Gårdfarihandlare

Solen skiner lite svagt och det ser ut att bli en fin dag, men jag hörde på radion att det varit hagelskurar i Visby. Nu är gardinerna färdigstrukna, så i eftermiddag ska jag ta mig en promenad ifall vädret behagar hålla sig fagert.

I morse ringde jag och tipsade polisen om den där mannen som var här igår och ville in för att testa dammsugare. De tyckte att jag gjorde helt rätt, men att jag ju kanske bort ringa redan igår, för tydligen har mannen varit runt och försökt komma in till flera pensionärer i samhället. Tänk att det blivit så illa att man måste vara på sin vakt och misstro folk.

Annat var det förr!

När jag kom till Stenstugu i början på 60-talet var det väldigt vanligt att det kom försäljare av olika slag och de var i regel välkomna.

Gårdfarihandlare, eller nasare som de också kallades, kunde man annars hålla borta genom att sätta upp en skylt på grinden eller dörren. Skyltarna finns fortfarande att köpa, så det kanske är vanligare med den här formen av försäljning än jag inbillar mig.

Till Stenstugu kom en gammal man på cykel med två resväskor på pakethållaren. Han bodde i Klintehamn och gjorde sina cykelturer i socknarna runt samhället. Han kom i regel ett par gånger om året och då kom han in med sina väskor, knackade på dörren och frågade om det skulle va’ nå´re damakalsongar i dag. Det var rejäla doninger, stora, skära och på hösten flossade benkläder. Var han riktigt frivol drog han till med:”Vill frun ha någre hynsburar”? Då fnissade svärmor lite generat och hötte åt honom, men hon bjöd alltid på kaffe och hon köpte ofta något av honom. En av de sista gångerna han var på besök var jag ensam hemma, men han fick komma in som vanligt och få sig en kopp kaffe. Han hade verkligen börjat bli gammal och sliten och doften i köket efter honom satt i ett bra tag. Den tog en stund att vädra ut, så jag åt sen lunch den dagen 😉

Så kom knivsliparen på sin moped och han var verkligen välkommen. Mopedmotorn drev slipmaskinen och när gubben fått behandla alla knivar och saxar var de hur vassa och fina som helst.

På våren stannade det till bilar där man kunde få köpa blomplantor och frö och en man från Klintehamn brukade cykla runt med en trälåda bak på pakethållaren och i lådan hade han penséer, som han drivit upp hemma i sin trädgård. Det var ju väldigt behändigt att få allt hemkört till gården!

En äldre kvinna på cykel kommer jag också ihåg. Hon kom på hösten och sålde torkad mejram. Svärmor köpte alltid några knippen märjam, som hon kallade det, och hängde upp över vedspisen, så att den skulle hålla sig torr och fin. Märjamen använde hon i färsksoppan, som hon alltid kokade när vi hade slaktat och hade färskt kött.

Förutom de fiskare som åkte runt och sålde sin fångst, kom det också en fiskbil ett par gånger i månaden. Fiskbilen utökade sortimentet efterhand och blev till slut nästan som en riktig varubil.

På höstkanten kom de från Wastessons i Stånga och köpte upp fårull och sålde samtidigt garner. På Stenstugu hade vi aldrig några får, för svärfar tyckte inte om dem, han tyckte att de skrek hela tiden. Svärmor köpte i alla fall garn från Wastessons och det stickade hon strumpor och vantar av.

Sen var det massor av andra försäljare. De sålde mattor, böcker, tavlor och minsann en och annan dammsugare också. Om jag inte missminner mig helt, köptes det en dammsugare av Tage Nilsson, som i dag driver Köpmansgården, auktionshuset i Klintehamn.

Drickabilen kom en gång var fjortonde dag och då inhandlades det bordsdricka i 5-liters glasflaska och ibland någon back läsk.

Jag inbillar mig att de alla var ärliga och rättskaffens kvinnor och män och det var aldrig någon som trodde att det skulle kunna vara farligt att släppa in dem. Inga dörrar låstes på Stenstugu på den tiden, inte ens nattetid.

Annat är det i dag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nostalgi, Stenstugu och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

31 kommentarer till Gårdfarihandlare

  1. Kicki skriver:

    Så trevligt att läsa om ”dina” gårdfarihandlare.
    Jag minns ju också sånt från barndomen. Men eftersom jag inte bodde på landet så kom ingen och sålde tyg eller underkläder, men däremot minns jag knivsliparen och fiskbilen.

    Snöblandat regn här idag, tråkigt värre, nu ska vi till Falun, förmodligen är vägen snöfri idag till skillnad mot gårdagens trafikkaos.
    Kram

  2. Äppelblom skriver:

    Hej!
    Hittade din trevliga blogg genom Vitsippan.
    Härligt att läsa ditt inlägg. Minns själv när den lilla fiskbilen (Volvo Duett) kom och min mamma köpte färsk sill och strömming. Brödbilen (också en Volvo Duett) kom också och då fick jag köpa en bananbakelse eller en pariservåffla.
    En luffare kom varje sommar och mamma förbarmade sig alltid över honom och köpte skosnören i parti och minut. Jag var lite rädd för honom minns jag.
    Ha en fortsatt fin vecka!

    • Ingrid skriver:

      Så roligt att du hittade hit!
      Inte för att allting var bättre förr, men det fanns en tidsanda och respekt för andra människor som jag tycker saknas idag.
      Ha det så gott själv!

  3. Eleonora skriver:

    Vilken underbar skildring av hur det var ”förr i tiden”. Litet kommer jag allt ihåg från min tid i Småland, trots att jag bodde inne i staden. Och inte hade man rädsla för dessa snälla farbröder. Bra att du ringde polisen och berättade.

    Ha en fin tisdag. Kram till dig

  4. Suss skriver:

    Det var verkligen ett fantastiskt inlägg med minnen från förr. Jag minns mycket väl fiskbilen som kom en gång i veckan och bryggaren också, men vi bodde inne i samhället, så det mesta köptes väl på Konsum kan jag tro.
    Vilken tur att du inte släppte in den där dammsugarkillen, hoppas han inte lurat någon annan som var mer godtrogen än du. Kram!

  5. Kia skriver:

    Så roligt att pläsa om gårdfarihandlarna, som du beskriver så fint. Då var det mer naturligt att få besök.
    Vi brukar aldrig låsa dörren på dagarna sen vi flyttade ut på landet, men ska börja med det nu. Vad bra att du kontaktade polisen och påminner oss om detta.
    Man läser så mycket i tidningar och hör på tv, men tror aldrig det kan hända oss själv
    Här är det riktigt aprilväder, hagel, regn,sol omvartannat.
    I växthuset är det iaf varmt och skönt dagtid och där njuter jag av växtligheten.
    Ha en fin dag !
    Kram Kia

    • Ingrid skriver:

      Växthuset är ett underbart ställe så här på våren. Jag har ett på Stenstugu, få se om jag orkar fixa till något där i år, annars får väl Eva ta över skötseln av det också 😉

  6. Znogge skriver:

    Vissa saker var nog bättre förr. Det fanns en annan ärlighet och hederlighet på vissa plan. Idag v et man alldrig vad avsikten är när någon ringer på dörren…

    Kram

  7. Gunnar skriver:

    Trist att det har blivit så nu att man knappt kan lita på nån. Kanske var de här handlarna mer allmänt kända förr? Dessutom var väl inte pensionärena så ensamma förr. Det fanns fler personer som jobbade på gården etc.

    Aprilväder här. Alla slags väder på en gång.

  8. Ja du, det här med dörrförsäljare nu för tiden är inte kul!
    Min pappa som blev änkling -89 var väldigt förtjust i kläder och även i hög ålder så såg han riktigt prydlig ut. Jag tror han hade ett 30-tal snygga jackor när han dog, men några år innan så kom han till oss i en ny mycket tjusig grå skinnjacka.
    Jag blev dock riktigt arg på honom när han berättade att det var en rysk dörrförsäljerska som hade sålt den till honom. Men, släppte du in henne!? frågade jag oroligt. Javisst, svarade han, som alltid varit väldigt förtjust i damer och stor och stark och alltid kunnat försvara sig – när han var yngre. Hon var så trevlig och charmerande så det var ingen fara!
    Min kommentar var bara: Det MÅSTE dom ju vara, annars kommer dom varken in eller får sälja något! Inte 17 kommer det en dörrförsäljare eller bov och ringer på dörren och är otrevlig!!
    Skinnjackan han köpt tror jag han använde 3 gånger på 3 år; Han blev så varm i den! Inte så konstigt med tanke på att det inte var skinn utan plast, fast det berättade vi aldrig för honom!!

    • Ingrid skriver:

      En stor stark karl kan väl släppa in en vacker dam, men för en liten klen tant som jag kan det nog vara farligt.

      Den där mannen som var här igår var väldigt välklädd och trevlig, så jag kan nog tänka mig att en och annan faller för det fagra utseendet.

  9. Hejsan Ingrid !
    Vilket intressant inlägg.Full av beundran.
    en Du har alltid något annorlunda att berätta.
    Det enda jag minns var brödbilen som kom då vi
    var på sommarstället i Vånevik.MABO.
    Färska wienerbröd.Mums så gott.
    Från där jag bodde i stan,minns jag inga nasare.
    Fanns säkert.
    Minns att jag hörde hembiträdet fnittra lite extra ibland.

    Fastnade på FB idag.Gick med i en ny grupp, Miljövänligare vardagsliv.
    Som jag har sedan jag la av alla drogerna.

    Ruskigt kallt o.otrevligt ute.Gick så fort att jag nu har ont i högerarmen.

    Kram och må så gott.
    Majsan Mi

    • Ingrid skriver:

      Brödbil kan jag inte komma ihåg varken från Stenstugu eller Klintehamn.

      Det blåser så kallt idag. Jag gick en promenad efter lunch, men efter ett tag vände jag tillbaka hem och tog på mig mössa och vantar. Full vinterutrustning i mitten av april!! 🙁

  10. Lambergsfrua skriver:

    Vad trevligt att läsa om ”dina” gårdfarihandlare förr. Jag bodde ju mitt inne i Stockholm har inte de erfarenheterna därifrån. Däremot satt det en skylt på porten: Bettleri förbjudet – alltså tiggare var inte välkomna.
    Varma kramar,
    Lambergsfrua

    Din kommentar

    • Ingrid skriver:

      Den där skylten med Bettleri förbjudet, tycker jag mig komma ihåg från när jag var barn och vi var i Stockholm med mamma och pappa. Bettleri hade man ju aldrig hört talas om förut…

  11. Lambergsfrua skriver:

    Vad trevligt att läsa om ”dina” gårdfarihandlare förr. Jag bodde ju mitt inne i Stockholm och har inte de erfarenheterna därifrån. Däremot satt det en skylt på den tunga ytterporten: Bettleri förbjudet – alltså tiggare var inte välkomna.
    Däremot var det helt OK att musikanter spelade på gårdarna. Då lindade man in en liten slant i tidningspapper och slängde ner till dem. Då gjorde de ett kort avbrott i musicerandet, tog av sig hatten och bockade djupt. Det var snälla gubbar som inte gjorde en fluga förnär.
    Varm kram,
    Lambergsfrua

    • Ingrid skriver:

      Musikanter fanns det inga på Stenstugu, men när vi var hos moster och morbror i Stockholm minns jag att de spelade på gatan utanför och morbror slängde ner en slant till dem.

  12. Agneta skriver:

    Hej Ingrid!
    Jättekul att läsa om nasarna. Hade vi med trots att jag bodde mitt i stan men inte av så varierande sorter som på landet, men dock. Kul var det och ingen misstrodde någon. Visst var det bättre förr i vissa avseenden och att kunna lita på människor var viktigt! Tyvärr är det sämre ställt med den varan i dag.
    Kram, Agneta

    • Ingrid skriver:

      Respekten för andras väl och ve och andras egendom har blivit mycket sämre än förr.

      Folk tar för sig på ett helt annat sätt och jag som är en riktig stofil, inbillar mig att det är dagis och förskolans fel. Barnen har inte respekt för några auktoriteter längre.

      Frimodiga barn är bra, men de ska också veta skillnad på mitt och ditt och lära sig har respekt och empati för andra människor.

      Nu stack jag väl ut näsan, men det bjuder jag på 😉

      Kram

      • Agneta skriver:

        Håller med dig helt i vad du anser, här har du en näsa till…:-)
        Men föräldrarna har nog också en del i denna totala respektlöshet. Numer är det barnen som dikterar villkoren tycks det mig efter vad jag ser i alla fall här där jag bor!
        Kramen

        • Ingrid skriver:

          Visst har du rätt Agneta, föräldrarna har stor delaktighet i att det går så snett ibland. Inte heller för sin dagars upphov har barnen någon respekt och det är ju där grunden borde läggas.

          Kram

  13. Inger Maryissa skriver:

    jo, det var annorlunda förr….man vågade öppna dörren och släppa in försäljare och de som du berättar om
    och ofta behövde man inte ens låsa dörren.
    tänk hur tiderna har förändrats…nu måste man alltid både hemma och ute, vara försiktig
    kram

  14. Lena skriver:

    En hel del var faktiskt bättre på den gamla goda tiden!

    Växten har helt klart nunneörtsblad, men större och kraftigare än de vanliga sorterna. Men så växer den ju på Gotland!

  15. Raija skriver:

    Det var nog skillnad förr med dörrförsäljare eller gårdshandlare. Men överallt har det blivit värre och nu låser man ytterdörren också, vilket jag inte kan komma ihåg att vi gjorde när jag var yngre.

    Vilka härliga minnen du har av dina försäljare, även om dofterna kanske inte var de bästa.

    Här på landet har vi fortfarande lite försäljning. När vi flyttade hit kom en köttbil på sommaren. Nu kommer glassbilen och en fiskbil.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *