Hundar, hundar, hundar

Gillar du hundar? Jag fick en hälsning från Frankrike i gästboken. Den kom från Marie-Christine Puolain, som föder upp collier och hennes hemsida med alla de vackra hundar är verkligen värd ett besök. Samtidigt fick den mig att tänka på alla mina älskade hundar. Nu har vi ju ingen hund utan bara våra två katter, men jag har alltid varit en stor hundälskare.

Jag är rädd att jag har skrivit det här någon gång tidigare, men då får du väl njuta av bilderna av alla hundarna och hoppa över texten.

När jag var barn var min allra största önskan att få en hund, men pappa var stenhård. Vi skulle inte ha hund. Jag hemsökte alla i Klintehamn där det fanns hundar som jag eventuellt kunde få gå ut och gå med. För fick jag inte ha en egen hund innebar ju inte det att jag helt måste avstå från det sällskapet. Jag var och är väl kanske fortfarande ganska envis och har jag fått något i huvudet så är det inte lätt för mig att släppa tanken. Jag ville absolut ha en hund!

Cykelhandlare Löfqvist hade en cockerspanieltik och där sprang jag hela tiden och klappade och beundrade den vackra tiken. När hon fått valpar och de vuxit till sig litet, tog jag hem en av dem för att försöka övertala pappa att få behålla den, men det gick inte, jag fick gå tillbaka med valpen.

Syster Karin, distriktsköterskan på Klintehamn på den tiden, hade en svart och vit collie som hette Collieman, sjäv hette hon Åman i efternamn och hon körde en bil av märket Hillman. -Hillman, Åman, Collieman- det var en populär ramsa för oss barn.

Collieman hade ätproblem, kanske led han han av hundanorexi? Han åt ytterst litet och bara om han blev matad. Syster Karin gjorde i ordning maten i en skål och sedan matade hon honom med sked och mer eller mindre tryckte ner maten i halsen på honom och höll om nosen tills han svalde. Jag var där väldigt ofta och hjälpte till att mata Collieman och jag var duktig på det. Jag fick honom att svälja själv. Efter några år flyttade syster Karin och jag vet inte vad det blev av Collieman.

Min småskollärarinna hade också hund, eller rättare sagt hennes man hade hund. Han var jägare och hunden stod bunden vid en hundkoja på gården. Som jag älskade den hunden! Bonnie hette hon och henne släpade jag med mig hem så ofta jag bara vågade. Bonnie var en svart/vit blandrashund. Jag skulle kunna tänka mig att hon var en blandning av stövare och bordercollie. Hon var alltid alldeles full av loppor och löss och mamma förbarmade sig över henne ibland och badade henne i vårt badkar och behandlade henne med avlusningsmedel. Det brukade flyta ett tätt lager av löss i badkaret efterhand som ohyran dog. Men det hjälpte ju inte så länge, för sen kom hundstackaren hem till sin koja igen. Pappa försökte prata med dem, men det föll inte i god jord. Bonnie var det synd om!

Hembiträde hade man på den tiden när jag var barn och det hade vi också. För allt hemarbete var tungjobbat, så även om mamma var ”hemmafru” behövde hon hjälp de åren hon hade tre småttingar. Jag och mina systrar är födda 40, 42 och 44, jag är född i september 1940, min syster Barbro i juli 1942 och Kerstin i januari 1944. Ett av våra före detta hembiträden hade också hund. Det var en gordonsetter som hette Dongola. En vacker, stark och tålmodig hund som jag älskade. Dongola hade en dragsele och på vinter fick jag ta ut henne, sätta på selen och så åka spark eller skidor efter henne.

En jul fick vi den bästa julklappen man kunde önska sig. Av min faster och farbror fick vi en taxvalp! En vacker släthårig hanhund som hette Ruff. Vilken lycka! Det var så oerhört stort, så det går bara inte att beskriva känslan när vi senare på kvällen åt julmiddag och den lille hundvalpen somnade under bordet på mina fötter. Dagen efter skulle vi gå ut och gå med honom i koppel. (Han var inte så liten som den här lille på bilden) Min yngsta syster slet och drog, men Ruff satt bara fötterna i backen och flyttade sig inte. Men när jag tog kopplet och lockade på honom gick han med. Gissa om min syster blev arg.

Pappa hade alltså fått ge med sig till slut och Ruff blev älskad även av honom. Ruff låg i hans rum på nätterna, för han hade en fåtölj som det passade så bra för hunden att ligga i. Pappa lade en filt över stolskarmarna så att Ruff fick som ett eget bo där i stolen. Och om pappa var bortrest och ringde hem frågade han nästan inte efter oss flickor utan sa, ”Hur är det med min lille pojk?” Så dog pappa och mamma började jobba på Åvallegården och tyckte inte att hon kunde ha Ruff kvar utan han fick en ny ägare. Det var en man som mamma kontaktat för att låta honom ta bort hunden, men han ville inte göra det.
– En ung och frisk hund skjuter jag inte, sa han och erbjöd sig i stället att ta över Ruff och så fick det bli.

Vi har haft några hundar Åke och jag också, men dem ska jag inte trötta dig med nu. De får komma med i ett annat inlägg. Jag vill också tillägga att de flesta av bilderna i inlägget har jag fått på mail från Doris.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Solen skiner här idag också. Vi har varit en vända på Klinte, tvättmaskinen har gått några vändor och en äppelpaj står i ugnen. När vi var på Klinte passade jag på att handla gravprydnader till våra tre gravar. Det var folk från Suderviljan, arbetskooperativet här i Klintehamn, som sålde utanför Konsum. Killen som stod där och sålde blev så lycklig över att jag handlade så mycket, så jag fick mig en kram på köpet. Nu har vi varit på gravarna och snyggat till.

På mammas och pappas grav på Klinte kyrkogård var det redan så fint med cyklamen som stått där ganska länge nu. De trivs uppenbarligen med det här vädret, för de blommar för fullt och är ännu fulla av knoppar. Nu blev det ännu finare med en vinterdekoration i bakgrunden.

På Fröjel kyrkogård såg det inte riktigt lika bra ut och det visste jag, så jag hade med mig ljung och dekorationskål också som jag planterade på sidorna om dekorationerna. Nu är det bara att åka upp med ljus nästa lördag när det är Alla helgons dag.

Ha en trevlig fredag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Djur, Nostalgi och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Hundar, hundar, hundar

  1. Pia skriver:

    Trevligt med en liten hundblogg här med 😉 Min första hund var oxå en tax Fast en strävhårig En sådan ska jag ha sen när jag inte orkar med fler prickar Ser redan framemot nästa hundblogg härifrån . Ha en trevlig helg

  2. ingmarie skriver:

    vi har en svart korthårig, långhårig normal och en långhårig dvärg
    Jo Ingrid jag har läst om ditt bröllop
    Ha en fin helg

  3. Sofia skriver:

    Åhhh vilket härligt inlägg! Precis i min smak; dubbelhundägare som jag är! 🙂
    Tax var min första hundupplevelse oxå, han hette Burre och låg alltid i min fotände av sängen. (För pappa hade ju så långa ben att han sparkade till honom i sömnen, men på min sida fick han sova ifred – och jag var överlycklig att han ville ”va hos mig”!)

    Nu har jag två egna lurvbollar som nästan tävlar om vem som kan ligga närmast matte på natten. Ibland blir det trångt o varmt i sängen… Pust! Men ett kärt besvär!
    Trevlig helg! Kram Sofia

    • Ingrid skriver:

      Ruff låg minsann hos oss också om han kom åt och helst under täcket. Han kunde verkligen göra det gott för sig, men om nätterna låg han inne hos pappa i stolen – tror jag? Han kanske lurade sig ner under täcket hos pappa också 😉

  4. Eva skriver:

    Ett utav dina barnbarn har verkligen ärvt din kärlek för hundar, EDOARDO, när det ibland finns en herrelös hund här i Gaggi ser han alltid till att den får mat och lite ömhet.
    Som tur är så har vi nte så ofta okopplade hundar här som det ibland händer på andra ställen på Sicilien, i Siracusa har det ju varit flera olycker med flockar utav herrelösa hundar, en pojke dog för drygt ett år sedan och strax därefter blev en tysk turist mycket allvarigt skadad !
    eva

    • Ingrid skriver:

      Det var nog någon sort telepati Eva, jag stod just i köket och tänkte på Molly och funderade på om jag hade något bra foto på henne. Hon måste ju få vara med i nästa ”hundinlägg”.

  5. Ailas skriver:

    Trevligt att höra om ditt hundförflutna… och med fina bilder därtill.

    Själv var jag hundrädd som barn, eftersom grannens tax alltid sprang efter och försökte nafsa i benen när jag susade förbi med min cykel. Som tur var bodde den grannen åt det hållet jag inte behövde passera så ofta.

    Som vuxen ville jag bota min hundrädsla och då skaffade jag egen hund. Det var en härlig dalmatiner som jag saknar än!!!! Vilken klok och rolig hund han var, Fajans…

    Trevlig kväll, kram från Sotis och mig!

    • Ingrid skriver:

      Taxar kan vara några riktiga rackare hur söta och fina de än är.

      Vår Ruff hade ett hatobjekt och det var en tant som cyklade förbi nästan varje dag. Hon blev jagad och utskälld efter notor.

  6. Agneta skriver:

    Hej, Ingrid!

    Hade ingen aning om att du haft hund! Att du gillar katter vet jag, men inte hundar. Så många fina foton du visar upp.

    Jag har haft katt men ansåg att den skulle få ett bättre liv på landet än i en lägenhet i stan, så den fick flytta. Gillar inte katter som sitter inne i lägenheter dagarna i ända och jamar som hysteriska framför lägenhetsdörren så att det ekar i hela trappuppgången.
    Dessutom är det koppeltvång om man ska gå ut med en katt i stan, av förståeliga skäl.
    En del grannar släpper ut sina katter med förödande resultat såklart. Trafiken är enorm!

    Dessutom gillar inte min allergi/astma varken hund eller katt. Hund har jag också haft, en mycket kort period, men det är inte alls min avdelning.

    Det var egentligen min dotter som ville ha husdjur, vilket hon nu har, då hon bor på landet där både hunden och katterna trivs och mår bra.

    Det viktigaste är ju trots allt att djuren mår bra!

    Kram, Agneta

    • Ingrid skriver:

      Jag skulle aldrig kunna tänka mig att ha en innekatt. Man lagstiftar om att kor ska få vara utomhus på sommaren, men många katter sitter som fångar i en lägenhet i hela sitt liv. Katter ska man ha på landet där de kan få leva ett riktigt kattliv.

      Klart att din dotter ville ha husdjur, vilka barn vill inte det? Men det är svårt när man har allergi. Det har egentligen jag också, men gick igen behandlingar sk hyposensibilisering, för att över huvudtaget kunna bo här vid Stenstugu och jobba med kor och grisar och den behandlingen som pågick under 5 år fungerar bra.

  7. Tove skriver:

    Roligt att läsa om alla dina hundar! Egentligen är jag kattmänniska men eftersom maken inte är det så bidde det hund istället och det ångrar jag ju såklart inte idag. Både katter och hundar är underbara och ett fantastiskt sällskap. Det är åtminstonde en som är så glad när jag kommer hem ;D
    Ha en fin helg!

    • Ingrid skriver:

      Har man en hund är man alltid välkommen hem, det är inte riktigt samma sak med en katt. Den bryr sig inte så mycket om man är borta några timmar. Sover när man åker och sover när man kommer hem 🙂

  8. skogsnuvan skriver:

    Här har det alltid funnits hundar och jag fick min första egna när jag var 14 år. Det var en korsning mellan en chäfer och en lapphund och var den klokaste och finaste man kunde tänka sig.
    På jobbet har alltid någon haft hund och dom har alltid lega under mitt skrivbord.
    Nu har jag ingen hund för man blir så bunden och jag ska ju uppleva en massa äventyr nu och resa en del så det får vara men jag har en bror som har 3 st och kompisar som jag kan vara hundvakt till så hundar fattas inte. Fina bilder du hade, När man ser hundvalpar blir man så sugen

    • Ingrid skriver:

      Har man ingen hund själv, så finns det väl nästan alltid någon man kan låna om längtan blir för stor. Min mamma var dagmatte ett tag och tyckte att det var jätteroligt.

  9. Kicki skriver:

    Trevlig berättelse om dina hundminnen.
    Jag har alltid varit en ”hundmänniska”, även om vi naturligtvis även haft många katter när vi bott så det har gått. (Inga innekatter för mig heller, de ska kunna gå som de vill).
    Jag gick ut med grannens hund, som för övrigt var en tax som hette Nicklas, tills jag, som 13-åring kom hem med en liten valp, schäfer/colliekorsning. Det har jag berättat om på min hemsida under tidigare hundar. Sen dess har jag bara varit utan hund en kort period.
    Kram

    • Ingrid skriver:

      Vi var i Visby idag och på ett ställe på vägen in så passerade ett par med fyra taxar. Det kändes liksom en tanke när jag nu just skrivit om vår älskade Ruff.

      Vi har inte haft hund sedan nån gång i slutet av 60-talet.

  10. Astrid skriver:

    Vilken underbar berättelse om hundar

  11. Doris skriver:

    Det var trevligt att läsa om dina bekantskaper med hundar genom åren. När jag växte upp hade vi hund hemma och på vår gård har vi haft två hundar men jag får säga att jag föredrar katter, mycket mindre jobb med dem och så gillar jag dem bara bättre också ;-).
    Sköt om dig !
    Kram

    • Ingrid skriver:

      Jag är fortfarande hundkär, men inser ju att katter är bra mycket mera lätta att ha att göra med. När man bor på landet är det ju bara att öppna dörren och släppa ut dem. Inte behöver man rasta dem inte 🙂

  12. Vad mysigt Ingrid, att Du också skriver om Dina barndomsminnen, det visst jag inte. Första gången jag läser om det.
    Nu vet jag att Du också är hundgalen,som vissa är mångalen. Det är något alldeles speciellt förhållandet människa -hund.
    Borde skaffa mig en,så jag kommer ut på promenader.Men då måste jag spara för att få ihop 8-10 tusen minst.Jag skulle vilja ha en Griffon, en liten som inte drar omkull mig.Taxar är för starka.
    Helst en Rotwailer, som kunde skrämma livet ur dom som är dumma mot mig.
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *