I stället för Måns…

…valde jag Torsten.

Tillsammans med ett tjugotal turister har jag varit på Klintehamns bibliotek i kväll och gått en rundvandring där och fått veta massor om släkten Donner. Biblioteket ligger i Donnerska huset i Klintehamn och där har man under tre år hållit på med att ta fram originalmålningar och restaurerat de gamla kakelugnarna. Donnerska huset byggdes troligen 1780 och användes av Donner som handelshus och innehöll krog, lager, logi och kontor.

Torsten Svensson var en fantastisk man. Att man kan hålla så många namn och så många årtal i huvudet är beundransvärt och det framgick klart att den här forskningen runt släkten Donner är ett av hans stora intressen. Han har också skrivit en bok om huset och släkten och där finns alla de fina målningarna och kakelugnarna dokumenterade.

Det mest spännande var när vi fick gå upp på vinden, för där har jag aldrig varit förut och lär väl aldrig mera komma dit. Så ICA och Högre folkskolan kommer nog aldrig mer att ses ur det här perspektivet, inte av mig i alla fall.

Ett konstigt foto kan tyckas, men det är en bit av den gamla gaveln innan man byggde till huset söderut. För huset har byggts till i omgångar och det här är den ursprungliga färgen och södergaveln.

Jag kände mig väl inte helt bekväm bland alla turister och kom mig inte för att berätta att jag bott i den länga som revs på 50-talet, för att ge plats för nya bostäder och om ”vår” trädgård som blev parkeringsplats, vilket de alla förfasade sig över när Torsten Svensson berättade om det.

-Hade det inte gått att restaurera längan?
-Nej, det var 50-talet, då rev man, då såg man inte värden i gamla förfallna kåkar och det var ju viktigt att få en parkeringsplats mitt i samhället.

Fotot har jag lånat av kusin Göran, som en har fin samling Klintebilder.
Vår dörr står på glänt och det öppna fönstret på andra våningen är vårt köksfönster

Min familj bodde där under fyrtiotalet och där är mina båda yngre systrar födda, så jag hade ju kunnat berätta om hur det var att bo där helt utan bekvämligheter, med dass på gården och med en balja i tvättstugan som enda badmöjlighet, med vedeldning i kaminer och kakelugnar och med bristfälliga vatten och avloppsledningar som frös på vintrarna.

Och jag kunde ha berättat att Åkes syster på 40-talet hade en matservering i en del av det hus där det nu är bibliotek, men jag sa ingenting.

Efter rundvandringen bjöds vi på en ostbricka med kex, vindruvor och cider. Det var en trevlig kväll, men jag saknade min språksamme make, han skulle ha trivts som fisken i vattnet!!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Klintehamn, Nostalgi och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

36 kommentarer till I stället för Måns…

  1. Bettan skriver:

    Vilken härlig dag du ser ut att ha haft. Tycker dock att det var lite synd att du inte tillkänna gav dina minnen därifrån =) Tror att detta skulle ha uppskattats. Å jag kan förstå att du saknade Åke denna dag. Mina varmaste kramar till dig hjärtat<3<3<3

  2. Iréne skriver:

    Så intressant det låter, men kanske lite synd att du inte steg fram och berättade, du visste ju mycket som ingen annan visste 😛

  3. mien skriver:

    Tack Ingrid för att du berättar här om livet i Klinte när du var barn. Högre Folk har jag starka känslor till. Min faffa Reinhold blev religerad därifrån. Jonas bodde där med sina föräldrar under de första åren.Tuula berättade hur hon suttit med Jonas i famnen i fönstret tidigt på morgonen och sett på högertrafikomläggningen och själv har jag undervisat i huset under ett par år under min tid på Hassela. Tack för fina bilder.

  4. Margareta Engström skriver:

    Imponerande att du fått med så mycket, du kan ju knappt hunnit hem från biblan. Jättetrevligt att läsa din blogg! Apropos vad vi talade om tidigare idag ang svenska språket så skulle jag skrivit ”före renoveringen” i bildtexten under Strands norra länga.

  5. Doris skriver:

    Hade säkert uppskattats av turisterna om du berättat om dina barndomsminnen !
    Förstår att du saknade Åke …
    Sköt om dig, kram.

  6. Hillevi skriver:

    Så spännande att vara delaktig i historien! Valven där vid fönstren är så vackra med sina målningar. Torsten före Måns alla gånger! 😀

    @Margareta Engström: i detta fall – ”innan renoveringen” – skulle jag välja innan, jag också. Fortsätter man meningen med det underförstådda ”…innan renoveringen påbörjades (alt. kom till stånd)” så skulle det se helt galet ut med ”före”. Anser jag som också tycker om språk.

  7. Förstår att du tyckte det vara spännande – men kanske också lite sorgligt!? Jag tycker ju själv det när jag återser gamla platser från min barndom. 🙁
    Men i ärlighetens namn, ALLT var inte bättre förr! Då tänker jag inte på självas husen som gärna kunde ha behållits och moderniserats, men på just det här med brist på faciliteter. Inte var det kul för dom som bodde utan värme, vatten och avlopp och med slaskhink och utan möjligheter till dusch eller bad! ❗

  8. Znogge skriver:

    Förstår att du valde detta före Måns. Men så synd att du inte steg fram och berättade. Du satt ju på informationen om hur det verkligen var. Hade massor att delge… Men i främmande sällskap är det inte alltid lätt. Kommer du dit igen får du dock inte tveka. Fast vi fick i alla fall tagit del av din kunskap!

    Kram

  9. Hejsan Ingrid !

    Du skulle kunna hålla guide-visningar om mycket om platser och hus på Din ståtliga Ö.

    Såg när jag googla att Katarina som leder stavgånger har lite guideade visningar runt staden om Hasiors hästar,Kusen backe och någon grav.Där de dött av pest o.kolera och inte fick begravas på kyrkogården. Hon tog 50:- per person. När hon leder oss tar hon 10:-

    Tänk på det för att dryga ut kassan.

    Kram Majsan

  10. Rigmor skriver:

    Tänk så mycken historia vi alla människor bär på oss inombords!! Ibland vill/orkar man dela med sej, andra gånger så får det vara. Ibland vill man bara bevara minnena precis som de är, utan att få frågor som kanske ändrar på det man har ”sett” inombords i så många år. Kan känna så när det gäller mitt föräldrahem, där bor nu min kusins barn. Jag har varit inne där en gång sen jag var liten, men det bara rörde till det tyckte jag, jag vill komma ihåg det precis som det var, eller som jag trodde det var.
    Ha en riktigt fin onsdag där på ön!!
    Kram kram

    • Ingrid skriver:

      Du är klok du Rigmor!
      Visst är det så att man känner en viss rädsla för att det man själv anser som värdefullt ska mötas av en fnysning. Då är det bättre att man har sina minnen kvar.

      Det är bland annat därför jag inte har en tanke på att gå på visningen av farmor och farfars hus. ( http://stenstugu.com/wp/ett-hus-till-salu/ ) Jag vill minnas det som det var när jag var barn och inte som det modernt vitmålade hem det är idag. 😉

      Dagen ser ut att arta sig riktigt bra 8)

  11. Lena skriver:

    Måns går i repris, det gör inte Torsten. Jag tycker att du ska berätta dina minnen för honom.

  12. margareta wårenius skriver:

    Visst kunde du har stigit fram. Kunde ha blivit en extra krydda för turisterna. Om jag varit med som turist skulle jag sannerligen ha uppskattat, extra inlägget, från dej. (Du kunde väl ha pratat med Torsten innnan)

    margareta

    Ja Gotland är ett enda stort världsarv. Hade en gång en gotländska som arbetskamrat. Hon började släktforska, så småningom, ju djupare hon kom in i släkttavlan, hittade hon son fars släkt i Bayern i Tyskland. Hon fick en stor och glad släkt och fick många underbara möten med sin nya släkt. (Hon som alltid undrade varför hon var så svarthårig och rund) Då förstod hon.

    • Ingrid skriver:

      Min släkt lär ska komma från vallonerna – belgiska smeder och gruvarbetare som invandrade till Sverige på 160o-talet, men jag har inte fått det fastslaget. 💡

  13. Lambergsfrua skriver:

    Jag tror att din käre Åke hade stigit fram och berättat för turisterna – och då hade du förmodligen hakat på. Men jag förstår så väl varför du förblev tyst, trots att du hade en hel del att tillföra.

    Jag tror inte alls att någon hade fnyst åt dig. Människor som går en sådan rundvandring har ett genuint intresse för historia och det du berättar för oss, är faktiskt nutidshistoria – så nära i tid, men ändå inte. Jag hoppas att du skriver ner dina minnen, så värdefulla för barn och barnbarn – fast det har du antagligen redan gjort.

    Önskar dig en fin sommardag!
    Varm kram,
    Lambergsfrua 🙂

    • Ingrid skriver:

      Åke hade säkert tagit till orda, han var väldigt social även om han blev lite tystare med åren.

      Jag får väl försöka samla ihop mina blogginlägg kanske 🙄

  14. Ingela skriver:

    Vad trevligt du berättar. Tycker att det är så intressant och värdefullt då de som har varit med berättar om sina erfarenheter, det är så historien blir levande! Tack för att du berättar för oss! Förstår om du blir vemodig då du tänker tillbaka. Det blir man även om man kanske inte direkt saknar det här med brist på bekvämligheter. Det måste vara både jobbigt och samtidigt kännas skönt att ha din Åke med dig. Vågar inte ens tänka tanken hur man själv hade känt! Nu skiner äntligen solen här efter ett ösregn som heter duga! Kram Ingela

  15. Agneta skriver:

    Hej, Ingrid!
    Tack för en intressant rundtur 🙂 Kakelugnen är guld värd i dag och jag fattar inte varför dom slängde allt sådant här i Götet när de gamla dragiga träkåkarna revs. Nu letar folk med ljus o lykta efter sådana rariteter. Vi borde vara lite mer ”rädda om” vår historia för utan den är vi inte mycket.

    Jag tycker det var bra att du behöll dina egna minnen för dig själv inför turisterna. Vi har ju alla något som vi vill bevara i minnet och kanske föra vidare till barn/barnbarn som berörs. Här i din blogg har du en källa som heter duga…många fina berättelser att föra vidare till kommande generationer. Kanske Torsten däremot vill ta del av lite info. från dig helt privat, blir han säkert jätteglad!

    Förstår att du saknade Åke men jag känner att han var med dig hela tiden på rundturen så någon kommentar behövdes inte. Kanske därför du inget sa?
    Man kan faktiskt ”prata” med någon som inte är fysiskt närvarande och kanske det var så för dig. Har jag ofta upplevt. Turisterna fick väl mängder med bra info. som det var. Någon måtta får det vara 😉

    Valloner verkar ha invaderat Sverige för även jag lär ha påbrå och många bekanta med, men svårt att bevisa i skrift. Det är via berättelser fr. släktingar som mycket kommer fram om familjer.
    I dag kom alla mina böcker så nu väntar härliga tider 🙂
    Tack snälla vännen för ditt mail om boken 🙂
    Varm kram, Agneta

    • Ingrid skriver:

      Hejsan Agneta!
      Det kanske är som du säger, att jag i andanom gick och pratade med Åke om vad jag såg och hörde.

      Det var hur som helst en fin kväll och jag ångrar inte alls att jag gick dit, men samtidigt blir jag lite förvånad över att det inte var någon mer än jag från Klintehamn som var intresserad av föredraget och visningen av biblioteket.

      Hoppas att du har trevlig läsning nu!
      Kram, Ingrid

  16. Raija skriver:

    Lokalhistoria är intressant. Synd att du inte kände för att berätta om dina egna minnen. Fint att du har en bild på huset du bott i, som revs sen. Så gjorde de verkligen och likadant här i stan. Jag har hittat en bild på huset jag bodde i som liten, som också revs. Hittade det häromdagen på nätet och jag blev väldigt glad. Där hade vi också utedass, vedbod och tvättstuga med stora kar som mamma badade oss barn i.

  17. Kicki skriver:

    Men nu var du väl ändå i försiktigaste laget. Det hade säkert uppskattats att få berättat ”av en som var med”, men du kanske kan få chansen igen.
    Du är så duktig på att ta dig för dessa aktiviteter. Jag satt bara tung i soffan och lyssnade på Måns (m.fl.) Kram Kicki

  18. Vonna skriver:

    Varför berättade du inte ? Vilken upplevelse det hade varit för alla som var där.

    Kunde aldrig tro att du hade Jante på axeln! Släng Jante i väggen.

    Kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *