Kapten Onedin är död

Onedinlinjen, den engelska serien med Peter Gilmore i huvudrollen som James Onedin, är det nog många som kommer ihåg. Peter Gilmore, som medverkat i ett trettiotal filmer, avled den 3 februari och han blev 81 år.

Serien, som startade 1972 och sändes fram till 1983, blev en riktigt långkörare och jag har säkert sett vartenda avsnitt både en och två gånger och njutit av det vackra ledmotivet, adagio ur baletten ”Spartacus” av Aram Chatjaturjan.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Nu är det dags för lunch. Äldste sonen hade kokt dillkött igår och han kom hit med en portion till mig. Så in med den i micron en stund bara och så är maten klar. 😀

Sen skulle jag egentligen åkt till Visby på ett studiebesök på Gotlands Allehanda, arrangerat av SPF, men vädret lockar inte till några utflykter, så det får vara för min del.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Det här inlägget postades i Film, Musik och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

27 kommentarer till Kapten Onedin är död

  1. Lambergsfrua skriver:

    Onedinlinjen följde vi nästan slaviskt – den var ju så bra! Jag visste inte att ledmotivet kom från baletten Spartacus, men den musiken är för evigt förknippad med Onedinlinjen.

    Hemlagat dillkött – så gott! Smaklig måltid önskar jag dig.
    Varm kram,
    Lambergsfrua 🙂

  2. Kicki skriver:

    Ja, där missade man inte ett enda avsnitt. Det var enklare att följa en serie på den tiden, när utbudet inte var så stort som det är idag.
    Dillkött gör man ju inte för ofta precis, men så gott att man borde göra det.
    Igår gjorde jag iaf kroppkakor, dom räcker till idag också.
    Kram/Kicki

  3. Sofia skriver:

    Jag å min sida har nog inte sett ett endaste avsnitt, men mycket väl hört låten och tycker den är fin!
    Va gott det är när någon annan lagar mat åt en! 🙂 Klokt av dig att stanna hemma och inne idag, för fy vilket ruskväder.
    Kram på dig!

  4. Znogge skriver:

    Det var verkligen en serie med klass! Jag satt också bänkad. Speciellt när det gick i repris mitt i natten och äldsta dottern inte vill sova…

    Kram

  5. Gerd skriver:

    Oh, kapten Onedin!!! Visst följde jag detta! Den snygge Peter Gilmore. Det var tider, det. Så spännande.
    Onsdagskramar, Gerd

  6. Skogsnuvan skriver:

    Å, det hade jag glömt bort alldeles men det var en härlig serie och en snygg man. Låten var också väldigt fin. Apropå ingenting så har jag ätit paltbröd med fläsk och vitsås idag och det var gott men dillkött är fina grejor men det var länge sedan jag åt.

  7. kajsastina skriver:

    Min kommentar försvann. Försöker igen. Jag minns den serien mycket väl. Vi såg varje avsnitt. Kapten O var butter men charmig. Det är sällan jag ser bra serier numera. En på¨Tvåan ser jag som heter ”Örfilen”. Den bygger på en bok och handlar om hur en stor släkt, greker invandrade till Australien, påverkas av att en släkting ger en pojke en örfil. Alla tar ställning för eller emot och det går till polisanmälan o rättegång. Den är bra och senaste avsnittet handlade mest om den äldre mannen i släkten. Jag ser inga svenska serier.Hoppas dillköttet smakade bra. ska prova att laga det, eftersom det kanske är lättuggat. Ha det gott på onsdagkvällen.
    kram

    • Ingrid skriver:

      Jag ser också Örfilen och tycker att den är jättebra. Det är ett så trevlig upplägg att man får följa de inblandade personerna en i taget och se hur incidenten med örfilen påverkar dem.

      Ha en fin onsdagskväll du också!

  8. Oj den grep tag i mig så tårarna rann.
    Inte minns jag att jag grät förr när jag såg
    serien.Länge sedan de hade en så bra serie.

    Tack Ingrid, nu fick jag gråta lite, känns skönt
    efteråt,för jag råka läsa ett PM från henne,
    som behandlar mig som en piga.Redan varit och fyllt i mat.
    Och hon skriver jag ska ta bort.För de ska fångas i helgen.
    Går inte ut något mer idag, blir först i morgon vid 14.00,
    då jag har tvätt-dag.14.40 skrev hon det.Hon hade glömt.
    Då glömmer jag med, Borta.med vinden är fin också.

    Kram Majsan Mi

    • Ingrid skriver:

      Visst är vinjetten och musiken fin. 😀

      Håll du dig inne, du hinner väl ta bort den där maten i morgon i stället. Det är ju långt till helgen.

      Kram!

      • Tack, precis vad jag gjorde.Kl.11 gick jag ut tog bort o.fyllde på nytt varmt vatten,ner och bokade om tvätten till Lördag. Länge sedan jag känt mig så risig,läste att Du nös, det gjorde jag igår.
        Petat i mig två Ipren med fem timmars mellanrum.Dricker citronte m.vildhonung nu.Fick ta på mig igen för att gå o.posta ett kort till min kusin som fyller 80 år 22/2.Solen tittade fram.Sedan fick Prinsen vara ute tills han gick in.
        En grå katt kom oj vilken fart det blev på honom. Trodde han skulle klättra ut, om jag inte fångat in honom hade han nog gjort det.
        Hu så läskigt.

        Kram

  9. Åh, jag älskade den serien. Tänk att han var så gammal… Vi åkte färjan en gång mellan england och Sverige och då var kapten Barnes (?) med. Han var precis som i serien stor och bullrig och verkade väldans trevlig, men det var många år sen han dog. Det är inte klokt vad tiden går! 😥
    Dillkött lät gott, själva år vi torsk med dillsås – var inte dumt det heller! Husmanskost tröttnar man aldrig på!! 😆

    • Ingrid skriver:

      Ja, tänk vad man tyckte att serien var bra! Kul att du sett Barnes i verkligheten.
      Husmanskost är absolut det bästa som finns. Nu blev jag sugen på norsk torsk med äggsås. 😉

  10. Rigmor skriver:

    Oj…det har jag missat, att kapten gått ur tiden. Kanske inte sett alla avsnitt, men många är det…
    Förstår att ni haft ett riktigt busväder ute på ön idag. Här har det för en gångs skull inte snöat, men blåst en del och några minusgrader, sådär så det riktigt nöp i skinnet. Det är en seg avslutning på denna vinter!!
    Kram kram

  11. Suss skriver:

    Nu fick jag nästan lite nostalgisorg. Jag och min mor tittade varenda vecka med stor behållning och visst var ledmotivet lika vackert varje gång.
    Dillkött….. mmmmmm, om jag ändå hade lärt mig av modern hur hon gjorde. Ingen har gjort så gott dillkött som hon, speciellt såsen som jag tror hon spetsade med ättika. Jag har aldrig gett mig på att försöka, det skulle säkert bara bli en besvikelse. KRAM!

  12. Birgitta skriver:

    Oj vad jag minns den serien! Trots att jag aldrig såg mer än något enstaka avsnitt. Har aldrig klarat att följa serier eftersom man blir så uppbunden. Fast numera har jag några väl utvalda dock. Bl a Masterchef USA och Masterchef Sverige. Förvånansvärt nog lär jag mig absolut ingenting, utan kör min vanliga husmanskost.

    kram!

  13. Louise skriver:

    Jo, den kommer man ihåg! Minns inte om jag såg alla avsnitt, men många blev det. Utbudet var ju inte så stort på den tiden och inte heller krockade det så många kanaler.
    Jag minns i alla fall att jag tyckte att serien var bra.
    Det fanns några riktigt trevliga långkörare när jag var barn och tonåring … 😉 Du var ju liiiiite äldre än jag. Undrar hur mycket det gör i hur vi tolkade TV-utbudet på den tiden. Jag hade en 15 år äldre arbetskamrat som berättade att hon missade mängder av TV-serier för att hon blev tidigt änka och var ensamstående småbarnsmor när de största och populäraste gick. När hon kämpade för att orka med tillvaron så levde jag barnets glada dagar …
    Så kan det också bli här i livet ….

    • Ingrid skriver:

      Jag har inga så där väldigt klara minnen av vad man såg på TV till att börja med, men jag minns givetvis Hylands hörna, som min svärmor älskade, och så de svensk/norska sändningarna från Morrokulien, Tiotusenkronorsfrågan och annat spännande och så då Onedinlijen….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *