…igår kväll, när jag såg Barnmorskan i East End.

Barnmorskorna blev kallade till en stor båt för att hjälpa en födande kvinna. Kvinnan visade sig vara dotter till kaptenen och hon var med på båten för att roa besättningen. Båten var ett stort oceangående fartyg, som var till sjöss långa tider och då skulle hon se till att besättningen var nöjd och glad.

Under förlossningen stod männen i korridoren utanför och hurrade och gratulerade varandra när de hörde det första skriket från barnet.

Kaptenen kunde nästan ingen engelska för han var svensk och över skeppet vajade den svenska flaggan. Inte ens på 50-talet fanns det väl någon svensk kapten som behandlade sin dotter så. Hoppas jag i alla fall! Tänk om engelsmännen tror att det var så här det gick till på svenska båtar på den tiden?
Ja, vad de kan hitta på!

Idag skiner solen och det är varmt och gott, fast det blåser. I natt blåste det så att stolarna på min uteplats for omkring och skramlade så att jag vaknade av det.

På förmiddagen har jag skrivit ett referat från onsdagens besök i Sanda och lagt ut det på helagotland.se och sedan har jag suttit ute och läst och nu ska jag höra med Jane Runkeeper om hon har lust att gå ut ett tag.

Dagens ordspråk ligger det nog en hel del sanning i:

Medelåldern är den tid då man är tillräckligt gammal för att veta vad man inte bör göra, men tillräckligt ung för att göra det ändå.

Trevlig måndag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...