Gladränggis dag – Sorgligt – The lunchbox

Enligt allnakku är det Gladränggis dag idag och det passade verkligen, för det har varit ett strålande väder.

A gladrängg är en solvrå, en plats där det är skönt att sitta ner ett tag, i lä för blåsten, och njuta av årstidens behag.

På förmiddagen planterade jag om mina pelargonior och lite andra plantor och sedan tog jag en vända med bilen upp på kyrkogårdarna och i eftermiddag har jag suttit i gladränggi och mått gott.

Känslorna av välbehag mattades betydligt när jag fick höra att ambulansen körde in här på området. Jag gick till framsidan och tittade ifall det inte var någon av mina närmaste grannar som blivit sjuk, men det var det inte. Någon timme senare hissades flaggan på halv stång och vaktmästaren, som såg mig där jag satt och solade, kom och berättade att det var en av de boende här i området som avlidit. En av mina trogna bloggläsare, bara 64 år gammal, hade somnat in i sin ensamhet. Hon skrev aldrig kommentarer i bloggen, men ringde ibland när det var något jag skrivit som hon gillade och vi pratades alltid vid ett tag när vi möttes. Det känns verkligen sorgligt att jag aldrig får prata med henne mer. 🙁

The Luncbox var en trevlig film, som handlade om
Mumbais dabbawala-system, som har blivit känt för sin effektiva leverans av 170000 lunchlådor. Jag fattar inte hur det kan fungera över huvudtaget, men när en av dem levereras till fel person uppstår en relation mellan en ensam änkling och en olycklig hemmafru och de börjar kommunicera med små lappar genom den dagliga lunchlådan.
Slutet var lite av en cliffhanger och man undrade verkligen hur det ska gå för Sajaan och Ila. Kommer de någonsin att träffas? Irrfan Khan har den manliga huvudrollen och honom har jag sett också i ”Slumdog Millionaire” och ”Berättelsen om Pi”.

Handelsbanken bjöd inte bara på en bra film utan också på potatischips och dricka.

Ha en skön fortsättning på fredagen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Film, Sorg och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

26 kommentarer till Gladränggis dag – Sorgligt – The lunchbox

  1. Agneta skriver:

    Hej, Ingrid!
    Men usch då så tragiskt att somna in helt ensam och såpass ung, dessutom. Utgår fr. att hon var sjuk och hade hemtjänst för någon måste ju ha besökt henne i dag.
    Ack ja, vi har vl alla vår utmätta tid oavsett livsvanor, antar jag.
    Förstår att solen gick i moln där du ligger så gott i din nya fina solstol av den nyheten.

    Så fint du gjort med blommor på din fina hörnhylla 😉

    Kram, Agneta

    • Ingrid skriver:

      Nog är det så att vi har vår utmätta tid och när den är slut vet man inte.
      Det här var en pigg och frisk 64-åring som var ute och motionerade varje dag och jag pratade med henne i förrgår just angående Telia, för hon hade också fått brev från dem och igår hade vaktmästaren pratat med henne när hon var ute på en promenad. Så visst är det sorgligt att just hon inte skulle få leva längre.
      Ha det gott Agneta!

      • Agneta skriver:

        Men oj då var det den damen det gällde. Du skrev ju om att en granne fått samma brev och ringt dig.
        Det är som som jag skrev, oavsett livsvanor så tar det slut helt plötsligt.
        Hoppas hon fick somna in under sömnen för att vara helt ensam och få smärtor och inte kunna få hjälp..usch.
        Kram

        • Ingrid skriver:

          Hon hade klagat över ont i bröstet och magen dagen före, så förmodligen hade hon fått en hjärtinfarkt. Hon hade stämt träff med en granne och de skulle gå ut tillsammans med sina hundar. När hon inte kom gick grannen in (hon hade dörren olåst) och då satt hon död i soffan med sin morgonrock på sig.
          Det var tur att de hittade henne så kvickt, speciellt med tanke på hunden.
          Kram

  2. Inte är det trevligt när sådant händer, speciellt inte om det är någon man känner – även om man inte är närmare bekanta. Och så ung, väldans sorgligt! 🙁
    Annars har det varit en hel fantastisk sommardag och jag hoppas vädret håller i sig över helgen – vi håller på att fylla poolen och man kanske kan ta sig ett provdopp. 😆
    Fast vattnet lär inte hinna bli uppvärmt, men med ett – eller kanske två – glas skumpa i morgon för att fira att det är klart, så vågar man nog doppa sig i alla fall. 😉 Som tur är fick jag en termometer i julklapp så är det under 16 grader, då avstår även jag! 🙄
    TREVLIG HELG
    Susie

  3. Skogsnuvan skriver:

    Så tråkigt med din granne och bara 64 år. Det är ju ingen ålder alls. Ser härligt ut där du sitter och solar. Här finns inget lä att få och jag får hålla mig inne eftersom pollen ur som gula tussar överallt.

  4. Gunnel skriver:

    Inget roligt besked att få. Även om det inte är en nära vän, så känns det ändå konstigt att aldrig få träffas mer. Det ser skönt ut där i solstolen. Förhoppningsvis kan jag göra likadant i morgon.Kram

  5. Znogge skriver:

    Det var verkligen tråkiga nyheter. Någon ålder att tala om hade hon inte heller. Bara 64 år… Men man får vara glad för att man inte vet vad som väntar.

    Kram

    • Ingrid skriver:

      Det känns hemskt konstigt att den glada och trevliga kvinnan jag pratade med i förrgår inte finns bland oss längre.
      Visst är det tur att vi inte vet.
      Kram

  6. Viola skriver:

    Tittar in och önskar dig en trevlig helg!
    Jag har återupptagit bloggandet.
    Du ser ut att ha det skönt i din hörna. Att lämna den här jorden vid 64 år – jag förstår att det känns konstigt att få ett sådant besked
    Vi får vara glada så länge vi får vara med.
    Ha det bra.
    Kram

  7. Vonna skriver:

    Vilken supertjej i solstolen.

    Önskar Dig bara allt gott 😛

  8. Raija skriver:

    Så skönt du ser ut att ha i där i solen 🙂 .

    Väldigt tråkigt med grannen.

    Filmen verkar lite kul, så den hoppas jag få se någon gång.

    Önskar dig en trevlig helg.

  9. Bosse Lidén skriver:

    Där gick solen verkligen i moln för dig privat. Sorgligt. Jag läste dina svar och det gör det ännu mer tragiskt med tanke på att hon var frisk och att ni hade ett samtal nyss. Det är tur att vi inte vet vår utmätta tid. Ännu ett skäl att vara tacksam för de dagar vi får. Kram Bosse

  10. Skatan skriver:

    Vad härligt du ser ut att ha det i din gladdräng … Nu får vi hoppas att det blir en lång fin sommar så du kan sitta där ofta och njuta. Det är sorgligt när något så oväntat händer alldeles i ens närhet och jag förstår tankarna på att det kan kännas osäkert att leva ensam. Men du har ju ”nära och kära” i din närhet i alla fall och mobiltelefon (kan jag tänka mig). Och man kan ju liksom inte försäkra sig mot allt.
    Kramar!

    • Ingrid skriver:

      Det är en trevlig gladrängg och jag har minsann suttit där idag också.
      Nej, inte kan man försäkra sig mot allt och det är ju väldigt många ensamhushåll i Sverige, men jag har aldrig bott ensam tidigare, så visst känns det lite osäkert…..
      Kram

  11. Louise skriver:

    Ett fantastiskt väder har vi haft de senaste 2 dagarna. Hoppas att värmen får stanna nu, även om det kommer regniga dagar.

    Men så sorgligt med grannen. Sådant hugger tag i en och tankarna vänder i vemodets vind.
    Du har ju haft en viss kontakt med henne, även om du inte kan säga att du kände henne närmare. Såg i en kommentar att du bara för ett par dagar sedan pratat med henne om Telia. Det blir en så absurd känsla. Overklig. Ena stunden finns en människa, i nästa är hon borta. Hur är det möjligt?

    Kram

    • Ingrid skriver:

      Nu blir nog värmen kvar och det gör inte så mycket om det skulle bli ett par regndagar, för regn behövs ju också. Tänk vad det kommer att växa!
      Livet är verkligen skört.
      Kram

  12. Vonna skriver:

    Nu är jag riktigt ledsen , var i kyrkan på vårkonsert i kväll och fick då veta vem det var, tyckte mycke om henne, har ju känt henne länge på grund av hennes jobb, vi träffades ofta då vi gjorde samma promenad, hon var så glad att hon kunde gå i pension något år innan riktiga pensionsåldern, tyckte hon gjort gjort sitt på jobbet.hon älskade att gå ut med den lilla söta hunden som hon var ”matte” åt då, o då.

    Hon var positiv o glad.

    Kram

    • Ingrid skriver:

      Jag är så ledsen över att hon inte finns mera. Jag hade pratat med henne om att hon skulle börja hjälpa till på Kupan lite också och det kunde hon tänka sig, men hon ville vara ledig ett år först.
      Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *