I Allnakku kallar man den 5 juli för Köislingens dag:
När höskörden bedrevs med slåttermaskin, hästräfsa och högaffel fick höet stå kvar på åkern och eftertorka i små runda stackar som kallades köislinggar.
Inte har jag varit med om att köra in löshö så många gånger, men när vi var nygifta förekom det, så begreppet köisling är jag väl bekant med. Att lägga lass på en flakvagn utan sidor av höet från köislinggarna var en konst och det gällde att få lasset att ligga kvar.
Åke berättade om en gång när han skulle köra hem ett lass löshö och hans syskonbarn; Ingrid, Ulla och Elisabeth, skulle få åka på hölasset. I en kurva gick ett hjulpar ner mot dikeskanten och hela lasset gled av vagnen och han befarade det värsta, för på andra sidan diket var det en bandfast tun med sina vassa spetsar. Hur hade det gått för barnen? Han vågade nästa inte gå av traktorn och titta, men var ju tvungen att göra det. Där stod alla tre upptryckta mot stängslet med hölasset framför sig, rätt chockade, men helt oskadda.
Åke med fettspruta i beredskap, för nu ska pressen göras i ordning
Stockrosorna vid 67:an lider svårt av torkan
Nu ska jag gå och fixa i ordning lite kaffe. Syster och svåger är på ingående.
Trevlig fortsättning på torsdagen!
Vad du har fått vara med om mycket som lantbrukarhustru – för mig en främmande värld! Men såå intressant och rolig, speciellt när du berättar hur det var förr.
Lite svalare och molnigt här idag (skönt!!!), så vi har varit iväg och fått lite ärenden gjorda. Man orkar ju ingenting när det är så varmt…
Ha det så mysigt med syster och svåger!
Kram, Monica
Här har det mulnat till lite nu, men ännu känns det varmt och skönt.
Kram
Vilken tur att det gick så bra och att ingen kom till skada! Olyckan kan fort vara framme och det är inte alla som har en skyddsängel i sällskap.
Kram och fortsatt trevlig torsdag!
Lantbruk är farliga lekplatser.
Kram
Vi har ju åkrar som Kinabror slår med en slaghack bara för att dom inte ska slya igen. Nu när bönderna har smått om hö så lade han ut i facebook att vi hade åkrar som dom kunde få slå. 4 svar på kort tid och en del var beredda att köra 15 mil för att få slå hö. Nu kom en tjej från byn som har 20 hästar att ta hand om och hon får slå och hon börjar redan imorgon och glada är vi som slipper slå med slaghacken och att höet kommer dit det behövs. Toppen
Här är det väldigt ont om hö i år, för vi har sådan torka fortfarade. Jag vet något år i början på 90-talet när det också blev dåliga höskördar, då köpte vi hö genom Lantmännen och det kom på lastbil från Norrland någonstans.
Jag har märkligt nog aldrig åkt i hölass. Annars var ju mammas bröder bonddrängar, så som statarsöner ofta blev. Bröderna var äldre än mamma, redan i pensionsålder då jag var barn. Men de jobbade ju till viss del fortfarande på gården där de bodde. Det var ju villkor för att de skulle få bo kvar, jobb till livets slut. Så var det för båda de bröder jag träffade. Mamma hade andra bröder också, men de var redan borta då jag var barn.
Kram
Bönder hade och har ett slitsamt liv. Det där med att en bonde är egen företagare är en myt för han är slav under djuren och jorden.
Kram
Som ”sork” var jag med när vi körde löshö och minns den gången när vi körde ifrån Lingmyr där min far arrenderade åkrar. Gick bra hela den nästan fyra km Lingkvior men när vi kom upp på stora vägen gjorde lasset en överhalning och allt gled av. Rackarns besvär att få upp allt på vagnen igen, vi fick köra två gånger den kilometer som återstod hem. Kram. Anders
Där ser man, det finns fler som lagt av ett lass.
Kram
Jag åkte ofta hölass när jag var barn och var hos mina farföräldrar. Så kul det var…men så stickigt! Kul att bli påmind om barndomsminnen. Ha en trevlig helg. Kram
Tack detsamma Gunnel!
Kram
Vill bara skicka en sommarhälsning till dig från mig! 😀
Kram Karin
Tack Karin!
Kram