Jag har bakat….

…en rulltårta och nu vill jag höra om du vill komma in till mig och dricka kaffe i eftermiddag?

Så lät det i telefonen när jag svarade i förmiddags. Det var en annan Ingrid, som ringde. Ingrid är gammal Klintebo och riktigt gammal, för hon fyller snart 92 år. Hon är kristallklar i huvudet och det är så kul att sitta och prata gamla klinteminnen med henne. En del av hennes minnen hänger jag ju inte med i, men vi brukar kunna reda ut det mesta.

Vi pratade om tant Alma, som ägde Strands, där vi bodde när jag var barn och Ingrid berättade att en jul när hon var barn hade tant Alma kommit hem till dem på julaftons förmiddag och ville köpa gardiner. (Ingrids föräldrar hade en möbelaffär och hennes pappa var en duktig möbelsnickare. Rörelsen övertog Ingrid och hennes man senare.)

– Där satt vi hela släkten runt bordet och skulle dricka kaffe och fira jul, men mamma bjöd in henne på kaffe och det tackade hon ja till, men hon ville sitta för sig själv vid dörren, så att hon kunde få njuta av hur julfint vi hade. Vi hade röda girlander av kräppapper och röda klockor hängande i taket och det tyckte hon var så vackert. Mamma tyckte att det var för galet att hon skulle sitta där, men ville hon det så fick det vara så. Men nog tyckte vi att det var märkligt att hon ännu skulle hänga upp nya gardiner på julafton? Då ska man ju vara färdig med julstöket!

Vi pratade om ”han Herlitz, som bodde på hörnet”, om Thomsson som odlade sparris och ärtor på marken där Odvaldsområdet nu ligger och vi pratade om tant Anna. Tant Anna var författarinnan Anna Janssons pappas farmor och hon bodde i Vallekvior. Vi pratade om Hejdströms, som också bodde i Vallekvior. Hejdströms var så hemskt snälla, sa Ingrid. Tant Alma och tant Anna och Hejdströms kommer jag väl ihåg, men Thomsson och ”Herlitz på hörnet” har jag inget minne av.

Ingrid har bott på Odvalds sedan det byggdes och hon är den enda som bott här så länge. På den tiden 1983 kände hon till nästan alla som bodde här, men idag är det många som passerar på gatan utanför som är totalt obekanta. Jag förstod på henne att det känns lite sorgligt att det är så, men hon insåg själv att det är ganska naturligt. Det har ju hunnit hända en hel del på de 32 år hon bott här.

– Känner du igen henne, hon som går där ute på vägen? frågade Ingrid och pekade ut genom fönstret.

– Nej det gör jag inte. Jag har ingen aning om vem det är.

– Ja, där ser du! Man känner snart inte igen en enda människa längre.

Trevlig fortsättning på dagen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Nostalgi, Odvalds. Bokmärk permalänken.

31 kommentarer till Jag har bakat….

  1. Gunnar skriver:

    Det är så intressant att prata med äldre om allt de har upplevt. Känns viktigt också att få höra deras historia innan de går bort

  2. Härligt att läsa ! Tack.

    tack.

  3. Vad roligt att du hälsade på hos mamma. Hon är mycket social och vill gärna ha besök . Att få prata gamla minnen uppskattar hon mycket.När hon är här i Uppsala hos oss följer hon din blogg varje dag så då får vi veta lite vad som händer i Klinte. Hälsningar Kerstin

    • Ingrid skriver:

      Så roligt att du hörde av dig Kerstin!
      Vi pratade om dig och Maggan och Putte också må du tro.
      Jag berättade att min Eva blir 54 år i år och då sa Ingrid stolt: ”Min Kerstin hon är 70”, så där hade jag ingenting att komma med.

  4. Znogge skriver:

    Tänk så fantastiskt att få vara så pigg, redig och klar i den åldern. Kan tänka mig att det blev en mycket intressant och givande pratstund för er båda. Lite nybakad rulltårta på det gjorde väl knappast saken sämre 😉

    Kram

  5. Hälsa Ingrid,jag var brudnäbb på hennes o A.s bröllop.

  6. Syster Kerstin skriver:

    En sån härlig Ingrid, det är bara att hoppas att man är lika klar i knoppen som hon när man är över nittio !
    Trevliga grannar du har !

  7. Det är väl kanske det enda tråkiga med att flytta från det område man är uppfödd i! 🙁
    Man kan inte längre träffa på några gamla bekanta så där oförhappandes, men det har faktiskt hänt mer än ett par gånger här på Gotland. Och det är ju alltid jättetrevligt för en annan som gillar att prata….. 😉
    KRAM
    Susie

  8. Kraka skriver:

    Härligt med gamla minnen. Önskar att alla skrev ner sina berättelser, annars försvinner allt när de går bort.
    Kram

  9. Geddfish skriver:

    Fantastiskt. Härligt att prata med de gamla. Synd att de unga inte tänker på att spara ner röster och filmer mer.
    Nattakramen, Gerd

  10. Tove Olberg skriver:

    Så roligt läsa! 🙂
    Har också bakat i dag. Min 8 åring är på väg hit.
    Vi pratar också minnen … 😆
    kram

  11. Birgitta skriver:

    Underbar läsning! Jag får samma upplevelse när jag besöker min bästa väninnas föräldrar när jag besöker Stockholm. De är 92 (pappa Stig) och 98 (mamma Göta). Fortfarande klara i huvudet. Och oj när vi pratar minnen! Och när pappan för några somrar sen berättade om sin barndoms uppväxt i Markim, Vallentuna, så upptäckte vi att min systerson är gift med hans bästa väns sondotter! Min systerson och hans väns brorsdotter bor ett stenkast från där pappa Stig växte upp. Helt otroligt vad saker och ting kommer upp när man bryr sig om att sitta och lyssna 🙂 Och i somras hyrde min syrra en sommarstuga därute i Markim. Det visade sig att pappa Stig tillbringade sin barndoms jular i just det huset :).

  12. Hejsan Ingrid !

    Ja så är det nog för oss alla, som kommit upp en bit i åren.
    Hoppas jag med är pigg o,klar uí skallen vid 92, Bara 20 år dit.
    Har börjat lösa lite krypton igen, minst ett per dag,
    För ett tag blev jag rädd för hur glömsk jag är.

    Har ju lite koll genom fb, har jag varit dålig på att läsa i din blogg,

    Må så gott.
    kram Mi

  13. annika skriver:

    Hej. Så underbart att få ha en vän vid den åldern som fortfarande minns och kan berätta minnen från förr. Kan tänka mig att ni hade jätte trevligt.
    Ha nu en fin helg.

  14. Kicki skriver:

    Vad härligt att få träffa sin gamla namne och frossa i minnen.
    Jag förstår att ni hade en trevlig fikastund.
    Kram/Kicki

  15. Musikanta skriver:

    Jag sörjer över att jag inte frågade mina far- och morföräldrar om hur det var när de var unga. Jag har knappt koll på var min pappa bodde som flyttade runt i södra Sverige en hel del när han var liten och växte upp.
    Min mamma blev 95 och var klar i huvudet också även om hon ofta glömde bort vad hon nyss sagt och berättat och drog det igen flera gånger innan man gick därifrån. Men det var bara de allra sista åren. Min moster blev 101 år och var också helt klar i huvudet utom att hon också glömde bort ibland vad hon alldeles nyss sagt. Man barn och barnbarn och barnbarnsbarn och till och med kusiner till hennes barn hade hon koll på.
    Kram från Ingrid

    • Ingrid skriver:

      101 år! Det är verkligen en hög ålder. Jag tror aldrig att jag träffat någon så gammal människa.
      Att man glömmer bort vad man nyligen sagt och tar det en gång till är nog ganska vanligt bland gamla. Närminnet försämras även om man kommer ihåg saker långt tillbaka i tiden.
      Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *