…att hålla mig vaken i en och en halv timme, Soran Ismail, som berättade om sin uppväxt i Sverige och bakgrunden till att han kom hit.
Det var en skakande historia om hur hans föräldrar och andra kurder behandlades, om fruktansvärd tortyr och om flykten till Sverige, som inte var gjord i en handvändning utan gick via ett fängelse i Syrien.
Det var väl kanske ingen större överraskning hur det har gått till i Kurdistan, för medierna har ju rapporterat om vilka övergrepp de utsattes för, men ändå! När man hörde honom berätta blev det så personligt och det var nästan så att tårarna kom fram. Hyfsad musik spelade han också, så trots att solen gassade och jag låg i min solstol, så höll jag mig klarvaken.
Nu ska jag dricka lite eftermiddagskaffe och sedan ta mig en promenad. Man kan ju inte ligga på rygg hela eftermiddagen. 
Jag har aldrig varit med om det. 
Svar av:Ingrid augusti 1st, 2012 kl 17:16
Man blir inte glad precis när man ser och hör hur människorna bär sig åt mot varandra. Och vi ska kalla oss civiliserade?
Hoppas att din dag också är fin!
[Svar]