Helger är inte lätt

Deltagandet i Nationaldagsfirande på Klinteberget blev inte så stort som det brukar vara, men det var mycket på gång den här helgen, så det var nog ingen större överraskning att det inte blev så många som vanligt.

Vi var ungefär 20 personer som var med och vi hade det riktigt trevligt. Vädret var soligt och vackert och flaggan vajade så vackert i vinden. En del gick en promenad i skuggan under bokarna på de vackra stigarna längs Klintebergets sida och andra spelade kubb. Vi drack kaffe och vår underbara musikant Erling Lindvall underhöll med sitt dragspel.

Erling är en fantastisk musiker och dragspel gör sig väldigt bra utomhus. Det är en stor gåva att ha en sådan förmåga i föreningen.

Trots all den fina gemenskapen kändes det tungt att sitta där utan Åke och jag fick gå undan för mig själv några gånger och samla ihop mig. Jag inser att det nog kommer att kännas så här ett bra tag framöver. Vardagarna går bra, men helgerna är jobbiga.

När vi avslutat firande på berget med att sjunga Flamma Stolt, tog jag bilen och åkte upp i skogen vid Vallhagar och plockade en fin bukett liljekonvaljer och sen åkte jag till kyrkogården med dem. Det känns som om Åke är lite närmare där.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nationaldagen, Sorg, SPF. Bokmärk permalänken.

28 kommentarer till Helger är inte lätt

  1. Znogge skriver:

    Inte konstigt alls att det känns så. Allt som du gör första gången utan Åke tydliggör tomheten och saknaden. Men jag tycker du är så duktig som faktiskt väljer att engagera dig och inte stannar hemma.

    Kram

  2. Bettan skriver:

    Ja detta kan jag så väl förstå. Fyyy, alla dessa stor helger det är då man känner att de faktiskt inte finns vid vår sida kroppsligt. Men är helt övertygad att de finns i vår närhet trotts allt. Beundrar dig så oerhört mycket för att du i alla fall deltager i dessa evenemang m.m.
    Vilken skön avslutning att besöka Åkes plats. Massor av varma kramar till dig hjärtat. Å du ska veta att jag tycker att det är så fint att du plockar fram bilder på åke, så han fortfarande finns vid din sida <3<3<3

    • Ingrid skriver:

      Det vore väl konstigt om inte sorgen och saknaden skulle sätta sina spår. Men bloggen och alla goda vänner, som jag känner tänker på mig, stöttar och hjälper en hel del.
      Det kommer säkert flera bilder av Åke!

  3. Förstår absolut att saknaden känns mest på helger! Det är ju då man för det mesta gör saker tillsammans!!
    Själva så var vi i trädgården och jobbade stenhårt på att få bukt på en del ogräs. Rolle rensade runt garaget, trädgårdsboden och sin bilbrygga – det var mycket länge sen det fixades. Själv vattnade jag – ett av mina favoritjobb 😉 – sen planterade jag en del av dom nyinköpta växterna och så rensade jag 1/3-del till av ”stenhörnan”. Det är ett mastodontjobb som dessutom är väldans tungt. Men det måste göras nu för Rolle ska lägga på mer sten där…och då kan man ju inte ha ogräset kvar!

    • Ingrid skriver:

      Så ni sliter Susie!

      Jag ser ju i din blogg vilket enormt arbete ni lägger ner för att få trädgården i perfekt skick.

      Ni måste vara ett perfekt team!

  4. Laila Östergren skriver:

    Jag tycker att det är bra gjort av dig att komma iväg på olika aktiviteter även om det tar emot.
    Vi firade dagen med att gå till Kovik på ”Allmogebåtens dag”. Trevligt men det blåste kallt. Jag trodde det var varmare så jag var ju inte rätt klädd. Träffade en gammal skolkamrat o hennes man där. Vi fikade tillsammans där men det blev väldigt svalt så vi bjöd hem på påtår. Riktigt trevligt och skönt att komma in i lä i vårt uterum och prata utan att frysa.

    • Ingrid skriver:

      Det var ju så mycket på gång idag. Jag skulle också velat vara med på Kovik och sonen undrade om jag inte skulle komma till Visby och se på ”Storfrämmandet”.

      Jag tror att jag gjorde ett bra val, för vi hade det i alla fall skapligt varmt och skönt på berget. 😛

  5. Ann-charlott skriver:

    Hej min vän. Tusen tack för ditt inlägg, blir så glad att jag har sådan fina vänner som är inne hos mig och stöttar mig, det värmer skall du veta. Så härlig stund du fick med föreningen, finns väl inget bättre när man får vara ute i solen och umgås lite. Förstår att det är tomt efter Åke, men han är med dig över allt om man kanske inte känner det alltid. Hoppas du får en fin dag min vän. Kram i massor// Ac 😀

  6. Raija skriver:

    Kyrkogården är ett fint ställe att känna sig närmare på, för likadant gjorde jag. Jag kunde åka dit flera gånger i veckan i början, bara för att känna närheten. Det är bra ändå att det finns lite aktiviteter du kan vara med på, så du slipper sitta ensam hemma.

    • Ingrid skriver:

      Visst är det så att det känns som man är lite närmare där vid graven.
      Jag försöker verkligen att aktivera mig och inte sitta hemma och deppa. Det är ju faktiskt upp till mig själv hur min nya tillvaro ska bli. 😉

  7. skogsnuvan skriver:

    Det första året är värst innan man hunnit skaffa nya minnen. Då ligger dom gamla där och gnager hela tiden men det blir sakta bättre och bättre och han är med dig så länge du behöver det. Var så säker.
    Jag har inte firat något särskilt, bara hängt upp flaggan ovanför dörren. Annars har jag städat strandstugan ingent speciellt direkt. Tror inte att det varit något speciellt firande här runt omkring. Jämtarna har ju sin egen nationaldag och sin egen flagga som du vet så vi är kanske lite mer halvnorskar än svenskar. Känns ibland som om vi skulle haft det bättre om norge hade fått behålla oss.

    • Ingrid skriver:

      Jag tänkte just igår att jag ju inte har någon flagga här. Jag får väl skaffa en liten bordsflagga.
      Nationaldagen firas inte speciellt mycket här heller. Vi är ju inte så nationalistiska av oss precis 😉

  8. Suss skriver:

    Vi firade inte nationaldagen så värst heller. Det blev grillning på baksidan och sedan ägnade jag och Majken (hon med småskorna….) oss åt att vattna stenplattorna och annat tills hon var genomvåt. Roligt hade vi, merä än om vi varit på något officiellt firande. KRAM!

  9. Hejsan Ingrid !

    Tittade på förra årets foton, så vackert inramat det med Lärkträdet och utsikten ner mot havet. Ser ut som cementcisterner kanske Lantmännens.

    Förstår mycket väl hur ensamt det känns att gå på sådana här sammankomster.
    Speciellt på sånt som Du och Din Åke alltid gick på.

    Det har ju inte gått så lång tid än, bara 4 månader i morgon. Helt förståeligt.

    Tycker Du är så tuff som kämpar vidare, hur svårt det än är.Inte lätt att stå ut, så
    många år som Ni var tillsammans.

    Tror han släppte greppet för han visste att Du skulle klara Dig på egen hand.

    Nu ser Du väl fram emot Din Norgeresa. Oj så spännande.

    Kram Majsan

    • Ingrid skriver:

      Visst är det så, att det faktiskt inte gått så lång tid sedan Åke lämnade oss, men det har hänt så mycket på alla fronter, så man tappar tidsbegreppet nästan.

      Jag ser givetvis fram mot resan, det ska bli så skönt att få ”semester” från allting.

      Kram

  10. Birgitta skriver:

    Det tar nog tid det där, att lära sig leva själv. Tomt blir det. Ledsen blir man. Men det ska nog vara så. Konstigt vore det väl efter så många år ihop. Ändå tycker jag du klarar det fantastiskt bra. Åke finns ju hos dig ändå, om än i annan form.

    Sköt nu om dig.

    Kram

  11. Sylvia skriver:

    Dessa helger är nog det värsta att komma över. Efter så många år ni Två haft tillsammans måste saknaden bli extra jobbig då. Du är så fantastisk Ingrid som lever med och tar dig för så mycket. Så gott det låter när du skriver om stunden på kyrkogården med dina liljekonvaljer du plockat och som gav dig en rogivande stund.

    Så ska du ut på en bussresa till Norge läser jag och det låter trevligt även om du gjort en liknande resa tidigare så måste det vara underbart att få sätta sig i en buss och bara få slappna få uppleva något nytt.

    Varma kramar från Sylvia.

    • Ingrid skriver:

      Vi har gjort många bussresor Åke och jag och något mer avslappnande än det kan jag inte föreställa mig. Allting serveras och det är bara bara att gapa och ta emot 😉

      Jag tror att det blir bra och att en bussresa är bättre än att ge sig iväg på någon charterresa. Där om någonstans kan man nog känna sig ensam.

      Kram

  12. Ingrid skriver:

    Jag beundrar dig som orkar engagera dig i lite av varje. Men att ha levat samman så länge och sen bli ensam måste vara tungt. Bra att du ska ut och resa lite och få lite miljöombyte och skapa egna upplevelser tillsammans med andra.

    Jag är skild sedan januari -96 och har haft barn kring mig sen 20- års åldern. Nu börjar även dom yngsta stå mer och mer på egna ben. Nästa vår lär yngste sonen prova sina vingar på annan ort. Vidare studier blir det nog. Då blir det första gången sen jag var tvärung som jag blir själv och jag kan inte föreställa mig hur det blir då. Både skönt att jag på sätt och vis fullgjort fostran och omsorgen om dom hemma här hos mig. Men bry sig och oroa sig lär man ju aldrig göra. Det är ju inte så vanligt att ha fött barn både vid ung ålder och sen i 40-årsåldern och nästa år blir jag 60 år :-).

    Kram
    Ingrid

    • Ingrid skriver:

      Det är många steg i livet man ska ta sig igenom.

      När vi var som flest på Stenstugu var det Åkes föräldrar, en gammal farbror till honom, Åke och jag och så Eva och Bosse. Efterhand blev sedan familjen mindre och mindre.

      Att barnen flyttar hemifrån är ju naturligt och man får vara glad för att man fått företagssamma och duktiga barn som kunnat försörja sig själva, men visst känns det att släppa taget och helt kan man nog aldrig göra det.

      Även om barnen är i 40-50 årsålder mår jag dåligt om jag vet att de är olyckliga och inte har det bra. Mamma är man nog så länge man lever!

      Kram, Ingrid

  13. Kicki skriver:

    Det är ju helt naturligt att helger känns värst, även om man med pensionärsliv har de flesta dagar lika. Jag läser flera kloka inlägg här ovan. Det är bara att hålla med.
    Och som jag sagt tidigare så tycker jag att du är både stark och duktig som redan klarar dig så bra som du ändå verkar göra.
    Kram Kicki

    • Ingrid skriver:

      Det ju så. Vardagarna går bra, men när vi satt där på Klinteberget och Erling spelade ”En vänlig grönskas rika dräkt” och ”Den blomstertid nu kommer” så vidunderligt vackert på sitt dragspel kunde jag inte hålla tårarna borta.
      Kram!

  14. Karlavagnen skriver:

    ååååh… Klart att det är tungt och kommer att vara tungt ett tag framöver. Ändå tänker jag att du är väldigt stark. Stor kram! Nu måste jag snyta mig, blev lite rörd ser du… 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *