Jag blir rörd….

…över all värme och omtanke som möter mig från vänner och bekanta både IRL och på nätet.

I dag ringde det på dörren och där stod Åsa, som har bloggen Tankar från ön.

Åsa bor i Klintehamn och nu hade hon tagit cykeln för att åka och hälsa på mig. Blommor hade hon med sig och en ask med hemlagade raggmunkar och stekt fläsk också.

-Jag vet hur trist det är att laga mat till sig själv, sa hon.

Det var så roligt att få sitta och prata med henne en stund. Vi har ju haft kontakt via bloggarna väldigt länge och har träffats då och då på samhället, men aldrig pratat närmare med varandra.

Nu är jag mätt och belåten och portionen jag fick räcker till ett mål till, så morgondagens lunch är också fixad.

Tack Åsa!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Känt. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Jag blir rörd….

  1. Birgitta skriver:

    Men åh så snällt! Och raggmunk som är så himla gott. Jo, det är nog sant att det är trist att laga mat till sig själv. Ibland går det bra, ibland känns det så onödigt och då blir det slarvig mat. Förstår att du blev glad över både mat och kärt besök! Själv undrar jag om jag faktiskt inte skall ta och steka lite raggmunk själv i helgen. Det där lät så himla gott.

    En liten fråga: vad tycker du om namnet Estelle som prinsessan fick?

    Kram!

  2. Znogge skriver:

    Det var verkligen omtänksamt av henne!

    Kram

  3. Pia skriver:

    Vad snällt 😀 sånt värmer kram

  4. Gunnel skriver:

    Tänk så härligt att ha sådana vänner! Kram

  5. Åsa! skriver:

    Det är jag som ska tacka för en trevlig pratstund Ingrid, det får vi göra om!

  6. Skatan skriver:

    Så snällt och fint av henne. Eftersom ni inte känner varandra närmare är det verkligen omtänksamt att tänka på hur du har det nu … med matlagningen som ju är lätt att glömma av alldeles i början när man har blivit ensam. Fint att bloggvänner kan vara så fina vänner också IRL.

    Kram!

  7. Agneta skriver:

    Hej, Ingrid!
    Men vilken uppmuntrande läsning! Det finns hopp om människan och visst finns det änglar varav en besökte dig med en stor portion empati 🙂

    Om namnet Estelle kommer alla att ha åsikter, som sig bör. Vackert namn tycker jag och kungens gudfar Folke Bernadotte’s fru hette just Estelle så den kombinationen är inte ny.
    Vad duktig du är som börjat cykla. Ger bra styrka i ryggen sa en gammal husläkare till mig en gång på 70-talet när min rygg pajade. Köpte då cykel och visst hjälpte det 🙂
    Lycka till Ingrid!
    Kram, Agneta

    • Ingrid skriver:

      Hejsan Agneta!

      Visst var det hemskt rart av Åsa att tänka på mig.

      Jag tycker att det är bra att Victoria och Daniel valde ett ”eget” namn och inte föll för det alla förväntat sig.

      När det gäller cykling, så var det en äldre kvinna som berättade att hon var inkontinet och av sin läkare blivit ordinerad cykling. Inte för att jag har några sådana besvär, men det är ju bra om cyklingen även stärker den muskulaturen. Och att få starkare rygg behöver jag definitivt.

      Kram och trevlig helg!

  8. helena skriver:

    Så gulligt av henne. Håll i henne hårt, för sådana vänner växer inte på träd 🙂

  9. Eleonora skriver:

    O vilken fin och underbar vän – en som kom när det behövdes.
    Förstår att det blev tomt när Eva reste hem igen. Men så ofta jag har tänkt på att Åke och du verkligen flyttade i tid och hade hunnit etablera er på Odevall. Tänk om du hade haft hela flytten och ensamheten på Stenstugu kvar att hantera nu.Ibland händer saker som blir bra och mer lätthanterliga.

    När du orkar och känner att du skulle behöva luftombyte – alltid är du välkommen att hälsa på hos mig, jag har god plats.

    Hoppas helgen kan bli fin med sol och litet värme- kram kram till dig du fina.

    • Ingrid skriver:

      Tack snälla Eleonora. Jag har min syster i Stockholm, så visst kommer jag att göra ett besök i storstan så småningom och då vore det ju trevligt att få träffa även dig!
      Varma kramar tillbaka!

  10. zoega59 skriver:

    Vad gulligt
    Javisst, det är jätte trist att laga mat till sig själv, men jag lider inte av att äta ensam
    Maten ska ju tysta munnen eller hur det heter

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *