Julbaket fortskrider – Ensamma hjärtan… – Deprimerande

Nu är mazarinerna gräddade och avsmakade. Klart godkända!


Förra veckan läste jag den här boken, men det har inte blivit av att recensera den tidigare.

En otroligt varm skön roman med stort hjärta tyckte de i Go’kväll när de presenterade den. Och det kan jag väl hålla med om. Det är en snäll och oförarglig historia om att få en andra chans i livet, men den lämnade mig ganska oberörd. Jag kände det lite som om jag satt och läst Mitt livs novell i bokformat.

Underhållande är den, men inte mera.

Nu ska jag ta mig an Anne Holts bok Frukta inte.

För övrigt ringde läkaren och jag blir nog tvungen att krypa till korset och börja med de där små blå giftpillerna. Hon nekar att skriva ut något annat, typ Trombyl, hon hänvisar till att beslutet är mitt eget, men vill jag undvika en stroke så…

Det känns förfärligt trist och deprimerande, för nu vet jag att jag är fast i vårdsvängen för evigt 🙁

Förlåt alla som är och har varit beroende av sjukvården. Mitt uttryck om vårdsvängen är inte illa menat, men det är så jag känner det, för jag har ju varit van att se mig själv som en tämligen frisk person. Nu får jag väl ta och göra en omvärdering. 🙄

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Hälsan, Sorg och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

53 kommentarer till Julbaket fortskrider – Ensamma hjärtan… – Deprimerande

  1. snawitz skriver:

    Ser mumsigt ut. Det skulle ha smakat bra till kaffet som jag nyss drack

    Ha en bra kväll

  2. Inger Johansson skriver:

    Hej!

    Ja Du, vårdsvängen är ju inte precis upplyftande att vara medlem i 🙁 Å andra sidan är det ju bra att det finns hjälp när kroppen har krämpor.

    Mazarinerna skulle smaka bra 😀 Synd att det ärså långt avstånd till dem 😉

    Kram Inger

  3. 😛 Kära nån, ingen som vet vad som väntar runt hörnet!
    Inte många som får gå friska genom livet.

    Men snälla Ingrid, försök att se de positiva i ditt liv. Så mycket bra du har omkring dej.
    Var glad att du har en läkare som menar väl med dej.

    Själv har jag legat på op.bordet och sett kniven – massor med stygn – får leva med waran livet ut precis som du, jag är tacksam att ha fått hjälp och en vårdcentral som känner igen mej! Tack vare medc. kan jag leva ett ”nästan” normalt liv.

    margareta

    • Ingrid skriver:

      Jag skulle ju vilja leva ett normalt liv och inte vara beroende av mediciner och provtagningar, men jag får väl vara nöjd med de 70 år jag fått vara någorlunda frisk. 😉

  4. Gerd skriver:

    Ser mumsigt ut!
    Jag är själv rätt trött på Vårdsvängen, tar inte illa upp om du skriver så om den, jag är också fast, p.g.a. ett par åkommor, för att inte tala om hur det var när min man levde… men det är tur att Vården finns ändå!
    Varm kram innan jag beger mig ut i kylan, brrrr vill egentligen inte ut. /Gerd♥

  5. Viola skriver:

    De ser läckra ut dina mazariner. Jag har inte satt igång med bakning men i morgon ska det bli lussekatter. Vi var på Röda- Korsets julmarknad i lördags och där köpte jag några lussekatter så vi hade till fikat i går.
    När jag läste om din ordnation av trombyl kom jag att tänka på min gamle husläkare som sa ”se medicinen som en vän och inte som en fiende”. Det är lättare att acceptera mediciner som man känner att de behövs men det är nog bra att mota Olle i grind. Så upp med 🙂 med mungiporna.
    Det är inte alltid som man har samma ”boksmak” som recensionerna förmedlar. Jag har nyss läst färdigt Christoffer Carlssons bok ”Fallet Vincent Frank”. Det verkar som recensenterna försöker överträffa varandra med beskrivningar hur fantastisk boken är. Den handlar om den undre världen och är ibland riktigt otäck. Om boken tyckte jag inte – trots ett ”flytande” språk och ett tidvis spännande handling.
    Anne Holts böcker brukar var spännande och välskrivna. Att ha en bra bok att läsa på lediga stunder förgyller upp tillvaron.
    Ha det bra.
    ram Viola

    • Ingrid skriver:

      Tack för peppning! 😀
      Visst är boksmaken olika och lite beror det kanske vad man själv är på för humör. Ibland behöver man lite spänning och aktion och inte bara gullegull. 😉

  6. Vilka otroligt proffsiga kakor du gjort! 😀
    Eftersom ingen av oss dricker kaffe och aldrig gjort, så bakar jag ytterst sällan. Det har väl hänt några gånger, men kul är det inte. OK, lussekatter kan man ju baka och kanelbullar och socker- eller chokladkakor – men sen är det stopp. Och det är lite konstigt säger mina vänner, för dom tycker jag är en hejare på att laga mat. Men det är ju kul! 🙄
    Normalt brukar jag göra ”allt” till julen; syltor, pajer, röror, salt kött, egen saltad kokt skinka – helst med ben, Janssons (är född Jansson), en 3-4 sorters inlagd sill, lutfisk m.m. m.m. Men…nu när vi bara är 4 på julafton är det ganska meningslöst. Då får man äta julmat i månader. *fniss* 😕
    Och nu när jag inte heller kan äta, så blir det nog inte mycket på julbordet. Fast sill och lax i alla former, skaldjur och sen inlagd böckling (det gillar jag) och Gurras sardiner MÅSTE Rolle ha – det är både nyttigt och gott. Så det lär väl bli mycket sånt. 😮
    Sen blir det nog bara skinka, köttbullar och prinskorv (vår manlige gäst MÅSTE ha såna med min hemgjorda senap till), fast lite grönsakstillbehör till det måste man ju ha. Och så varje år måste jag ha en helt ny rätt. Vad det blir i år har jag dock inte en aaaning om! 😛

    • Glkömde att fråga det viktigaste; Finns det någon specifik gotländsk julrätt som äts hos alla!? Alltså inte fårskalle – där går nog gränsen för oss!! 😛

      • Ingrid skriver:

        Jag vet faktiskt inte om det finns något speciellt gotländskt till julen. Fårskallar har då aldrig varit någon julmat på Stenstugu vad jag vet, men på juldagsmorgonen, när man kom hem från julottan skulle det serveras bruna bönor och fläsk. 🙄

        Det tyckte jag var märkligt och avskaffade snabbt den traditionen. Om det var någon gotländsk sed vet jag inte.

        Min svärmor var värmländska, så det kan ju vara något hon haft med sig från sitt hem. 😉

  7. Åsa skriver:

    Så smarrigt det ser ut Ingrid!

    Ibland blir man tvungen till saker man inte alls vill, men av två onda ting så får du väl knapra dina små blåa. Det kan vara lite bökigt i början innan värdena ställt in sig, men sedan får vi hoppas att du inte behöver gå och ta prov så ofta! Tur att du bor nära 😉

  8. Gunnar skriver:

    Ja det är en feel-good bok. Som en sådan är den helt ok tycker jag.
    Jag har vant mig vid att ta min medicin vrje dag och nyttan överstiger besväret med hur mycket som helst.

    • Ingrid skriver:

      Det här är ju en medicin som man inte ser nytta av, bara besväret och obehaget. 🙁
      Jag blir ju inte piggare och mitt oroliga hjärta får jag ju leva med i alla fall.
      Mot det hjälper inte waranet. 😉

  9. Znogge skriver:

    Doctor’s orders är bäst att följa ibland. Du får se det så här att just genom att medicinera blir din kontakt med vårdsvängen mindre än vad den riskerat att bli annars… Men visst, att vara helt frisk är så klart det optimala trots allt.

    Ha en fin kväll!

  10. Karlavagnen skriver:

    Jag förstår din känsla, även om jag inte är fast i vårdsvängen. När jag bodde i Spanien sa läkaren att mitt blodtryck var åt helspikars för högt, men det lugnade alltid ner sig när jag inte träffade (företags-)läkaren. Men han hotade med blodsänkande tabletter och jag minns att jag reagerade precis som du, men sedan flyttade jag och blodtrycket gick ner. Kram

  11. Madde skriver:

    Ja, du Ingrid…
    Allt blir vardag tillslut ändå, TROTS sjukdomar, eller ”hot” om sjukdom.
    Ta det från en 41-årig brutta som TYVÄRR blivit en vårdsvängare redan i 34-års åldern pga av hudsjukdom och sen en ”krockad” nacke.
    Läkarbesök, läkarsamtal, medicinbehov bla, bla, bla, man blir så trött på allt ibland.

    Man mår skit i början av alla insikter…
    Men sen blir allt plötsligt vardag och man vänjer sig!

    Jag tror allt blir bra tillslut, och hoppas du har en bra läkare som du har förtroende för och litar på, det är det viktigaste.
    KRAMAR MADDE 😀

    • Ingrid skriver:

      Det värsta är att min läkare, som jag har förtroende för, är på kurs, så den jag träffat de senaste gångerna är en vikarie. Men så är det ju oftast, man bollas från den ena till den andra. 🙄

  12. Anne-Lie skriver:

    Bra att det finns medicin när man verkligen behöver.
    Anne Holt är en duktig författare.
    Det är julbak i ditt kök också ser jag, jag har bakat julbullar idag.
    Kram!

  13. kajsastina skriver:

    Fina och säkert jättegoda mazariner! Jag gillar att baka men jag har bara två sysslor före jul: göra pepparkaksdeg och lägga in sill. Luften har för övrigt gått ur mig. Efter 12 dagar med lagad mat och heltid att bygga upp mig själv med stavgång, vattengympa och styrketräning känns det som jag är tillbaka på ruta 1. Men jag försöker inte bara se mina sjukdomar och begränsningar utan inriktar mig på det friska och positiva i mitt liv och bygga vidare på det. På den här rehabvistelsen jag var på fanns damer som älskade att berätta om sin cancer, om och om igen. Det var inte meningen, själv hade jag bearbetat det tidigare. När det blev för mycket lämnade jag gruppen en stund. Jag fick ut mer av vistelsen på så sätt. Vårdsvängen har jag nog varit med i länge men inte tänkt så. Har haft värk sedan 50-årsåldern. Hade en underbar kvinnlig läkare som såg till att jag orkade till pensionen utan sjukskrivning. Det är svårt att acceptera situationen men lättare, om man betänker alternativet. I morgon ska jag träffa min trevliga väninna i centrum för pratstund och fika. Övrig tid ägnar jag åt fortsatt träning, läsning och sånt jag mår bra av.
    Hoppas du har en bra läkare och att du kan komma till samma.
    kram

    • Ingrid skriver:

      Du gör rätt i att se dig som frisk, det är så det ska vara när man gått igenom en svår sjukdom.
      Jag vet att jag har anledning att vara tacksam över att jag fått vara frisk så länge. 🙄
      Läkaren jag träffar just nu är en vikarie som är på vårdcentralen två dagar i veckan. Den ordinarie är på kurs, så det är som vanligt….

  14. Bettan skriver:

    Älskade vännen!
    Inte ska du e om ursäkt för hur du kallar det. klart att det är trist när du alltid har klarat dig själv & ska bli beroende av vårdinstannserna. Förstår dig så väl. Men jag är glad för att det finns medel som i alla fall kan hjälpa så man får ett drägligt liv.

    Kakorna ser jätte smarriga ut. & ha ha ha skrattade åt din beskrivning av boken. Men det ger en lite mera inblick hur den är =)
    Önskar dig en god kväll min vän.

  15. Louise skriver:

    Har du sett till att få ett andra, och kanske ett tredje utlåtande? Vore jag du skulle jag inte bara lyssna på en läkare när det gäller det här. Man kommer ju till en punkt när man kanske måste krypa till korset, men jag skulle inte göra det utan tillräckligt på benen …
    Men visst är det sant. Det är ditt eget beslut, hur tråkigt det än är att behöva ta det … Tycker väldigt synd om dig i det här, och håller tummarna för att det blir så bra som möjligt …

    • Ingrid skriver:

      Nej, jag har inte kollat med någon annan läkare, men läst en hel del på nätet och det enda, absolut det enda, man rekommenderar vid förmaksflimmer är waran för att förebygga stroke.

      Läkaren på vårdcentralen har dessutom kollat med hjärtspecialister på Visby lasarett och de säger att det är waran som gäller. Trombyl är inte aktuellt alls.

      Så vad har jag att välja på? 🙁

  16. Benita skriver:

    Pga Crohns sjukdom är jag också fast i vårdsvängen resten av livet. Men, för övriga krämpor hade jag önskat (i alla fall ibland) att jag kunde ta mej in i vårdsvängen – då jag ignoreras ännu efter att ha lidit av PTSD och utbrändhet sedan jag kollapsade 1989.

    Jag vet inget om de blå pillren. Var för sjuk själv för att bli insatt i hjärtvården då min mormor fick problem, och fick äta en massa piller (de ena för att stödda de andra och så några för att inte de första skulle bli fel… eller hur det nu var).

    Jag vill gärna tro att de blå pillren gör så du kan leva vidare som en frisk och självständig person. 🙂
    Varför kallar du dom ”giftpiller”? (…undrar en okunnig…)

    Mazarinerna ser omåttligt goda ut!
    (((kram)))

  17. Kraft`n skriver:

    Nej, det kan inte vara roligt att fastna i vårdsvängen, men det är väl så att förr eller
    senare hamnar man väl där ändå trots att man tror att på mig biter inget.Kram Anders
    ..och Mazarinerna ser verkligen goda ut !!

  18. Gunnel skriver:

    Det är nog allas önskedröm att slippa behöva käka en massa mediciner, men det är ändå tur att det finns hjälp för så mycket. Tyvärr kommer den ena krämpan efter den andra smygande med åren. Hoppas bara att man ändå alltid har något att glädja sig åt och se fram emot. De där mazarinerna ser verkligen smaskiga ut. Kram

    • Ingrid skriver:

      Jag måste säga att det känns väldigt tungt just nu och jag vet inte riktigt vad det finns för trevligt att se fram emot. Nästa vår kanske, men det är långt dit. 🙁

  19. Iréne skriver:

    Jag kan förstå din motvilja till dom blå pillren, jag kände likadant när jag blev tvingad till insulin
    för min diabetes,
    Så duktig du är att baka, jag bakar knappt någonting, jag äter ju inga kolhydrater, då är det ju inte så kul att baka heller

  20. Agneta skriver:

    God kväll, Ingrid!

    Ta en titt på 117.se och läs om hjärtflimmer! Nya behandlingar utan Waran finns och orsaken till flimmer som kommer periodvis har ju oftast bakomliggande sjukdomar.

    Som jag skrev sist så ger Giftstruma, som jag har, hjärtflimmer liksom sjukdom i mage/tarm/lungor/hjärta, så en ordentlig utredning är verkligen på sin plats!!
    Om den nu inte redan är gjord?
    Waran eller andra mediciner behöver inte tas dagligen om attackerna kommer mera sällan.
    Dessutom har du ju haft denna sjukdomen i flera år skriver du. Att attacckerna kommer oftare nu har ju sin naturliga orsak, sorg! Den behöver bearbetas på ett vettigt sätt och ava en sakkunnig person!

    Tycker nog att du ska kontakta din läkare som du känner väl när han kommer tillbaka för en ordentlig undersökning. Eller så kontaktar du hjärtkliniken i Visby som är bättre och kräver en ordentlig undersökning för att kanske hitta en bakomliggande sjukdom som ska behandlas!

    Jag träffade på en dam på Endokrinologen som hade haft hemska hjärtbesvär och låg inne för utredning och var allvarligt sjuk i hjärtat, men ingen kunde komma på orsaken utom en läkare som till slut testade ämnesomsättningen och det var den det var fel på. Hon hade giftstruma och när den behandlads så försvann flimmret.

    Det finns mycket att göra innan man slentrianmässigt sätter in Waran. Jag känner inte till den medicinen men då jag upplever att du känner en stark oro inför den så är det värt att göra en ordentlig utredning.

    Hoppas att detta löser sig på bästa sätt och är det så att du har behov av Waran så är det ju bara att tacka och ta emot då alternativet är mindre bra.
    Det kommer hela tiden nyheter inom detta område då flimmer är den vanligaste åkomman.

    Nu har du ju både din benskörhet och tinnitus att kämpa mot liksom jag har och varje ny sjukdom upplever man ju negativt såklart.
    Bra att det finns hjälp att få nuförtiden i alla fall.

    Regelbundna samtal med någon kunnig person om din förlust av Åke är förmodligen på sin plats !

    Tankar många till dig!
    Varm kram,Agneta

  21. Skogsnuvan skriver:

    Förstår precis hur du känner. När man måste börja med en medicin som man får fortsätta med så känns det inte riktigt bra och man får ta sig tid att acceptera det men efter ett tag så tänker man inte på det längre utan bara gör det. Människan är en anpassningsbar varelse som tur är. Samma med mig som äter flera blodtryckmediciner och levaxin. Man vågar inte sluta pga strokrisken. Det är bara så. Lycka till. Som sagt efter ett tag så går det bättre

  22. Barbro Hellström skriver:

    Tja ba!
    Gör som jag bestäm över din egen kropp!!
    Säg att det är ditt ansvar,du skall väl få göra som du vill.
    Lev ditt ”liv” medans du lever.
    Kram BoB.

    • Ingrid skriver:

      Ok, jag tänkte ett tag precis som du.

      Men vad händer om man får en stroke. Dör man spelar det ju ingen roll, det kan vara lika bra.

      Risken är att man överlever och blir sittande som ett vårdpaket. Vad är det för liv?

      Kram

  23. Sylvia skriver:

    Hejsan Ingrid!
    Tror att man ska följa en läkarordination. Känner du något obehag så har du läkaren på nära håll och kan snabbt få råd. Har en väninna med hjärtflimmer som står på waran sedan flera år tillbaka och hon lever som vanlig och har inga obehag men lite fler läkarbesök blir det. Du har så mycket omkring dig att glädjas åt och det gör också gott för hälsan. Misströsta inte vännen 🙂
    Dina mazariner är klart mer än godkända 😀 ….ser så smarriga ut.
    Kramis Sylvia

  24. Birgitta skriver:

    När man blir gammal så blir pillrerna fler och fler. Jag har stått på blodtryckssänkande i tio år nu. Och lär få fortsätta göra det för njurarna funkar inte fullt ut. Tack och lov för mina små rosa piller. Och nog har jag fått vara en del av vården ett tag. Och är sååååå tacksam. Min son säger: ”vad är det för fel på dig? Jag har inte tagit ett piller i hela mitt 28-åriga liv”. Nä, tänker jag surt. Det lär du få göra när du blir gammal.

    Vi ska vara tacksamma för att de finns de där goa pillerna som delas ut, för HUUUUUR hade vi gjort annars? Jo, lagt näsan i vädret. Jag bryr mig inte ett dugg om att läkarbesöken blir fler bara jag får leva mitt liv hyfsat frisk. Och det kommer du också få om du tar de här små blå.

    Kram

  25. Kicki skriver:

    Så det blev mazariner 🙂 , dom ser jättemumsiga ut.
    Jag förstår din kluvenhet inför livslång medicinering, speciellt som riskerna med att avstå säkert får dig att tänka på vad som hände Åke.
    Jag vet faktiskt ingenting om waran (får nog googla på det), Berra får ju trombyl.
    Att hamna i vårdsvängen har jag ju inpå mig, men inte för egen del, men väl för Berras.
    Igår var det ortopedens tur igen. Nu väntar han på tid för operation.
    Det är ändå tur att du oftast verkar hålla humöret uppe och du är ju så jätteduktig på att ta dig för saker.
    Stor kram Kicki

    • Ingrid skriver:

      Jag har ju erfarenhet av ”vårdsvängen” jag också för Åkes del. Han fick sin första hjärtinfarkt 1993 och efter det gjorde han en bypassoperation med ständiga besök i vården för provtagningar och massor med mediciner under åren som gått sedan dess. Men vad hjälpte all medicinering, han fick en stroke i alla fall.

      Jag hade ju inbillat mig att jag skulle slippa sånt nu, men det går inte på räls alla gånger. Jag har nog passerat stresströskeln lite väl många gånger under det här senaste året.

      Som tur är har jag för det mesta ett positivt tänkande även om jag bryter ihop jag också ibland.

      Kram!

  26. Skatan skriver:

    Mazarinerna ser helt ljuvligt underbart goda ut … och jag önskar verkligen ibland att jag kunde baka och få till det så att det blev gott också.

    Jag förstår att det känns deprimerande att vara tvungen att inta medicin för att inte förhindra att kanske få en stroke framöver . Men kan dina besvär inte vara övergående så att du kan slippa pillerna om det blir bättre. Och att vara inte i ”vårdsvängen” känns väl i alla fall ganska tryggt. Då vet du ju att du är ”påpassad”.

    Men det ääär inte kul (på många sätt och vis) att bli gammal … det tycker inte jag heller.

    Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *