Jag fick godkänt – Tvätten

Det är ganska soligt idag, blåsigt och en 3-4 minusgrader. Jag vaknade till vid sex-tiden och var uppe en vända, men kröp ner i sängen igen och somnade om. Det är härligt när man kan få ligga så länge man vill och idag ville jag det tills klockan var nästan halv nio. 😉

Då ringde syster Anna från VC och beklagade så mycket att det krånglat igår och så fick jag en ny tid på förmiddagen idag. Vi kunde inte riktigt komma på om det var hon eller jag som rört till det, men nu har jag i alla fall varit där och allt var som det skulle.

När jag ändå skulle ut klädde jag mig ordentligt, så att jag skulle kunna gå en vända efter besöket på VC. Det var lite kallt om ansiktet och tårarna rann i snålblåsten, men det var skönt att få röra på sig lite i alla fall. Men attan vad det är halt! All väta efter gårdagens töväder har nu blivit is och utan broddar skulle jag aldrig våga ge mig iväg ut.

På sina ställen kunde man inte gå på trottoaren utan blev tvungen att gå ute i vägen.

Huset till vänster är farmor och farfars gamla hem, där sedan min kusin Göran och hans familj bodde, Svanborgska villan brukar vi kalla det.

Här rinner Klinteån under vägen och vidare ut i Klinteviken. I det vita fyrkantiga huset var det förr tvättinrättning, Klintetvätten, och när jag gick i småklasserna i skolan fick vi gå dit ett par gånger om året och bada bastu. Om man skulle slippa de där bastubaden måste man ha ett intyg hemifrån på att det fanns badkar i hemmet.

På Tvätten, som Klintetvätten kallades, regerade tant Mia, en stor kraftig madam som ställde upp oss ungar på rad och skrubbade oss med rotborste, nja kanske inte rotborste precis, men det kändes så. Man var onekligen avundsjuk på de som hade intyg, för på den tiden bodde vi på Strands och där var det fullt omodernt. 😉

När jag var i tioårsåldern flyttade vi ifrån Strands till Vallekvior, till ett eget hus med badkar och allt och vi slapp gå till Tvätten och bli skrubbade.

Trevlig torsdag!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Klintehamn, Läkarbesök, Nostalgi och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

31 kommentarer till Jag fick godkänt – Tvätten

  1. I småskolan fick jag i Årsta och då skickades vi 500-600 meter till Midsommarkransens Folkskola i södra Stockholm (där jag gick senare) för att skrubbas – oavsett om vi hade bad hemma eller inte. Och det hade vi som bodde i tjänstebostad som var en hel villa. Där satt sen alla ungar nakna på rad, vilket inte jag som var blyg gillade precis. 🙁
    Sen vidtog skrubbandet och precis som du skriver så kändes det som om det var med en rotborste. 😥
    Pratade faktiskt med Rolle om just det här bara för någon vecka sen – och han hade precis samma upplevelse. Det måste ha varit ena sadistiska badtanter på den tiden….. 👿

  2. Maj B Berggren skriver:

    Rotborstar har visst satt sina spår….kom omgående att tänka på badtanterna i simskolan…jag tror det var en o annan spik i dem med….
    Det ser svårt ut att gå på sina ställen. Jag är just på väg in till city och då får jag se hur det ser ut där. Gäller att se upp eller kanske ner för att se var man sätter sina fötter. Vi har strålande väder fn. SOL!! //M

  3. Laila Östergren skriver:

    Skönt att du fick godkänt av syster Anna.
    Härligt väder men min promenad blev inte särskilt lång. Västerbykvior var ren isgata och den sluttar ut mot kanterna så det fick vara. Tog mig i stället ner till grinden mot Vivesholm. Där blåste det iskallt från havet så jag vände och gick hem i stället. Broddar är definitivt nödvändigt idag.
    Jag ska ta mig till frissan nu sen får jag se om jag hinner till musiken på biblioteket.
    Ha en skön eftermiddag.

  4. mien skriver:

    Så kul med dina klintevandringar!
    Mera!

  5. Kicki skriver:

    Kul att följa din berättelser från förr, det får en att minnas liknade saker. När jag var på koloni om somrarna som liten, så minns jag dessa hemska bad som man fick, där man stod i en stor tvättho och skrubbades och ”lusades av” vare sig det behövdes eller inte.
    Kram

  6. Anne-Lie skriver:

    Vilka ”hemska” minnen du hade från den tvätten. Kan tänka mig att det kändes ordentligt när du blev skrubbad. Härliga vinterbilder du visar. Hos mig var det -16 i morse.
    Kram!

  7. Agneta skriver:

    Hejsan, Ingrid!
    Så skönt att läsa att dina värden är som dom ska vara 🙂
    Tänk ändå så roligt att hus finns kvar fr. din farmor o farfars tid. Historiens vingslag måste kännas ordentligt. Gott att någon bor i huset så att det inte förfaller.
    Vem vet? Kanske någon av dina barn/barnbarn en dag flyttar in…?
    Låter inte som promenadväder och trots broddar är det nog säkrast att hålla sig inomhus när det är så halt. Usch, olyckan är framme på sekunden.
    Önskar dig en fin dag! Varm kram, Agneta

    • Ingrid skriver:

      Jag tror att det är farmor och farfar som byggde de här huset. Det har varit till salu i sommar, men nu är skyltarna borta, så förmodligen har det fått en ny ägare igen.

      Man måste ju försöka komma ut och få lite frisk luft och få röra på sig. Det går ju inte att sitta inne och vänta på våren.

      Kram, Ingrid

  8. Åsa! skriver:

    Så ni fick gå till tvätten och bli skrubbade? Tänk så det har ändrat sig Ingrid!

    Jag använder oxå broddar, det är finemang det! 😉

  9. Göran skriver:

    Jag minns också att jag och mina klasskamrater gick till ”tvätten” och blev tvättade. Men borsten har jag inget minne av. Jag var väl hårdhudad. 😉
    Om Arbogas trottoarer ser ut så där då får kommungubbarna med pensionärerna att göra. ”Hur många ska bryta benen innan snö och is tas bort?!!!!”

  10. Gunnar skriver:

    Vi hade nåt liknande när jag gick i småskolan. Hjälpte inte att vi hade badkar hemma. Bra att du har broddar. Det ser verkligen halkigt ut på dina bilder.

  11. Elisabeth skriver:

    Det är ljust och vackert med snön, men ack o ve för halkan. Vi hade inget bad heller hemma utan fick gå till brukets bastu en gång i veckan. Däremellan var det vättlapp som gällde! Det är lätt att glömma hur bra vi har det! Kram Elisabeth

  12. Om man vill se humoristiskt på halkan och det att trottoarerna inte är fria från snö och is så får man väl säga ”hon gick på gatan” och ändå är man inte någon dålig kvinna 😆

  13. Margaretha skriver:

    Vilken fin presentation av Klintehamn. Kan inte minnas att det var så fint där.
    Ja, halkan är ett gissel. Det värsta är när det kommer nysnö på en is som man inte vet om.
    Förrän … 😯

    Kram

  14. Skatan skriver:

    Och vi fick bada i badkar i småskolan vare sig vi hade badkar hemma (för det hade vi) eller inte. Jag tror att det hade lite med att de som inte hade badkar inte skulle känna sig ”utpekade” 🙂
    Och en tjock tant med ”rotborste” fanns det där med … 🙂

    Vad vackert det är … men halt … jag går inte utanför knuten utan broddar nu. Och vilket vackert hus Svanborgska huset är som din farmor och farfar bodde i.

    Kram!

    • Ingrid skriver:

      Svanborgska huset är väldigt vackert men i min smak lite för våldsamt renoverat. Det som jag minns som vackert och charmigt är borta nu. Men det är nya tider och unga människor som bott där och var och en har sina idéer om hur det ska se ut.

  15. Det påminde lite om området som jag växte upp i till 14 år.Med villorna.
    i hade badkar .
    Då där har jag missat rotborsten på gott och ont.

    Mysigt med lite barndomsminnen.Påminner mig om att skriva i
    Lillgrimman snart.Bara jag kommer på något.
    Det är så avlägset nu.

    Ha en fin kväll !

    Kram Majsan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *