Han hette Hilding

Jag var fjorton år och gick på läroverket i Visby när jag för första gången blev bjuden på bio av en kille. Det var stort! Hilding hette han och vi var inte klasskamrater. Jag tror att han gick någon klass över mig, eller möjligen i en parallellklass.

Jag fick tillstånd av mamma och pappa och de ordnade så att jag fick övernatta hos syster Karin. Syster Karin var en distriktssköterska, som bott i Klintehamn tidigare och nu flyttat till Visby. Hon och jag var goda vänner, mest för att jag älskade hennes collie, Colliman. På den tiden fanns det inga bussar som gick sent på kvällarna, så det krävdes övernattning om man skulle ut och förlusta sig i stan någon kväll, om man inte kunde ordna bilskjuts förstås. (När jag blev lite äldre var det tummen som gällde.)

Den stora dagen, eller rättare sagt kvällen, kom och vi träffades utanför Röda Kvarn, Hilding och jag. Rödhårig var han, men han hade inte blommor med sig utan en chokladask. Vad vi såg för film minns jag inte, men jag kommer ihåg att vi satt och höll varandra i hand, för det skulle man ju göra. Jag minns inte hur kvällen slutade, men jag kommer ihåg att han följde mig hem. Jag var inte speciellt förtjust i Hilding, så det kan möjligen ha blivit någon sval puss som avsked. Förmodligen var han lika besviken över kvällen som jag var. 😉 Vi träffades aldrig mer och jag har ingen aning om var i världen han befinner sig nu.

Grattis till alla som heter Hilding idag, ett namn som nog inte är så vanligt. Jag minns att jag tyckte en av nackdelarna med min Hilding var att han hade ett så töntigt namn. Enligt Wikipedia var det 2003 endast 9 st som fick Hilding som tilltalsnamn och år 2007 fanns det totalt 849 män i Sverige som hade Hilding som tilltalsnamn.

Trevlig lördag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nostalgi. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Han hette Hilding

  1. Marlene skriver:

    Godförmiddag från Visby

    Ett leende for över mina läppar, så välbekant Din skrivelse var
    Ju äldre man blir, mer av gamla minnen kommer farande.
    Ha en fin dag, trots att himlen är grå. Men dagarna blir längre
    och längre…

  2. Znogge skriver:

    Hoppas att Hilding hittade lyckan hos någon annan precis som du gjorde 🙂 Min ingifte morbrors bror hette Hilding men några fler har jag inte mött.

    Kram och trevlig lördag!

  3. Kraka skriver:

    För mig är namnet Hilding starkt förknippat med Hilding Hagberg och jag var faktiskt tvungen att kolla upp om det kunde varit honom du dejtat. Men ack nej, dels kom han från Gällivare dels föddes han 1899.
    Även om jag känner några som träffat sin livskärlek redan som 14-åring så tror jag att det vanligaste är att det blir kortvarigt.

    Önskar dig en trevlig lördag!
    Kram

  4. Elisabeth skriver:

    Vilket gulligt minne!! Elisabeth

  5. Tove Olberg skriver:

    Jag har också en Hilding upplevelse; men han bjöd aldrig på bio! Han skrev däremot kärleksbrev den skönaste sorten vilket jag inte förstod mig på den tiden. Kär blev jag inte heller 😀
    Trevlig helg till dig!

  6. Sofia skriver:

    Min högt älskade morfar hette Hilding. Han har nu varit död i tolv år…men minnet av honom lever kvar. Dels i hjärtat och dels genom min son, som fått namnet Hilding i andranamn.
    Kram på dig

  7. Raija skriver:

    😀 stackars Hilding, som ansträngde sig så för att charma dig och ändå inte lyckades för att han hade ett töntigt namn. Men du fick i alla fall gå på bio.

  8. Kicki skriver:

    Det är trevligt med nostalgiska minnen i vår ålder.
    Ja, jag var ju bara 13 år första gången Berra bjöd mig på bio. Men dels tyckte jag han var för gammal (17 år) och dels polade jag med en klasskamrat just då.
    Men facit blev ju att Berra och jag höll ihop från det jag var 14 år och på den vägen är det 😉
    Kram/Kicki

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *