Hemmafru eller inte

Enligt en undersökning bland medlemmarna på sajten familjeliv.se vill hälften av alla unga tillfrågade kvinnor bli hemmafruar! Nu var visserligen svarsfrekvensen väldigt låg – bara 9 500 av 70 000 tillfrågade har brytt sig om att svara, så ämnet verkar inte varit speciellt engagerande.

De där unga mammorna, som skulle vilja bli hemmafruar, har nog ingen aning om vad det innebär att vara helt beroende av sin mans inkomst. Att behöva be om hushållspengar och ”nålpengar” till egna förlustelser, att gå hemma hela dagarna och lalla med småbarn utan att få någon intellektuell stimulans, att leva med en usel ekonomi och vara tvungen att snåla och spara på allting.

Hur roligt är det för barnen att vara hemma med sin mamma och inte få komma ut och träffa andra barn? Och vad händer när de sedan kommer till skolan och möts av tuffingarna som gått på dagis sedan koltåldern och lärt sig ta för sig?

Om det är Maria Montazami och de andra Hollywoodfruarnas liv de eftersträvar kommer stora flertalet att bli grymt besvikna, för det är väl få förunnat att få tag i en mångmiljonär!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nyhetskommentar, Tyckt och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

37 svar på Hemmafru eller inte

  1. Margaretha skriver:

    Förr – när jag var ung var det vanligt med hemmafruar. Då gick man till lekplatsen, där fanns det fullt med mammor och barn. Sen gick man hem till varandra och fikade (fast så hette det inte då – drack kaffe).
    Sen försvann en efter en av mammorna och började arbeta utanför hemmet. Även jag. Nu är det tomt på lekplatserna om inte dagisgrupper kommer dit.
    Ja, tiderna förändras. Bra eller dåligt? Vet inte. Var och en gör som den vill. De 20-åringar som svarade på enkäten och som ville bli hemmafruar vet ju inte vad de pratar om (de har kanske Maria M i tankarna ..)
    De som väljer att vara hemma är tuffa tycker jag.

    • Ingrid skriver:

      Jag har ju egentligen också varit hemmafru. För även om jag arbetade i ladugården eller ute på åkrarna så fanns jag ju i närheten om barnen ville något.
      När den yngste sonen var liten försökte jag att han skulle få vara på dagis några timmar om dagen, för hemikring fanns det inga barn, men eftersom jag klassade som hemmafru fick han ingen plats. Så jag fick ta dagbarn i stället, så att han skulle få några lekkamrater.
      När jag var 45 år började jag plugga och sedan jobbade jag utanför hemmet tills pensioneringen.

  2. Skatan skriver:

    Nej, de har nog ingen aaaning om vad det innebär. Jag har inte varit hemmafru själv men aldrig jobbat heltid när barnen var små … men mamma var hemmafru … det var ju de flesta i hennes generation. Hon fick ju lämna sitt jobb som sekreterare när hon gifte sig !!! och kunde ibland klaga över just det som du beskriver … ”att vara helt beroende av sin mans inkomst. Att behöva be om hushållspengar och ”nålpengar” till egna förlustelser, att gå hemma hela dagarna och lalla med småbarn utan att få någon intellektuell stimulans”. När pappa gick i pension gick hon på fortbildning och blev vårdbiträde och jobbade på långvården med dispens ända tills hon fyllde 68 år. Och älskade det …

    Tant och hemmafru … vart är vi på väg. Tillbaka … 🙁 Lite skrämmande är det allt med de här trenderna. Och tänker de verkligen på konsekvenserna (pension etc etc)

    Kram!

    • Ingrid skriver:

      Jag känner dåligt till de ekonomiska förutsättningarna när det gäller pension, men får man inte tillgodoräkna sig ATP-poäng när man är hemma för vård av egna barn, men hur som helst, det kan ju aldrig bli detsamma som att arbeta även om man jobbar deltid.

  3. Cici Lindgren skriver:

    Ett kärt gammalt diskussionsämne och det är egentligen egendomligt att det dyker upp med jämna mellanrum. Jag var hemmafru i femton år och det berodde nog mest på att jag hade en man som arbetade borta i veckorna och dagisplatser fanns det inte särskilt gott om. Som tur är, får jag väl lov att säga, har vårt äktenskap hållit, så jag har inte plötsligt stått där barskrapad och övergiven. När yngsta barnet började skolan, gjorde jag detsamma och har därefter varit yrkesarbetande, om än inte på heltid alla år. Man kan lugnt säga att det märks på pensionen.
    Nej de unga som pläderar för hemmafruvarianten har nog ingen aning om hur riskabelt det livet är. Om dom inte hittar någon hollywoodmiljonär förstås.

    • Ingrid skriver:

      Att kunna vara hemma när man har små barn är säkert bra, men att satsa på en karriär som hemmafru måste vara förödande. Hade jag inte insett allvaret i det hela och börjat jobba och plugga vid 45 års ålder hade jag verkligen varit fattigpensionär. Pensionen är inte stor idag heller, men dock lite bättre.

  4. Laila skriver:

    Jag tror inte heller de har en aning om hur det är. Jag har inte varit hemmafru men det räckte med den tid jag var barnledig (1 år). Det är ju modernt att gå ut och fika och träffas på fiket men det har man väl inte råd med i längden om man inte har någon inkomst.

    • Ingrid skriver:

      Att vara hemmafru låter kanske lyxigt, men det är nog få förunnat att kunna få tag i en karl, som gör att man kan få glassa runt och göra ingenting.
      Att leva på EN vanligt lön tillåter nog inte för täta besök på fiket 😉

  5. Lambergsfrua skriver:

    Nej de unga tjejer/kvinnor som ser en drömtillvaro i hemmafrurollen inser förstås inte, att det är ett yrke som alla andra – och krävande dessutom. Och utan lön. Jag har den största respekt för de kvinnor som stannar hemma för att sköta hem och familj, även om jag inte har gjort det.

    Min mamma föddes år 1900 och var mycket före sin tid, har jag insett i efterhand. Hon började arbeta efter skolan och vägrade att sluta, bara för att hon gifte sig med pappa. Hennes motto var att aldrig låta sig försörjas av en man. Inte heller slutade hon jobba, när jag föddes. Pappa stöttade henne helt, vilket kanske inte heller var så vanligt bland män i den generationen.

    En jättesnäll änka med två skolbarn kom på dagarna och blev min extramamma. Tur att hon och hennes töser bodde så nära!Det arrangemanget fungerade utmärkt i hela sex år. Då fick hon lite ändrade familjeförhållanden och valde att sluta.
    Sen hör det till saken att mamma trots sitt heltidsjobb ville leva upp till någon slags hemmafruroll också. Hon var den som handlade och lagade all mat, hon bakade ibland och hon städade – men tvätten lämnade hon bort. Den lyxen ville hon unna sig.

    Uppfostrad av en sådan kvinna (och man) har hemmafrurollen aldrig varit något alternativ för mig. Jag har jobbat heltid hela tiden. När barnen föddes tog jag självklart ut mina sex månaders ledighet, men jag trivdes aldrig riktigt med det. Jag var en mycket bättre och gladare mamma, när jag fick komma igång och jobba igen

    Däremot var käre Mannen i Mitt Liv hemma med våra barn nästan två år, när de var i förskoleåldern på 60-talet! Det förorsakade många lyfta ögonbryn vill jag lova =D
    Men tvärt emot vad många trodde, skötte han verkligen både barn och hem, så något Maria Montazami-liv levde han sannerligen inte;)

    Önskar dig en riktig skön kväll!
    Varma kramar,

    • Ingrid skriver:

      Tack snälla för din kommentar!

      Vilka föregångskvinnor ni har varit både du och din mamma. Att din mamma förutom sitt heltidsjobb också fick sköta den mesta markservicen hemma var nog inte så förvånande. Så var det här också här jag jobbade heltid. Makens insats i hushållet inskränkte sig till att ha potatisen skalad när jag kom hem.

      Att Mannen i Ditt Liv var hemma och tog hand om barn och hem när du jobbade hörde nog inte till vanligheten på den tiden.

      Kram och trevlig kväll!

  6. skogsnuvan skriver:

    Nog kan jag förstå att man vill vara hemmafru. Nu för tiden har man ju inget som helst val. Båda måste jobba och det är ett farande och hämtande och när man kommer hem är alla trötta och irriterade.
    Jag jobbade heltid när min son var liten och jag kände ofta att jag inte hann med honom som jag skulle ha velat. Hans barndom liksom bara försvann innan jag hade hunnit lära känna honom och nu bor han långt bort.
    men……hemmafruar tillhör nog en svunnen tid och nu är dom lika sällsynt som vargarna och det som dom tänker mest på tror jag är att man inte har något eget val. Man måste ha in pengarna för att klara sig och det går inte att leva på en lön.
    Det är inte lätt att vara människa i nutiden heller och speciellt inte småbarnsföräldrar.

    • Ingrid skriver:

      Att vara småbarnsförälder och jobba samtidigt är tufft, men därifrån och till att ha som ambition att vara hemmafru är steget långt.

      Jag skulle unna alla att få vara hemma, om man så önskar, när barnen är små. Men sen måste man tänka på sin egen utveckling, sin egen karriär och sin egen framtida pension.

  7. Ama de casa skriver:

    Personligen gillar jag att vara hemmafru. Jättemycket!
    🙂

  8. Gunnel skriver:

    Hemmafru är nog inte något man bör rekommendera dagens unga mammor att bli med tanke på pensionen. Dessutom är nästan alla barn på dagis, så det blir tunt med lekkamrater. Det är inget 9-5 jobb att vara hemmafru, men det kan ju inte de veta som inte provat på. Tror det hade varit bättre om alla kunde fått välja att jobba deltid….men med lite lönekompensation. Kram

  9. Sylvia skriver:

    Man ska nog inte göra hemmafrun till ett offer, hon var förmodligen tuffare än vad hon utstrålade. De utförde ett hårt jobb som jag känner väldigt stor respekt för men de satt fast i den tidens tänkande. Själv var jag hemma de första åren men sedan gick det inte ekonomiskt, nog hade jag önskat att få vara hemma några år till.

    Idag har ”hemmafru” blivit trendigt, mycket genom lyxhustrun Anna Ankas TV-program, men de allra flesta är förmodligen flerbarnsmödrar som sliter hårt för att kunna vara hemma med sina barn men med detta statustänkande är det näst intill omöjligt. Konsumtionssamhället och kravet på prylar och resor är nog en bidragande orsak till detta.

    Kram

    • Ingrid skriver:

      Det är tufft att vara hemmafru!

      Åkes äldsta syster valde att vara hemma med barnen och hon slet och jobbade på alla sätt och vis för att få ekonomin att gå ihop.

      Det är inte lätt att leva på en lön. De hade ett hus i Visby och för att få lite egna inkomster hade hon inackorderingar på vintrarna och hyrde ut rum till turisterna på sommaren.

      Hela familjen fick ta konsekvenserna av beslutet att hon skulle vara hemma och det var mycket de inte kunde unna sig. Där var det minsann inte tal om några dyra semesterresor, något som en del anser tillhör livets nödtorft 😉

  10. Corina skriver:

    Nä många har nog inte en aning om hur det fungerar 🙂 Visst skulle jag gärna vara hemmafru men inser ju hur totalt omöjligt detta skulle vara i dessa dagar. Ekonomiskt skulle det aldrig fungera ! Man har ju inte lyckats fånga en miljnär precis 🙂 Däremot har jag inte arbetat heltid sedan barnen föddes och just nu jobbar jag 80 %….lagom faktiskt 🙂 Kram

  11. Som ung flicka/kvinna ska hon tänka på att bli en självständig människa, både ekonomisk och yrkesutbildning. Hon ska tänka på sin framtida pension. Deltid är en kvinnofälla!

    Därför vill vi(politik) att männen ska ta större ansvar. Ta ut sin pappaledighet. Hjälpas åt rättvis hemma med familjen.

    En sån jäkla smörja att lyssna på Hollywoodtjejerna.Anna Anka så sorglig!

    Barnen triva att var med andra barn och får stimulans på dagis/förskola, där personal är utbildad för barn.

    Låt männen ta mer ansvar i hemmet. När ska kvinnorna släppa MONOPOL på köksskåpen.

    Att var en självständig och duktig yrkeskvinna borde alla kvinnor sträva efter.

    margareta

  12. Hejsan Ingrid !

    Milda makter så intressant ämne. Jag var som Du hemmafru.Med dagbarn, telefonjobb,försäljningskonsulent för Oriflame och Tupperware. 12 år var jag hemma.Jag gillade det.Min Dotter var föga förtjust.Ville vara på fritids, där alla andra barn var.Fick väl inte ens det då jag började jobba fyra tim/dag med städning.Fick inget jobb med sådant jag sysslat med innan.Recptionsjobb/kontor/avbytande telefonist.

    Dennis Mamma var hemma min var det inte.
    Jag hade grna velat vara hemma, men 1982 sa maken han hade inte råd ha mig hemma längre.Jag blev dyrare när jag började jobba.Det fick Han bittert ångra.

    Kram Majsan

  13. Agneta skriver:

    Hej, Ingrid!

    En hemarbetande kvinna får ingen tjänstepension eller PPM ( ATP har väl försvunnit). Det blir alltså existensminimum att leva på, den dagen det är dags för ålderspension eller om den försörjande maken avlider/gifter om sig….! Hemarbete är i pengar räknat, oavlönat 24-tim-jobb!

    Klart att det finns andra fördelar än pengar om man har barn som ska stimuleras. Ingen dans på rosor alls att vara ”hemmarbetande kvinna” som avlönas godtyckligt av maken. För det är så det var förr i alla fall.

    Att bli lämnad av maken i Sverige är ju inte som i USA där det betalas ut rejäla summor i underhåll till ex-hustrun. Det går inte att komma till Sverige och plädera för livet som hemmarbetande kvinna då andra regler gäller här.
    Går väl an att springa på stan med väninnor och shoppa i dyra butiken, äte lunch och gå på party på kvällen samt ha barnflicka och hembiträde….! Det finns hemmafruar o hemmafruar men att få det till att vara glamoröst…nej!

    För inte sååå många år sedan var det kärvt för en hemmafru att bli änka med barn….vad göra? Söka jobb utan utbildning? Eller med en förlegad utbildning? Ensam med barn och i medelåldern…?

    Det går nog inte att vrida klockan tillbaka till ett samhälle där mannen antas ha en hög inkomst som försörjer en familj. Framtiden/ålderdomen ska man också tänka på…

    Men visst är det gott att kunna vara hemma när barnen är små, men sedan mår dom bra av att lära sig umgås med andra barn också inann det är dags fär skolan.

    Men visst, i ett överklasstänkande är ju hemmafrurollen en guldstjärna i kanten förutsatt att det finns miljoner som aldrig sinar…;-)

    Finns många aspekter på detta ämne men det tar för lång tid att skriva om det.

    I slutändan anser jag att varje individ ska bestämma själv hur man vill ha det.

    MEN…det handlar alltid om pengar och då talar jag inte alls om semester utomlands eller statusprylar, det börjar bli dåligt med den varan för gemene man numer.

    Jag talar om ett ”normalt” liv som blir allt dyrare då vi alla måste ha mängder med för dyra tekniska prylar bl.a. Åh ja… 😉 Försök att inte ha en dator för runt 8000:- och skrivare och bläckpatroner och abonnemang/månad, mobiler, surfplattor, Iphone, DVD, plattTV i varje rum till varje barn….. m.m m.m m.m……det tar ju aldrig slut och värre blir det.

    Hollywoodfruarna kan stanna i USA och inte komma hit och göra reklam i TV som vi betalar för, desutom….! Men dom tycks behöva ett avlönat jobb som inte finns att få annorstädes och då är det bra att komma ihåg í vilket land man är född och dit man kan resa för att hämta ut sin pension framöver…;-)

    Var sak på sin plats blir bäst och var o en gör som den vill/kan!
    Kram, Agneta

    • Ingrid skriver:

      Hejsan Agneta!

      Jag har snokat lite (=googlat) och man får faktiskt arbetspension när man är hemma med barnen.
      http://www.tyoelake.fi/Page.aspx?Section=39505 , om inte jag har missuppfattad informationen 😉

      Men det bästa måste ju vara att ha ett arbete, om inte heltid så i alla fall på deltid. Att som småbarnsförälder jobba heltid är nog i tuffaste laget, men för de flesta är det ju en begränsad period i livet som ser så ut och sedan måste man nog tänka på sin framtida karriär och i förlängningen sin pension.

      Vi blir ju gamla här i landet. Går man i pension vid 65 är det många år man ska leva på pensionen. Någon liten guldkant kanske man vill sätta på tillvaron även då.

      Det är klart att var och en ska göra som man vill, men jag tycker ändå att det är väldigt kortsiktigt tänkt, när ambitionen inför vuxenlivet inskränker sig till att bli hemmafru.

      Ha en fin onsdag!
      Kram Ingrid

  14. Znogge skriver:

    Hemmafru och lyxhustru är två olika saker. Bara så man vet…

    Kram

  15. Inger Maryissa skriver:

    Nej, det är nog inte speciellt roligt att vara hemmafru och vara helt beroende av mannens inkomst….jag själv skulle aldrig kunna tänka mig det

    Men om kvinnan ändå vill det , kanske det beror lite på hur paret kommer överrens när det gäller ekonomin
    För att vara hemmafru är minst lika viktigt som det arbete som mannen har
    och om båda har lika tillgång till ekonomin så kan det ju funka…
    d.v.s att kvinnan inte ska behöva be mannen om de pengar hon behöver

    Kommer ihåg när jag var barn och mamma var hemmafru och hon fick be min pappa om varje liten slant hon behövde,
    och även till oss barn….det kunde vara riktiga diskussioner ibland tills pappa förstod att vi behövde pengar till vissa saker

    Sedan tror jag att det inte alltid är det bästa för vare sig kvinnan och barnen om hon är hemmafru
    Beror kanske lite på omständigheterna, om de umgås med andra familjer och barn
    Då för barnens utveckling det är ju viktigt att träffa andra barn
    kram

  16. Suss skriver:

    Jag tror det är många yngre mammor som har en vision som inte stämmer med verkligheten, visst var skönt att vara föräldraledig, men vi delade exakt mitt itu på första barnet, inte lika rättvist på andra, men ganska nära. Det var jätteskönt att få gå tillbaka till arbetet, tyckte jag.
    ”Lattemammor” finns det ganska många här i stan tyvärr. De kommer 2-3 i bredd på trottaren på väg till vattenhålet (Lattestället), invaderar med sina barnvagnar och verkligen tar plats. Nu generaliserar jag ganska grovt, men jag är riktigt less på dessa unga kvinnor som beter sig så där. Vi brukar gå upp på stan för att fika på lördagarna, för då är det inte lika många av dem ute och luftar sig och barnen. Jag vet inte om jag tycker ett café är bästa stället för ett litet barn. Vissa saker får man lov att avstå under en period då barnen är små, men alla tycker väl olika, antar jag.
    Att vara hemma under många år förlitande sig på sin man, är verkligen inte genomtänkt. De kommer inte att få det lätt, om inte de inte skriver sinsemellan hur de ska ha det när de blir äldre. Jag har arbetat heltid hela mitt liv och min pension är som ett skämt. Hur skulle det ha varit om jag varit hemma i 15 – 20 år brukar jag fundera på.
    Det är ett viktigt ämne du tar upp Ingrid, det är bra! KRAM

    • Ingrid skriver:

      Jag, som var hemma tills jag fyllde 45, vet hurdan pensionen är när man inte arbetat så många år.

      Så länge vi är två går det väl an, men med våra låga pensioner kommer den som blir lämnad först att få det riktigt tufft.

      Som egen företagare så gick det alltid ut på att investera och betala så lite skatt som möjligt 😉 ett kortsiktigt tänkade som vi surt får betala för nu.

  17. Elisabeth skriver:

    Förstås att tv-program kan påverka, men jag tror också att en stigande arbetslöshet bland unga kvinnor gör att de har svårt hitta sin identitet. Då kan hemmafru och barn ge en identitet. Skulle var intressant att se studiebakgrund på de som vill vara hemmafru. Ha dé!

  18. Karin skriver:

    Mina bästa år har varit 1974-80, då jag var hemmafru med två små barn. Då var många mammor hemma, och lekkamrater fanns det gott om.
    Ekonomiskt hade vi det knaggligt, men vi var lyckliga, och klagade inte.
    När barnen hade börjat skolan började jag jobba igen 1980-2011. Jag har alltid jobbat halvtid, så jag skulle finnas till hands när barnen kom från skolan.
    Det märks på pensionen, och situationen upprepar sig.
    Men vi är lyckliga och klagar inte!
    Kram Karin

    • Ingrid skriver:

      Jag har ju också haft förmånen att finnas till hands för barnen när de var små, men, som du också skriver, det märks på pensionen.
      Man får ta konsekvensen av sina beslut och göra det bästa av situationen, det är bara så 🙂

  19. Doris skriver:

    Jag tyckte att det var bra att kunna vara hemma när pojkarna var riktigt små, började jobba när den yngste var 3 år. Han skulle vara på dagis för att umgås med andra barn men det gick inte bra så att han fick vara hemma med sin pappa. Skulle inte kunna tänka mig att bli hemmafru igen och behöva be om varje krona ;-).
    Sköt om dig, kram.

Kommentarer inaktiverade.