Mamma med mig och min lillasyster Barbro

Mamma Runa var från Stockholm, så när jag var barn pratades det ”vårdad” gotländska hemma. Pappa hade dessutom varit i huvudstaden och arbetat några år, så han hade nog också lagt om dialekten lite. Det var i alla fall inte tal om något gutamål. Vi syskon blev så ”fintaliga” att vi blev retade för det i skolan.

-Det är hemskt så fintalig du är! Har du varit ute på hamnpiren?

I skolan var det då precis som det är nu. Det gällde att inte avvika alltför mycket. Vi ansågs nog också som lite ”fina”, just för att mamma var från Stockholm och pappa var järnhandlare och hade genom det en massa uppdrag av olika slag i samhället. Dessutom var mamma utbildad sömmerska och därmed väldigt duktig på att sy, så vi var alltid snyggt klädda och sånt måste ju beivras.

När jag kom till Stenstugu fick jag lära mig en hel del gutamålsuttryck och en hel del värmländska också, för svärmor var från Värmland. Jag kan ännu i dag fundera på vissa ord om de är från Gotland eller Värmland.

Golunu är hur som helst helt klart ett gotländskt uttryck och det använde Åke rätt ofta. Kom han in till eftermiddagskaffet och jag hade bakat en sockerkaka kunde han säga: ”I dag måste du verkligen vara på golunu”. Golunu innebär alltså att man är på gott humör, eller kanske det är rättare att översätta det med gott lynne. I dag tycker i alla fall Allnakku att vi ska fira Golunus dag. Och kanske också skänka en tanke av tacksamhet åt att vi har det så bra. Vi har all anledning att vara på golunu. Det glömmer i alla fall jag lätt bort, när jag grämer mig över teknikkrångel, väder, krämpor mm mm.

I eftermiddag ska jag och jobba på Kupan och hoppas att det kommer många kunder som är på golunu, så att de handlar mycket.

Ha en skön tisdag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...