Hur mycket fotograferar du….

….. egentligen, undrade maken, när jag kom in med kameran i handen efter att ha varit ute en trädgårdsrunda. Och det kan man kanske fråga sig, men tänk om man haft en digitalkamera ”förr i tiden”. Nu kan man ta hur många bilder man vill och testa olika inställningar och prova sig fram utan att det kostar någonting. Tänk förr när man hade en rulle på 20 bilder och skulle ransonera med dem under en hel utlandsresa! Färgkort som idag sitter i album och blir fulare och fulare.

Och tänk vilka möjligheter vi har idag att sjäva redigera och fixa till våra bilder, var och en efter sitt tycke och smak. Jag använder ett jättebra gratisprogram som heter PhotoFiltre och det räcker mer än väl för min del.

Om man ändå, på den gamla kamerans tid, varit så klok att man tagit lite kort från vardagen och inte bara från fester och resor. Jag saknar så många bilder från den tiden. Jag skulle velat ha kort från ladugården, kort av kossorna Anna och Idioten (en hette faktiskt Idioten, för hon var sällsynt korkad, till och med för att vara en ko). Jag saknar bilder av de söta smågrisarna, som vi hade i en balja i pannrummet, för att deras mammor fått så många småttingar så att de inte hade spenar till alla.

Jag saknar korten från sådd, betgallring, höskörd, tröskning och jag saknar framför allt bilder av våra grannar och allt samarbete vi hade med dem under den tid vi var aktiva bönder. Grannar och vänner, som idag inte finns i livet längre, av dem har jag inga bilder alls.

Jag saknar foton av våra barn när de är med och plockar sten och lastar av höbalar. Inte ett enda kort har jag av Bosse när han stolt kom hem med en massa fisk, eller av Eva när hon red på Kimbo, eller av Krister och hans kompis Love när de lekte i ”Naturhuset”, som de döpte om vårt gamla kycklinghus till.

Jag saknar…….

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nostalgi och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

28 svar på Hur mycket fotograferar du….

  1. Znogge skriver:

    Visst är det bara helt fantastiskt! i och för sig har jag alltid fotograferat mycket och klämde nog 3 x 36 bilder på en semester. Men i dag blir det kanske 600 bilder! En ny värld…

    Kram och ut med kameran i dag med!

  2. Gunnel skriver:

    Vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag saknar också många kort som aldrig blev tagna. Nu försöker jag kompensera det och är alltid ”klädd” i kamera. Ha det gott i värmen.

  3. Tina skriver:

    Så rätt du har Ingrid!

    Tänk om hade förstått sej på att ta mer bilder av vardagen och inte bara från dom ”festliga” tillfällena…. ;o))

    Men jag är glad över att jag var så pass klok att jag tog en hel del bilder från gamla arbetsplatser. Många av dom är skrotade nu eller finns kvar någonstans på andra sidan jordklotet.

    Nuförtiden fotar jag mest för bloggen, och huset när jag gör ändringar på det. (Såna bilder är bra att ha om man nån gång tänker sälja det…..)

  4. Agneta skriver:

    Hej Ingrid!
    Tack för besöket 🙂

    Rosen är suveränt vacker, ett ”stilleben” skulle man väl kunna säga.
    Ack ja, mina fotoalbum är fullproppade med kort fr. födelsedagar m.m. Men har som tur är några andra också, men inte alls tillräckligt. Några få fr. jobbet men inga på arbetskamraterna..hur korkad får man vara?

    Ännu värre är att jag inte ägde någon kamera när jag bodde i Paris som 20-åring…Grrrr. Inte katten hade man råd med sådan lyx på den tiden inte. För visst var det lyx för ”vanlig folk” med kamera, film o framkallning. Dyrt som attan.

    Vad jag däremot har gjor under årens lopp det är att jag samlat gamla vykort fr. platser jag besökt/bott på och man kan även få tag i vykort fr. staden/orten där man bott/bor så det går att återfå en del minnen i bild.

    Dagstidningarna är en guldgruva med digert arkiv där man kan rota och kanske få fram foton fr. numera nedlagda företag etc. Även företagen har väl en hel del sparat på bild.

    Gillar min ”riktiga” kamera bäst, korten håller i evigheter vilket inte de digitala gör, ännu i alla fall. Har gamla SV foton fr. 1800-talets slut på släktingar och de är lika fina i dag.
    SV är det bästa om man vill spara för framtiden.

    Välkomstdrinken i Sommarkväll i går var icke Champagne…några fula gals med en liten skvätt öl eller liknande i. FR drack vatten till maten. Hoppas du kan se någon repris för det var riktigt intressant. Har just skrivit lite om vad som sades 🙂

    Ha det gott i värmen!
    Kramen, Agneta

  5. Ama de casa skriver:

    Visst är det så! Mycket av vardagssituationerna har gått förlorade…
    Fast våra gamla bilder sitter inte och gulnar i album. Anders scannade in drygt 10.000 diabilder till datorn innan vi flyttade till Spanien, så nu finns dom lättillgängliga i datorn. Originalen slängde vi, ingen idé att släpa med dom.
    🙂

    • Ingrid skriver:

      Jag försöker också scanna in en del, men vill ändå ha albumen kvar. Vem vet hur länge man klarar av att hantera en dator. Den dagen kanske kommer när man vill sitta och titta på korten i albumen i stället 😉

  6. Lambergsfrua skriver:

    Åh så vacker din ros är, Ingrid!
    Visst är digitalkameran en välsignelse för oss ”fototokiga”. Jag har nog alltid fotograferat mycket. Första kameran var en lådkamera, men mamma hade en elegantare hopfällbar sak, som jag inte fick röra. Pappa köpte en Minolta åt mig inför första USA.besöket 1960 och sen har det bara rullat på. Jag har nog fotograferat mycket annat än bara födelsedagar och fester, men jag saknar interiörbilder från våra tidigaste bostäder. Det hade varit roligt att titta på idag.
    Men gjort är gjort och inte gjort är inte gjort – inget att hänga läpp för. Bara att ta igen så mycket som möjligt nu.
    Önskar dig och din Åke en fortsatt fin söndag.
    Soliga kramar,

  7. Elisabeth skriver:

    Visst är det lätt att glömma vardagsbilderna, de som egentligen betyder mest efteråt. Nu går det definitivt lättare, när vi har digitalkamera. Nu är det mera ett krux att kast bilder, så det inte blir så många. Ha dé!

  8. Ailas skriver:

    Visst… tiderna, möjligheterna och inte minst vi själva förändras hela tiden! Vi får nog acceptera att vi vid varje tillfälle gjorde det som kändes rätt då… att vi sedan tycker annorlunda idag får vi bara acceptera. Jag känner också igen mig i ditt resonemang, för visst finns det flera bilder som inte blev tagna…

    Hoppas att du har det gott och får en trevlig kväll!
    Kram

  9. Eva skriver:

    Du kanske skulle kunna komma òverens med faster och fabror vid Endre och àka hem till dom en dag nàr det passar alla och se om det inte finns lite diabilder i deras ”arkiv”, som vi alla skulle kuna ha glàdje av. Jag tyckte det var sà kul att se fotografier fràn erat bròllop, dom har ju sàkert diabilder fràn Stenstugu kanske fràn pappa’s 40 – àrsdag, jular osv
    Blev lite ròrd utav vad du skrev i dag
    I dag har jag jobbat, det kommer ett par rader till dig via email snarast 🙂
    Kramar
    eva

  10. Karin skriver:

    Foto, digitala eller papper, är en guldgruva. De album med pappersfoto som finns i min ägo idag vårdar jag ömt. En del foto är tagna med Instamatic kamera på 60-70 talet, och där märker jag att färgen har bleknat.
    Jag saknar precis som du foto på grannar och gamla vänner. Och man skulle intervjuat och skrivet ner mer. Vi får bevara det vi kommer ihåg i våra hjärtan!
    Kram Karin

    • Ingrid skriver:

      Vi känner nog så lite till mans och ofta är det inte förrän man blir äldre som man bryr sig om sånt här och då är det för sent. Vi har gamla ärvda fotoalbum, som vi inte känner igen en enda person i och det finns ingen att fråga längre 🙁

  11. Agneta skriver:

    God kväll, Ingrid!
    Nu är det ju vi som är ”gamla” så en god idé är att vi pratar in våra minnen i det ögonblicket dom kommer upp till ytan så kan våra barnbarn få veta en hel del om hur det var ”förr i tiden”, hur vi hade det och kanske även minnen som våra föräldrar/släktingar berättat för oss.
    En liten mick och en bärbar cdspelare vore väl en god idé? Så kan ju någon som inget har att göra roa sig med att skriva ner allt på maskin. Att printa ut fr. en dator är inte så bra, för bläcket håller inte så länge, men det ska bli bättring, påstås det.
    Vad tror du om det? Slipper barnbarnen att i vuxen ålder skriva som vi gör nu!

    Jag minns att du skrivit om alla foton du har utan att veta vilka dom är. Men om dom är fr. Gotland så borde det finnas info. i kyrkböcker eller i något arkiv där man får släktforska och den vägen få fram vilka som finns på alla fotografierna. Både spännande och en utmaning!
    Kramen, Agneta

    • Ingrid skriver:

      Godmorgon Agneta!

      Det är så bra ideér du kommer med, det ska bara bli av. Vi har en bekant som föresatte sig att intervjua en äldre granne om gamla tider. Den här grannen var väldigt insatt i allting och kunde jättemycket. Men inte ska du tro att det blev av och nu sitter grannen på hemmet förvirrad och borta från denna världen.

      Få se om kanske sonen som intressar sig för släktforskning kan ta tag i de här gamla albumen
      Ha en fin måndag!
      Kram Ingrid

  12. Gun skriver:

    Håller så med dej, tänk om möjligheterna skulle ha funnit när vi var yngre. Nu fotar jag mera vardagliga saker än fester, det är ju ändå de små vardagliga tingen som är livet. Och så härliga minnen:)

  13. Skatan skriver:

    Ja det är fantastiskt … nu kan man bada i alla kort man tar och rensa i efterskott hej vilt på sånt man inte vill ha med …

    Och nog saknar man foton från många stunder förr … när barnen var små … när mormor levde, när man gjorde den där resan till Stenungssund … eller vart den nu gick.

    Härliga och sanna reflektioner du gör, Ingrid … och vilka kort sedan, som du tar!!!

    Kram!

  14. Lambergsfrua skriver:

    Kära du!
    Jag menade egentligen mig själv och att jag inte ska hänga läpp för de där interiörbilderna, som jag aldrig tog. Och visst borde jag ha fotograferat mer från vardagen framförallt när barnen var små. Då hade vi en filmkamera, som mamma gav i present, när sonen Peter föddes. Tyvärr bleknar ju de filmerna under åren – men de finns ju kvar i alla fall.
    Krya på dig från förkylningen!
    Varma kramar,

    • Ingrid skriver:

      Jag är väldigt glad över de gamla svartvita fotona, de är fortfarande lika fina som den dag de togs.
      Jag tycker att jag känner mig bättre och bättre 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *