gångvägarna och prata med folk han mötte och kunna ta en promenad till auktionen på Köpmansgården på söndagarna, men han fick inte njuta så länge av sin nyvunna bekvämlighet, bara fem månader senare, den 8 februari lämnade han mig för alltid.

Några har velat påskina att det var flytten ”som tog livet av honom” och kanske var det så, men jag inbillar mig i alla fall att han trivdes här. Han var inte den som kunde hålla inne med sina känslor. Hade han ångrat sig eller vantrivts skulle han sagt det. Men det är klart att jag går och funderar då och då på om han hade levt idag om vi inte flyttat?

Jag trivs i alla fall här, även om det ju inte blev riktigt som jag tänkt mig, men människan spår och Gud rår är nog ett ganska riktigt uttryck. När det nu blev som det blev, kan jag inte tänka mig att jag skulle kunna ha det bättre, eller bo bättre än jag gör nu. Omtänksamma barn och snälla och trevliga grannar och folk runt omkring mig har gjort den här svåra tiden uthärdlig. Men med allt som hänt, är det kanske inte så konstigt, att jag sover lite dåligt en del nätter.

Nu får vi se vad år två på Odvalds har att bjuda på?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Åke, Flytten, Sorg och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

28 kommentarer till Ett år på Odvalds

  1. Gunnel skriver:

    Jag är helt övertygad om att varje människa har en bestämd tid som vi är här på jorden, och det är inget vi kan ändra på. Som du skriver så trivdes Åke på Odvalds, och det är det viktigaste. Hoppas du ska fortsätta trivas och ha det bra med trevliga grannar runt ikring. Kram

  2. Birgitta skriver:

    Säger som Gunnel. vår tid är utmätt redan från början. Och jag tycker det är förmätet av människor att skylla flytten på Åkes frånfälle. Han var lite till åren kommen och hjärtat orkar ju inte hur länge som helst. Inte hjärnan heller. Eller kroppen för övrigt. Även om ni INTE flyttat, hade nog detta kommit i alla fall.

    Både du och Åke trivs och trivdes på Osvalds och det tycker jag du skall fortsätta med. Att fundera om vad som hänt om ni INTE flyttat är att slösa med energi och så blir man bara ledsen.
    Sköt om dig nu och njut av resten av ditt liv.
    Kram

    • Ingrid skriver:

      Det är nog så det är. Man vet inte vad framtiden har i sitt sköte, men jag var väl lite mentalt förberedd på att jag kanske skulle bli ensam en dag.
      Nu gäller det att få finna glädje i livet på egen hand.

  3. Ann-Marie skriver:

    Kära Ingrid!
    Tänk inte så, tänk i stället att flytta ville han, och kanske var det lättare för honom att ”gå” när han visste att Du hade det bra. Sorg o skanad är stor men han finns där någonstans bredvid dig ändå.
    Kramar.

  4. Lambergsfrua skriver:

    Jag tycker det är fruktansvärt tanklöst och känslokallt av andra människor att påstå att ”flytten tog livet” av din käre Åke. Han ville ju flytta, ni tog belutet gemensamt och han var nöjd oh trivdes med ert nya liv på Osvalds. Nej Ingrid, de tankarna ska du inte behöva ägna någon tid åt.

    Tänk i stället viken tur, att ni redan hade flyttat, innan Åke blev sjuk. Nu visste han, att du hade det bra på Osvalds. Tänk så mycket mer smärtsamt det hade varit för dig att ”tvingas” lämna Stenstugu mitt i sorgen. Det är naturligt att mörka tankar poppar upp i sorgen, men ovsett ad andra eventuellt säger vet du innerst inne, att ni gjorde rätt som flyttade då.

    Det är så positivt att läsa om hur fint du har fått det där på Osvalds med trevliga grannar och ett lättskött boende med egen liten täppa- Åke finns med dig ihjärtat och gläds säkert åt att du har bra.

    Tack för de fina bilderna på din Åke!
    Stor varm kram,’
    Lambergsfrua

    • Ingrid skriver:

      En del människor hoppar det verkligen grodor ur munnen på.
      Och jag är väldigt glad att vi flyttade innan Åke blev sjuk och gick bort. Det hade varit outhärdligt att vara kvar på Stenstugu.

  5. Sylvia skriver:

    Inte ska du ha sådana funderingar. Det var ju ett gemensamma val att flytta till Osvalds. Åke tyckte säkert detta var det bästa för er båda och att det ändå blev en flytt innan orken blev får svår för honom. Klart att saknaden alltid finns där men livet måste gå vidare och njut och ha det gott på Osvald med trevliga grannar och barnen nära och ett vackert området runt omkring. Tänk, så nöjd Åke ska vara när han tittar ner på sin käraste.
    Kramar om!
    Sylvia

  6. Inger Johansson skriver:

    Hej!

    Håller verkligen med Lambergsfrua i hennes kommentar! Orkar man inte så spelar det ingen roll var man är och jag tror också tiden är utmätt. Det är också en väldans tur att man inte vet vad morgondagen bär i sitt sköte! Lev nu och njut av Ditt boende och tänk på alla fina år Du fick med Din Åke!

    Kramar Inger

  7. Agneta skriver:

    Hej, Ingrid!
    Ja, jag har läst en del idiotiska kommentarer om att det var flytten som var orsaken till Åkes bortgång. Så idiotiskt att skriva så. Han var ju till åren kommen och inte heller helt frisk så det hade hänt i alla fall. Nu fick han i alla fall lite lugn o ro den sista tiden och du har det bra nu. Hade ju varit fasansfullt om du blivit ensam kvar på Stenstugu. Kanske även du blivit allvarligt sjuk.

    Fick besked för några dagar sedan att en granne som flyttat fick en stroke och dog på störten och han vara bara runt 60 år gammal och hans fru var minst 5 år yngre och dom hade just fått barnbarn. Så det är som det är med den saken, vi har vår tid och Åke blev ju gammal. Medelåldern för män är ju i dag runt 75 och för kvinnor 82 förutsatt att man är någorlunda frisk.
    Det finns gott om folk som inte använder det som finns innanför pannbenet och sådant ska du strunta i totalt.
    Nu gäller det att du tar hand om dig själv så gott det går för hur vi än gör så kommer krämporna med stigande ålder. Både din o min pappa avled ju i unga år så våra mammor hade väl tankar på en mängd olika saker ang. det. Efterklok är inte svårt att vara.
    Nu får du ha det så gott med alla barnen med resp. och trevliga grannar!
    Varm kram, Agneta

    • Ingrid skriver:

      Ja, Åke blev faktiskt 84 år och det är ju en ganska hög ålder. Det var nog så att hans tid var utmätt och slut.

      Nu ska jag försöka leva livet så gott det går och ta vara på tiden. Resa och göra andra saker så länge jag orkar. Ingen vet när ohälsan slår till, så det är bästa att passa på.
      Kram, Ingrid

  8. Kia skriver:

    Kära Ingrid!
    Så fina kort på både dej och din make.
    Känns så fint att du trots saknaden har fått det bra i nya bostaden med nära och kära inte så långt bort och fina grannar. Min syster och andra vänner har måst flytta efter makens bortgång och jag tror det är värre. Nu kunde ni göra flytten ihop. Jag kan tänka mej att saknaden är svår men han finns med dej. Du är så enastående som försöker göra dina dagar så bra och sprida både kunskap och glädje med din blogg.
    Allt gott önskar jag dej! Kram från Kia

    • Ingrid skriver:

      Jag är väldigt glad att vi hann göra den här flytten och att Åke fick några månader här i alla fall. Nu finns han på något sätt här hos mig i alla fall. Om inte annat så via fotona.
      Tack Kia för din medkänsla och för vänliga ord. 🙂

  9. Kicki skriver:

    Jag kan bara hålla med flera kloka ord från tidigare kommentarer.
    Du är ju dessutom fantastisk på att ”carpe diem”, så njut du av din tid och gläds åt dina ungar, vänner och trevliga grannar.
    Stor KRAM!

  10. Bettan skriver:

    Wow, har det redan gått ett år sedan flyttlasset gick. Ja för min del har detta året gått fort, men kan tro att för din del att det varit en lång tid. Med tanke på sorgen som lurade bakom krönet.
    Är helt övertygad om att Åke var jätte nöjd med ert val av nytt boende. Tror att ni fick fler månader, än om ni hade bott kvar. Men det finns alltid de som tro sig veta mera. Inget att bry sig om. Å skönt är ju att du inte skulle behöva ensam leta nytt boende. Utan att detta var ett val ni tillsammans gjorde. Nu kan du röra dig fritt, å njuta av ålderns dagar. Så låt dig inte tryckas ner av andras tankar….
    Massa varma kramar

  11. Anita Brehlin skriver:

    Inte ska du fundera på det. Det jag förstår så var inte Åke sådan att han höll på negativa tankar utan han sa det rätt ut precis som jag.
    Nu har det gått ett år och då kommer det att bli lättare. Första året är värst och som sagt du har ju vänner snälla barn och människor runt dig och så ……glöm inte att resa och uppleva saker när du kan.

    • Ingrid skriver:

      Åke kunde inte hålla inne med sina känslor, vilka de än var. Ni var nog ganska lika du och han. 😉
      Jag ska ta vara på glädjeämnena i livet, det har jag bestämt mig för, sen må ”vän av ordning” tycka vad hen vill! 👿

  12. Inger Maryissa skriver:

    Men oj, är det redan ett år sedan flytten från Stenstugu och till Odvalds.
    så fort tiden går
    och kan tänka mig det var ett omtumlande år….
    Men söta du…..inte ska du tänka att det var flytten som orsakade att Åke gick bort.
    jag blir alldeles tårögd när jag läser detta…..och jag blir upprörd på de människor som påskiner något sådant
    och skulle vilja krama om dig..
    och han skulle säkert ha trivts lika bra där som du gör.
    skickar dig en jätte-stor kram

  13. Suss skriver:

    Jag tror absolut inte det var flytten som var orsak till att Åke blev sjuk och inte tog sig igenom. Däremot tror jag att han kunde somna in trygg och lugn i förvissningen om att du hade det bra och att han visste vad han lämnade bakom sig. Tänk att andra ska hålla på och spekulera, veta bättre och tissla och tassla när sådant här händer. Usch, jag blev riktigt upprörd när jag läste ikapp här.
    Ha det så bra nu när du börjat ditt andra år på Odvalds och njut av ditt sköna liv, även om det kan vara ensamt ibland. Det hör också till när man mist någon när och kär, men livet går vidare ändå för oss som är kvar. KRAM på dig Ingrid!

    • Ingrid skriver:

      Jag tror inte heller det, men vissa tycks tro så. Nu struntar jag i det, för själv tror jag att Åke trivdes och kände att vi hade det bra här. Han kunde släppa taget….

      Tack för goa kramen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *