Idag är det Den Internationella Nalledagen och den har firats på Theodore Roosevelts födelsedag den 27 oktober varje år sedan 1998 till minne av att han en gång nekat att skjuta en björnunge.
Nalledagen firas runt om i landet idag, kanske mest på biblioteken, där man bjuder på saft och sagoläsning. För alla barn har väl eller har haft en Nalle, åtminstone barnen i vår del av världen.
Min nalle hette Margareta och ni som följt min blogg länge har säkert läst historien om hennes öde, men jag tar den en gång till i alla fall.
Här är jag med min älskade Margareta, nallen som ligger i docksängen med nosen i vädret. Docksängen är en trälåda med ben på och bredvid kan man se dockvagnen, som nog också är ett hemmabygge och mamma har sytt lakan och täcke till Margareta, så hon har det riktigt skönt.
Jag var ett väldigt försigkommet och påhittigt barn och sprang runt i klädaffärerna på Klintehamn och tiggde stuvbitar för att sy kläder till Margareta och jag har faktiskt ett ganska klart minne av att jag var inne på apoteket och skulle försöka få en nappflaska, så att jag skulle kunna mata min nalle. Om jag inte hade några pengar, agerade jag falskmyntare. Jag tog en kopparslant, la ett smörpapper ovanpå och gnodde sedan med baksida på en blyertspenna. Då får man en kopia av myntet och sedan var det bara att klippa ut och vips var jag stadd i kassa. Pappersslantarna tog jag sedan med mig till banken och bad att få växla till riktiga pengar. Ibland gick det och ibland inte. Bäst framgång hade jag på Sparbanken, där tant Sippan förbarmade sig över mig.
En dag hände något hemskt, Margareta blev sjuk! Men jag visste på råd och tog Margareta med mig och gick till distriktsläkaren. Läkaren på den tiden var en fruktad person, argsint och otålig. Enligt mamma hade han varit på väg att örfila min lillasyster då hon sparkat till honom när han skulle ge henne en spruta. Jag gick och satte mig i väntrummet med min nalle och till slut kom sköterskan och frågade vad jag ville, jag talade om att Margareta blivit sjuk och behövde en spruta. Hon försvann och kom sedan tillbaka och kallade in mig till läkaren, som noga undersökte min slitna älskling och gav henne en spruta. Den gången hade han humor och stärkte verkligen mitt förtroende för läkarkåren.
Nu är Margareta sedan många år försvunnen. Vi flyttade när jag var i 10-årsåldern och en 10-åring leker ju inte med nallar, så Margareta hamnade nog bland det som rensades ut.
Ha en fin Nalledag!
Du var nog ett försigkommet barn, och det sitter nog i eftersom du tar dig för så mycket. Att du skulle sitta på rumpan och göra ingenting har jag MYCKET svårt att tro.
Svar av:Ingrid oktober 27th, 2012 kl 20:25
Jag får väl kanske ta och skaffa mig en Nalle som sällskap.
[Svar]