För 14 år sedan….

…arbetade jag min sista dag på Faktab/Payex, så står det i alla fall i min 10-årskalender. Jag har gått och inbillat både mig själv och andra att jag jobbade tills jag fyllde 63, men så var det ju inte. Jag var bara 62! Mitt yrkesliv som anställd varade därmed bara i 15 år, för alla åren då jag jobbade hemma på gården räknas ju inte. Vi delade på inkomsten, men inte gav det mig några pensionspoäng. Inte undra på att det månatliga bidraget inte är något att skryta med.

Det är otroligt så fort de här 14 åren har gått. När jag slutade jobba var jag lite orolig för att det skulle bli tråkigt, men icke. Så länge vi var två och bodde kvar på Stenstugu var det mer än fullt upp, men även nu tycker jag att jag lyckas fylla tiden med aktiviteter som gör att livet känns meningsfullt.

Foto från juli 2010 då företaget redan bytt namn till Payex

Fort gick också de 10 år jag jobbade på Faktab, som jag ännu kallar det. Det var en bra arbetsplats som växte otroligt under de 10 åren. Jag trivdes väldigt bra med mina arbetsuppgifter och med arbetskamraterna. I och med att företaget växte som det gjorde anställdes det många ungdomar och jag måste säga att jag mot slutet kände mig lite gammal. Inte utanför i gemenskapen, men ändå…. Jag kunde i princip varit mamma till de flesta av dem.

Den 1 augusti 2002 var det soligt och 25° står det i kalendern och det är inte så mycket sämre idag. Morgonen var visserligen lite molnig, men nu är det jättefin och termometern visar på 20°. Jag har varit ute och klippt gräset och rensat bort lite vissna pelargonblommor. I eftermiddag kanske jag ansluter till SPF:s kubbgäng i Sicklingsparken. Jag har inte bestämt mig riktigt ännu!

Ha en skön måndag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nostalgi. Bokmärk permalänken.

20 svar på För 14 år sedan….

  1. Lambergsfrua skriver:

    Ja det är fantastiskt så fort tiden rinner iväg! Vi har bott häruppe i Karlstad mer än 14 år nu och det känns nästan ofattbart. Vart tog de åren vägen?

    Vilken vacker byggnad du jobbade i.
    Ja, inte behöver man vara sysslolös som pensionär, om man inte vill av någon anledning. Du om någon är ett bra bevis för det, tycker jag. Du engagerar dig och deltar i många olika arrangemang.
    Om vädret är fint i eftermiddag, vore det kanske trevligt med lite kubbspel.
    Varm kram,
    Lambergsfrua 🙂

    • Ingrid skriver:

      Man har ju inte roligare än man gör sig, brukar det sägas och visst är det sant. Det går inte att sätta sig ner och tro att man ska bli road, man måste ta lite initiativ själv.
      Kram

  2. Znogge skriver:

    Tänk det är märkligt att åren hemma inte räknades men så är det tyvärr och kvinnans pension blir därefter. Kanske är det lite av en generationsfråga men jag som studerat länge och varit mammaledig i tre omgångar har också tappat. I alla fall på det ekonomiska planet…

    Kram och ha en bra dag!

    • Ingrid skriver:

      Jag har det bra, trots den dåliga pensionen, men nog tycker man att det är fel att alla åren hemma med jobb från tidig morgon till sen kväll inte var värd någonting.
      Kram

  3. Gunnar skriver:

    Det är djupt orättvist att du och andra i samma situation får så låg pension!

  4. Kommer alltid i håg då jag började läsa din blogg hur jag längtade efter att bli pensionär, för ditt liv verkade så behagligt och fyllt av allt möjligt intressant 😀

  5. Det var en vacker arbetsplats du hade! Ja, nog går tiden fort – det är nu drygt 9 år sedan jag pensionerades, och vart har de åren tagit vägen? Nu kan man ju inte förstå hur man HANN jobba?
    Men man fyller ju tiden med annat!
    Soligt och varmt här idag, men nyss drog det in ett åskregn och det mullrar än.
    Ha det så skönt, kram, Monica

  6. Hillevi skriver:

    Jag blir så arg, så arg över orättvisan med pensioner. Om något är väl en gård ett företag och du borde ha pension för de åren. Retroaktivt! I en enda härlig Pippis kappsäck – det vore väl något! 😀

  7. Musikanta skriver:

    Nej, det är beklämmande hur fort tiden rinner iväg – jag tänker på det när jag kastar alla tidningar som har samlats i tidningskorgen och jag river av bladet från almanackan. Man får försöka leva så mycket man kan och ta vara på varje dag. Har också fullt upp som du förstår och ser faktiskt fram mot hösten utan andra åtagande än målarcirkeln på lördagsförmiddagen. Men den KAN jag vara borta från vilket inte var fallet med kören.
    Kram från Ingrid

  8. wiolettan skriver:

    Tiden går så otroligt fort, den bara springer iväg. Glad så länge man kan springa med. Eller gå då kanske det blir.
    Jag gick i pension 2004 och det känns jättelänge sedan. Men visst finns det att göra, arbetslös behöver vi inte vara om vi är friska och orkar.
    Jag har också en så´n där 10-års kalender men då den tog slut nu dec. 2015 så hittade jag ingen ny utan fick köpa en för 5 år.
    Detta med äldre och pensionen är många gånger så orättvist och inget verkar de kunna göra åt det.
    Kram!

  9. Geddfish skriver:

    Vad fort tiden går! Jag slutade jobba våren 2007, gick i avtalspension. Då hade jag nyss fyllt 60. Kändes pirrigt för ekonomin, men jag fick 5 fina år med Sigge.
    Dock märks 4 mammaledigheter och de 5 ej arbetade åren till 65 år, på min pension. Så är det bara.
    Jag har också bloggen som dagbok, började blogga 2006.
    Kram, Gerd

  10. Elisabeth skriver:

    Nog går åren fort alltid. Jag har heller inte haft svårt att fylla dagarna, sen jag slutade jobba.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *