Historien om en Emma – Uppdatering

Det har regnat en skvätt på morgonsidan och molnen ser rätt täta ut, men ibland glimtar solen fram i alla fall. Det är bara att inse att man får vara tacksam över om det går att vara ute utan vinterjacka och vantar.

Idag är det Emma som har namnsdag och någon som heter Emma känner jag inte personligen och Emma Katharina Maria, kände jag inte heller, men har hört berättas om henne och jag sköter hennes grav. Hon var Åkes farmor och hon föddes 1855 vid Alstäde i Fröjel och gifte sig med August Ferdinand Lefvander år 1876.

August föddes 1842 vid Mulde i Fröjel och han var skeppare och vid sidan av det försörjde man sig så gott det gick på det lilla jordbruket vid Stenstugu, som de köpte år 1876. Paret fick i rask takt åtta barn:

Amalia 1877, Reinhold 1879, Hellny 1882, Helmut 1884, Johan 1886, Gustaf 1888, Nanny 1891 och sist Adolf (min svärfar) 1894.

Uppdatering: Gammalt foto av Stenstugu från ca 1880

Emma o August med de två äldsta barnen Amalia och Reinhold

August hade inte någon större framgång som skeppare och efter att han varit ute för en olycka där han fick en bom i huvudet, blev han vad man kallade ”sjörädd”. För att kunna försörja sin stora familj åkte han därför till Stockholm där han arbetade som stuveriarbetare. Där blev han emellertid sjuk och dog år 1897 på Serafimerlasarettet i sviterna efter en lunginflammation. Yngste sonen Adolf var då bara 3 år gammal.

Nu fick Emma det svårt att klara den stora familjen på egen hand och jag har hört berättas att lille Adolf fick en klut med en grötklick i att suga på för att stilla den värsta hungern. Man kan knappt föreställa sig hur svårt hon måste ha haft det. Jag vet ju inte, men kan tänka mig att man hade en häst, kanske ett par kor, några grisar och höns och så det lilla som jorden kunde ge i form av potatis och säd till djurfoder och att mala till mjöl. Det kan inte har varit lätt att mätta åtta barn. De äldre som kunde arbeta ackorderades därför ut bland grannar och släktingar. Helmut och Reinold emigrerade till Amerika så fort de blev vuxna nog och när Adolf var 18 år följde han efter dem dit.

Emma dog 1908 53 år gammal och vad hon dog av vet jag inte, men hon och sonen Gustaf, som ännu fanns kvar på Stenstugu när jag kom dit, ligger begravda bredvid varandra på Fröjel kyrkogård.

Nu skiner solen så vackert, så nu ska jag ta mig en promenad ner till Coop. Ett brev ska läggas på lådan. Vi har en postlåda här på Odvalds, men då måste man lägga på brevet före klockan tio om det ska gå iväg samma dag och jag hade inga frimärken.

Trevlig torsdag och Grattis alla Emmor!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nostalgi, Stenstugu och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

26 kommentarer till Historien om en Emma – Uppdatering

  1. Znogge skriver:

    Man behöver inte gå så långt tillbaka i vår historia för att bli medveten om hur svårt många svenskar hade det förr. Tänker på alla som emigrerade till Amerika för att få det bättre. Många lyckades säkert men inte alls…

    Barnens kusin heter Emma så vi har en att gratta i dag.

    Kram

  2. Gunnar skriver:

    Jag älskar att gå på kyrkogårdar, läsa vad som står på stenarna och fundera över vilket liv personerna haft. Intressant med din berättelse om Emma och August.

  3. Hillevi skriver:

    Han blev stor, ändå, Adolf. Tänk, vilka intressanta öden… och nu går du och sköter om Emmas grav. Fascinerande!

  4. Skogsnuvan skriver:

    Nog är det svårt att förstå hur människor kunde överleva på så lite som dom gjorde förr i världen. Här var dom också 9 barn och 2 vuxna och hur man kunde klara av att föda alla dessa på den här fattiga marken kan man nästan inte fatta

  5. Karin skriver:

    Mycket intressant med lite fakta om dina släktingar. Så tycker jag att ett släktträd ska se ut!
    Jag hade använt presentkortet till fönsterputsning! Det tycker jag är tråkigt!
    Kramar!
    Karin

  6. Musikanta skriver:

    Så blev hon heller inte äldre än 53 år – Emma. Hon måste väl ha varit alldeles utsliten vid det laget. Dagens kvinnor har i alla fall fått det bättre – det går ju numera att vara ensamförsörjare för en stor familj.
    Tur att Adolf kom tillbaka från Amerikat :-)!
    Kram från Ingrid

    • Ingrid skriver:

      Ja, Adolf kom tillbaka, men de andra två bröderna blev kvar och var aldrig här i Sverige på besök en gång. Däremot har ättlingar efter dem varit här och hälsat på flera gånger.
      Kram

  7. Lambergsfrua skriver:

    Tack för att du delade med dig av berättelsen om Åkes farmor Emma! Vilket hårt liv hon fick, tidigt änka med 8 barn. Man har svårt att förstå hur hon kunde klara av det. Det fanns många starka kvinnor förr – precis som idag, fast kanske på ett annat sätt.
    Varm kram,
    Lambergsfrua 🙂

    • Ingrid skriver:

      Jag tycker att det röner till eftertanke när man tänker efter hur de levde. Visst är det många som har det tufft idag men armodet är nog trots allt inte så stort.
      Kram

  8. Ja en dykning är det och det finns riktiga rysare att upptäcka när man har läst på lite om sina förfäder, alla för tidigt döda föräldrar och barnaskaror, där bara ett par tre av 12 överlevt, det är skönt att ta sig upp till ytan och nuet igen.

  9. Anna/notonmusic skriver:

    Vad fint att hedra Emma på Stenstugu på namnsdagen med en berättelse om hennes liv. Jag blev riktigt gripen. I nästan 20 år födde hon barn alltså och blev sen ensam med dem. Men många band utgår från hennes liv även om hennes liv inte blev så långt. Nyfiken som jag är ser jag att det står stenstu under hennes namn men stenstugu under den andra stenen. Sa man stenstu förr eller finns annan förklaring? Kram

    • Ingrid skriver:

      Så uppmärksam du är Anna! Vi säger Stenstu i vardagslag, gården heter Stenstugu och gjorde det även förr i tiden. Jag minns att det var diskussioner när Gustaf dog om hur man skulle skriva på hans gravsten och man bestämde sig för det officiella namnet. Lite synd kanske. 😉 Men visst är gravstenarna fina och så fantastiskt att Emmas hållit sig så fin i över hundra år.
      Kram

  10. Anna skriver:

    Tack Ingrid för alla intressanta historier som du delar med dig av.
    Det är verkligen intressant och tankeväckande .
    Kram Anna

  11. lena skriver:

    Underbara bilder och så fin blogg.
    återkommer gärna hit.
    Lena
    fyra årstider vid en byväg

  12. Hillevi skriver:

    Så roligt att med fotot och huvudpersonerna i din fina berättelse! Det måste kännas underbart att Stenstugu är kvar i familjen.

  13. Gunnel skriver:

    Min dotter som släktforskar har fått reda på mycket bakåt i tiden om vår släkt. Visst är det spännande att få höra historier om hur det var förr. Om inte annat så får man sig en tankeställare om hur bra vi har det nu. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *