Faster Nanny och farbror Knut – En skön själs bekännelser

När jag var barn var jag mycket och hälsade på hos faster Nanny och farbror Knut. Faster Nanny var postmästare i Klintehamn och gift med farbror Knut, som var min pappas bror och folkskollärare. De gifte sig ganska sent och fick inga egna barn och hos dem gillade jag att vara. När mamma och pappa var bortresta fick jag bo hos dem och det var jättetrevligt.

Från vänster ser vi mamma Runa, Åke, jag, min syster Kerstin, farbror Bertil, faster Nanny och farbror Knut.

Från vänster ser vi mamma Runa, Åke, jag, min syster Kerstin, farbror Bertil, faster Nanny och farbror Knut.


Där blev jag behandlad som en vuxen. Jag fick dricka kaffe till exempel vilket jag inte fick göra hemma. Bokhyllorna var fulla av spännande böcker och det var ingen som hade synpunkter på vilka jag fick läsa. Faster Nanny och jag bakade pepparkakor varje jul och då stansade vi ut stora figurer som efter gräddningen dekorerades med kristyr i olika färger och de blev helt underbart vackra. Farbror Knut var engagerad i Röda Korset och Hemvärnet bland annat och av honom fick jag i uppdrag att sälja lotter. Jag fick 10 öre för varje lott jag sålde och gissa om jag var flitig! Jag tror inte att det fanns ett enda hus i Klintehamn som inte drabbades av besök av mig.
Naturligtvis kunde jag inte låta bli att hälsa på när faster Nanny jobbade och fick vara med bakom disken och ”hjälpa till”. Det var spännande att få stämpla brev och sortera post. Men min frispråkighet ställde ju till det ibland förstås. Faster Nanny har berättat att jag en dag drog upp kjolen och kliade mig på rumpan medan jag sa. ”Vi har så hemskt med loppor hemma, det bara hoppar och hoppar!” Bakgrunden var den här: På den tiden fanns det loppor och varje gång mamma och pappa varit på bio var det undersökning om någon loppa slunkit med hem. Mamma var något av en loppmagnet och fanns det några loppor i biolokalen fick hon dem på sig. Förmodligen hade det varit någon loppjakt nyligen.
En annan gång kom det in en kund och skulle sätta in pengar på sin bankbok och då stod jag där och hängde och kollade när faster skrev i boken och så sa jag: ”En sån där bok har jag också haft, men nu har pappa tatt ut alla mina pengar!” Det kanske stämde, men var kanske inte riktigt lämpligt att tala om offentligt. Stackars faster Nanny, så hon måste ha skämts.
Men jag blev ju äldre och förståndigare och lärde mig vad man kunde säga offentligt och inte. På julloven fick jag vara med och sortera julpost och göra enklare registeringar, man kan nästan säga att jag började ta mina första stapplande steg ut i arbetslivet hos faster Nanny på posten.
Nu är faster Nanny och farbror Knut sedan länge borta, men jag tänker på dem med glädje och tacksamhet.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nostalgi och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

0 kommentarer till Faster Nanny och farbror Knut – En skön själs bekännelser

  1. Znogge skriver:

    Vilket fint minne! Dessutom tycker jag att din frispråkighet var riktigt uppfriskande och charmig!
    Kram!

  2. Mia skriver:

    Av barn och fyllehundar får man höra sanningen, sa man ofta tidigare… Tror det stämmer än i våra dagar… 😉 Visst var det charmigt med dina uttalanden och med ungars spontanitet över huvud taget…

  3. Henry skriver:

    Fina minnen du bjuder på. Visst fick man loppor på bio!;-)
    Ha en fin kväll!
    Kram!

  4. Kicki skriver:

    Trevligt att läsa om hur det var. Jag går sällan tillbaka i minnena, man kanske borde göra det ibland.
    Här regnar det igen, men vi har faktiskt haft några riktigt fina sommarvarma dagar innan regnet kom igår kväll.
    Ha det gott!

  5. Agneta skriver:

    så trevligt att läsa om din faster Nanny och farbror Knut. Jag tror att vi alla har ett par favoritsläktingar som vi med glädje minns. För min del var det moster och morbror och visst bjöds det på kaffe, trots min ringa ålder. Det fanns en vacker skål med godis i också som stod i köket på skänkskåpet lite bakom en annan större skål, men jag visste var den fanns och drogs som en magnet dit:-)) Sådan lyx fanns inte hemma.
    Så det var julafton nästan jämt och hem till dom längtade jag alltid.
    Härliga tider, strålande tider var det.
    Dessvärre tror jag inte att barnen har det så i dag, i samma utsträckning i alla fall. På den tiden fanns ju inget dagis eller förskola så man fick ”vandra runt” bland släktingar då föräldrarna förvärvsarbetade.
    Men jag tror att det var nyttigt att umgås med äldre/andra människor och lära sig att allt inte var som hemma, som tur var. En viktig del i synen på människan för framtiden.
    Fotot kunde vara tagit hemma hos oss för det såg ju ut så på den tiden med frisyrer och kläder. Trevligt minne!
    Kul att du delar med dig, för de egna glada minnena väcks till liv. Det var ju inte ”bara” elände, som tur var.
    Ha det gott!
    kramen, Agneta

    • IngridL skriver:

      Visst var det en rikedom att få träffa och umgås med en massa släktingar och andra männsikor i stället för att vara beroende av enbart dagispersonal, som många barn är idag. Och inte var det ”bara elände”, det var mycket som var annorlunda och mycket som var bra. Det är sånt jag går och funderar på nu. Det kanske hör åldern till att man söker sig tillbaka i minnet.

      • Agneta skriver:

        Ju äldre vi blir desto yngre blir vi, säger de lärde:-) Man kommer ihåg alltmer fr. barndomen och närminnet bleknar dessvärre. Men visst är det gott att låta historien komma upp till ytan. Att glömma sina rötter är nog inte så bra. Barn o barnbarn brukar älska att lyssna till hur det var ”förr i tiden” så allt har man nytta av.
        Återvinning, kanske man kan säga på lite skoj :-)) Många undgomar behöver få höra hur vi hade det. Det var inte köp o släng inte…

        • IngridL skriver:

          Nej inte var det köp och släng inte. Om jag ser hur vi hushållar idag, Åke och jag, och jämför med hur det var på den tiden vi var nygifta, så är det en avsevärd skillnad. Svärmor kunde ta tillvara på allting. Till och med veckans kaffesump sparades och kokades av en gång till. Allt urstekt fläskflott sparades och användes att steka i. Det var säkert inte nyttigt, men det var så det skulle vara. För att inte tala om de gånger det var slakt – allt på grisen skulle tas till vara på. Det är annat idag när man susar iväg till Konsum eller ICA och köper sig ett par kotletter och en bit falukorv.

  6. Åsa! skriver:

    Vilka roliga minnen Ingrid. Lite mera frispråkighet skulle mänskligheten må bättre utav!

  7. Mien skriver:

    Kul med gamla bilder och minnen. Den där trafikolyckan som din dotter var inblandad i för många år sedan har jag hört talas om. Kan det ha hänt på försommaren? Jag minns att min pappa berättade om den, att han och mamma kommit i bil precis efter det hade hänt. Och att pappa inte ville att mamma skulle se allt det hemska eftersom hon hade mig i magen….

    • IngridL skriver:

      Nej, det var inte på försommaren utan olyckan hände de 2/2-67. Det var otäckt halt, för när vi kom in från ladugården gick det nästan inte att stå på trappan, som var täckt av isbark, då blev vi rädda och började oroa oss för svärfar.

  8. Astrid skriver:

    Men så söta berättelser och så typiskt av barn att tänka
    Så härligt att läsa

  9. Berit skriver:

    Hej Ingrid!
    Vi är just nu i Sälen denna vecka, vi har rört på oss mycket i sommar och nu vill inte packa igen på ett ag:-).
    Vilket fint minne du berättade om och visst var det så att man hade favoritsläktingar, jag hade Moster Sigrid hon var så snäll och jag var ofta hos henne.
    Idag har vi vandrat upp för Hundfjället och det var härligt, men lite stum i benen är vi allt nu:-).
    Ha det så gott och hälsa Åke!
    Kramar
    Berit

  10. Doris skriver:

    Så trevligt att läsa om dina barndomsminne, ser framemot flera sådan berättelser.
    Jag var ”tvungen” tills att läsa denna blogg när jag såg vad din Faster hette, min Mor hette nämligen Nanny, tror inte att det är så vanligt namn ?
    Önskar dig och de dina en skön helg.
    Sköt om dig !
    Kramar, Doris

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *