Jaulgreisns dag

Julen närmar sig och jag kan inte låta bli att tänka på vilket slit det var förr i tiden när det skulle slaktas innan jul och inte bara gris, utan nöt också. Vi gjorde flera olika sorters korv, leverpastej, syltor, blodpalt och kött skulle lämnas till rökning och det skulle saltas in. Tänk så bra jag har det nu när det bara är att gå till butiken och köpa det jag vill ha.

I dag är det enligt Allnakku Jaulgreisns dag:

Jaulgreisar är grisar som slaktas till julmat. Det fanns också en sorts julbullar som kallades för jaulgreisar. De var nog inte lika överallt, men somliga var avlånga med degen lagd i spiral, och kallades annars herrar.

De där julbullarna har jag aldrig hört talas om. Min svärmor bakade mycket, men något bröd som kallades jaulgreiser eller herrar kan jag inte påminna mig.

Vi hade ett par suggor och de producerade fina smågrisar, men en del, som föddes alltför små eller kom på efterkälken av någon anledning, måste få tillskott för att överleva. När man ser den där lilla magra griskultingen som Åke matar kan man nästan inte förstå, att den några månader senare är en stor präktig jaulgreis.

Jag skulle önska att jag varit lite flitigare med kameran på den tiden, men den där rullen skulle räcka länge och inte ville man slösa film på vardagsbilder, så det finns bara ett fåtal.

Det har varit en grå och regnig dag och på förmiddagen satt jag vid datorn ett tag och skrev ett protokoll från ett styrelsemöte och lite annat och efter lunch åkte jag och handlade och fick då också hem julkort, så nu är de färdiga. Det fattas bara några stycken, men ännu är det ju gott om tid.

Ha en skön fortsättning på torsdagen!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Advent, Nostalgi, Stenstugu. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Jaulgreisns dag

  1. znogge skriver:

    Men visst är det väldigt bekvämt att kunna köpa så pass mycket färdigt för visst förenklar det. Sedan finns det kanske vissa saker som man vill göra själv men samtidigt så är det skönt att göra det lätt för sig.

    Kram och god eftermiddag!

  2. Ulla Anderstedt skriver:

    Roligt med gamla seder och bruk! Undrar om det inte var sådana bröd som Hela Sverige bakar-damen visade på TV4. Julherrar, julpojkar. Det såg ut som de var i spiral och sedan skulle benen stå åt olika håll. Själv äter jag inte griskött längre, men oj så söt grisen är på bilden! kram

  3. wiolettan skriver:

    Det var en liten en.
    Tänk så det var förr i tiden. Att bara gå tillbaka till 50-60 talet, var det en enorm skillnad. Allt gjordes ifrån grunden då det gällde maten, i alla fall på landet. Från att slakta grisen till att göra skinka och korv. Nästan svårt att föreställa sig, men vi minns ju.
    Julkort, jaha, är det dags redan? Måste försöka att skaffa lite och sända iväg.
    Trevlig kväll.
    Kram!

    • Ingrid skriver:

      Ja, tänk så det har ändrat sig bara under min livstid. Jag har ingen större längtan efter att bli väldigt gammal, men samtidigt är jag nyfiken på vad som kommer att hända i framtiden.
      Kram

  4. Ja, även jag, som är född i Malmö, gjorde mycket mer julmat förr, bl.a. gjorde vi pressylta, kalvsylta och rullsylta, minns jag. Nu för tiden köper jag en rullsylta, som bara ska kokas…
    Men det måste ju ha varit mycket mer jobb på en gård, kan jag tänka mig!
    Visst är det så, att man tog mycket färre bilder förr och då mest vid särskilda tillfällen! Det är ju just vardagsbilderna, som man saknar! Men, som sagt, det var annorlunda när man hade dyr film i kameran, som sen skulle framkallas och kopieras…
    Grått och väldigt blåsigt här idag, men en promenad har det ändå blivit!
    Kram, Monica

  5. Musikanta skriver:

    Har nog aldrig sett en så liten och mager gris förr. Visst snålade man på korten för när det var 36 som allra mest i en rulle och man var tvungen att skicka in filmen till ett företag som framkallade den för dyra pengar. Tänk om man hade haft en aning om hur det skulle sett ut i en inte alltför avlägsen framtid när man kan ta hundratals med foton vid ett enda tillfälle och framkalla dem själv på datorn. Det är en fantastisk revolution.
    Kram

    • Ingrid skriver:

      Man kan undra vart alla dagens kort ska ta vägen och hur länge finns de kvar. Nu sitter de inte i fotoalbum längre, utan på hårddisken, på ett usb-minne eller i molnet.
      Kram

  6. Anne-Lie skriver:

    Julslakt (gris) minns jag från min barndom. Det var mycket jobb precis som du skriver, med korvstoppning, leverpastej och pölsan som skulle kokas av grishuvudet. Jag minns att när allt var klart åkte min pappa till affären och köpte varsin storstrut glass. Det var så mysigt.
    Kram!

  7. Laila skriver:

    Hemma slaktades det också till jul. Sedan skulle vännerna bjudas på slaktmiddag. För oss barn var det kul med kalas. Det är skönt att man kan köpa det mesta färdigt idag och bara göra det man känner för.
    Idag har jag bakat hela dagen, pepparkakor, kavlade chokladbröd och kavlade julstjärnor. Fick godkänt på alla sorterna.
    Kram

  8. Gunnel skriver:

    Det var den minsta lilla gris jag sett. Ja, tänk så mycket husmödrarna gjorde själv hemma på den tiden. Nu är det så enkelt att köpa allt i butiken. Men vissa saker kan vara kul att prova på, men inte som ett tvång utan för att man vill testa hur det känns att göra det. kram

  9. Lambergsfrua skriver:

    Söt liten nasse!
    Eftersom jag inte är särskilt duktig på matlagning/bakning är jag innerligt tacksam för att tiderna har förändrats vad det gäller matlagning till julen. Min mamma jobbade heltid men kände ändå att hon borde/ville laga mat från grunden, särskilt till jul. Pappa pushade inte på, men han åt gärna av allt det goda som hon lagade till. Eftersom vi bodde mitt inne i Stockholm var det förstås aldrig aktuellt med varken uppfödning av grisar eller slakt. Däremot skulle lutfisken blötläggas i den stora konserveringsgrytan, som ställdes i badkaret den 9 december! Det luktade gam därinne under ett par veckor. Av fisken alltså. Skinka beställdes sockersaltad hos Konsum, hon stoppade korv (!), gjorde leverpastej och sylta, rullade köttbullar, hackade sillsallad, la in sillar och gjorde Janssons m.m, m.m.. Sedan vi bakade pepparkakor och lussekatter och engelsk fruktkaka och så skulle det stöpas ljus. idag fattar jag inte hur i all sin dar hon orkade och/hann – men visst var hon helt slut när slog oss ner vid det dignande matbordet på julaftonen.
    Som nygifta kom MiML och jag överens om att aldrig hålla på så där inför julen och vi har ändå haft trivsamma jular med god mat – en hel del köpt, men det har passat oss bra. Och så får det bli även i år 🙂
    Varm kram,
    Lambergsfrua 🙂

    • Ingrid skriver:

      Det finns ingen anledning att hålla på och slita inför julen som man gjorde förr i tiden. Jag höll på att ”gå i väggen” ett år och sedan tänkte jag verkligen tilll. Julen är inte värd det.
      Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *