Fortsatt grävande i minnenas arkiv

Efter en mulen och dimmig morgon har solen börjat visa sig igen och det är 4,5° varmt. Det rinner och droppar överallt och snön på ladugårdstaket har börjat glida allt längre ner, när som helst lär alltihop komma nerrasande. Maken är beredd och traktorn står inbackad i lada, så att det bara är att köra ut och sätta igång att skotta när väl snön kommer. Har du inte tröttnat på snöfoton så finns det några nya från Stenstugu HÄR. Jag har sysselsatt mig med lite städning på förmiddagen och bland annat bytt gardiner i köket. De jag haft där nu efter jul är så slitna så att det nästan är hål på dem, så det var verkligen dags för nya.

Har du sett ordspråket på min hemsida idag? De har handlat mycket om ekonomi den här veckan och dagens lyder:

Sparande är en väldigt god sak. Särskilt när ens föräldrar gjort det åt en.

Jag menar inte alls att mobba våra barn, de är minsann sparsamma och skötsamma, men visst ligger det en hel del sanning i ordspråket. Vi som är lite äldre, födda på 40-talet fick lära oss att ta vara på allting och ha stor respekt för pengar. Man skulle spara, om aldrig så litet. Att alltid leta efter det som var billigt och förhoppningsvis också bra, var en dygd. Mamma sydde våra kläder, lappade och lagade, syltade och saftade och försökte odla själv. Hon hade höns och pengarna för äggen skulle räcka till handeln i affären.

I skolan fick vi Lyckoslanten och en bankbok och sedan skulle det sparas varje vecka. Jag minns faktiskt inte om det var en fastställd summa, men man fick lämna pengarna till ”fröken”, som sedan såg till att pengarna hamnade på kontot och blev infört i bankboken. Tänk vilket jobb hon hade med den hanteringen!

Vi hade veckopeng, men den var inte så stor och att lura av pappa extra pengar var minsann inte så lätt. Det gjorde att man var tvungen att skaffa pengar på annat sätt. Jag var nog bara 12-13 år när jag började hjälpa till i ”Snusans kiosk” på sommarloven. Inte fick jag väl så mycket pengar för att jag stod där, men jag fick lite godis i alla fall.

När jag gick på läroverket i Visby och var inackorderad var det riktigt svårt att få veckopengen att räcka till. Jag gick mycket på bio och skam till sägandes tror jag att jag ännu är skyldig en kompis för en biobiljett. Finns det preskriptionstid för sånt slarv? Vi fick verkligen sparsamheten ”med modersmjölken” och det i sin tur ledde kanske till ett faktum, som var ämnet i ordspråket häromdagen:

Ekonomi är konsten att använda sina pengar på ett sådant sätt att man inte får minsta glädje av dem.

Ha en trevlig fredag! Själva vilar vi från OS och tittar vi på Let´s Dance ikväll. I morgon håller vi tummarna för att curlingdamerna tar ett OS-guld till, om inte så har de i alla fall säkrat en silvermedalj, Sveriges nionde medalj i OS 2010.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Blandat. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *